Min häst saknar respekt för människor

[Shaggy]

Det är också så att en häst som får stryk av en annan häst håller sig undan från denne sedan. Vill du att din häst ska vara rädd för dig? Lyda av rädsla? Det vill inte jag. Jag vill att mina hästar ska vilja vara med mig för att de tycker om mig och för att de ser en vinst med att vara med mig. Att det är roligt, tryggt och trevligt att vara med mig.

Jag kan ärligt säga att jag har klappat på min idag 6 åring riktigt rejält då hon var 1,5-2,5 år. Inte i affekt utan iskallt kalkylerande. Hon sparkade stenhårt mot mig och jag gav igen med ett rapp på röven med spöt för varje spark. Hästen hajade och sparkar inte längre. Hon var inte rädd för mig då och är det inte nu. Hon var inte rädd för spöt då och är det inte nu. Hon drog sig inte undan då och gör det inte nu heller.
Det är dock några saker som är viktiga här. Jag behöll lugnet och stod inte och slog på min häst i affekt, hästen var uppenbart trotsig inte rädd och både hennes mor och jag hade tidigare varit väldigt tydliga mot henne att man inte sparkar.
Kanske är jag en dålig hästmänniska för det men situationen löstes utan vad jag kan se några men vare sig på mig eller hästen (som fortfarande är mycket viljestark).
I andra situationer som inte är farliga är min lösning alltid i första hand att berömma önskat beteende för att släcka ut det oönskade.

 

[nullo-modo]

Men hur tillrättavisar hästar varandra? Går den ranglåga rakt över en högre i hierarkin? Nej. Skulle en häst som är lägre i rang få för sig att traska rakt på en ranghög skulle den få en rejäl tillrättavisning. Och det första alla människor som håller på med djur lär sig är väl ändå timing och att djur inte förstår beröm eller tillrättavisningar om det kommer en halv sekund försent. Dessutom är ett tydligt tecken på vem som är högre än vem i hierarkin, vem som kan flytta den andra. Det är en sak om hästen flyr i panik och bara har en utväg; över människan. Det är förståeligt. Men jag kan inte läsa någonstans att TS häst har panik varje gång den går på henne. Tillrättavisar man en gång ordentligt räcker det med att räta lite på ryggen nästa gång för att tillrättavisa eller få hästens uppmärksamhet.

Om man tar det från ett hierarki perspektiv (vilket jag normalt inte tänker till vardags) så vad händer om hästen ser sig som högst i rang och svarar med ok då gör vi upp nu då. Du pratar själv om hur hästar behandlar varandra och ja det händer att två hästar står på bakbenen och slåss, byt ut ena hästen mot en meniska, vem tror du vinner och vem riskerar hälsa och liv.

 

[TinyWiny]

Jag kan ärligt säga att jag har klappat på min idag 6 åring riktigt rejält då hon var 1,5-2,5 år. Inte i affekt utan iskallt kalkylerande. Hon sparkade stenhårt mot mig och jag gav igen med ett rapp på röven med spöt för varje spark. Hästen hajade och sparkar inte längre. Hon var inte rädd för mig då och är det inte nu. Hon var inte rädd för spöt då och är det inte nu. Hon drog sig inte undan då och gör det inte nu heller.
Det är dock några saker som är viktiga här. Jag behöll lugnet och stod inte och slog på min häst i affekt, hästen var uppenbart trotsig inte rädd och både hennes mor och jag hade tidigare varit väldigt tydliga mot henne att man inte sparkar.
Kanske är jag en dålig hästmänniska för det men situationen löstes utan vad jag kan se några men vare sig på mig eller hästen (som fortfarande är mycket viljestark).
I andra situationer som inte är farliga är min lösning alltid i första hand att berömma önskat beteende för att släcka ut det oönskade.

Vad jag har uppfattat av dig är att du är en erfaren hästmänniska? Jag antar då att du kan läsa hästen och kan förutse till viss del hur hästen kommer reagera? Du har redan i hästens ögon en viss pondus och hen testar för att se var dina gränser går, inte för att hen tror att det är bäst att försvara sig, att hen får fördelar utan just för att testa var dina gränser går. I Ts fall tror jag att resultatet hade blivit det motsatta om hen hade gjort som du gjorde. Hästen hade förmodligen svarat upp och det hade fått förödande konsekvenser. Jag kan till viss del förstå ditt val även om det inte är ett val jag hade gjort själv. Jag tror mer på andra vägar då jag inte tror att våld löser något. Det är inte så att jag smyger runt mina hästar och gör som de vill utan vi har en ömsesidig respekt och visst är vägen dit knölig ibland, särskilt om hästen har dåliga erfarenheter i bagaget, lite erfarenhet av människor eller av annan anledning inte redan vet hur man bör bete sig runt människor men det går att lösa även utan våld. En häst som lärt sig genom våld blir ofta ännu mer testande med nästa människa. Hen har inte lärt sig att människor går att lita på utan har lärt sig att det gör ont men att det kan vara värt att testa om hen kan göra som hen vill för hen har inte fått något positivt av sin lärdom (som din häst faktiskt har) utan tvånget och våldet har fortsatt och då blir det ingen pålitlig häst. I vissa fall är det till och med så att de har lärt sig att anfall är bästa försvar. De hästarna har ofta ett större behov av att kolla av om människan verkligen är att lita på och det kan ta tid innan de vågar lita på en. Osäkerhet liksom övermod kan alltid ge farliga situationer oavsett om det är häst eller människa som står för det och det är där man måste hitta en lösning. Hästar precis som människor testar sin omgivning. I vissa fall bara när de är nya på stället/träffar nya människor och i vissa fall som med unghästar när de växer och utvecklas och därför vill testa vad som händer om de gör si eller så. Det viktiga i alla lägen är enligt min åsikt att man har ett eget tydligt space, dvs. att man som människa har klart för sig vad som gäller runt en själv, vad man kan acceptera och att man på samma gång läser hästen, förstår dess behov och ger hästen den respekt för dess space som hen har rätt till.

