Min man flirtade på nätet

[CillaW]

Hunger huvudvärk och skoskav är mer fysisk smärta

Om det är vad du känner så är det så

För min del vill jag ha ett rikt känsloliv, det innefattar alla känslor, även dom som gör ont.... Och som går över

Men nu får du skärpa dig!
Hunger, skoskav och huvudvärk var bara exempel på annat obehag som jag inte heller ser något positivt med.

Mitt känsloliv är minst lika rikt som ditt. Men det är mer positivt.

 

[tott]

Försökte prata om detta igen och fick till svar: jag vet inte. Så som du tjatar måste du vara trött på vårt förhållande! Tror inte mina öron. Verkar som att det e dags att ta ett break så jag kan komma ikapp mig själv. Kommer ingen vart med detta alls. Han får väl höra av sig om han ändrar sig. Kram på er! Ledsen..

Skyller på dig? Usch vilken fegis!

 

[tanten]

Det är väl klart du gör, du vill komma bort känslan av svartsjuka. Det vill alla

Vill du leva ett helt liv utan att ha haft den känslan någonsin?
Det är frågan?

Jag är inte Cilla men jag svarar ändå.

Jag har aldrig varit svartsjuk. Och jag skulle inte för något i världen vilja bli det.

För mig känns svartsjuka som just en sjuka.
Jag kan inte inse varför jag skulle vilja uppleva något så - i mina ögon - destruktivt. Det begriper jag inte faktiskt. Varför vill man ha elände liksom?

 

[Mabuse]

Försökte prata om detta igen och fick till svar: jag vet inte. Så som du tjatar måste du vara trött på vårt förhållande! Tror inte mina öron. Verkar som att det e dags att ta ett break så jag kan komma ikapp mig själv. Kommer ingen vart med detta alls. Han får väl höra av sig om han ändrar sig. Kram på er! Ledsen..

Om jag inte redan var det, så skulle nog jag känna att ett sånt svar gjorde mig väldigt, väldigt trött på förhållandet. En människa som inte menar nånting av vad han säger, och som inte har en aning om varför han säger det han gör (alternativt ljuger om att han inte vet när jag ställer en allvarlig och viktig fråga) känns det ju väldigt svårt att ha en nära relation med. Hur ska man kunna förstå varandra om den andre inte menar nåt av vad han säger, alternativt ljuger? Låter ju hopplöst tröttsamt.

 

[mandalaki]

Vill du leva ett helt liv utan att någonsin fått känna känslan av svartsjuka?

Men vad är det för en larvig fråga? Vill du leva ett helt liv utan att någonsin ha haft nageltrång? En del vet hur det känns, andra inte. Spelar roll.

 

[Sleepy]

Försökte prata om detta igen och fick till svar: jag vet inte. Så som du tjatar måste du vara trött på vårt förhållande!

Det är dags att uppdatera den bild du hade av vem han är. Å kast ut, inget att spara på. Kram.

 

[Monstermom]

Ingen har sagt att svartsjuka är en måttstock på hur mycket man älskar
Var fick du det ifrån?

Typ här, gissningsvis.

Jag säger att det är känslan som svartsjukan grundar sig på som är positiv

Och/eller här kanske?

Svartsjuka och ilska grundar sig på passion där finns fortfarande drivet

Så vad är svartsjuka för dig då? Vad är det som är positivt med att känna det, varför är någon fattigare för att de inte känner det?

Jag har varit svartsjuk, jag ser det närmast som något skamligt (i den mån jag alls tillåter mig själv att skämmas). Ett barnsligt, vridet kontrollbehov som bottnar i min egen osäkerhet och som är rakt igenom destruktivt. Inget gott kommer ur svartsjuka, och svartsjuka kommer inte ur något gott.

Sen undrar jag en del över det här:

Starka känslor är sköna att uppleva, att ha upplevt, även om dom sliter en i stycken när dom inträffar.

Va inte så jävla dramatisk det är bara tramsigt

Allvarligt nu, .

