Min hund bet min son

[ginnies]

Och hunden var säkert avundsjuk när bebin kom och tog över hundens position?

Tror jag inte alls på, jag tror att hunden "bara" blev illa behandlad. Det känns inte som en bebis med min tolkning av vad en bebi är har trakasserat hunden utan ett mindre barn som iaf är så stor att den målmedvetet kan röra sig och söka upp hunden för bråk.

 

[Novali01]

För att det inte har varit ett problem förrän igår. Och idag är det som vanligt igen.

Hur ska du kunna slappna av? Hur ska du kunna VETA att det aldrig händer igen? Om din lilla flicka plötsligt råkar ramla över hunden så biter han henne också, det kan du ge dig på. Jag älskar djur, älskat alla mina hundar men den hunden jag har nu hade jag lätt avlivat eller omplacerat om jag haft små barn i huset, hon är INTE pålitlig med barn, vi bor på landet och hit kommer sällan så små barn men om det gör det så stänger jag in hunden.

Fråga dig själv om du verkligen vill få ärr i ansiktet på ditt barn eller t om värre än så.

 

[Lime]

Vi var med om en liknande händelse i slutet av sommaren. Nu är min dotter förvisso några år yngre, 2,5 år men hon blev också biten under ögat när vi inte såg vad som hände.

Vår ena hund var otroligt kärvänlig mot dottern när hon var bebis och var alltid där hon var. Dottern har alltid varit väldigt aktiv och vi har sedan hon började krypa haft stort sjå med att hon ska respektera när hundarna vill vara i fred och alltid pratat om att klappa dem snällt. Det har inte fungerat att höja rösten - då har hon bara trappat upp och gått på hundarna ännu mer för att testa vår reaktion. Om vi inte var uppmärksamma nog kunde ena hunden skälla till för att visa att hon gick över hans gräns, men så småningom blev han tyst. Tidigt i våras ville hunden och dottern in genom ytterdörren samtidigt och när jag skulle öppna böjde sig dottern ned för att ge honom en kram - varpå han nafsade mot hennes ansikte i luften. Jag förkunnade då för min sambo att mitt förtroende för hunden var förbrukat och har vaktat på dottern som en hök sedan dess, vilket blir otroligt jobbigt i längden.

I slutet av sommaren sprang dottern direkt från köksbordet, in i vardagsrummet och (sannolikt) rakt på hunden som låg och sov i sin biabädd och hunden svarade därefter... inget blodvite, men märken efter tänderna på kinden och ett ledset barn.
För oss var inte avlivning ett alternativ eftersom det är dottern och hunden som kommit på kant med varandra, han har aldrig tidigare visat aggression mot någon ens om han haft ont. För oss löste det sig så lyckligt att hunden fick flytta till mina svärföräldrar på obestämd tid och vi hoppas att han kan komma hem igen när dottern är mer pålitlig kring hundar. Vi lägger ingen skuld på hunden och han fungerar fint med de barn som bor hos mina svärföräldrar (i åldrarna 6-8 år). Personligen är jag så glad över att hunden fick komma till dem, för jag höll på att förgås över den ständiga övervakningen (eftersom sambon som inte förstod hur mycket hunden ogillade dottern). Kvar finns vår andra hund som snarare uppskattar dotterns alla upptåg och där jag kan låta henne ordna med mat, borsta och lägga godissök utan att vara orolig för olyckor (givetvis under uppsikt). Hur en ska agera skiljer nog fall till fall, men jag tror det här var den bästa lösningen för både hund, barn och föräldrar.

 

[Novali01]

Tror jag inte alls på, jag tror att hunden "bara" blev illa behandlad. Det känns inte som en bebis med min tolkning av vad en bebi är har trakasserat hunden utan ett mindre barn som iaf är så stor att den målmedvetet kan röra sig och söka upp hunden för bråk.

Ja och har man såna barn så ska man inte ha en sån här hund. Barnet kommer ju aldrig ge upp för såna är barn, första chans som ges när de råkar bli själva är ju som att sitta på dynamit.

 

[ginnies]

. En hund tillåts morra åt och hata en familjemedlem och dela hem med någon den anser är opålitlig ett barn får lära sig och internalisera i sig själv att djur hatar honom.

Tycker det är bra att hunden morrar.
Den måste ju få tala om vad den tycker.
Och såklart synd om hunden.
Synd om barnet? Ja på så vis att föräldrarna inte fixat den delen i uppfostran så det blivit såhär.Men inte ens när man är liten har man rätt att behandla djur illa.
Annars är det hunden som far illa- tycker jag. Stackars hund.

