Missnöjd är människan.

[Lobelia]

Det får väl kyrkan och den inblandade döma.

Jag uttrycker bara min åsikt, att jag tycker att det är respektlöst beteende (i det jag exakt skrev förut) och att det är främmande för mig att både spela sådan teater och vara publik till sådan teater. Det är en åsikt från en enskild individ - ingen dom.

Om en kyrka har som krav att de som gifter sig är troende ( eller åtminstone säger sig vara det) så förstår jag att man säger nej till de som säger sig vara ateister.

Har man det inte som krav, som svenska kyrkan, så år det märkligt att någon ska ge sig på att döma huruvida personen har rätt att gifta sig där eller inte. Räcker det inte med gud som domare utan behövs det människor som går in och moraliserar i hans/hennes namn och i det avseendet beter sig som de är förmer än den "felande"?

 

[sjoberga]

Om en kyrka har som krav att de som gifter sig är troende ( eller åtminstone säger sig vara det) så förstår jag att man säger nej till de som säger sig vara ateister.

Har man det inte som krav, som svenska kyrkan, så år det märkligt att någon ska ge sig på att döma huruvida personen har rätt att gifta sig där eller inte. Räcker det inte med gud som domare utan behövs det människor som går in och moraliserar i hans/hennes namn och i det avseendet beter sig som de är förmer än den "felande"?

Döma? Huruvida man har rätt att gifta sig? Nej.

Ha en åsikt i ämnet som sådant. Ja.

 

[Lobelia]

Döma? Huruvida man har rätt att gifta sig? Nej.

Ha en åsikt i ämnet som sådant. Ja.

Att döma i allmänmänsklig bemärkelse såsom att inte gå på sin bästa väns bröllop (eller någon annars som man normalt skulle komma till-du skrev att du inte gick på sådana bröllop) för denne gifter sig med en ateist i kyrkan. Att moralisera över det. Givetvis får alla tycka som de vill men tyckandet har en konsekvens.

Att anse det är ett respektlöst med ett visst beteende är att fördöma det. Det är också respektlöst att fördöma någon för dennes val när det gäller trosfrågor som att ha bröllopet i en kyrka. Ogilla det privat och i allmänna diskussioner är okej, men inte att agera utifrån det. Du kanske missar din dotters bröllop eller dina barnbarns konfirmation. Du kanske på så vis pressar folk till att inte ha bröllopet på det vis de önskar om du betyder mycket för personen.

Går du på dop när föräldrarna inte är troende?

 

[TomasN]

Nej, men jag tycker att det skulle vara mer rimligt och rätt att man inte spelar teater inför församlingen. Det är min åsikt.

Precis som att jag tycker att det är mer rimligt och rätt att ett föräldrapar delar på föräldraledigheten än att ena parten tar hela föräldraledigheten.

Jag är inte inblandad i något av de valen - men har ändå en åsikt. Vad som är rätt eller fel är väl ändå upp till var och en att både bedöma och ta ansvar för?

Föräldraförsäkringen och hur den används påverkar hela samhället.

Folks eventuella avsaknad av rätt tro när de medverkar i religiösa ceremonier är inte jämförbart. Påverkar det dig Indirekt?

Själv tycker jag att det är en kass liknelse

 

[Dentaku]

Det vore världens tråkigaste diskussionsforum om man höll åsikterna för sig själv. Oavsett ämne. Jag tycker nog att 50-60% av det som diskuteras på Senior handlar om mycket privata saker, där olika åsikter stöts och blöts, utan att man kan utse en absolut sanning eller döma någon för deras val i frågan - att just hen gjort fel. Bara olika perspektiv och åsikter som gör att man kan utveckla sina egna åsikter.

Att tycka att någon är respektlös som gifter sig i kyrkan utan att tro på Gud är väl i högsta grad att döma om det framgår att alla inblandade är införstådda. Jag diskuterar gärna trosfrågor - och gör det ofta med såväl ateister, agnostiker, andra kristna och folk tillhörande andra religioner. Men det är skillnad på att diskutera med respekt för andras åsikter och att komma med uttalanden som tydligt visar att man inte är beredd att utgå från någon annan synpunkt än sin egen.

