Min förlossnings berättelse.

[MaRomer]

Ja nu snart 4 månader senare har jag ÄNTLIGEN knutit ihop trådarna.

Varsågoda!

*länk borttagen av moderator*

 

[Comfort]

Sv: Min förlossnings berättelse.

vilken fin berätelse, och vilken skillnad det kan vara på hur man reagerar. Hade jag haft det så hade jag nog inte bara haft positiva "efterreaktioner", men du är nog tuffare än mig!

Men du kunde väl fått nåt annat än panodil, eftersom det inte hjälpte? konstigt.

 

[Skogstrollet]

Sv: Min förlossnings berättelse.

Att länka till blogg går emot forumreglerna. Ska du skriva på buke så skriver du på buke.

 

[MaRomer]

Sv: Min förlossnings berättelse.

vilken fin berätelse, och vilken skillnad det kan vara på hur man reagerar. Hade jag haft det så hade jag nog inte bara haft positiva "efterreaktioner", men du är nog tuffare än mig!

Men du kunde väl fått nåt annat än panodil, eftersom det inte hjälpte? konstigt.

Ja de trodde vel inte att jag hade så ont som jag hade. Eller så kunde de inte ge mig något annat då jag ammade.

 

[MaRomer]

Sv: Min förlossnings berättelse.

Att länka till blogg går emot forumreglerna. Ska du skriva på buke så skriver du på buke.

Aha de visste jag faktiskt inte! Jag har inte alla bilderna så att jag kan länka dem till buke därför så länkade jag till min blogg. Men ska kopiera in texten iaf!

 

[MaRomer]

Sv: Min förlossnings berättelse.

Min Förlossnings berättelse!
2009-09-02 @ 13:26:42
Äntligen kommer min berättelse om min förlossning!

Jag var något irriterad över att ha gått över 6 dagar. Så den kvällen fick jag för mig att jag och Micke skulle ta en "lång" promenad med hundarna. Var ute och gick i ca 40 min. Det går ju lite saktare när man har stor mage. Kom hem och tittade lite på TV. Gick och lade oss runt 22.30.
Jag vaknade vid 01.30 av att jag hade fått värkar. Gick på toaletten och det var lite rosa i trosan. Gick och lade mig igen. Fick sova ca 1 timme sedan vaknade jag igen. Och värkarna fortsatte. Hade ca 20 min emellan värkarna och de häll i sig ca 30-50 sekunder. Ca 10 minuter senare kom värkarna med 3-5 minuters mellanrum och varade i ca 40 sek. De började nu tillta i styrka. Och jag hoppades!!!!
Vid 04.30 Blev värkarna regelbundna med 4 min mellan. Och jag börjarde fundera på att väcka Micke Jag väckte micke runt 06.00. Hoppade i duschen och ringde förlossningen. Värkarna kom nu med 3 minuter emellan och var helt klart regelbundna. Men än gjorde de inte ont!

Vid 08.00 Åker vi till Halmstad Förlossning. Väl där koppllas jag upp till CTG. Och sammandragningarna kommer nu med bara 1 minut mellan. Men fortfarande tycker jag inte att det gör ont. Vid 10 tiden så bestämmer jag och Micke oss för att ta en promenad upp på berget. Skönt med frisk luft kan jag säga! Traskar sedan tillbaka in. Och lägger mig ner i sängen.

PLASK! Jaha där gick vattnet Upp i duschen och på med nya kläder. Nu börjar värkarna kännas ordentligt! Försöker äta lite Lunch och vilar. Står ut tills 12.45 då jag frågar efter lustgas. Får lustgas 50/50 och vid 13.15 hoppas jag i badet! SKÖNT!!! Men inte tusan tyckte jag att varken lustgas eller vattten hjälpte. Vid 14.30 vill de att jag ska kliva ur vattnet. Detta då jag upplevde att det tryckte på neråt.

Blir undersökt och är öppen ca 5 cm. Vi diskuterar lite annan smärtlindring och jag beslutar mig för att testa akepunktur. Jag kan vel inte påstå att jag tyckte det hjälpte precis Jag försöker stå upp så mycket jag kan och Micke är med mig som stöd hela tiden. Men nu börjar det bli väldigt jobbigt. Lustgasen vrids upp och jag kräks hela tiden. Klockan är nu runt 18.00. Jag tyckte nu att det gjorde så pass ont och kräktes så mycket att jag ville ha EDA.
Jag blir undersökt igen vid 18.15 och är nu öppen 9 cm!! Krystvärkarna börjar komma men jag fick inte börja krysta ännu. Vid 19.15 fick jag äntligen börja krysta. Men det gick lite trögt så jag fick ett lakan att dra i. Och nu gick det framåt. 12 minuter senare är vår älskade son ute!!!

Det blev en liten fin pojke på 3640 gr och 51 cm. Hans namn är John!

Efter det så ska moderkakan ut och det gick bara bra! Sprack väldigt mycket och de fick sy i ca 1 timme. Lustgasen var min bästa vän då bedövningen inte tog som den skulle:/ Jag ville bara få vara med min familj. Vid 21.30 fick vi äntligen vara ensamma. Vid 22.00 ber jag om smärtstillande då jag har fruktanvärt ont av stygnen. Får Panodil men det hjälper ju ingenting. Försöker sova och gosar med nya familjen Glömmer av smärtan något.

Stiger upp vid 06.00 dagen därpå pga smärta. Ber om mer smärtstillande och får Panodil igen. Och nej det hjälpte inte nu heller. Vid 10 tiden blir vi förflyttade från Förlossningsavdelningen till BB-avdelningen. Skönt att slippa vara på Förlossningen! Dagen löper på och vi beslutar att vi vill åka hem dagen efter. Senare på kväller ber jag om mer smärtstillande men det hjälper ej. Tar mig igenom natten och nästa morgon åkte vi hem.


Jag har bara bra upplevelser från Halmstad och min förlossning. Den värsta tiden var ca 6 veckor efter förlossningen. I och med att jag sprack väldigt mycket på insidan så hade jag svårt att ta mig fram. Bara att gå upp och amma min son gjorde fruktansvärt ont. Jag grät många gånger under dessa veckor.
Detta var min berättelse!

 

[Larkin]

Sv: Min förlossnings berättelse.

Vilken härlig berättelse, hoppas jag upplever min förlossning lika positivt!
Och han är väldigt söt din lilla son

 

[Snyggve]

Sv: Min förlossnings berättelse.

Det var på tiden Men säger som nån annan, konstigt att du inte fick nåt annat smärtstillande efteråt. Skönt att det gick bra iaf, och att det känns positivt såhär i efterhand!

 

[MaRomer]

Sv: Min förlossnings berättelse.

Det var på tiden Men säger som nån annan, konstigt att du inte fick nåt annat smärtstillande efteråt. Skönt att det gick bra iaf, och att det känns positivt såhär i efterhand!

Ja de e alltid lätt att reflektera så här i efterhand. Knaprade iaf Pronaxen i ca 5 veckor efter

Själva förlossningen var inte det värsta. Det var faktiskt min läkning:/ Den gjorde i det hela så mycket ondare än att trycka ut min lille!

 

[Miks]

Sv: Min förlossnings berättelse.

Själva förlossningen var inte det värsta. Det var faktiskt min läkning:/ Den gjorde i det hela så mycket ondare än att trycka ut min lille!

Du är inte ensam! Precis så känner jag oxå! Fy bublan för efteråt!

Kram
Miks