proxygirl555
Trådstartare
Jag HATAR mig själv just nu. Jag lät min älskade vän bara dö ifrån mig, jag lät han stilla somna in. Min stackars lilla Charlie. Jag vill ha han hos mig nu, krama om honom. Se hans underbara ögon, hans vita tassar o allt det gråa på honom. Det gör så otroligt ont inom mig, men jag vet att han har det bra nu. Faaan, jag e dum i huvudet. Han litade på mig, till 100 %, o jag lät honom dö. Jag sade till dom att ge honom sprutan. Han somnade in o vaknade aldrig upp igen. Han trodde väl att det var ett vanligt veterinärbesök. Det var ju ett vanligt besök ifrån början, men det slutade med sorg. Han har haft svårt att andas när man har vart ute med honom, har bukandas o sånt. O sådan har han vart i ngr min, o sen e han sig själv igen. Jag ville undersöka honom, så idag tog vi honom till vet. De trodde att han kunde ha en sjukdom i halsen som liknar astma, fast det e inte det o man kan inte behandla det heller.. Då ville jag inte låta Challe lida ngt mer. Men min älskade hund. Min Charlie. Min älskade vovvsing. Min svarta kompis som har funnits där i vårt o torrt. Han har alltid vart vid min sida, hur jag än har mått. O nu förååde jag honom. Jag sitter nu med hans fina gamla scarf som han har haft, det står The Real Boss på den, o han e den sanna bossen. Min underbara sötnos. Usch så ont det gör inom mig. Han somnade sakta in, o det hände inget dramatiskt. Han var en kämpe in i det sista.
Jag vill ha tillbaka min hund nu, på en gång. Min älskade vovsing.
Hur går man vidare med detta? Hur ska jag kunna tänka på honom som ett fint minne utan att känna en sådan saknad. Mitt allt e död. Det e fruktansvärt.
Jag vill ha tillbaka min hund nu, på en gång. Min älskade vovsing.
Hur går man vidare med detta? Hur ska jag kunna tänka på honom som ett fint minne utan att känna en sådan saknad. Mitt allt e död. Det e fruktansvärt.