Ser du för övrigt känslor som något som bara händer en person, man har inget ansvar för dem och man kan/ska inte påverka dem?

 

[Petruska]

Dom gånger jag har gjort slut, har han velat komma tillbaka. Dom har inte lyssnat på ett nej

Det var väl äganderättskänslor och svartsjuka som ställde till det.

En av många fördelar med icke-svartsjuka personer, är att de oftare går att prata med och att de fattar vad man säger eftersom de inte ser världen genom det svartsjukt skruvade perspektiv som bygger på att de tror att de kan äga andra människor.

 

[cirkus]

Hur umgås du med dina ex?
Bjuder du hem dom på middag ihop med din partner?

Vi har gjort lite olika. Vi har ätit middagar både med och utan partners. Lunchar ibland. Gör sånt som folk gör mest helt enkelt - jag skiljer inte ut vad jag gör med mina vänner beroende på om de är ex eller inte.

 

[Lampan]

Typ här, gissningsvis.


Och/eller här kanske?


Så vad är svartsjuka för dig då? Vad är det som är positivt med att känna det, varför är någon fattigare för att de inte känner det?

Jag har varit svartsjuk, jag ser det närmast som något skamligt (i den mån jag alls tillåter mig själv att skämmas). Ett barnsligt, vridet kontrollbehov som bottnar i min egen osäkerhet och som är rakt igenom destruktivt. Inget gott kommer ur svartsjuka, och svartsjuka kommer inte ur något gott.

Sen undrar jag en del över det här:




Allvarligt nu, .

Ser du för övrigt känslor som något som bara händer en person, man har inget ansvar för dem och man kan/ska inte påverka dem?

Du är duktig på att klippa och klistra
Lite roligt är det *ler

Som jag ser det är svartsjuka ingen måttstock på HUR mycket någon älskar
En människa kan säkert älska väldigt mycket och vara väldigt lite svartsjuk - och tvärtom. Svartsjuka hänger bara ihop med individen.

Alla (eller nästan alla) har ju en gräns för när man blir svartsjuk, den gränsen varierar säkert i tid, hur man mår och hur trygg man är i sin relation, hur trygg man är med sig själv etc.

Att känna svartsjuka är totalt vidrigt, jag säger inget annat.

om vi inte har ett mörker i oss, om vi inte kan känna några "negativa" känslor alls
Vad är vi då?
Blir vi inte då bara några lallande lyckliga fånar i en Barbi värld, där allt är rosa fluffigt och fint?
(Lite dramatiskt, jag vet)

Vi är människor, vi har hela spektrat av känslor, det är det som gör oss mänskliga, annars hade vi bara varit ...konstiga

Vi har alla en liten jävel på ena axeln och en lite ängel på den andra

 

[Lampan]

Vi har gjort lite olika. Vi har ätit middagar både med och utan partners. Lunchar ibland. Gör sånt som folk gör mest helt enkelt - jag skiljer inte ut vad jag gör med mina vänner beroende på om de är ex eller inte.

Vad lustigt att det kan vara så olika

Varken min sambo eller jag kan tänka oss att umgås med varandras ex
I början grundade sig säkert den känslan på en viss svartsjuka, kanske
Idag känner jag att inte är särskilt intresserad av att lära känna min sambos ex på den nivån att jag umgås med dom.

 

[Lovisaleonora]

Ett barnsligt, vridet kontrollbehov som bottnar i min egen osäkerhet och som är rakt igenom destruktivt. Inget gott kommer ur svartsjuka, och svartsjuka kommer inte ur något gott.

Så skönt att se det skrivet, jag tänkte försöka formulera mig begripligt, men du har redan gjort det. Tidsbesparande.

Svartsjuka har för mig absolut INGET med kärlek och/eller passion att göra. Att det sedan ska romantiseras som att det skulle vara synonymer är för mig lika absurt som att våldtäkt är en kärleksförklaring. OBS! FÖR MIG (lika absurt). Därmed ingen sanning för andra.