 

[Shaggy]

Vad jag har uppfattat av dig är att du är en erfaren hästmänniska? Jag antar då att du kan läsa hästen och kan förutse till viss del hur hästen kommer reagera? Du har redan i hästens ögon en viss pondus och hen testar för att se var dina gränser går, inte för att hen tror att det är bäst att försvara sig, att hen får fördelar utan just för att testa var dina gränser går. I Ts fall tror jag att resultatet hade blivit det motsatta om hen hade gjort som du gjorde. Hästen hade förmodligen svarat upp och det hade fått förödande konsekvenser. Jag kan till viss del förstå ditt val även om det inte är ett val jag hade gjort själv. Jag tror mer på andra vägar då jag inte tror att våld löser något. Det är inte så att jag smyger runt mina hästar och gör som de vill utan vi har en ömsesidig respekt och visst är vägen dit knölig ibland, särskilt om hästen har dåliga erfarenheter i bagaget, lite erfarenhet av människor eller av annan anledning inte redan vet hur man bör bete sig runt människor men det går att lösa även utan våld. En häst som lärt sig genom våld blir ofta ännu mer testande med nästa människa. Hen har inte lärt sig att människor går att lita på utan har lärt sig att det gör ont men att det kan vara värt att testa om hen kan göra som hen vill för hen har inte fått något positivt av sin lärdom (som din häst faktiskt har) utan tvånget och våldet har fortsatt och då blir det ingen pålitlig häst. I vissa fall är det till och med så att de har lärt sig att anfall är bästa försvar. De hästarna har ofta ett större behov av att kolla av om människan verkligen är att lita på och det kan ta tid innan de vågar lita på en. Osäkerhet liksom övermod kan alltid ge farliga situationer oavsett om det är häst eller människa som står för det och det är där man måste hitta en lösning. Hästar precis som människor testar sin omgivning. I vissa fall bara när de är nya på stället/träffar nya människor och i vissa fall som med unghästar när de växer och utvecklas och därför vill testa vad som händer om de gör si eller så. Det viktiga i alla lägen är enligt min åsikt att man har ett eget tydligt space, dvs. att man som människa har klart för sig vad som gäller runt en själv, vad man kan acceptera och att man på samma gång läser hästen, förstår dess behov och ger hästen den respekt för dess space som hen har rätt till.

Nej som jag sagt tidigare om TS ger sig in i det så kommer resultatet troligtivis bli att hästen svarar upp. Min häst försökte klättra i 'rang' TS häst har redan den 'rangen' det är två helt skilda saker.
Och som sagt våld är för mig den sista utvägen och används enbart i den här typen av farliga situationer och man måste enlgit mig känna hästen väl och dess mentalitet. Hennes lillebror skulle jag aldrig använda den här metoden på för han är på tok för vek och skulle bli rädd och troligtvis knäckt (å andra sidan skulle han nog aldrig komma på att testa på det sättet heller).

 

[Krokus]

Många intressanta svar här.
Som tagits upp så är ilska och att bli arg inte till hjälp i detta. Men det som skrivits om hästens och ditt eget "space" är verkligt intressant tycker jag. Kan det kanske vara så att vissa hästar med detta beteende själva haft "intrång i sitt space"? Tror att det kan ha med saken att göra, och då ser jag det som att en rimlig hantering vore att vara extra noga med att ge hästen det space och utrymme den själv behöver.
Som du beskriver är din häst jättesnäll och det är ju ett toppenläge. Då är det bara att vara noga med att kommunicera ordentligt så du vet var den behöver ha sina gränser.
Sen är det viktigt att du så att säga reparerar dina egna gränser, så att du har ditt space och det blir en naturlig sak för dig att reagera och stoppa hästen då/om den försöker gå över dig. Tror att det är en viktig sak att börja med, att hästen inte får gå där du är, och senare träna ryggning i och med att respekt och eget space är grunder för samarbete.

 

[Snubbelfot]

Är du en häst? Nej det är du inte och hästen är inte så dum att hen tror det heller. Det är också så att en häst som får stryk av en annan häst håller sig undan från denne sedan.