 

[Badger]

Tror jag inte alls på, jag tror att hunden "bara" blev illa behandlad. Det känns inte som en bebis med min tolkning av vad en bebi är har trakasserat hunden utan ett mindre barn som iaf är så stor att den målmedvetet kan röra sig och söka upp hunden för bråk.

Uhm? min 8 månaders var fullt kapabel att krypa fram till en hund och kräla upp på den genom att dra i pälsen och hade tveklöst kunnat dra i ett öra. Man ser ju vad som kan hända innan man lyfte bort dem. Och ägaren lät honom delvis gosa lite, snäll stor hund som gillade barn så så länge man höll i barnet kunde de gosa lite. 8 månaders brukar väl kallas för bebis?

Min ettåring kunde tulta fram till hundar och hänga, dvs han hade full förmåga att kunna tulta fram och hänga, min tvååring kunde gå fram och vifta osv, dvs hade förmåga att... Min treåring var inga problem för då hade han kopplat. Innan dess lät jag då aldrig honom vara närmare en hund än vad jag var.

Så min personliga erfarenhet är att problemet med barn som krälar mot intressanta individer var som störst mellan 7 månader till 2 år. Barnet sökte INTE! bråk, utan har dålig motorik och vill undersöka. När små bebisar vill undersöka vill de gärna gnaga, dra, smaka, klänga. Det funkar liksom inte med en hund. Och när man är tillfälligt med barn så är det ju lätt att undvika, man typ håller i barnet hela tiden. Men hemma själv med ett barn och en hund och ingen grind kan jag se problem.
(Obs obs obs, mitt barn har inte någonsin gjort en hund ledsen eller orsakat obehag och tillåts inte springa snabbt förbi små hundar osv.)

Sedan som sagt vill inte alla barn undersöka på samma sätt och har lika dålig motorik, eller samma sätt att bete sig. Men mellan 8 månader till 2 år tycker jag inte att man kan kalla det elakhet eller trakasserier. (även om jag en gång ägnade en hel dag åt att rädda en kattunge från en treåring där föräldrarna hade gett upp. Hon fattade bara inte att det var kattens "eget ställe" och de verkar ju ganska elaka och puckade när man ser det utifrån. Men även treåringen är ju inte född elak och puckad! Utan det är liksom annat som motiverar. Självklart är det inte heller Bråk en treåring söker med en kattunge! utan gos, med i vissa fall usel kroppskontroll från treåringens sida. Även om den lika självklart inte ska tillåtas det.

 

[Badger]

Tycker det är bra att hunden morrar.
Den måste ju få tala om vad den tycker.
Och såklart synd om hunden.
Synd om barnet? Ja på så vis att föräldrarna inte fixat den delen i uppfostran så det blivit såhär.Men inte ens när man är liten har man rätt att behandla djur illa.
Annars är det hunden som far illa- tycker jag. Stackars hund.

Kan det vara synd om två samtidigt?
Jag har skrivit att det är jättesynd om hunden, enda orsaken till att jag skriver om barnet är att ingen annan verkar tycka synd om hen alls.

Det är väl jättebra om någon morrar från sin plats eller från sitt hörn eller fåtöljen där hen ligger där hen är i lugn och ro när någon går fram. Men är det jättebra om den tex ligger i ett dörrhål och morrar? till toaletten? köket? och barnet är kissnödigt eller törstigt. Vad gör en femåring då? Eller om man ska försöka gå förbi när den är på vardagsrumsgolvet och det inte riktigt går att ta sig runt? Man kliver ju inte över en morrande hund.

Men jag erkänner helt att jag inte har haft hund och att ni är mycket bättre på hundar. Det är därför jag inte försöker skriva så mycket om det egentligen. Och att jag vet att barn kan vara läskiga mot hundar och hundar har rätt att slippa barn och att det är svårt som icke hundägaren men barninnehavaren att justera vad som uppskattas och inte av hunden. Man är osäker på vad ägaren föredrar.

Dumt egentligen av mig att hoppa in i en diskussion när man har så liten erfarenhet av hund egentligen. Det var barnbiten som drog.

 

[ginnies]

Dumt egentligen av mig att hoppa in i en diskussion när man har så liten erfarenhet av hund egentligen. Det var barnbiten som drog.

