Minnen från barndomen?

[pepp]

Varför kommer vissa ihåg massor från sin barndom och andra inte?

Började tänka på detta när jag skulle redogöra mitt liv för min terapeut.
Jag minns i princip ingenting... jättetråkigt tycker jag.

Har även dåligt att minnas resor jag gjort för en del år sen, kan dyka upp små fragment här och där bara.

 

[Sel]

Jag har ingen aning, jag är som du och minns bara ytterst små fragment fram tills jag var kanske femton-sexton år, sedan försvann några år när jag var väldigt deprimerad senare också men jag tror inte att det hör ihop. Jag tycker det låter helt otroligt att folk kan komma ihåg saker från när de var fyra-fem år gamla. Tänker att det kanske också är saker och ting en fått återberättade.

 

[Görel]

Jag tillhör de med väldigt bra minne, kommer ihåg mycket, både händelser och hur de kändes. Min syster föddes när jag var fem och ett halvt och jag kommer ihåg en hel om hur det var att vara ensambarn.

Jag är en visuellperson, spelar upp saker jag varit med om som filmer i huvudet. Jag antar att det beror på hur ens hjärna fungerar, jag har ett fotografiskt minne vilket också min pappa och farmor hade.

 

[skiesabove]

Jag har visuellt minne, och minns mycket - men med rejäla luckor i, pga trauman. Så väldigt mycket av min barndom minns jag inte.

 

[Roheryn]

Jag är en av de där konstiga människorna som minns väldigt mycket, både från barndomen och från alla andra perioder i livet. Jag minns människor, platser, sammanhang, tidslinjer... Det är till och med på en nivå att jag döljer det litegrann och inte låtsas om att jag minns i detalj vad en person sa för tio år sedan - folk kan tycka att man är lite creepy om man minns "för mycket" har jag märkt.... Jag har bra minne även vad gäller rena kunskaper, hade lätt för mig i skolan och minns faktakunskaper bra och länge. Kan dock precis som de flesta andra vara disträ och springa runt o leta efter nycklar och telefon hemma när jag ska iväg!

Vad gäller tidiga minnen så har jag mycket klara minnen från 4-5-årsåldern men också minnesglimtar från tidigare, till exempel från när vårt hus byggdes när jag var 2-3 år (vi flyttade in strax innan jag fyllde 3). De minnena är oftast i form av bilder - jag minns hur det såg ut där jag var - och av personer - jag minns känslan av vilka som var närvarande och det jag minns "av mig själv" har jag svårt att placera tidsmässigt om inte själva minnesbilden gör att jag kan dra slutsatsen när det var (som med husbygget). Vissa minnen har såklart förstärkts av att vi pratat om dem i familjen, som t.ex. gemensamma resor, men det finns också minnen som är helt mina egna, dvs som inte varit "gemensamma minnen" som det pratats om.

 

[Sel]

Vi hade till exempel ett VHS-band med inspelade videos från när jag och bror var någonstans runt fyra-sex år gamla skulle jag tro. Jag fångar humlor i en håv bland annat, och de rymmer hela tiden. Man kan se vår gamla cremefärgade volvo i bakgrunden och jag tycker ju att jag minns den bilen och den händelsen, men det jag minns är egentligen videofilmen. Samma sak med gamla foton en gått igenom. Det finns ett på en Mycket tjurig Sel vid en staty på Skara sommarland. Jag har inget som helst minne av att ha varit på Skara sommarland, men i och med fotot och återberättandet vet/minns jag ju att jag var grinig över en glass där.

 

[FannyN]

Jag minns spjälsängens gula pinnar. Sen minns jag inte att jag var tydligen en siren. Det jag minns är att en tjej kom direkt och sa vill du fika nu? Den kvinnan är ju min mamma men jag minns någon som var väldigt lik mamma iof men såååå myvcket yngre.
Jag gick i ett lucia tåg när jag var 11 månader och bet på ljusen och drog i det mesta. Det minns jag inget av men har fått höra flera håll hur rolig jag var. Det var odd fellow och sen när jag slutade bita i dukar och plus 30 år blev jag Rebeckasyster. De riktigt gamla minns den knasiga ungen eftersom det blev ett ståhej. Men det minns jag inte alls.

 

[Roheryn]

Vi hade till exempel ett VHS-band med inspelade videos från när jag och bror var någonstans runt fyra-sex år gamla skulle jag tro. Jag fångar humlor i en håv bland annat, och de rymmer hela tiden. Man kan se vår gamla cremefärgade volvo i bakgrunden och jag tycker ju att jag minns den bilen och den händelsen, men det jag minns är egentligen videofilmen. Samma sak med gamla foton en gått igenom. Det finns ett på en Mycket tjurig Sel vid en staty på Skara sommarland. Jag har inget som helst minne av att ha varit på Skara sommarland, men i och med fotot och återberättandet vet/minns jag ju att jag var grinig över en glass där.

