Minns ni tiden innan det fanns mobiltelefoner?

[Sel]

Aldrig hört talas om everyday, här användes bara mIRC.

Faderns första biltelefon var också en sådan som var fastmonterad i bilen med krullsladd och allt, därefter kom tegelstenen som vägde cirka fem kilo eller så men som man kunde bära med sig med låda och lur.
Första datorn var tidig men hade förstås inget OP utöver DOS, så det enda man egentligen kunde göra var att koda, spela snake eller "gorilla kastar banan" och när internet väl kom var det helt klart av modellen där man lyfte på luren och bröt uppkopplingen. Minns också många nätter då en smög upp från sängen, lade en kudde över modemet och försökte surfa diskret. Jääävlar i hatten vilka telefonräkningar!

Vi hade en fast telefon i så gott som alla rum utom sovrummet och badrummet, det var ett Stort genombrott med trådlös telefon i huset.

Första mobilen fick jag när jag flyttade hemifrån vid sexton, en motorola tror jag. Den var blå. Jag och bror fick varsitt nummer som bara skilde sig på sista siffran och han har fortfarande kvar sitt.

 

[TinyWiny]

Och en grej som jag minns är bannorna som kom när jag på natten försökte surfa eftersom alla andra sov och därmed inte kunde störa (det värsta som var när man efter 20 minuter ÄNTLIGEN kommit IN på INTERNET och nån jävel tar upp husets ända telefon och ringer )

Och för er som inte minns eller är nykläckta eller bodde själva så ja det ledde till att nätverket bröts om man var tvungen att vänta tills personen pratat färdigt och antingen ge upp eller med allt kortare naglar sitta framför skärmen till tonerna av internettanslutningen

Eller ringde till en! Minns så väl när jag ringde till en kompis och hon bara, "men, jag sitter ju på internet! När du ringde kastades jag ut!" Det hände många många gånger. Måste varit runt -94, kanske -95.

Knapplån

Visst minns jag tiden innan! Jag har fortfarande kvar endel telefonkort till telefonkiosker och jag minns hur många var väldigt skeptiska när de kom. Hur skulle det kunna fungera och tänk om man tappade kortet! Vad jag minns blev det något billigare att ringa med telefonkort än när det var mynt men markeringarna gick fort även med kort.

Jag minns friheten med sladdlös telefon, jag har alltid haft svårt för att sitta stilla så innan jag hade råd att köpa någon så hade jag förlängningssladd som räckte i hela lägenheten och en telefon med skjutknapp på som påläggning. Den var besvärlig för endel! Minns att jag ibland när någon hade lånat telefonen hittade den lagd upp och ner bara istället för pålagd.

Jag skaffade min första mobil -96. Då kunde man köpa en mobil för en krona och sedan kostade abonnemanget en viss summa varje månad och det man inte hade ringt för fick man spara i en pott. Det var svindyrt att ringa och det var olika taxor dag och kväll-natt vilket även gällde fasta telefoner, det var billigare att ringa efter kl 18 om man tecknade speciella avtal för det.
När kontantkorten kom något/några år senare hade jag en hel del pengar i potten från abonnemanget vilket flyttades över till kontantkortet.

Min första telefon, en motorola, fick i slutet så dåligt batteri att det bara gick att sms;a när den satt i laddaren. Efter den köpte jag en nokia 3310. Mobilen hade jag då mest för att kunna bli nådd, jag ringde väldigt sällan på den. Men att kunna bli nådd om det var något med barnen var en trygghet! Jag jobbade i stall då och vid telefonen var jag inte många minuter på en dag och inte någon annan heller så det var svårt att få tag i någon överhuvudtaget för att ens kunna lämna meddelande.

Jag minns när man kunde behålla sitt nummer även när man bytte operatör och när man fick börja välja nummer! En kompis hade samma sista sex siffror i mobilnumret som i sitt hemnummer och det tyckte alla var jättehäftigt när den möjligheten kom!

När jag nyligen hade skaffat mobil la jag till numret på den där vita plastbrickan man hade i sjukvården och en läkare skulle ringa upp mig och hon var mycket frustrerad över mitt konstiga nummer och menade att hon fick gå genom växeln. Mobilnummer var något helt nytt för henne. Varför hon inte ringde hemnumret lyckades jag aldrig lista ut.