Klart att alla som vill får vara med.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag tycker det är rätt befängt att prata om brist på uppfostran så länge barnet är yngre, iaf under fem år. I den åldern kan man inte förvänta sig att de ska förstå innebörden eller behärska sig runt en hund. Barn är impulsiva och de glömmer av sig.
Lika dumt är det att prata uppfostran om en hund i situationer som dessa. De precis som barn är impulsiva och förstår inte heller alltid innebörden av sitt aggerande.

Det är synd om alla parterna, även de vuxna. Ingen önskar sig en situation som denna och den går inte alltid att förutse.

 

[Bison]

Varför ska jag sälja en hund som inte är pålitlig? Det är såna hundar man ser valsa omkring på blocket/diverse köp/säljsidor för hundar på facebook. För att ingen vill ta det tuffa beslutet att avliva en hund som inte fungerar i vardagen.

Med den inställningen hade Ruben varit död för länge sen.
Han skulle aldrig gå undan för ett barn utan biter direkt.
Fungerar utmärkt i min vardag eftersom jag inte har barn.

 

[HeddaVovven]

Vi har också en hund som inte gillar barn (och inte folk över huvud taget) så han är bakom en stängd dörr när sambons dotter är här. Det blir lugnast för alla. I praktiken rör det sig om några timmar på eftermiddagen eftersom hon går i skolan/fritids och sedan lägger sig tidigt på kvällen.

 

[linnsan]

Det är ett, du ska flytta på dig! istället för ett -jag flyttar på mig?
Så om barnet ska in i köket och hunden är i dörröppningen och morrar så får ju barnet inte gå in i köket. Om hunden går undan så kan barnet/gäster gå in i alla rum i ett hus, kök, toa, sovrum osv.

Nu kanske jag gör hundar smartare än vad de är men jag vet att hunden vi kände gick undan från mammas säng om han låg i hennes säng och hon gick in i rummet (hon är allergisk). (delat sommarställe) Men om hon gick in i min gammelmormors rum och tänkte -där ska han inte ligga. Då morrade han. Dvs han visste att han hade rätt att vara i gammelmormors säng och bestämde över mamma där, men att mamma bestämde över sin säng (själv kunde jag krypa upp till honom och gosa).

Så jag personligen uppfattar att en hund som morrar bestämmer över var jag får vara. Och jag går definitivt undan för morrande hundar. Går inte förbi in i ett rum el dyl.

(Släktens hundar har inte morrat så i allmänhet (utom för sängen som en fick vara i då...) så jag hoppar till lite och tänker inte gå nära. Hörde om en hund som brukade ställa folk i tvättstugekorridoren i ett studentboende genom att morra, dvs gick inte undan utan då fick folk inte tvätta den dagen om ägaren var i tvättstugan bredvid helt enkelt, men hade de tur fick de i alla fall backa tillbaka hem, annars fick de stå kvar tills ägaren kom. )

Nej alltså, hunden bestämmer inte var du ska vara utan skyddar sig själv och den plats den känner är dens egen trygghet mot folk den inte litar på.
Ett morr betyder "du är för nära/lämna mig ifred/sluta med det där". En hund kan ju faktiskt springa undan och morra samtidigt (så beter sig familjehunden med ben).

Morr betyder ju inte enbart en sak utan man får kolla på hela situationen. Men kort sagt kan man väl säga att hunden vill ha avstånd (om den inte leker/pratar).

 

[Badger]

Nej alltså, hunden bestämmer inte var du ska vara utan skyddar sig själv och den plats den känner är dens egen trygghet mot folk den inte litar på.
Ett morr betyder "du är för nära/lämna mig ifred/sluta med det där". En hund kan ju faktiskt springa undan och morra samtidigt (så beter sig familjehunden med ben).

Morr betyder ju inte enbart en sak utan man får kolla på hela situationen. Men kort sagt kan man väl säga att hunden vill ha avstånd (om den inte leker/pratar).

Nej inte enbart en sak. Men du tänker dig situationen ovan som jag specificera som - hunden är på sin plats/korg/ fåtölj hörn. Jag skrev om den om du läser mitt förra inlägg och skrev att det inte var den situationen jag pratar om.

Jag föreställer mig att den person som säger att den vill att hunden - går undan istället för morrar - ser situationen -hunden mitt i vardagsrummet, i en dörröppning, gåendes fram till en gäst.

När hunden är på din trygga plats så har den ju - redan gått undan. Det är väl självskrivet att den då får morra.