Svartsjuka är för mig lika önskat som cancer. Jag går inte omkring och hoppas att jag får cancer för att det gör mitt liv rikare när/om jag kommer helskinnad ut på andra sidan.

 

[athena_arabians]

Du är duktig på att klippa och klistra
Lite roligt är det *ler

Som jag ser det är svartsjuka ingen måttstock på HUR mycket någon älskar
En människa kan säkert älska väldigt mycket och vara väldigt lite svartsjuk - och tvärtom. Svartsjuka hänger bara ihop med individen.

Alla (eller nästan alla) har ju en gräns för när man blir svartsjuk, den gränsen varierar säkert i tid, hur man mår och hur trygg man är i sin relation, hur trygg man är med sig själv etc.

Att känna svartsjuka är totalt vidrigt, jag säger inget annat.

om vi inte har ett mörker i oss, om vi inte kan känna några "negativa" känslor alls
Vad är vi då?
Blir vi inte då bara några lallande lyckliga fånar i en Barbi värld, där allt är rosa fluffigt och fint?
(Lite dramatiskt, jag vet)

Vi är människor, vi har hela spektrat av känslor, det är det som gör oss mänskliga, annars hade vi bara varit ...konstiga

Vi har alla en liten jävel på ena axeln och en lite ängel på den andra

Givetvis är vi summan av alla våra delar och egenskaper men att låta sina negativa sidor ("mörkret") få fritt spelrum låter som en väldigt dålig idé.

Jag skulle aldrig orka vara med någon som låter alla känslor flöda fritt utan eftertanke bara för att man ska "känna alla känslor".

 

[Lovisaleonora]

Angående diskussionen om ex. Jag har valt alla mina partners av kärlek och en gemensam värdegrund. Bara för att kärleken försvinner är det inte så att gemensamma värderingar och vänskap försvinner. Om de uppför sig som svin, visst. Men i vuxna livet har jag inte varit tillsammans med svin, utan goa människor som varit en del av mitt liv och vardag, i vått och torrt.

Vi har en stor gemenskap, de har varit en del av mitt liv och jag av deras. Vi känner varandra utan och innan. Det förändras inte för att vårt förhållande tar slut, det går över i något annat.

Tycker för egen del det känns märkligare att helt plötsligt bara sky en människa som varit en stor del av ens liv, enbart för att relationen förändrats.

 

[Milosari]

Vill man ens vara ihop med någon som man känner att man måste vakta mit frestelser

Jag har varit svartsjuk i cirka 15 minuter, en gång när jag var tonåring. Jag insåg att det var jag som ägde problemet och gav mig själv en mental örfil och skärpte till mig.

Det var över 20 år och cirka 4-5 partner sedan. Och jag har inte varit svartsjuk någon gång sedan dess.

Jag har exakt samma upplevelse. Sotis en gång som tonåring och sedan aldrig mer. Jag tror helt enkelt inte att det ligger i min natur.

 

[Lampan]

Jag är inte Cilla men jag svarar ändå.

Jag har aldrig varit svartsjuk. Och jag skulle inte för något i världen vilja bli det.

För mig känns svartsjuka som just en sjuka.
Jag kan inte inse varför jag skulle vilja uppleva något så - i mina ögon - destruktivt. Det begriper jag inte faktiskt. Varför vill man ha elände liksom?

Nej, varvför känna något öht?

Jag har haft hemska känslor efter att relationer har tagit slut, jag har lidit och kvidit och varit så olyckligt kär...det har gjort så ont.

Vill jag vara utan att ha haft dom känslorna?
Nej, dom känslorna har gett mig något i mitt liv

 

[Lovisaleonora]

Jag har haft hemska känslor efter att relationer har tagit slut, jag har lidit och kvidit och varit så olyckligt kär...det har gjort så ont.

Vill jag vara utan att ha haft dom känslorna?
Nej, dom känslorna har gett mig något i mitt liv

Hur kan du jämföra smärtan av ett avslutat förhållande med svartsjuka? Det ena är ju en ljus, positiv känsla (kärlek) även om den tagit slut för ena parten.