Jag tror att det är lätt att prata förbi varandra här. Nej, vi är inte hästar utan människor - men det gör ju inte att hästar instinktivt börjar prata svenskt talspråk för att kommunicera med oss. Hästar kommunicerar instinktivt med oss människor på samma sätt som de kommunicerar instinktivt med andra hästar (kring rangordning och vem som bestämmer), allt annat vore märkligt. När en häst kan flytta på en annan häst - eller en människa - utan kännbar konsekvens så innebär det per grundläggande definition att en rangordning är etablerad. Om hästen behöver använda våld, genom att bita eller sparka, så gör den det. Om det räcker med hot - att visa tänderna, vända rumpan till, måtta en spark i luften - så är det desto bättre, då finns dessutom en ytterligare marginal av våldskapital att ta till vid behov. Den häst som hamnar lägre i rang efter att ha blivit tillrättavisad eller dominerad, även genom fysiskt våld, håller sig inte heller automatiskt undan från den ranghögre. De kan samexistera i alldeles utmärkt harmoni, så länge rangordningen inte ifrågasätts. Har själv ett utmärkt exempel på en sådan duo.
Det är min övertygelse att människan undantagslöst behöver vara tydligt högre i rang än hästen, för att skapa ett säkert umgänge. För att etablera det förhållandet kan visst våld behövas - det kan räcka med så milda verktyg som en vass armbåge eller en lätt örfil - men för att upprätthålla det förhållandet behövs inget våld alls.
När det gäller utrymme/bubbla/space håller jag med om att det är viktigt att vara uppmärksam på själva begreppet och företeelsen. Samtidigt behöver hästen tillåta människan att inkräkta i bubblan. Vi kan ju t ex inte be om hästens ödmjuka tillåtelse för att gå in i boxen eller för att kratsa hovar eller sko en häst. Där handlar det som jag ser det främst om tillit, att hästen litar på att människan som uppenbar ledare inte kommer att skada hästen eller utsätta den för fara.

 

[TinyWiny]

Jag tror att det är lätt att prata förbi varandra här. Nej, vi är inte hästar utan människor - men det gör ju inte att hästar instinktivt börjar prata svenskt talspråk för att kommunicera med oss. Hästar kommunicerar instinktivt med oss människor på samma sätt som de kommunicerar instinktivt med andra hästar (kring rangordning och vem som bestämmer), allt annat vore märkligt. När en häst kan flytta på en annan häst - eller en människa - utan kännbar konsekvens så innebär det per grundläggande definition att en rangordning är etablerad. Om hästen behöver använda våld, genom att bita eller sparka, så gör den det. Om det räcker med hot - att visa tänderna, vända rumpan till, måtta en spark i luften - så är det desto bättre, då finns dessutom en ytterligare marginal av våldskapital att ta till vid behov. Den häst som hamnar lägre i rang efter att ha blivit tillrättavisad eller dominerad, även genom fysiskt våld, håller sig inte heller automatiskt undan från den ranghögre. De kan samexistera i alldeles utmärkt harmoni, så länge rangordningen inte ifrågasätts. Har själv ett utmärkt exempel på en sådan duo.
Det är min övertygelse att människan undantagslöst behöver vara tydligt högre i rang än hästen, för att skapa ett säkert umgänge. För att etablera det förhållandet kan visst våld behövas - det kan räcka med så milda verktyg som en vass armbåge eller en lätt örfil - men för att upprätthålla det förhållandet behövs inget våld alls.
När det gäller utrymme/bubbla/space håller jag med om att det är viktigt att vara uppmärksam på själva begreppet och företeelsen. Samtidigt behöver hästen tillåta människan att inkräkta i bubblan. Vi kan ju t ex inte be om hästens ödmjuka tillåtelse för att gå in i boxen eller för att kratsa hovar eller sko en häst. Där handlar det som jag ser det främst om tillit, att hästen litar på att människan som uppenbar ledare inte kommer att skada hästen eller utsätta den för fara.

Först och främst. Rang är inom djurslaget. Precis som vi inte kan vara lägre/högre i rang i relation till våra hundar kan vi inte vara högre/lägre i rang i relation till våra hästar. Det är det tänket att vi människor ska vara i högre rang än hästen som ställer till det. Det skapar en konstig tanke att vi människor skulle kunna vara hästens ledare och det kan vi inte. Vi tillbringar inte dygnets alla timmar med hästen. Vi har noll i kompetens vad en hästflock behöver och hade därför om vi skulle försökt klättra i rang i hästens ögon fått så mycket stryk att vi inte hade rest oss igen. Hästen vet det här och ser inte oss som flockmedlemmar inom hästgruppen. De ser oss i de flesta fall som matmaskiner och i bästa fall som vänner. Det vi kan erbjuda är vänskap och den vänskapen måste innehålla ömsesidig respekt för att fungera.
Nej vi behöver inte inkräkta i deras bubbla. De låter oss gärna greja med dem så länge vi lyssnar på dem. Om vi lär våra hästar att vi är att lita på, att vi lyssnar på dem och att vi inte kommer göra dem illa, att vi lär dem vad som förväntas av dem så kommer det vara helt okej för dem att bli hanterade så länge respekten är ömsesidig och de litar på oss. Våld har inte i relationer att göra oavsett mellan vilka individer relationen finns.