 

[sjoberga]

Att döma i allmänmänsklig bemärkelse såsom att inte gå på sin bästa väns bröllop (eller någon annars som man normalt skulle komma till-du skrev att du inte gick på sådana bröllop) för denne gifter sig med en ateist i kyrkan. Att moralisera över det. Givetvis får alla tycka som de vill men tyckandet har en konsekvens.

Att anse det är ett respektlöst med ett visst beteende är att fördöma det. Det är också respektlöst att fördöma någon för dennes val när det gäller trosfrågor som att ha bröllopet i en kyrka. Ogilla det privat och i allmänna diskussioner är okej, men inte att agera utifrån det. Du kanske missar din dotters bröllop eller dina barnbarns konfirmation. Du kanske på så vis pressar folk till att inte ha bröllopet på det vis de önskar om du betyder mycket för personen.

Går du på dop när föräldrarna inte är troende?

Jag har aldrig varit på dop.

Jag har inga som helst problem att gå till kyrkan och bevittna mina barnbarns konfirmation om de inte medvetet uttalat att de tänker ljuga prästen rakt i ansiktet (för att till exempel få presenter eller blidka släkten). Då skulle jag avstå. Precis som jag skulle avstå att följa en nära vän till en rättegång om vederbörande bestämt sig för att ljuga om ett händelseförlopp.

Jag ogillar det privat, jag ogillar det i allmänna diskussioner (som här på Bukefalos) och jag agerar utifrån i mitt riktiga liv efter vad jag tycker. Jag agerar inte för att någon måste göra som jag vill. Visst kan mina tyckanden påverka någon. Eller inte. Det är ju upp till var och en att sortera alla de intryck andra människor ger och analysera de argument som framförs, eller ignorera dem.

Nej, det är inte att fördöma. Det är ett privat tyckande om vad jag anser om saken. Ingenting annat.

 

[Dentaku]

Nej det ingår i tron att man inte dömer andra i den frågan.
Så det får de inte enligt sina egna regler.

Det ENDA vår präst frågade när jag berättade att min sambo var ateist var om det kändes bra för honom med kyrklig vigsel ändå, vilket det ju gör. Så respekten saknas inte men fokus ligger liksom där det ska göra.

 

[Dentaku]

Jag har inga som helst problem att gå till kyrkan och bevittna mina barnbarns konfirmation om de inte medvetet uttalat att de tänker ljuga prästen rakt i ansiktet (för att till exempel få presenter eller blidka släkten). Då skulle jag avstå. Precis som jag skulle avstå att följa en nära vän till en rättegång om vederbörande bestämt sig för att ljuga om ett händelseförlopp.

Återigen en märklig liknelse eftersom vad som sker under en rättegång inte är en privatsak. Jag skulle själv ta avstånd från agerandet att ljuga under en rättegång, inte minst om det inte bara gällde en målsägande utan ett vittne och därmed var olagligt.

 

[sjoberga]

Att tycka att någon är respektlös som gifter sig i kyrkan utan att tro på Gud är väl i högsta grad att döma om det framgår att alla inblandade är införstådda. Jag diskuterar gärna trosfrågor - och gör det ofta med såväl ateister, agnostiker, andra kristna och folk tillhörande andra religioner. Men det är skillnad på att diskutera med respekt för andras åsikter och att komma med uttalanden som tydligt visar att man inte är beredd att utgå från någon annan synpunkt än sin egen.

Fast det är ju ett missförstånd av allvarlig art. Att jag redovisat en privat åsikt i ett enskilt ämne är inte "uttalanden som tydligt visar att man inte är beredd att utgå från någon annan synpunkt än sin egen.".

Är det mer respektfullt att delta i en diskussion och inte redovisa sin ståndpunkt? Varför ska man då ens delta i diskussionen?

