De där snurrtelefonerna som man råkade göra fel på med sista siffran och fick snurra runt allt tretusen ggr igen.
Jag kommer ihåg när man fick sin första knapptelefon. Alla tjejkompisar hade liknande i pastellfärger. Helst rosa då givetvis. Så coolt tyckte man ju.
Och när det kom laddningsbara kort till telefonhytterna istället för mynt.
Telefonböckerna och alla nummer man mindes. Jag kan fasen knappt mitt eget idag. Pappas kan jag iom att det varit samma i ca 25 år. Men inga fler.
När jag åkte på första ridlägret ringde alla andra ungar hem i en automat. Jag hade inget sånt behov alls trots att jag var klart yngst. Det fanns ingen telefon till stället vi bodde i då. Så mamma fick veta att jag levde av min kompis mamma.
Och så brukade vi ringa någon telefonchatt av ngt slag och busringa innan det fanns möjlighet att se vem som ringde.
I båten hade vi komradio som vi och våra båtkompisar använde för att kontakta varann och mötas upp ute i skärgården. Vi hade visst klockslag och kanal som man satte på för att kolla om någon annan var i närheten.
Jag kommer ihåg när man fick sin första knapptelefon. Alla tjejkompisar hade liknande i pastellfärger. Helst rosa då givetvis. Så coolt tyckte man ju.
Och när det kom laddningsbara kort till telefonhytterna istället för mynt.
Telefonböckerna och alla nummer man mindes. Jag kan fasen knappt mitt eget idag. Pappas kan jag iom att det varit samma i ca 25 år. Men inga fler.
När jag åkte på första ridlägret ringde alla andra ungar hem i en automat. Jag hade inget sånt behov alls trots att jag var klart yngst. Det fanns ingen telefon till stället vi bodde i då. Så mamma fick veta att jag levde av min kompis mamma.
Och så brukade vi ringa någon telefonchatt av ngt slag och busringa innan det fanns möjlighet att se vem som ringde.
I båten hade vi komradio som vi och våra båtkompisar använde för att kontakta varann och mötas upp ute i skärgården. Vi hade visst klockslag och kanal som man satte på för att kolla om någon annan var i närheten.