Svartsjuka är en mörk, negativ kraft baserad på känslor som i min mening inte ska få utrymme i en sund relation.

 

[Petruska]

Jag skulle aldrig orka vara med någon som låter alla känslor flöda fritt utan eftertanke bara för att man ska "känna alla känslor".

Nej, herregud. Och jag skulle inte orka vara den människan heller. Som att leva hela livet som treåring i fullt trots, eller som puberterande tonåring.

Dessutom är ju det där med "hela känslospektrat" ett monopoliserande sätt att bestämma vilka de riktiga känslorna är och vilken betydelse de har och ska ha. Människor har givetvis olika känslospektran, och jag tror även att känslospektrat - eller den känslomässiga strukturen - ser olika ut i olika sammanhang, och i olika kulturer.

 

[Monstermom]

Du är duktig på att klippa och klistra
Lite roligt är det *ler

Eller så är det så att jag föredrar att reda ut istället för att släta över - och bara fastna i rundgång.

Det krävs faktiskt ingen som helst talang för att gå tillbaka och kolla vad som skrivits tidigare när något inte hänger ihop längre, jag kan varmt rekommendera det.

Som jag ser det är svartsjuka ingen måttstock på HUR mycket någon älskar
En människa kan säkert älska väldigt mycket och vara väldigt lite svartsjuk - och tvärtom. Svartsjuka hänger bara ihop med individen.

Alla (eller nästan alla) har ju en gräns för när man blir svartsjuk, den gränsen varierar säkert i tid, hur man mår och hur trygg man är i sin relation, hur trygg man är med sig själv etc.

Så vad är då så positivt och bra med att uppleva det? Vad är då så konstigt med att andra säger sig inte uppleva det?

Att känna svartsjuka är totalt vidrigt, jag säger inget annat.

om vi inte har ett mörker i oss, om vi inte kan känna några "negativa" känslor alls
Vad är vi då?
Blir vi inte då bara några lallande lyckliga fånar i en Barbi värld, där allt är rosa fluffigt och fint?
(Lite dramatiskt, jag vet)

Men att inte känna några mörka känslor är väl inte detsamma som att inte känna en av de mörka känslorna? Svartsjuka är inte bara en otrevlig känsla, den är destruktiv. Den skadar både den som försöker äga och den som blir ägd.

För mig är det som att säga att ja, mordlust är något vi borde bejaka för att få ett rikt känsloliv, vi vill väl inte vara plastiga fluffdockor heller...

Vi är människor, vi har hela spektrat av känslor, det är det som gör oss mänskliga, annars hade vi bara varit ...konstiga

Vi har alla en liten jävel på ena axeln och en lite ängel på den andra

Jag frågade redan i förra inlägget, men jag upprepar det här då jag inte fått något svar vad jag kan se: anser du att man inte har något ansvar för sina känslor? Den "lilla jäveln", ska den inte försöka hanteras utan få härja fritt för att man ska vara en hel människa?

 

[cirkus]

Angående diskussionen om ex. Jag har valt alla mina partners av kärlek och en gemensam värdegrund. Bara för att kärleken försvinner är det inte så att gemensamma värderingar och vänskap försvinner. Om de uppför sig som svin, visst. Men i vuxna livet har jag inte varit tillsammans med svin, utan goa människor som varit en del av mitt liv och vardag, i vått och torrt.

Vi har en stor gemenskap, de har varit en del av mitt liv och jag av deras. Vi känner varandra utan och innan. Det förändras inte för att vårt förhållande tar slut, det går över i något annat.

Tycker för egen del det känns märkligare att helt plötsligt bara sky en människa som varit en stor del av ens liv, enbart för att relationen förändrats.

Jag har två ex som jag inte är särksilt stolt över att ha blivit kär i.
Vi blev tillsammans lite för snabbt och när trollet kom fram i ljuset och det visade sig finnas rätt så ruttna åsikter och värderingar bakom den käcka fasaden så kände jag att jag aldrig vill umgås med vederbörande igen.