Så hunden är i dörren till köket. Mamma är i köket. Hunden morrar. Varför är det självklart att hunden får morra istället för att gå undan till sin plats. Hur kommer barnet in i köket? Kliver över hunden som morrar? Vad gör en gäst? Hunden ska inte gå undan, ska gästen gå förbi eller gå hem?

 

[Lovisaleonora]

Och hunden var säkert avundsjuk när bebin kom och tog över hundens position?

Ja hunden minns och kan inte förlåta, eller ägarna har inte heller försökt hjälpa hunden att förlåta? Utan förstärkt beteendet genom att bekräfta det och hålla barnet borta, medan de låter det andra barnet klappa och hålla på. Hunden vet att det är ok att inte gilla det här barnet även om barnet vuxit till sig och inte varit hårdhänt på många år.

Barnet är 5, dvs inte jättemoget. Det är synd om barnet också. Om han sedan råkade ramla över hunden, ville klappa -för en gångs skull? ledsen var han ju över att hunden hatar honom. Eller -femåring, vill minsann visa att, något, testa. Så är det fortfarande ett barn som inte får vara med i familjen helt. Och får höra att det är hans eget fel -för han var en elak ettåring som får skylla sig själv.

Ettåringar och femåringar skyller inte sig själva. Det är synd om honom och säkert inte bra för honom att identifiera sig som hatad?



Det är ju inte ett ondskefullt, elakt barn. Utan föräldrar som inte kunnat vägleda i rätt tid? Det är två det är synd om, en hund och ett barn. En hund tillåts morra åt och hata en familjemedlem och dela hem med någon den anser är opålitlig ett barn får lära sig och internalisera i sig själv att djur hatar honom.

Själv känns det som att barnet behöver träffa andra djur som tycker om honom. Och hunden behöver lära sig att lita på barnet. (Fast jag äger ingen hund så jag förstår inte alls att man tycker det är ok om de biter barn i ansiktet.)

Nu har jag väldigt svårt att se att hundar tänker i termer förlåta, hata etc. De är nog lite mindre komplicerade än så. De tycker inte om barnet som plågat den (hunden). Hunden har fått erfara att barnet innebär obehag, något man fredar sig för.

Ja, föräldrarna har solklart brustit, och det får barn och hund ta konsekvenserna av. Och kanske lära sig något av, alla utom hunden. Just den här hunden ska inte behöva vara social med just det här barnet.

Barn som inte kan umgås med djur ska inte umgås mer med djur. De ska umgås mindre med djur till de inser att det är ett privilegium att umgås med djur, något man ska förvalta väl. Tar det 20 år - fine.

 

[linnsan]

Nej inte enbart en sak. Men du tänker dig situationen ovan som jag specificera som - hunden är på sin plats/korg/ fåtölj hörn. Jag skrev om den om du läser mitt förra inlägg och skrev att det inte var den situationen jag pratar om.

Jag föreställer mig att den person som säger att den vill att hunden - går undan istället för morrar - ser situationen -hunden mitt i vardagsrummet, i en dörröppning, gåendes fram till en gäst.

När hunden är på din trygga plats så har den ju - redan gått undan. Det är väl självskrivet att den då får morra.

Så hunden är i dörren till köket. Mamma är i köket. Hunden morrar. Varför är det självklart att hunden får morra istället för att gå undan till sin plats. Hur kommer barnet in i köket? Kliver över hunden som morrar?

Nej ingen har pratat om en hund som står i dörröppningar och morrar samt går mot folk?
Dom flesta verkar vilja att hunden går undan i en generell mening om den blir störd.
Jag tycker absolut att det är bra att hunden har en egen plats. Men samtidigt tycker jag att hunden ska lämnas ifred oavsett. Den ska inte behöva springa iväg och gömma sig och bara då få tala om genom morr att den vill vara ifred. Hundar funkar ju inte riktigt så att man kan generalisera att så SKA de reagera.

 

[Jenka]

Kruxet är att hur bra koll man än har på barnet så måste hundar som bor med barn tåla lite. Tyvärr. Visst får de säga ifrån (morra, ev kort markering i luften) men bita...?
Behöver inte vara fel på hunden, och barnet behöver inte göra nåt fel, men plötsligt blir det lite hårdhänt eller råka ramla över hunden.

 

[linnsan]

Kan det varit så att barnet råkade slänga sig över hunden som fick skitont, ungen hann inte undan när hunden varnade och då bet hunden till? Är man inte där kan man ju inte veta känner jag..