 

[Snubbelfot]

Där går våra åsikter isär litet grann. Jag menar att det är farligt och kontraproduktivt att reducera bort det oantastliga ledarskapet från relationen mellan människa och häst. Hästen får inte komma på tanken att ifrågasätta människans ledarskap, eftersom det sätt hästen gör det på är genom våld (eller fysisk kontakt, om man föredrar den beskrivningen) - alldeles oavsett om det är gentemot en annan häst eller mot en människa.
Frågan om rang mellan människa och häst är främst semantisk. Du behöver vara Den Som Bestämmer, oavsett vad man benämner det. Du behöver vara den som bestämmer när det är ok att äta eller inte, när det är ok att gå eller stanna, när det är ok att klia eller bli kliad etc.
Det finns inte heller någon motsättning mellan vänskap och ledarskap, utan det går bra att utöva ledarskap på ett vänskapligt sätt. Visst tycker även jag att vi ska vara vänner med våra hästar, men i det vänskapsförhållandet menar jag att det både för enkelhetens och för säkerhetens skull inte får råda någon tvekan vare sig hos häst eller hos människa om vem det är som bestämmer när det finns olika viljor.

 

[nullo-modo]

Vissa svar här gör att jag funderar på att inte ta föl för att sälja på mitt sto.

 

[TinyWiny]

Där går våra åsikter isär litet grann. Jag menar att det är farligt och kontraproduktivt att reducera bort det oantastliga ledarskapet från relationen mellan människa och häst. Hästen får inte komma på tanken att ifrågasätta människans ledarskap, eftersom det sätt hästen gör det på är genom våld (eller fysisk kontakt, om man föredrar den beskrivningen) - alldeles oavsett om det är gentemot en annan häst eller mot en människa.
Frågan om rang mellan människa och häst är främst semantisk. Du behöver vara Den Som Bestämmer, oavsett vad man benämner det. Du behöver vara den som bestämmer när det är ok att äta eller inte, när det är ok att gå eller stanna, när det är ok att klia eller bli kliad etc.
Det finns inte heller någon motsättning mellan vänskap och ledarskap, utan det går bra att utöva ledarskap på ett vänskapligt sätt. Visst tycker även jag att vi ska vara vänner med våra hästar, men i det vänskapsförhållandet menar jag att det både för enkelhetens och för säkerhetens skull inte får råda någon tvekan vare sig hos häst eller hos människa om vem det är som bestämmer när det finns olika viljor.

Precis som ett barn med en välfungerande relation till sin förälder vet när föräldern menar allvar så vet hästen det med. Det behövs inget våld till det och inget ledarskap heller. Det som behövs är förtroende och att hästen litar på att dess människa inte kommer utsätta hen för fara eller smärta. Att hästen litar på sin människa och är trygg med henom. Det handlar inte alls om vem som bestämmer över vem, jag skulle aldrig kunna knäcka en häst så att hen inte längre vågar visa vad hen tycker ifråga om saker och ting utan jag vill att hästen fortfarande tänker själv, reagerar och reflekterar. Mina hästar frågar mig och det gör en häst som litar på sin människa. De frågar om de behöver göra si eller så om de är tveksamma till något, de frågar om de får ta en galopp uppför backen, de frågar om de får äta och de frågar också en så enkel sak som om de får klia sig på mig för de går inte över mina gränser. De vet att jag lyssnar på dem och bryr mig om dem och deras åsikt och då lyssnar de också på mig. Det är vi människor som så ofta är så urusla på att lyssna på hästen och dess frågor som ställer till med problem. Det skapar en frustration hos hästen som sedan många kväver med våld och det är så sorgligt att så många anser att våld hör hemma i hästvärlden och det enbart för att de inte lyssnar själva.

 

[nullo-modo]

Precis som ett barn med en välfungerande relation till sin förälder vet när föräldern menar allvar så vet hästen det med. Det behövs inget våld till det och inget ledarskap heller. Det som behövs är förtroende och att hästen litar på att dess människa inte kommer utsätta hen för fara eller smärta. Att hästen litar på sin människa och är trygg med henom. Det handlar inte alls om vem som bestämmer över vem, jag skulle aldrig kunna knäcka en häst så att hen inte längre vågar visa vad hen tycker ifråga om saker och ting utan jag vill att hästen fortfarande tänker själv, reagerar och reflekterar. Mina hästar frågar mig och det gör en häst som litar på sin människa. De frågar om de behöver göra si eller så om de är tveksamma till något, de frågar om de får ta en galopp uppför backen, de frågar om de får äta och de frågar också en så enkel sak som om de får klia sig på mig för de går inte över mina gränser. De vet att jag lyssnar på dem och bryr mig om dem och deras åsikt och då lyssnar de också på mig. Det är vi människor som så ofta är så urusla på att lyssna på hästen och dess frågor som ställer till med problem. Det skapar en frustration hos hästen som sedan många kväver med våld och det är så sorgligt att så många anser att våld hör hemma i hästvärlden och det enbart för att de inte lyssnar själva.