Fast telefon hade vi länge. Vi hade då fortfarande dålig täckning vid vissa väderförhållanden så den behövdes ganska länge och blev kvar även sedan täckningen blev bättre. Att ha ip-telefoni var iallafall gratis då men när ingen hade använt hemtelefonen på några år så togs den bort.

Det jag tycker är lite synd numera och som jag har hört flera tycka är att nu ringer man alltid till bara en person. Förr pratade man lite med den som svarade för att sedan prata med den man ville ha tag i. En fördel ibland men en nackdel ibland med såklart.

 

[em-pirre]

Det där med att internet bröts om nån ringde gällde dock inte hos oss, eller någon av mina vänner. Däremot gick det inte att ringa när någon var ute på internet, tror det tutade upptaget eller nåt när man lyfte på luren? Men internet bröts inte, utan man fick snällt stänga ned det när nån kom på att de skulle ringa.

Vad gällde att inte kunna kontakta varandra med mobil tycker jag ju idag att mina föräldrar var lite smågalna. Vi bilade några år till medelhavet, ibland tillsammans med vänner så vi hade två bilar. Dvs tre dagars bilåkande, större delen på autobahn, utan att kunna kontakta varandra på vägen. Det var liksom etapper på nivån ”vid den där tiden/ungefärlig plats stannar vi vid en mack nånstans efter vägen” i princip. Mindre vägar var ju en sak, då kunde man ju se varandra, men på större motorvägar... Men det gick.

Som olydig och vild tonåring skulle mamma alltid ringa vår hemtelefon kl 22:00 för att höra att jag faktiskt var hemma (de var på sommarstugan). Jag cyklade hem och svarade i telefonen, sen lämnade jag luren på bordet så att det tutade upptaget ifall någon (mamma) försökte ringe igen. Då kunde jag senare säga att jag varit på internet. Sanningen var att jag var någon helt annanstans

 

[Jeffery]

Det där med att internet bröts om nån ringde gällde dock inte hos oss, eller någon av mina vänner. Däremot gick det inte att ringa när någon var ute på internet, tror det tutade upptaget eller nåt när man lyfte på luren? Men internet bröts inte, utan man fick snällt stänga ned det när nån kom på att de skulle ringa.

...och när internet väl kom var det helt klart av modellen där man lyfte på luren och bröt uppkopplingen.

Det var nog inte olika modeller av hur Internetmodemen fungerade, utan handlade snarare om på vilket jack i husen de placerats på. Det första jacket var det som den inkommande telefontråden var inkopplad på, och alla andra jack i husen var seriekopplade som andra jack, tredje jack och så vidare. Telefon eller modem på första jacket hade första tjing på linan, andra jack andra tjing osv. Så dator/modem hemma hos @Hedinn satt på första jacket, medan hemma hos @Sel satt den längre in i huset.

 

[Hedinn]

Det var nog inte olika modeller av hur Internetmodemen fungerade, utan handlade snarare om på vilket jack i husen de placerats på. Det första jacket var det som den inkommande telefontråden var inkopplad på, och alla andra jack i husen var seriekopplade som andra jack, tredje jack och så vidare. Telefon eller modem på första jacket hade första tjing på linan, andra jack andra tjing osv. Så dator/modem hemma hos @Hedinn satt på första jacket, medan hemma hos @Sel satt den längre in i huset.

Ah, jag hade alltså vettiga föräldrar som fattade vad som var viktigt här i livet!

 

[Lutten]

När jag var liten hade vi telefonen i hallen (för det var där jacket fanns). Det medförde att man inte kunde prata privat utan alla hörde. Det var en telefon med rund nummerskiva, tog evigheter att slå numret. Å andra sidan lärde man sig alla nummer.

Just det, vi hade en speciell telefonmöbel: det var ett bord med tillhörande nedsänkt säte.

På jobbet har vi en sån telefon med nummerskiva kvar Den används typ aldrig, men den fungerar, har svarat i den en gång tror jag.

