Sv: Min dotter har blivit utsatt för övergrepp
Nu har jag och min man varit på BUP och haft samtal med en kurator. det kändes jätte skönt att äntligen få komma dit... Dottern sover fortfarande dåligt och är allmänt orolig. På Bup fick vi den där boken Min kropp är min, den har jag läst tillsammans med dottern. Vi fick även information om hur barn kan påverkas då de är med om ett trauma, och både jag och pappan tycker att dottern uppvisar flera symtom. På Bup berättade vi om hur dottern är och upplever saker och ting och hur vi upplever det som hänt och händer.
Vi kommer få uppföljning, men ännu har vi inte fått tid för att dottern ska få gå i terapi, man anser att så här små barn inte behöver det, men jag känner ju min dotter och hon är väldigt smart, känslig och för sig och jag tror det skulle vara bäst för henne, för att hon ska kunna komma vidare.
Vi har varit och tittat på ett hus och det kan bli aktuellt att flytta i framtiden. Just nu har vi löst problemet med förskolan så att dottern går upp till dagis när pojken kommer till fritids, men det är ju faktiskt bara en kortsiktig lösning, hon kommer bli tvungen att träffa honom sen när hon börjar förskoleklass och skolan och vi vill inte utsätta vår dotter för det eftersom hon mår väldigt dåligt av att träffa denne pojke.
Idag var första dagen på förskolan efter jullovet, hon tyckte det var roligt. men sedan började hon att prata om att bygga ett staket för att hon inte skulle träffa pojken på skolgården, så då misstänker jag ju att hon har blivit utsatt för det idag och det känns ju inte bra...
Jag har ingen aning om vad som händer med pojken, lärarna har ju tystnadsplikt, men vår polisanmälan har gått vidare till socialen... Jag vet inte vad föräldrarna till pojken håller på med om de kanske är en bidragande orsak till att pojken gör såhär? Vi har iaf lyckats bra med att tala om för dottern att det inte är hennes fel, för hon skäms inte ett dugg och berättade om allt för grannen här om dagen.... Inte så bra iof, så då fick vi berätta för henne att hon nog inte skulle prata med alla om detta, även om det inte var hennes fel.... Men stackars grannen är ju också uppjagad nu då de också har döttrar på samma skolområde, de blir ju såklart rädda för deras barns skull....
Ah, det hela är helt sjukt, jag fattar inte att den där pojken fortfarande är kvar.... hade det här hänt på en arbetsplats bland vuxna hade ju fan inte våldttäktsmannen fått vara kvar!!!!! VARFÖR är det annorlunda med barn??? Det borde väl vara värre?????
Jag vet inte jag känner att allt känns lite hopplöst just nu.... jag har nog redan flyttat mentalt....