 

[sjoberga]

Återigen en märklig liknelse eftersom vad som sker under en rättegång inte är en privatsak. Jag skulle själv ta avstånd från agerandet att ljuga under en rättegång, inte minst om det inte bara gällde en målsägande utan ett vittne och därmed var olagligt.

Okej då. Jag skulle inte vilja närvara vid något spektakel där jag vet att en part kommer att försöka bedraga en annan part genom att ljuga dem i ansiktet. Hur privat det än månde vara.

 

[Dentaku]

Fast det är ju ett missförstånd av allvarlig art. Att jag redovisat en privat åsikt i ett enskilt ämne är inte "uttalanden som tydligt visar att man inte är beredd att utgå från någon annan synpunkt än sin egen.".

Nu diskuterades om någon skulle komma med ett uttalande att man tyckte att en religiös vigselakt skulle vara "teater oavsett gudstro".

 

[sjoberga]

Nu diskuterades om någon skulle komma med ett uttalande att man tyckte att en religiös vigselakt skulle vara "teater oavsett gudstro".

Det uttalandet har i alla fall inte jag kommit med och ställer inte upp på.

 

[Dentaku]

Är det mer respektfullt att delta i en diskussion och inte redovisa sin ståndpunkt? Varför ska man då ens delta i diskussionen?

Det är naturligtvis helt ok att ha en åsikt och delta i diskussionen. Jag skulle nog inte reagerat särskilt om det inte vore så att du först tyckte att min sambo var respektlös mot vår präst och sedan att prästen var respektlös mot vår sambo(?!). Det var ingen allmän diskussion som fördes utan du försökte sätta dig över andra människors åsikter och värderingar.

Det uttalandet har i alla fall inte jag kommit med och ställer inte upp på.

Du svarade på ett inlägg som jag skrev just angående det uttalandet och att jag var tacksam att inga av mina bekanta skulle säga något sådant med en kommentar om att diskussionsforum skulle vara tråkiga om folk höll sin åsikt för sig själva, sedan kom vi hit genom replikväxling.

 

[sjoberga]

Du svarade på ett inlägg som jag skrev just angående det uttalandet och att jag var tacksam att inga av mina bekanta skulle säga något sådant med en kommentar om att diskussionsforum skulle vara tråkiga om folk höll sin åsikt för sig själva, sedan kom vi hit genom replikväxling.

Ok, det inlägget var inte tänkt på det sättet utan bara som en allmän fortsättning på diskussionen. Ber om ursäkt om det uppfattades som att jag stödjer det uttalandet.

Men det var du som applicerade din privata kontext på diskussionen och jag kanske borde ha fortsatt att hålla en mer generell ton och inte falla i det specifika-fallet-fällan där jag pratar om din sambo och er präst, som jag inte känner. Om jag minns rätt beskrev jag dessutom, efter dina förklaringar, att jag tyckte att om alla parter var transparenta och ärliga mot varandra så finns det egentligen ingen respektlöshet kvar. Enda invändningen som var kvar då är att det finns fler parter som bör vara informerade, som till exempel församlingen där ceremonin sker. Att det sedan blir teater av det hela om prästen håller fast vid en traditionell vigselceremoni där någon ska intyga något inför en Gud som man öppet berättat att man inte tror på berör mest de som är där. För mig skulle det skapa en viss tröskel för att delta vid en sådan ceremoni. Men det är ju mitt privata "problem" och ställningstagande och inte något fördömande av någon annans agerande. Det är där jag inte förstår att ni inte ser skillnaden.

 

[Björk]

Att döma i allmänmänsklig bemärkelse såsom att inte gå på sin bästa väns bröllop (eller någon annars som man normalt skulle komma till-du skrev att du inte gick på sådana bröllop) för denne gifter sig med en ateist i kyrkan. Att moralisera över det. Givetvis får alla tycka som de vill men tyckandet har en konsekvens.