Kommer ihåg den tiden när man kunde ringa in till ett barnprogram och spela ett spel (Hugo) med hjälp av telefonen, då påpekade dom hela tiden att man var tvungen att ha en lur med knappar. Annars funkade det inte!

 

[Jeffery]

Kommer ihåg den tiden när man kunde ringa in till ett barnprogram och spela ett spel (Hugo) med hjälp av telefonen, då påpekade dom hela tiden att man var tvungen att ha en lur med knappar. Annars funkade det inte!

Lur med knappar = tonval.
Nummerskiva = pulsval.
Hugo styrdes av tonerna.

Med nummerskive-telefoner kunde man ringa även utan att snurra dess skiva. Man utnyttjade klykan istället, som pulsgivare.
En dutt på klykan = 0.
Två snabba duttar på klykan = 1.
Tre snabba duttar på klykan = 2.
Och så vidare.

Vänta en liten stund mellan dutt-serierna för att byta siffra.
Ett bra partytrick på den tiden vi var lättroade.

 

[Björk]

När jag var barn bodde vi utomlands, oftast utan el o telefon, att ringa släkten i Sverige var en heldagsutflykt. Först ta sig till en storstad där det fanns post o telefonkontor, beställa samtal o sedan vänta på ledig telefonlinje. Vi fick tränga in oss i en telefonbox o vänta på en oftast dålig o skrapande uppkoppling.
Som vuxen skaffade jag mobil ganska tidigt, bodde på en ö i skärgården utan fast telefon, mobilen var en säkerhet vid färd över isen.
Nu är det nog över 12 - 13 år sedan jag hade fast telefon, hur ser era minnen ut?

Känner mig riktigt gammal när jag läser i tråden o människor har minnen av modem som kopplar ur när någon ringer mm. Internet via modem hemma fick jag som vuxen, var kring 30 år...

Så, visst minns jag tiden utan mobil; dvs hela min barndom. Fast farsan hade en BILtelefon, han var alltid tidigt ute med ny teknik o jag tror han hade den när jag var kring 10-12 år, dvs kring år 80-82.

Jag pekade in genom bilfönstret o kompisarna stod imponerade och gapade.

Hemma fanns en väggtelefon med nummerskiva. När jag var ca 14 kom billigare knapptelefoner ut på marknaden - i olika pastellfärger. Då fick jag EGET jack i mitt rum! Vilket innebar att jag kunde sitta i MIN säng o prata i telefon ostört = höjden av lyx!

När jag flyttade hemifrån 1989 köpte pappa en TELEFONSVARARE åt mig (o även till min kompis) - det ni! Det var något som ingen privatperson hade (i alla fall inga vi kände), bara företag. Lyxigt att kunna få veta vilka som hade sökt en när man inte var hemma!

 

[Pontevecchio]

Jag tänker på att mina föräldrar var rätt softa, när jag var i yngre tonåren drog man iväg på morgonkvisten och sen kom man hem till middagen typ. Men de kunde inte nå en, blev man sen kunde de bara vänta eller ev ringa kompisens mamma.

samma när jag var 18 och drog iväg 2v till Grekland med kompisar. ringde hem en gång halvvägs in på resan och meddelade att vi levde från telefonkiosk.

nu förtiden har jag liksom bättre koll på min fasters svägerskas barn via instagram än mina föräldrar hade.

 

[BornAgain]

Jag reste runt i dåvarande Sovjet. Man fick gå till ett speciellt kontor för att ringa hem och beställa hur många minuter man ville prata, sedan satte man sig ner och väntade på att de skulle ringa upp och så fick man gå in i ett bås och prata...så det kunde gå några veckor mellan samtalen hem. Antalet minuter blev också begränsat till de ryska räkneord jag kunde

 

[vallhund]

Jag reste runt i dåvarande Sovjet. Man fick gå till ett speciellt kontor för att ringa hem och beställa hur många minuter man ville prata, sedan satte man sig ner och väntade på att de skulle ringa upp och så fick man gå in i ett bås och prata...så det kunde gå några veckor mellan samtalen hem. Antalet minuter blev också begränsat till de ryska räkneord jag kunde

Jag hade inte ens en tanke på att ringa hem när jag reste runt där på den tiden. I år är det visst 50 år sedan.

