Mycket är fortfarande oklart, men om 'sanningen' att pojkarna spottades, slogs och hotade andra passagerare kommer från ett Facebook inlägg från frun till en ordningsvakt som hört det av andra ordningsvakter som inte var närvarande på tåget ifråga, ja, då är något fel. En fjäder blir en höna, ett rykte blir till sanning.
Oavsett vad som hände eller inte hände innan, och faktiskt ointressant tycker jag om väktarna använt övervåld eller inte, att en liten pojke (ålder är oväsentligt i sammanhanget) i panik och dödsångest skriker ut den bön man ber i livets slutskede, det får mig att gråta innombords. Inget barn borde tillåtas vara så rädd. Inget. Och nu är de på flykt igen, gudarna vet var och under vilka omständigheter.
Något säger mig att de inte kommer att göra vad de flesta svenska barn lärt sig, gå fram till närmsta polis i uniform och be om hjälp.