Sådana minnen har nog de flesta, där minnet antingen återupplivas eller stärks av filmer, bilder eller berättelser. Men alla minnen är inte sådana - jag har tydliga bildminnen av platser och händelser som det inte finns foton eller filmer på. Jag minns också tydligt mina egna känslor i samband med vissa händelser - som när mamma och jag krockade med bilen när jag var 4-5 år. Vi blev påkörda bakifrån och bagageluckan gick inte att öppna, vilket fick till följd att mina saker - bland annat ett älskat gosedjur - fick vara kvar i bilen på verkstaden över natten. Eller när vi åkte Göta Kanal med båten sommaren när jag var fyra - bilderna är nog i det fallet ganska mycket förstärkta av foton, men jag minns tydligt min ilska och frustration när jag upptäckte att mina ben var för korta för att jag skulle kunna sitta på däck och putta ifrån med fötterna mot "väggen" i slussen som de vuxna gjorde. Och jag kan fortsätta berätta om såna minnen - jag har tydliga minnen från alla åldrar i mitt liv från 4-årsåldern. Även utan yttre "hjälp"

 

[lingonben]

Jag tillhör de med väldigt bra minne, kommer ihåg mycket, både händelser och hur de kändes. Min syster föddes när jag var fem och ett halvt och jag kommer ihåg en hel om hur det var att vara ensambarn.

Jag är en visuellperson, spelar upp saker jag varit med om som filmer i huvudet. Jag antar att det beror på hur ens hjärna fungerar, jag har ett fotografiskt minne vilket också min pappa och farmor hade.

Intressant! Jag har också hyfsat bra bildminne och minns händelser från treårsåldern. Här vet jag att det inte är förstärkt av filmer/foton för det finns knappast några alls från min uppväxt. Jag kommer ihåg vinklarna jag såg saker ur också. Hur jag tittade snett uppåt på vår grannes stora hundar vid en utrymning pga brandlarm, hur jag stod vid köksbordet och hade en födelsedagstårta i ögonhöjd. En del trauman minns jag också väldigt tydligt.

 

[Habina]

Jag har ett extremt minne och har tränat mig i att inte alltid visa det för folk. Tex minns jag min systers pojkvän Patrik, som jag kallade för Paprikan. Då var jag inte ens ett år gammal… Detta uppdagades långt senare då jag berättade för mamma och hon inte hade en aning om att jag kallade honom för Paprikan. För det var ju bara i mitt huvud…

En annan häftig grej var när jag var 2-3 år och lekte med min bästis. Vi gav oss ut i djungeln och letade länge (vi snackar timmar!) efter mina skor och stövlar. Långt senare, när jag var tonåring, hittade mamma en film på vår strapats. Det visade sig att vi gått kanske tio meter totalt…

 

[Tranan]

Jag har många minnen från min barndom men inget tidigare än när jag var ca 5 år.
kommer håg stugan vi hade i Norge och hur vi letade orm på fjället.
hur vi fiskade från bryggan, och såna saker.
Från norra Finland mins jag ängarna, nätterna jag spenderade på höloftet. ridturerna i skogen.
men senar all träning.
sen har jag andra minen jag inte orkar tänka på,

 

[Red_Chili]

Jag kommer ihåg massor. Jag minns tex hur en vän på förskolan sprang, med mig efter, och gömde sig bakom någon klätterställning. Hon hade gjort något dumt (minns inte vad) och jag tyckte inte om det och ville egentligen inte vara med på hennes dumheter, men jag hängde efter för att inte vara ensam. Sedan kom personalen och var sur på både henne och mig.

Jag minns flera andra saker från förskolan också, som att en myra bet mig i fingret när jag satt i sandlådan och det var hemskt! Minns också hur jag smet in i badrummet och flyttade på handdukarna, alla barn hade sin krok med sin handduk på. Det fanns flest rosa handdukar och sedan ett fåtal lila. Jag tyckte inte om rosa, men har alltid gillat lila, så när ingen såg försökte jag byta så att jag alltid skulle ha den lila.

Sedan minns jag massor från lågstadiet. Främst då sociala situationer. Jag är duktig på att minnas vad samtal vilket gör att mycket blir ihågkommet pga det.

 

[Fibusen]

Varför kommer vissa ihåg massor från sin barndom och andra inte?

Började tänka på detta när jag skulle redogöra mitt liv för min terapeut.
Jag minns i princip ingenting... jättetråkigt tycker jag.

Har även dåligt att minnas resor jag gjort för en del år sen, kan dyka upp små fragment här och där bara.