Du satte precis ord på det jag inte kom fram till hur jag skulle få till i text

 

[hovtassfot]

Saken är den att TS har gett bort den där högre rangen till sin häst. Om hon nu börjar tillrättavisa den på det sätt du beskriver så är risken stor att hästen behandlar TS som en ranghög häst behandlar den uppkäftige unghästen som försöker klättra i betydelse. I det läget riskerar TS att bli platt. Det är en sak att gå på en häst som testar om den kan klättra i rang det är en helt annan sak att själv försöka göra det.
I det läge TS befinner sig tycker jag hon ska akta sig väldigt nogrannt för att göra ngåonting alls själv. Hon låter så osäker så hon behöver hjälp från någon kunnig som vet hur man tar ner hästen på jorden och hjälper TS igenom problemet på ett säkert sätt. En person som kan behålla tankeverksamheten och försvara sig om hästen svarar upp vilket jag är ganska säker på att TS inte klarar av.

Det har du rätt i. Håller helt med om att det är skillnad på en häst som försöker klättra i rang och en häst som redan är högre i rang. Jag har dock bara haft häst

Vissa svar här gör att jag funderar på att inte ta föl för att sälja på mitt sto.

Du får mellan raderna gärna säga att du inte vill ta föl och sälja pga. människor med åsikter som mina. Det är okej, jag lovar att aldrig någonsin köpa ditt eventuella framtida föl. Oroa dig inte. Ska inte misshandla din framtida uppfödning.

 

[tuaphua]

Hej!
Min ponny är född 2010 och är en sporthaflinger. Hon är verkligen världens snällaste. Dock saknar hon respekt. Hon kan gå rätt över en och försöka trycka sig förbi en. När jag försöker backa henne så tar hon oftast ett halvt steg bak och sen går hon bara rakt fram. Hon saknar verkligen respekt. Har någon något tips på hur man gör så att en envis häst får respekt för människor? Kram

Jag tror du behöver hjälp av någon på plats, som får se dig och din fina ponny ihop. Det finns bra problemlösare som jobbar med just sånt här.
De kan visa dig hur du och din ponny ska få en trevligare relation.

Jag tycker absolut inte du själv ska börja laborera med våld av något slag gentemot hästen.
Jag kan absolut säga till en häst om den hotar mig. Men jag jobbar med hästar och vet när man ska göra något, varför och hur hästen kommer reagera.

Ju större hjälp man ger, desto större retur kan man få av hästen.
Dvs ju större hjälp/signal/korrigering du ger desto större blir hästens reaktion. Om hästen redan är emot dig/går emot hjälper etc så går den emot mer ju mer du tar i, om du gör fel.
Så generellt rekommenderar man så mjuka tag som möjligt för att människans risk att skada sig ska minskas.

 

[skiesabove]

Jag var i helgen om att en häst (inhyrd) "svarade upp" när jag ökade trycket. Otroligt obehagligt. Det är en självsäker, ranghög, stark och envis individ som fått göra som bara han vill i för många saker.

Jag är egentligen helt för "mjuka metoder" såsom positiv förstärkning, men det måste ju ändå gå att be hästen att göra något den inte vill i skarpa lägen, utan att den blir arg. Just den här hästen har blivit farlig. Godmodig och social så länge det är på hans villkor, om inte så vet han om att han är mycket starkare och mer smärttålig än människan.

Jag tänker inte röra den hästen mer, det där är något för proffs.

TS - ta hjälp av en yrkesperson!

 

[Snubbelfot]

Precis som ett barn med en välfungerande relation till sin förälder vet när föräldern menar allvar så vet hästen det med. Det behövs inget våld till det och inget ledarskap heller. Det som behövs är förtroende och att hästen litar på att dess människa inte kommer utsätta hen för fara eller smärta. Att hästen litar på sin människa och är trygg med henom. Det handlar inte alls om vem som bestämmer över vem, jag skulle aldrig kunna knäcka en häst så att hen inte längre vågar visa vad hen tycker ifråga om saker och ting utan jag vill att hästen fortfarande tänker själv, reagerar och reflekterar. Mina hästar frågar mig och det gör en häst som litar på sin människa. De frågar om de behöver göra si eller så om de är tveksamma till något, de frågar om de får ta en galopp uppför backen, de frågar om de får äta och de frågar också en så enkel sak som om de får klia sig på mig för de går inte över mina gränser. De vet att jag lyssnar på dem och bryr mig om dem och deras åsikt och då lyssnar de också på mig. Det är vi människor som så ofta är så urusla på att lyssna på hästen och dess frågor som ställer till med problem. Det skapar en frustration hos hästen som sedan många kväver med våld och det är så sorgligt att så många anser att våld hör hemma i hästvärlden och det enbart för att de inte lyssnar själva.

