TeamLundVer
Trådstartare
Ni vet när man blir väckt mitt i natten av Hund som bara måste kissa och man slänger på sig morgonrocken och hoppar i foppatofflorna allt medan Hund panikslaget visar att det är superbråttom nu.
Och man kommer ut halvnaken i det svinkalla vädret med vinden som blåser sådär gött in under morgonrocken. Man står där huttrande och tittar på medan Hund letar efter den absolut perfekta platsen att kissa på för plötsligt var det inte alls sådär bråttom längre.
Och man lättad ser hur Hund äntligen sätter sig ner i kisställning och sedan liksom "eh näää" där borta där jag nosade innan är nog en bättre plats att kissa på. Och man hinner tänka många längtansfulla tankar på sin varma säng innan man till slut får nog och väsande ryter "KISSA" så att Hund förskräckt sätter sig ner och kissar på första bästa plats.
Och man kommer in bara för att se Hund glatt hoppa upp i ens varma gosiga säng med sina blöta tassar trots att man sade till och trots att Hund mycket väl vet att det inte är okej.
Och man bökar ner sin nedfrusna kropp i den numera inte alls så varma sängen. Och varje gång man vänder sig under natten får man en rivig påminnelse om blöta hundtassar och grus trots att man frenetiskt borstade av lakanen innan man lade sig.
Och man älskar Hund ändå, iaf dagen efter
Vad har ni andra för tillfällen då ni anser att era underbara hundar är allt annat än underbara?
Och man kommer ut halvnaken i det svinkalla vädret med vinden som blåser sådär gött in under morgonrocken. Man står där huttrande och tittar på medan Hund letar efter den absolut perfekta platsen att kissa på för plötsligt var det inte alls sådär bråttom längre.
Och man lättad ser hur Hund äntligen sätter sig ner i kisställning och sedan liksom "eh näää" där borta där jag nosade innan är nog en bättre plats att kissa på. Och man hinner tänka många längtansfulla tankar på sin varma säng innan man till slut får nog och väsande ryter "KISSA" så att Hund förskräckt sätter sig ner och kissar på första bästa plats.
Och man kommer in bara för att se Hund glatt hoppa upp i ens varma gosiga säng med sina blöta tassar trots att man sade till och trots att Hund mycket väl vet att det inte är okej.
Och man bökar ner sin nedfrusna kropp i den numera inte alls så varma sängen. Och varje gång man vänder sig under natten får man en rivig påminnelse om blöta hundtassar och grus trots att man frenetiskt borstade av lakanen innan man lade sig.
Och man älskar Hund ändå, iaf dagen efter
Vad har ni andra för tillfällen då ni anser att era underbara hundar är allt annat än underbara?