Inspirerad av Citrons tråd skriver jag nu om min egna berättelse, dock under anonymt namn. Ett sätt för mig att få lufta mina innersta tankar och för att förhoppningsvis kanske också få råd och stöd från er som läser.
Sedan två veckor tillbaka lever jag ett upp och ner vänt liv. Min dotter, 5 år, berättade då för hennes mormor att hon blivit utsatt för sexuella övergrepp på hennes förskola. En äldre pojke som egentligen går på fritids och inte förskolan utsatte henne för övergrepp. Enligt vad dottern har sagt så "stoppade han sin snopp i hennes snippa".
Just nu är vi, jag och min dotters pappa, fullt uppe i att försöka reda ut detta, samtidigt som vi försöker få vardagen att se ut som vanligt. Dottern går fortfarande på sin förskola, vi valde att låta henne fortsätta med det eftersom hon trivs och vill gå dit och eftersom personalen har tagit detta på allvar. Jag brottas dock dagligen med ångest över om jag gör rätt. Jag har svårt att jobba som vanligt och tänker på henne hela tiden och är orolig. Dottern verkar dock ha tagit det hela ganska bra, fram till nu då hon inte sover så bra om nätterna längre, vaknar och är orolig. Jag har snart julledigt och ska vara hemma med henne då, vilket känns skönt.
Det som har hänt sedan händelsen uppdagades är att vi har haft flera möten med personalen på förskolan och fritids. Händelsen är polisanmäld och bvc ska höra av sig idag för att dottern ska få komma och prata med en psykolog.
Man undrar om livet någonsin blir det samma igen. Det känns som att min dotter har mist sin oskuldsfullhet och kastats in i en vuxenvärld alldeles för tidigt. Själv lider jag av panikångest attacker, jag har otroligt dåligt samvete och undrar om jag någonsin kan lita på att andra kan ta hand om min dotter. På förskolan ska man vara trygg, jag ska kunna lämna mitt barn där och känna mig trygg med det. Det gör jag inte längre.
Sedan två veckor tillbaka lever jag ett upp och ner vänt liv. Min dotter, 5 år, berättade då för hennes mormor att hon blivit utsatt för sexuella övergrepp på hennes förskola. En äldre pojke som egentligen går på fritids och inte förskolan utsatte henne för övergrepp. Enligt vad dottern har sagt så "stoppade han sin snopp i hennes snippa".
Just nu är vi, jag och min dotters pappa, fullt uppe i att försöka reda ut detta, samtidigt som vi försöker få vardagen att se ut som vanligt. Dottern går fortfarande på sin förskola, vi valde att låta henne fortsätta med det eftersom hon trivs och vill gå dit och eftersom personalen har tagit detta på allvar. Jag brottas dock dagligen med ångest över om jag gör rätt. Jag har svårt att jobba som vanligt och tänker på henne hela tiden och är orolig. Dottern verkar dock ha tagit det hela ganska bra, fram till nu då hon inte sover så bra om nätterna längre, vaknar och är orolig. Jag har snart julledigt och ska vara hemma med henne då, vilket känns skönt.
Det som har hänt sedan händelsen uppdagades är att vi har haft flera möten med personalen på förskolan och fritids. Händelsen är polisanmäld och bvc ska höra av sig idag för att dottern ska få komma och prata med en psykolog.
Man undrar om livet någonsin blir det samma igen. Det känns som att min dotter har mist sin oskuldsfullhet och kastats in i en vuxenvärld alldeles för tidigt. Själv lider jag av panikångest attacker, jag har otroligt dåligt samvete och undrar om jag någonsin kan lita på att andra kan ta hand om min dotter. På förskolan ska man vara trygg, jag ska kunna lämna mitt barn där och känna mig trygg med det. Det gör jag inte längre.