Att anse det är ett respektlöst med ett visst beteende är att fördöma det. Det är också respektlöst att fördöma någon för dennes val när det gäller trosfrågor som att ha bröllopet i en kyrka. Ogilla det privat och i allmänna diskussioner är okej, men inte att agera utifrån det. Du kanske missar din dotters bröllop eller dina barnbarns konfirmation. Du kanske på så vis pressar folk till att inte ha bröllopet på det vis de önskar om du betyder mycket för personen.

Går du på dop när föräldrarna inte är troende?

Jag svarar för mig själv i och med att jag också sagt litegrann samma saker som sjoberga.

Till skillnad från sjoberga så går jag givetvis på kyrkobröllopp om jag blir bjuden även om jag skulle undra varför just det paret gifter sig i en kyrka (om jag känner dem och vet att de kanske sagt "vi vill undvika gudssnack" t ex). Jag skulle dock gå, jag skulle uppvakta dem och glädjas åt dem och inte för ett ögonblick andas något om min (för)undran.

Om den ena parten är troende och den andra "spelar teater" (som sjoberga uttrycker det) så har jag personligen ALL förståelse för det. Jag tolkar det som att det är så pass viktigt för den troende parten att den andre väljer att gifta sig i kyrkan för sin partners skull. Precis så är det med mitt eget syskon som själv kategoriserar sig ateist, men både gift sig i kyrkan och döpt barn. Syskonets partner är nämligen troende och då ser jag inga problem alls med att mitt syskon väljer att acceptera/respektera att det är viktigt för den andre. Jag kanske inte själv hade gjort samma val, det vet jag inte, men jag förstår fullt ut att andra väljer att göra så. Det är väl kärlek! (jag kan också tänka att mina syskonbarn ju faktiskt får en rätt bred bild av just religion; i och med att ena föräldern är ateist och den andra troende. Det är en ganska kyrkligt aktiv person också i detta fall).

Jag förstår inte att icketroende föräldrar väljer att döpa sitt barn i kyrkan, men blir jag bjuden på dop så går jag dit och uppvaktar dem, för att det är en högtid för DEM! Jag har varit i ett sånt läge; där jag ett antal år tidigare diskuterat frågan rent principiellt med en nära vän (och vi hade totalt motsatta åsikter. För henne var det viktigt för att det "är tradition"). När de fick barn tänkte jag att jag förmodligen inte skulle bli bjuden på dopet, men det blev jag. Och blev glad för det och tackade givetvis ja. Min vän sa något om min åsikt i frågan, men ville ha mig med. Och jag svarade att min åsikt är min åsikt, NI väljer hur ni vill göra och jag är jätteglad att jag blir bjuden. (Tyvärr kunde vi sen inte åka pga sjukdom).

 

[Lobelia]

Jag har aldrig varit på dop.

Jag har inga som helst problem att gå till kyrkan och bevittna mina barnbarns konfirmation om de inte medvetet uttalat att de tänker ljuga prästen rakt i ansiktet (för att till exempel få presenter eller blidka släkten). Då skulle jag avstå. Precis som jag skulle avstå att följa en nära vän till en rättegång om vederbörande bestämt sig för att ljuga om ett händelseförlopp.

Är man inte troende så ljuger man vid konfirmationen och måna går i kyrkan också. Däremot har jag inte hört en enda person uttala att de medvetet ljuger vid konfirmationen men massvis som gjort det indirekt.

Min slutsats här är att det är mycket ord och ingen verkstad, folk verkar få ljuga bäst de vill enligt dig bara de inte säger högt att de tänker ljuga prästen rakt i ansiktet.

Jag ogillar det privat, jag ogillar det i allmänna diskussioner (som här på Bukefalos) och jag agerar utifrån i mitt riktiga liv efter vad jag tycker. Jag agerar inte för att någon måste göra som jag vill. Visst kan mina tyckanden påverka någon. Eller inte. Det är ju upp till var och en att sortera alla de intryck andra människor ger och analysera de argument som framförs, eller ignorera dem.

Nej, det är inte att fördöma. Det är ett privat tyckande om vad jag anser om saken. Ingenting annat.

