B
Baldricks
Har köpt minförsta häst!
En liten D ponny 75% kallblod.Han är bara 7 år men ska vara världens snällaste och trafikvan och orädd.
Hittills har han uppfyllt sina goda egenskaper. Förutom att han bet mig ordentligt efter att blivit väldigt otålig i stallgången efter vet.bes. Det tog några dagar att förlåta honom och försöka släppa alla höga förväntningar på hur perfekt allt skulle vara direkt från början. Men när jag gjort det kändes det mycket bättre!
Innan i går hade jag ridit på honom 4 ggr. Alla gånger har jag känt mig mycket säker på honom. Visst han tittar ibland men jag tänker att han får det, sen går vi. Har funkat jättebra. Vi mötte en bil som kom upp ur en kurva jättefort, han rörde inte en min. Trafikvan.
MEN, igår när vi ridit en bit med hans nya hagkompis som sällskap( med ryttare på givetvis) Kom vi på samma asvaltsväg där vi mötte bilen veckan innan. Och nu mina damer och herrar möter vi en herre på rullskidor. Hur skulle jag kunna drömma om att min lilla superstabila och coola kille skulle bli så till den milda grad sket i byxskraj, att han vill vända. detta händer alltså: Han backar, vill vända och håller på. Rullskidsmannen har vänligheten att stanna i kanten varpå min häst överväger igen om vi kaske ska kunna gå förbi. Men modet sviker och han klättrar upp för en slänt men vill längre in i skogen. Jag känner att jag inte vill följa med längre utan släpper stigbyglarna för att hoppa av men får en liten hjälp genom att han svänger så jag glider av. Tänker att det var ju inte så högt, jag visste att det var bra med en liten häst. Hästen klättrar in i skogen, inte jättehysteriskt, en liten bit, gör en båge tillbaka, så han står bakom några träd och tittar på oss. Några bilar har fått stanna på vägen och jag ska gå och hämta honom när rullskidsmannen hojtar att han åker vidare lika gärna . Då har häst bestämt sig för att komma ner. Han går ner mot vägen som för att fortsätta sin tur. jag går efter och ropar till. Han stannar till lunkar sedan lite till. Jag får tag i honom utan problem och skall sitta upp igen mitt framför bilarna som stam´nnat. Han vill inte stå still så jag leder honom utan problem till en liten parkering intill vägendär jag får hjälp av en snäll man att hålla still honom. Jag kommer upp och vi rider hem. Inga problem. Min första tanke är att nu måste han vänja sig vid det här så i morse cyklade jag förbi hagen och vevade med ena armen ( den ndra höll jag i styret) för att simulera denna rullskids gest. Antagligen har han inte sett ngt liknande för han blev väldig misstänksam i sin hage. han hoppade undan först senstod han kvar och åt flera ggr. Gick undan igen och sen stod kvar.
Min fråga är. Om jag nu kan påverka honom i hagen med detta, är det då bra att typ cykla förbi och vänja honom vid dom här gesterna eller gjorde jag jättefel?. I hagen är han ju trygg, kan gå undan och stå och titta hur han vill tänker jag. Och att man sedan kanske kan ta ut det på en väg hemma. Sen undrar jag, när man råkar ut för denna typen av rädsla hos hästen, Ska man gå av och leda när man känner att man inte kan hantera den uppifrån. Blir hästarna oftast lugnare om man går av och leder, vad gör man om den blir vild även när man gått ner. Jag hade sån tur att jag inte blev rädd faktiskt, som annars inte är så säker av mig. Kände snarare en större samhörighet med min häst. Konstigt.
En liten D ponny 75% kallblod.Han är bara 7 år men ska vara världens snällaste och trafikvan och orädd. Hittills har han uppfyllt sina goda egenskaper. Förutom att han bet mig ordentligt efter att blivit väldigt otålig i stallgången efter vet.bes. Det tog några dagar att förlåta honom och försöka släppa alla höga förväntningar på hur perfekt allt skulle vara direkt från början. Men när jag gjort det kändes det mycket bättre!
Innan i går hade jag ridit på honom 4 ggr. Alla gånger har jag känt mig mycket säker på honom. Visst han tittar ibland men jag tänker att han får det, sen går vi. Har funkat jättebra. Vi mötte en bil som kom upp ur en kurva jättefort, han rörde inte en min. Trafikvan.
MEN, igår när vi ridit en bit med hans nya hagkompis som sällskap( med ryttare på givetvis) Kom vi på samma asvaltsväg där vi mötte bilen veckan innan. Och nu mina damer och herrar möter vi en herre på rullskidor. Hur skulle jag kunna drömma om att min lilla superstabila och coola kille skulle bli så till den milda grad sket i byxskraj, att han vill vända. detta händer alltså: Han backar, vill vända och håller på. Rullskidsmannen har vänligheten att stanna i kanten varpå min häst överväger igen om vi kaske ska kunna gå förbi. Men modet sviker och han klättrar upp för en slänt men vill längre in i skogen. Jag känner att jag inte vill följa med längre utan släpper stigbyglarna för att hoppa av men får en liten hjälp genom att han svänger så jag glider av. Tänker att det var ju inte så högt, jag visste att det var bra med en liten häst.
Hästen klättrar in i skogen, inte jättehysteriskt, en liten bit, gör en båge tillbaka, så han står bakom några träd och tittar på oss. Några bilar har fått stanna på vägen och jag ska gå och hämta honom när rullskidsmannen hojtar att han åker vidare lika gärna . Då har häst bestämt sig för att komma ner. Han går ner mot vägen som för att fortsätta sin tur. jag går efter och ropar till. Han stannar till lunkar sedan lite till. Jag får tag i honom utan problem och skall sitta upp igen mitt framför bilarna som stam´nnat. Han vill inte stå still så jag leder honom utan problem till en liten parkering intill vägendär jag får hjälp av en snäll man att hålla still honom. Jag kommer upp och vi rider hem. Inga problem. Min första tanke är att nu måste han vänja sig vid det här så i morse cyklade jag förbi hagen och vevade med ena armen ( den ndra höll jag i styret) för att simulera denna rullskids gest. Antagligen har han inte sett ngt liknande för han blev väldig misstänksam i sin hage. han hoppade undan först senstod han kvar och åt flera ggr. Gick undan igen och sen stod kvar.Min fråga är. Om jag nu kan påverka honom i hagen med detta, är det då bra att typ cykla förbi och vänja honom vid dom här gesterna eller gjorde jag jättefel?. I hagen är han ju trygg, kan gå undan och stå och titta hur han vill tänker jag. Och att man sedan kanske kan ta ut det på en väg hemma. Sen undrar jag, när man råkar ut för denna typen av rädsla hos hästen, Ska man gå av och leda när man känner att man inte kan hantera den uppifrån. Blir hästarna oftast lugnare om man går av och leder, vad gör man om den blir vild även när man gått ner. Jag hade sån tur att jag inte blev rädd faktiskt, som annars inte är så säker av mig. Kände snarare en större samhörighet med min häst. Konstigt.