Jag uppfattar att det du beskriver ändå till stor del är samma saker som jag menar.
Du skriver att dina hästar frågar dig och ber om lov - vem är det då som bestämmer och har sista ordet i relationen? Hade det varit hästen så hade den inte frågat om lov. Självklart behöver man som människa vara lyhörd för hästens behov på alla plan, men om man själv på samma sätt behöver be hästen om lov för att galoppera, borsta den, flugspraya den, sko den etc - då har vi en situation som riskerar att bli både svårhanterad och direkt farlig. Det handlar inte om att "knäcka en häst", det är ett uttryck som jag aldrig skulle vare sig använda eller mena. Inte heller om att kväva någonting med våld. Utan om att det behöver vara en part som har sista ordet.
Du skriver att hästen "vet" när människan menar allvar, i en välfungerande relation, och att det inte behövs något ledarskap för det. Avsaknad av ledarskap innebär per definition att hästen har precis lika goda förutsättningar som du att få sin vilja igenom - och så vill åtminstone inte jag ha det, där kanske våra uppfattningar också går isär.
Hästar ser förvisso inte oss människor som flockmedlemmar, men det betyder inte att vi inte kan eller bör etablera en tydlighet kring Vem Som Bestämmer när någonting verkligen behöver bestämmas. Det handlar inte om kuvande utan just om Vem Som Bestämmer.
Att hästen har förtroende för människan, litar på att människan inte utsätter den för fara eller smärta, och känner sig trygg med människan står inte i motsatsförhållande till ett etablerat och tydligt ledarskap. Tryggheten kan tvärtom luckras upp om hästen får anledning att ifrågasätta vem det är som bestämmer. Är det inte tydligt att människan bestämmer så kommer hästen att försöka ta kommandot.
Eftersom vi inte har möjlighet att t ex resonera med våra hästar i talspråk som vi kan göra med människobarn så behöver vi använda de kommunikationssätt som hästar kan relatera till. I praktiken innebär det att vi mentalt dominerar hästen mer eller mindre, i normalläget och i stora delar av den hantering vi gör. Dessutom dominerar vi dem regelmässigt fysiskt, exempelvis redan vid lugn kravlös ridning. De signaler vi ger - tryck och eftergift med sits, skänklar och framför allt bett - är alla exempel på mycket mild fysisk dominans, eller om man så vill mycket milt våld. Redan en så grundläggande funktion som att hästen går undan för tryck innebär ju att vi dominerar hästen och att den agerar enligt våra önskemål. Har vi inget ledarskap och ingen tydlighet kring Vem Som Bestämmer, då har vi en häst som inte går undan för tryck.

 

[TinyWiny]

Jag uppfattar att det du beskriver ändå till stor del är samma saker som jag menar.
Du skriver att dina hästar frågar dig och ber om lov - vem är det då som bestämmer och har sista ordet i relationen? Hade det varit hästen så hade den inte frågat om lov. Självklart behöver man som människa vara lyhörd för hästens behov på alla plan, men om man själv på samma sätt behöver be hästen om lov för att galoppera, borsta den, flugspraya den, sko den etc - då har vi en situation som riskerar att bli både svårhanterad och direkt farlig. Det handlar inte om att "knäcka en häst", det är ett uttryck som jag aldrig skulle vare sig använda eller mena. Inte heller om att kväva någonting med våld. Utan om att det behöver vara en part som har sista ordet.
Du skriver att hästen "vet" när människan menar allvar, i en välfungerande relation, och att det inte behövs något ledarskap för det. Avsaknad av ledarskap innebär per definition att hästen har precis lika goda förutsättningar som du att få sin vilja igenom - och så vill åtminstone inte jag ha det, där kanske våra uppfattningar också går isär.
Hästar ser förvisso inte oss människor som flockmedlemmar, men det betyder inte att vi inte kan eller bör etablera en tydlighet kring Vem Som Bestämmer när någonting verkligen behöver bestämmas. Det handlar inte om kuvande utan just om Vem Som Bestämmer.
Att hästen har förtroende för människan, litar på att människan inte utsätter den för fara eller smärta, och känner sig trygg med människan står inte i motsatsförhållande till ett etablerat och tydligt ledarskap. Tryggheten kan tvärtom luckras upp om hästen får anledning att ifrågasätta vem det är som bestämmer. Är det inte tydligt att människan bestämmer så kommer hästen att försöka ta kommandot.
Eftersom vi inte har möjlighet att t ex resonera med våra hästar i talspråk som vi kan göra med människobarn så behöver vi använda de kommunikationssätt som hästar kan relatera till. I praktiken innebär det att vi mentalt dominerar hästen mer eller mindre, i normalläget och i stora delar av den hantering vi gör. Dessutom dominerar vi dem regelmässigt fysiskt, exempelvis redan vid lugn kravlös ridning. De signaler vi ger - tryck och eftergift med sits, skänklar och framför allt bett - är alla exempel på mycket mild fysisk dominans, eller om man så vill mycket milt våld. Redan en så grundläggande funktion som att hästen går undan för tryck innebär ju att vi dominerar hästen och att den agerar enligt våra önskemål. Har vi inget ledarskap och ingen tydlighet kring Vem Som Bestämmer, då har vi en häst som inte går undan för tryck.