Jag är lika jag med, minns smågrejer bara, helt oväsentliga dessutom. Som när jag satt i köket och åt kyckling och ris med mamma, brorsan och en kompis. Eller hur hunden vi hade när vi var små hade röda matskålar. Eller mina första ridbyxor. Men för övrigt så minns jag inte mycket alls, varesig när jag var liten eller för bara några år sen.

 

[iNHALE]

Jag har en del minnen från min barndom. Jag skulle nog säga att jag minns "normalt" mycket av min barndom. Däremot minns jag förvånansvärt lite av min ungdom och tidiga vuxenår. Jag har alltid föreställt mig att jag skulle minnas betydligt mer med tanke på åldern och den mer mentala mognaden plus att det ju inte var lika länge sedan som ens tidiga barndom, men nä, jag minns ungefär lika mycket från perioden 14 år till 25 år som jag minns mellan jag var 3 år och 13 år. Idag är jag 31. Vad det beror på vet jag inte.

 

[Sel]

Vad märkligt allt det här är. Finns det inte någon expert som kan komma och förklara för oss?
Jag minns som sagt knappt några barndomssituationer, men kan citera massvis med böcker, reklamer och sånger från samma era med röstimitationer och allt. Fast det antar jag är ren repetition och hjärntvätt.
Även citat och situationer från scener i rollspel fastnar lättare än livet.

Jag har också jättesvårt att komma ihåg ansikten och namn, även idag.

 

[Pilot]

Jag är sådär med minnen från lågstadiet och neråt, ja egentligen finns det bra med luckor under högstadiet och gymnasiet.
Däremot om någon annan pratar om barndomsminnen, eller jag har någon jag ser/hör/luktar så kan ett minne poppa upp.
Rent generellt så tror jag att jag har kategoriserat det, när jag är med hästarna så minns jag saker som jag aldrig skulle komma på när jag står i ett klassrum osv.

 

[Crossline]

Jag skulle kunna berätta om massa händelser, både små och stora, och hur jag kände kring dessa. Mitt första minne skulle jag vilja säga är från att jag var två år, vilket låter så tidigt! Men det är en händelse som jag inte har på bild/film, så någonting är det ju. En minnesbild av att jag står och försöker få ner ett pussel från en hylla, jag når inte och jag ropar på hjälp.

Jag tycker också att det är märkligt vad jag lägger på minnet, typ vem som vann poängpromenaden i första klass liksom

Också intressant att vissa minnen nästan smakar, luktar eller låter! Så fascinerande.

 

[Kaching]

Jag kommer inte ihåg särskilt mycket över huvud taget Blev rekommenderad en bok om ADHD hos kvinnor av min terapeut och där nämndes det att personer med just ADHD ofta har färre barndomsminnen. Det tyckte jag var intressant! Minns () dock inte anledningen.

 

[Tilly_85]

Kommer ihåg rätt mycket från tidig ålder, tex sådant på dagis som hur saker såg ut, vilostunden jag tyckte var tråkig, att leka med dockor var tråkigt, äcklig grötfrukost jag blev tvungen att äta, mina kompisar och samtal vi hade, fröknarna och olika händelser. Kommer bla ihåg hur chockad jag blev när vi skulle gå till en park (låg max 5 min att gå från vår förskola) och jag stressade väldigt med hur jag skulle orka gå heeela vägen dit minns hur en av fröknarna försökte lugna mig och till slut sa hon att om jag absolut inte orkar så hade dom med en liten vagn till dom minsta barnen som jag kunde få sitta med på om jag behövde det. Kändes genast mycket bättre. Har också ett svagt minne av att när vi väl var framme sprang jag runt så snabbt jag orkade mellan stora träd och hade hur kul som helst och kunde gå tillbaka utan problem

En del minnen från barndomen hade jag gärna varit utan, men tycker om att minnas det som känns bra, som hur mycket jag tyckte om mina två bästa kompisar på dagis. Tänker ofta på dom och undrar hur dom har det idag.

Jag minns en del från förskoleåldern men nog inget innan typ 3-4 års åldern. Från skolåldern och framåt är minnena fler och starkare. Är väldigt bra på att komma ihåg ansikten men värdelös på namn har ganska bra bildminne tror jag och kan komma ihåg konversationer från väldigt lång tid tillbaka. Tycker det är intressant med vad som fastnar, jag har mina minnen men sen så kommer tex en kompis ihåg något vi gjort tillsammans som jag glömt och minns när dom säger det, men så kan det även vara så att jag inte alls kommer ihåg något som hänt även om den andra kan återge ett väldigt detaljerat minne av något som dom minns.

 

[miumiu]

Jag har tyvärr extremt detaljerade minnen från tidig ålder. Alltså vi snackar runt året gammal. Det handlar om ett par riktigt traumatiska upplevelser så antar att det är därför jag minns dom. Min sambo är däremot en sån som inte minns nånting från tidigare än typ tioårsåldern.