Jo det är att fördöma, att ta ställning till en persons innersta väsen och beslut kring det som gudstro och religion handlar om och säga att det inte är okej och dessutom straffa personen Det är ett straff att inte närvara vid nära och käras viktiga tillfällen i livet för att de tror på ett visst vis och är öppna med det.

 

[sjoberga]

Är man inte troende så ljuger man vid konfirmationen och måna går i kyrkan också. Däremot har jag inte hört en enda person uttala att de medvetet ljuger vid konfirmationen men massvis som gjort det indirekt.

Min slutsats här är att det är mycket ord och ingen verkstad, folk verkar få ljuga bäst de vill enligt dig bara de inte säger högt att de tänker ljuga prästen rakt i ansiktet.

Jo det är att fördöma, att ta ställning till en persons innersta väsen och beslut kring det som gudstro och religion handlar om och säga att det inte är okej och dessutom straffa personen Det är ett straff att inte närvara vid nära och käras viktiga tillfällen i livet för att de tror på ett visst vis och är öppna med det.

Det är ju precis tvärtemot vad jag anfört. Jag tycker att man ska ha stor respekt för valet av livsåskådning. Om det är så att endera parten tänker stå och ljuga (eller spela teater) så skapar det en stor tröskel att närvara. Jag anser att det är respektlöst just för att de "tror på ett visst vis" och "blåljuger om det" för att få vara i den specifika lokalen och utnyttja en ceremoni. Det andra fallet, där man är helt öppen med sin inställning och kommer överens med präst och församling om hur det ska gå till, har vi ju redan hanterat, där inte heller jag anser det vara respektlöst på något sätt.

Vad är att ljuga "indirekt"? Antingen anser man väl att man har en tro i linje med det man utbildats om, eller inte? Att man sedan under livet hinner ändra sin livsåskådning 13 gånger är inte att ljuga vid konfirmationstillfället.

 

[Lobelia]

Det är ju precis tvärtemot vad jag anfört. Jag tycker att man ska ha stor respekt för valet av livsåskådning. Om det är så att endera parten tänker stå och ljuga (eller spela teater) så skapar det en stor tröskel att närvara. Jag anser att det är respektlöst just för att de "tror på ett visst vis" och "blåljuger om det" för att få vara i den specifika lokalen och utnyttja en ceremoni. Det andra fallet, där man är helt öppen med sin inställning och kommer överens med präst och församling om hur det ska gå till, har vi ju redan hanterat, där inte heller jag anser det vara respektlöst på något sätt.

Vad är att ljuga "indirekt"? Antingen anser man väl att man har en tro i linje med det man utbildats om, eller inte? Att man sedan under livet hinner ändra sin livsåskådning 13 gånger är inte att ljuga vid konfirmationstillfället.

Ja man ska stor respekt och det inklusive livsåskådningen att jag tror inte på gud men jag gifter mig gärna i kyrkan, det är en fin tradition, det är en del av mitt kulturarv och av respekt till mina föräldrar som gärna vill ha ett kyrkbröllop och liknade.
Den livsåskådningen tycks du förakta och fördöma, kalla den teater, att de utnyttjar kyrkan och ceremonin. Det är respektlöst beteende om något.

 

[sjoberga]

Ja man ska stor respekt och det inklusive livsåskådningen att jag tror inte på gud men jag gifter mig gärna i kyrkan, det är en fin tradition, det är en del av mitt kulturarv och av respekt till mina föräldrar som gärna vill ha ett kyrkbröllop och liknade.
Den livsåskådningen tycks du förakta och fördöma, kalla den teater, att de utnyttjar kyrkan och ceremonin. Det är respektlöst beteende om något.

Är det en livsåskådning att stå i kyrkan och blåljuga framför prästen och församlingen? Och ja, just det tycker jag är ett respektlöst beteende.

 

[labb]

Är det en livsåskådning att stå i kyrkan och blåljuga framför prästen och församlingen? Och ja, just det tycker jag är ett respektlöst beteende.

Vad är det man blåljuger om, är det det här med att älska i nöd och lust?