Jag väljer att med både barn, hundar och hästar motivera dem till att vilja samma sak som jag. Dvs. jag gör det jag vill till något positivt för dem så att de också vill det. Ja jag ber om lov när jag ska kratsa hovar. Jag säger hov, hästen lyfter, håller uppe hoven och när jag är klar tackar jag. Det är helt självklart för mig att inte inkräkta på deras space utan be om lov istället. Mina hästar vet att jag är en i deras ögon väldigt ömtålig varelse och därför gör de vad de kan för att inte skada mig. Jag ber dem t ex att inte busa i hagen när jag är därinne för då kan de skada mig och som tack får de gos, kli och mat. Alla vinner, ingen behöver dominera den andre. Eftersom de litar på mig lyssnar de också när jag säger nej för de vet att jag gör det av en anledning precis som jag lyssnar på dem om de säger nej för de gör det också av en anledning. Vill jag galoppera och de säger nej så skulle jag aldrig drömma om att tvinga dem på något sätt. Skulle mina hästar säga nej till något sådant hade det varit något fel och då hade jag tagit reda på vad felet är. Jag har hästar och rider för att det är roligt men för mig är det precis lika viktigt att de tycker att det är roligt annars är poängen borta för mig.
Nej hästen kommer inte att försöka ta kommandot. Inte så länge du är tydlig med vad som gäller runt dig och du lyssnar på hästen. Kanske skulle du lära dig att lyssna på hästen istället för att dominera den? De berättar massor om man bara lyssnar och då menar jag självklart inte genom hästpratare utan de kommunicerar med sin kropp. Det går alldeles utmärkt att resonera med en häst, det är bara att göra. Jag gör det och jag tror knappast att jag är den enda.

 

[Snubbelfot]

Ja jag ber om lov när jag ska kratsa hovar. Jag säger hov, hästen lyfter, håller uppe hoven och när jag är klar tackar jag. Det är helt självklart för mig att inte inkräkta på deras space utan be om lov istället.

Där tror jag också att vi pratar förbi varandra. Jag påstår att om du är beredd att direkt strunta i att kratsa hovar om hästen av någon anledning inte skulle lyfta på hoven - då handlar det om att du ber om lov. Du lägger bara fram förslaget, och är beredd att följa hästens vilja. Om vill gå in i boxen, hästen visar tydligt att du inte är välkommen, och du backar undan och låter hästen få vara ifred - då ber du om lov (men blir nekad). I annat fall handlar det inte om att be om lov, utan om att Bestämma men på ett mjukt sätt.
Om du framhärdar i din önskan att få kratsa hovarna, tills hästen lyfter eller tillåter - då har du applicerat dina önskemål på hästen och fått den att lyda. Du bestämde. Om du framhärdar i att få gå in i boxen, och på ena eller andra sättet lyckas i ditt syfte, då Bestämde du.
Och återigen, att skapa en win-win situation där både vi och hästarna har roligt tillsammans står inte i motsättning till ett aktivt och tydligt ledarskap. Däremot tror jag inte på modellen att hagen eller stallgången är en demokrati där alla har lika rösträtt. Det riskerar att mynna ut i olyckliga följder om man som i TS fall har en häst som får för sig att det är ok att gå över en eller trycka sig förbi en.

Nej hästen kommer inte att försöka ta kommandot. Inte så länge du är tydlig med vad som gäller runt dig

Är du tydlig med vad som gäller runt dig så förutsätter det också att du har möjlighet att hålla fast vid vad som gäller. Det innebär att korrigera och försvaga oönskade beteenden, likväl som att framkalla och förstärka önskade beteenden. Vilket i sin tur med fördel görs som du beskriver, genom att motivera och skapa positiva upplevelser kring de önskade beteendena (och i förekommande fall, vid behov, skapa negativa upplevelser kring de oönskade). Redan genom att applicera våra bedömningar och beslut kring vilka beteenden som är önskade respektive oönskade, utövar vi ledarskap över hästen. Är du tydlig med att det som gäller är att hästen inte får nafsa efter godis i dina jackfickor, då förutsätter det att du korrigerar beteendet om det skulle uppkomma - det är ju själva innebörden av tydlighet och konsekvens. Och då utövar du per definition ledarskap, och efterlyser lydnad.
Att dominera, i meningen att skapa en relation där jag har sista ordet när det verkligen kommer till kritan, har ingenting att göra med att lyssna eller inte lyssna på hästen. Att vara lyhörd och uppmärksam på hästen är ju vitalt i all hantering, och det har jag aldrig emotsagt.