Jag har själv en socialt osäker hund som framförallt tycker yviga (okända) barn är obehagliga.
Jag har en kompis med 4 barn, varav yngsta var 5 år. Han visste inte alls hur man betedde sig mot hundar och där fick vi vara på honom lite. Där sa både jag och mamman att gör han något mot hunden får han skylla sig själv. Nu litar jag på Viggo, han är väldigt verbal tidigt och eskalerar långsamt samt har låååångt till bett. Ungen lärde sig att man måste lyssna på hunden när den säger till och efter bara 1 månad eller 2 så var de bästa vänner och Viggo låg gärna kvar och myste med honom i soffan även om jag gick ut.

Med det sagt, jag är glad att min hund är verbal och kunde lära ett barn att man faktiskt lyssnar på djur, det gjorde att min bekant vågade skaffa hund igen och även där har det funkat bra. Barnet har fått en helt annan förståelse för att även djur har känslor som man ska lyssna på.

Man får nog se lite till situationen och vilken hund man har. Men hade jag haft kvar hunden så hade jag jobbat på deras relation. Sitt och mys i soffan med alla och låt sonen mata hunden med lite gotte då och då. Inte klappa försen hunden själv vill. Gör lite roliga enkla övningar där övningen går mer ut på att sonen är en trevlig och rolig typ.

Avreagerar hunden inte alls efter en tid och fortsätter morra bara av att sonen är i närheten så hade jag nog omplacerat. Det känns som en jobbig situation för alla att gå runt och vara spända.

 

[linnsan]

Så hunden är i dörren till köket. Mamma är i köket. Hunden morrar. Varför är det självklart att hunden får morra istället för att gå undan till sin plats. Hur kommer barnet in i köket? Kliver över hunden som morrar? Vad gör en gäst? Hunden ska inte gå undan, ska gästen gå förbi eller gå hem?

Vad menar du med självklart att hunden får morra istället för att gå till sin plats? Utesluter det ena det andra?
Vadå hunden SKA inte gå undan? Vad hände med att ägaren lär hunden ett "akta" kommando?
Det använder jag själv mot min osäkra hund när han fryser till i situationer han finner obehagliga. En osäker hund vågar inte alltid vända och gå.

 

[Badger]

Nu har jag väldigt svårt att se att hundar tänker i termer förlåta, hata etc. De är nog lite mindre komplicerade än så. De tycker inte om barnet som plågat den (hunden). Hunden har fått erfara att barnet innebär obehag, något man fredar sig för.

Ja, föräldrarna har solklart brustit, och det får barn och hund ta konsekvenserna av. Och kanske lära sig något av, alla utom hunden. Just den här hunden ska inte behöva vara social med just det här barnet.

Barn som inte kan umgås med djur ska inte umgås mer med djur. De ska umgås mindre med djur till de inser att det är ett privilegium att umgås med djur, något man ska förvalta väl. Tar det 20 år - fine.

Barn tänker i termer av förlåta och hata, inte hundar. Jag ville beskriva barnets perspektiv. 8 månaders bebisar inser inget om djur. Om du tror att en 8 månaders bebis kan förstå privilegier blir jag förvånad. Femåringen har lärt sig för länge sedan står det i ts, så den som du tycker ska ta det ansvaret var mellan 8 månader o tre år... när skadan skedde på hunden. (Ja det var synd om den) Femåringen ska nu beskylla sitt treåriga jag för ett bett och många morrningar. Han har blivit straffad i ett par år av föräldrar och hund.

 

[Milosari]

Jag tycker det är bra att det kommer lite barnperspektiv, annars blir det lätt en massa tyckande från folk som inte kan så mycket om barn eller som har haft ett lugnt "väluppfostrat" barn. Många vet inte om hur impulsstyrda små barn är, eller att de har en otroligt begränsad förmåga att föreställa sig hur andra (hunden) kan känna annorlunda än man själv känner. Det är alltså inte rimligt att ställa kravet att ett litet barn ska förstå att hunden inte vill bli kramad, eftersom barnets hjärna inte är tillräckligt utvecklad. Då har faktiskt hunden större möjligheter att leva upp till kraven.

Min sura hund är btw en ljudlig sådan. Han morrar hela tiden. Men det finns nyanser i ljudet som gör att det går att höra skillnad på om han bara muttrar eller om han är arg på riktigt. När han har nafsat (mig vid hantering) så är han tyst och svart i ögonen. Så ljudet och bettrisk hänger inte ihop så bra.