 

[StrawberryWine]

Vi har kvar denna I stugan

Vi har fortfarande fast linje då mobilteckningen inte är så hejsan. Och vi har försökt att uppgradera telefonen med en modernare variant några gånger genom åren men de nya har alltid dött vid åskinslag i telefonledningen. Visst är det roligt när gammal teknik överlever så länge.
Jag har minnen av min mor som jobbade som simultantolk på 90 talet och var tvungen att ha en extra lång sladd till telefonen så hon kunde sitta och tolka framför TVn som stod några meter bort från telefonjacket och i ett annat rum. Sladden var fortfarande liite för kort, och vi barn fick då inte vara i den delen av stugan för risken att någon skulle snubbla över sladden var för stor.
Jag ska inte nämna några namn men det har hänt att någon sprang in, inte såg sig för och drog ur telefonen, just när direktsändningen skulle börja.

 

[Lena Furberg]

Jag minns LYCKAN när familjens telefon fick en förlängningssladd! Plötsligt kunde jag sitta i en fåtölj och prata, eller inne på toa..... Jag var inte längre bunden till en halvmeter från hyllan där telefonen stod..... Frihet!!!

 

[karamelldrottningen]

På jobbet har vi en sån telefon med nummerskiva kvar Den används typ aldrig, men den fungerar, har svarat i den en gång tror jag.

Kommer ihåg den tiden när man kunde ringa in till ett barnprogram och spela ett spel (Hugo) med hjälp av telefonen, då påpekade dom hela tiden att man var tvungen att ha en lur med knappar. Annars funkade det inte!

Hugo

 

[Blandrastik]

Jag kommer ihåg de där gröna telefonautomaterna, man la i en krona, slog numret. Kronan skramlade genom apparaten så fort nån svarade. Mao, du hörde aldrig vem som svarade på grund av skramlet från enkronan och var det en telefonsvarare så var din enkrona förverkad. Tider!

 

[parellikusken]

Minns allt telefonklotter som blev när man blev tvungen att sitta eller stå still och prata i telefon. Fanns alltid block och penna vid telefonen, så det gick inte att låta bli att klottra där.

 

[nickan1]

Jag kommer ihåg att

 

[kahe]

En sjuk sak är att jag ännu efter 13 år tillsammans inte har lärt mig min makes mobilnummer utantill. Men jag kan fortfarande rabbla hemnumret till min bästis i lågstadiet - och den människan har jag inte träffat (eller ringt till) på 20 år

 

[escodobe]

En sjuk sak är att jag ännu efter 13 år tillsammans inte har lärt mig min makes mobilnummer utantill. Men jag kan fortfarande rabbla hemnumret till min bästis i lågstadiet - och den människan har jag inte träffat (eller ringt till) på 20 år

Jag är helt körd utan mobilen. De enda nummer jag kommer ihåg utantill är min mammas hemnummer som hon aldrig svarar i, mitt egna jobbnummer och nån enstaka klients nummer.

Helt värdelöst om jag tex skulle hamna i ett Amerikanskt häkte, bli kidnappad eller någon annan situation...

 

[Hyacinth]

Vi har kvar denna I stugan
Visa bifogad fil 33235

Vi har fortfarande fast linje då mobilteckningen inte är så hejsan. Och vi har försökt att uppgradera telefonen med en modernare variant några gånger genom åren men de nya har alltid dött vid åskinslag i telefonledningen. Visst är det roligt när gammal teknik överlever så länge.
Jag har minnen av min mor som jobbade som simultantolk på 90 talet och var tvungen att ha en extra lång sladd till telefonen så hon kunde sitta och tolka framför TVn som stod några meter bort från telefonjacket och i ett annat rum. Sladden var fortfarande liite för kort, och vi barn fick då inte vara i den delen av stugan för risken att någon skulle snubbla över sladden var för stor.
Jag ska inte nämna några namn men det har hänt att någon sprang in, inte såg sig för och drog ur telefonen, just när direktsändningen skulle börja.

Jag har en likadan, fast röd.