 

[TinyWiny]

Där tror jag också att vi pratar förbi varandra. Jag påstår att om du är beredd att direkt strunta i att kratsa hovar om hästen av någon anledning inte skulle lyfta på hoven - då handlar det om att du ber om lov. Du lägger bara fram förslaget, och är beredd att följa hästens vilja. Om vill gå in i boxen, hästen visar tydligt att du inte är välkommen, och du backar undan och låter hästen få vara ifred - då ber du om lov (men blir nekad). I annat fall handlar det inte om att be om lov, utan om att Bestämma men på ett mjukt sätt.
Om du framhärdar i din önskan att få kratsa hovarna, tills hästen lyfter eller tillåter - då har du applicerat dina önskemål på hästen och fått den att lyda. Du bestämde. Om du framhärdar i att få gå in i boxen, och på ena eller andra sättet lyckas i ditt syfte, då Bestämde du.
Och återigen, att skapa en win-win situation där både vi och hästarna har roligt tillsammans står inte i motsättning till ett aktivt och tydligt ledarskap. Däremot tror jag inte på modellen att hagen eller stallgången är en demokrati där alla har lika rösträtt. Det riskerar att mynna ut i olyckliga följder om man som i TS fall har en häst som får för sig att det är ok att gå över en eller trycka sig förbi en.

Är du tydlig med vad som gäller runt dig så förutsätter det också att du har möjlighet att hålla fast vid vad som gäller. Det innebär att korrigera och försvaga oönskade beteenden, likväl som att framkalla och förstärka önskade beteenden. Vilket i sin tur med fördel görs som du beskriver, genom att motivera och skapa positiva upplevelser kring de önskade beteendena (och i förekommande fall, vid behov, skapa negativa upplevelser kring de oönskade). Redan genom att applicera våra bedömningar och beslut kring vilka beteenden som är önskade respektive oönskade, utövar vi ledarskap över hästen. Är du tydlig med att det som gäller är att hästen inte får nafsa efter godis i dina jackfickor, då förutsätter det att du korrigerar beteendet om det skulle uppkomma - det är ju själva innebörden av tydlighet och konsekvens. Och då utövar du per definition ledarskap, och efterlyser lydnad.
Att dominera, i meningen att skapa en relation där jag har sista ordet när det verkligen kommer till kritan, har ingenting att göra med att lyssna eller inte lyssna på hästen. Att vara lyhörd och uppmärksam på hästen är ju vitalt i all hantering, och det har jag aldrig emotsagt.

Vi får helt enkelt vara överens om att vi inte är överens. Den typen av hästhållning du har skulle aldrig komma in här. Aldrig någonsin.

 

[Snubbelfot]

Vi får helt enkelt vara överens om att vi inte är överens. Den typen av hästhållning du har skulle aldrig komma in här. Aldrig någonsin.

Det där tyckte jag lät litet trist. Du har ju faktiskt inte skuggan av en susning om vad jag har för hästhållning.

Det jag argumenterar för är ett säkert, roligt och lyhört hästumgänge vilket knappast står i motsats till det du förespråkar. Där våra åsikter går isär är huruvida det bör uppnås med eller utan en tydlig beslutsordning.

Sen försöker jag vara så tydlig jag kan i diskussionen här. Exempelvis menar jag som sagt att när du skriver om att be om lov så handlar det inte om att be om lov om du inte är beredd att backa och helt ge upp dina önskemål om du får nobben. Ifråga om en häst som går över en är det en genuint dålig idé där och då att be hästen om att stanna och backa. I det ögonblicket behöver du Bestämma att hästen skall stanna och backa, utan utrymme för resonemang kring medbestämmande. Om en häst av någon anledning biter dig i armen är det en lika dålig idé att be om lov att få komma loss, och fråga hästen om den möjligen skulle ha lust att undvika bitande framöver. Den typen av hästhållning är både kontraproduktiv och farlig.
Det jag skriver om att förstärka och försvaga beteenden är helt okontroversiellt, och jag kan försäkra dig om att jag är intresserad av att lyssna på hästen. Så intresserad att jag pluggat hästbeteende på högskola, och håller mig hyfsat uppdaterad kring aktuell beteendeforskning. (Vilket, för tydlighets skull, inte heller står i motsats till att vara uppmärksam och lyhörd irl.)

 

[mily]

Jag tycker alltid det är trevligare att jobba med positiv förstärkning, vill min häst inte lyssna på mig och vara med så tar jag det som att jag inte ger den något intressant i utbyte. Jag tänker lite att om det är okej för mig att slå min häst så är det ok för hästen att slå mig med och en sådan relation vill jag inte ha. Vad gör mig som människa värd att lyssna på? Fundera på svaret.

Jag är ingen häst, jag behandlar inte hästen som om jag vore en häst för då kan jag själv bli behandlad på det viset. Vi kan aldrig vara ledare över dem och inte heller kräva att de ska lyssna. Men hästar är otroligt lättlärda och det går hitta något att motivera var häst med. Människor är små, klena och ömtåliga, vi måste visa att vi är värda hästarnas respekt och tillit. Inte genom våld för vi kan aldrig vinna över en häst.

Släppte in min ettåriga haflingerhingst till de andra ponnyerna för ett par dagar sedan och fick se ett praktexempel på hästuppfostran från min "ordningsvakt". Lillen ville leka och tog inte ett nej så efter att ha blivit avvisad ett par gånger och han inte gav sig så fick han en lektion som hette duga och fick springa så fort benen bar. Efter det har han inte ens försökt bråka och han får vara med och klias och beta, vila osv - så länge han sköter sig. Inte ett bett, inte en spark men springa fick han! Så kan inte riktigt vi göra men hästar kan!