wali
Trådstartare
Hejsan. Känner att man ibland fastnar i tänket med att ingenting funkar och ingenting utvecklas och jag kan tycka att det är viktigt att kunna se tillbaka och uppskatta den utveckling man haft. Har under mina senaste år med foderhäst förstått mer om fördelen med posetiv förstärkning och att bygga en relation med hästen så båda uppskattar ridturerna. Tänkte därför dela med mig om min och min foderponnys reda än så länge.
Jag och min foderponny träffades för snart 3 år sedan. Blev lovad en häst som var trafiksäker och enkelt att rida ut med själv. Provred henne 2 gånger och trots att jag helst ville ha en lugn häst blev det detta tittiga welsh sto då hon charmade hela familjen. Vi visste om att hon inte varit lasttränad så hon fick lugnande när hon skulle hit.
Tror att vi endast red i paddock första halvåret. Kunde inte ens ryckta henne uppe i stallet utan att hon fick panik och istället för att lösa det så blev det att jag även rycktade henne i paddocken, där hon kunde se sin hagkompis.
Vi fick sedan en 3e ponny till stallet som inte skulle släppas ihop med våra förrän sommarbetet eftersom båda två var ranghöga. Detta resulterade i att paddocken blev hage hela våren. För att slippa knyta upp ponnyn varje gång jag ville använda paddocken så blev det helt enkelt dags att ta tag i våra problem.
Började med att ta med hö till stallet, där vi ställde oss på uppbindningen utanför stallet. Så att hon fick äta samtidigt som hon blev rycktad. Hon lärde sig rätt fort att det inte va någon fara, men det var inte populärt om jag gick utom synhåll (tex in i stallet för att hämta något). Vi började gå utanför stallet och även där ta med höpåse. Vi gick så längt det gick och stannade för att äta när gränsen var nådd. Därefter vandrade vi tillbaka till stallet. Jag hade alltid med godis men bytte rätt snart till höpellets för att ha en belöning med mindre värde.
Det tog ett tag men vi började rida ut, kunde vara lite jobbigare när vi testade nya vägar men vi hittade sätt som funkade. Då kom nästa problem, nämligen att hon absolut inte var trafiksäker. Kunde stå brevid henne när en bil körde förbi i 10 km/h och även då var det fullständig panik, så det fick vi börja om med. Jag hoppade av, ställde oss på avstånd och matade med godis tills bilen hade kört förbi. Det gjorde vi gång på gång under flera veckor. Där våran stallväg korsades med den stora vägen ställde vi oss en bit ifrån och kollade på bilar i några minuter. Kunde hoppa av flera gånger varje ridtur bara för att vi mötte bilar. Med tiden räckte det med att stanna, så fick hon godis från ryggen när bilen passerat och numera fortsätter vi gå utan bekymmer.
Har även haft möjlighet till att lastträna en gång, och fler blir det så fort jag skaffat körkort och bil.
Övade in target och så gick vi sakta och säkert på med några hovar i taget, för att sedan lugnt backa av. Om och om igen gick vi fram och tillbaka, slutade med att vi kunde gå in helt, stå någon minut och sedan lungt backa av.
För tillfället så känner min ponny sig återigen osäker vid uteritt och stannar för att få godis flera gånger per ridtur. Och trots att mitt gamla ridskole-tänk säger åt mig att skänkla så får hon lite godis och sen är vi redo att gå igen. Har märkt hur mycket gladare hon är av ridturerna, och mycket mer posetiv till att hitta på saker nu jämfört när jag skaffade henne och fortfarande var inne i den klassiska ridningen väldigt mycket. Om hästen stannade så var det ju att skänkla mer, inte ifrågasätta varför den stannade från första början.
Jag och min foderponny träffades för snart 3 år sedan. Blev lovad en häst som var trafiksäker och enkelt att rida ut med själv. Provred henne 2 gånger och trots att jag helst ville ha en lugn häst blev det detta tittiga welsh sto då hon charmade hela familjen. Vi visste om att hon inte varit lasttränad så hon fick lugnande när hon skulle hit.
Tror att vi endast red i paddock första halvåret. Kunde inte ens ryckta henne uppe i stallet utan att hon fick panik och istället för att lösa det så blev det att jag även rycktade henne i paddocken, där hon kunde se sin hagkompis.
Vi fick sedan en 3e ponny till stallet som inte skulle släppas ihop med våra förrän sommarbetet eftersom båda två var ranghöga. Detta resulterade i att paddocken blev hage hela våren. För att slippa knyta upp ponnyn varje gång jag ville använda paddocken så blev det helt enkelt dags att ta tag i våra problem.
Började med att ta med hö till stallet, där vi ställde oss på uppbindningen utanför stallet. Så att hon fick äta samtidigt som hon blev rycktad. Hon lärde sig rätt fort att det inte va någon fara, men det var inte populärt om jag gick utom synhåll (tex in i stallet för att hämta något). Vi började gå utanför stallet och även där ta med höpåse. Vi gick så längt det gick och stannade för att äta när gränsen var nådd. Därefter vandrade vi tillbaka till stallet. Jag hade alltid med godis men bytte rätt snart till höpellets för att ha en belöning med mindre värde.
Det tog ett tag men vi började rida ut, kunde vara lite jobbigare när vi testade nya vägar men vi hittade sätt som funkade. Då kom nästa problem, nämligen att hon absolut inte var trafiksäker. Kunde stå brevid henne när en bil körde förbi i 10 km/h och även då var det fullständig panik, så det fick vi börja om med. Jag hoppade av, ställde oss på avstånd och matade med godis tills bilen hade kört förbi. Det gjorde vi gång på gång under flera veckor. Där våran stallväg korsades med den stora vägen ställde vi oss en bit ifrån och kollade på bilar i några minuter. Kunde hoppa av flera gånger varje ridtur bara för att vi mötte bilar. Med tiden räckte det med att stanna, så fick hon godis från ryggen när bilen passerat och numera fortsätter vi gå utan bekymmer.
Har även haft möjlighet till att lastträna en gång, och fler blir det så fort jag skaffat körkort och bil.
Övade in target och så gick vi sakta och säkert på med några hovar i taget, för att sedan lugnt backa av. Om och om igen gick vi fram och tillbaka, slutade med att vi kunde gå in helt, stå någon minut och sedan lungt backa av.
För tillfället så känner min ponny sig återigen osäker vid uteritt och stannar för att få godis flera gånger per ridtur. Och trots att mitt gamla ridskole-tänk säger åt mig att skänkla så får hon lite godis och sen är vi redo att gå igen. Har märkt hur mycket gladare hon är av ridturerna, och mycket mer posetiv till att hitta på saker nu jämfört när jag skaffade henne och fortfarande var inne i den klassiska ridningen väldigt mycket. Om hästen stannade så var det ju att skänkla mer, inte ifrågasätta varför den stannade från första början.
