Meningen med livet- meningslösheten

Har vi en själ och saknar livet mening?

  • Vi har en själ

    Röster: 43 42,6%
  • Vi har inte en själ

    Röster: 23 22,8%
  • Livet har ett syfte och mening

    Röster: 28 27,7%
  • Livet saknar syfte och mening

    Röster: 41 40,6%
  • Livets mening är vin och mat

    Röster: 26 25,7%
  • Livet är ett lidande att genomlida

    Röster: 14 13,9%
  • Själen är som en fluffig ballong vi bär med oss alltid

    Röster: 10 9,9%
  • JaggillarBenjaminIngrossoochblåttvintjohejmenfattarintefrågan

    Röster: 5 5,0%

  • Antal omröstningsdeltagare
    101
@FrauleinLeo: Jag är nog inte så bitter men har med åren utvecklat en rejäl cynism och ironi som man får se upp med att vokalisera, speciellt i vissa sammanhang. Det är egentligen inte så allvarligt menat och oftast riktat mot mig själv men... ja :p Det kan bli lite knepig stämning :D

Ja, cynism kanske är en bättre beskrivning än just pessimism. Slående svart ironi och sarkasm, det är min melodi. Jag är ju t ex dödligt förtjust i Bernard från serien "Black Books". Och Patsy i "Absolutely fabulous". Och givetvis John Cleeses karaktär Basil i "Fawlty Towers".

Ja, lite surt och cyniskt och bittert, helt enkelt. :D
(Och tydligen helst brittiskt)
 
För mig var det en av de mest skrämmande upplevelserna jag haft. Jag klankade inte ner, jag gav en annan sida av det, MIN upplevelse som jag tydligen ska hålla inne med för att inte förstöra din fina? Jag fattar faktiskt inte.
Nä så är det. Vissa fattar och vissa fattar inte.

Om du hade skrivit om en händelse som gjorde dig olycklig så hade jag inte yadada-bort den genom att berätta om att mig gjorde det minsann enormt lycklig.

Och hade jag påpekat något sådant så hade jag försökt göra det så respektfullt som möjligt och inte yadada-bort det.
 
Ja, cynism kanske är en bättre beskrivning än just pessimism. Slående svart ironi och sarkasm, det är min melodi. Jag är ju t ex dödligt förtjust i Bernard från serien "Black Books". Och Patsy i "Absolutely fabulous". Och givetvis John Cleeses karaktär Basil i "Fawlty Towers".

Ja, lite surt och cyniskt och bittert, helt enkelt. :D
(Och tydligen helst brittiskt)

Alltid brittiskt :love:
 
men nu stör jag mig på trådprefixet... vadå själ? Sån har man ingen enligt mig. Och nej, inte heller tror jag att det finns en MENING med livet i form av något högre syfte.
Men vad gör livet meningsfullt?
Och känner alla nån gång att livet är meningslöst?

Jag och anhörig hade en ytterst livlig diskussion om detta, och till min oförställda förvåning (som kvarstår två veckor senare) har denne aldrig kännt att livet saknar mening.
Det är ju sånt jag ältade dagligen i tonåren och fortfarande funderar på i alla fall nån gång var annan vecka- och förutsatte att alla gör om än kanske mindre frekvent än de av oss som är lite mer som en gulligt labil korsning mellan I-or och Tiger.

Svarade ingen själ och ingen mening med livet. Det betyder ju dock inte att jag inte utnyttjar mitt liv till max och fyller just mitt liv med en massa meningsfulla saker :D
 
Jag har väldigt svårt för människor som är sådär ständigt glada och ler konstant. Eller alltså, jag har väl inga större problem med att umgås och så med dem, men jag har svårt att förstå dem. Jag kan också drabbas av ett styng av avundsjuka - ibland blir jag trött på min eviga pessimism
Jag har svårt för att umgås med de som är pessimister i grunden, då de dränerar mig. Jag har haft en del i min närhet som alltid såg allting svart. När något hände så reagerade de alltid med "jahapp..." och passivitet; medan jag alltid reagerar på motgångar med att söka lösningar - vilket ledde till att jag automatiskt försökte lösa deras problem också och blev dränerad på energi. Fruktansvärt påfrestande. Så numera undviker jag sådana människor, det fungerar inte.
 
  • Gilla
Reactions: Ray
Men har vi en själ borde den ju vara samma för alla. Annars kan ju lungor vara olika för olika personer. Eller hjärnor.
Nä så tycker inte jag. Vissa kallar det för energin, vissa anser det är något andligt, vissa anser det är något annat..finns väl många olika saker folk anser är själen.
 
Jag vet inte om det finns någon bestämd mening med livet eller något "högre syfte" med det, men jag tycker man ska göra det mesta och bästa av det liv man har, hurdant det än är.

Jag är en positiv pessimist :sneaky:

Huruvida man har en själ eller inte vette rackarn, men nånstans finns det ju en essens som gör varje människa unik i sin personlighet.
 
Jag tror att vi ÄR en själ, bosatt i en fysisk kropp. Kroppen är en slags farkost.

Däremot blir jag, ju äldre jag blir, mer och mer osäker på resten. Vad det hela handlar om, vad som är meningen, osv osv. Om där ens finns en mening, dvs en större mening? Och ju äldre jag blir desto mer känner jag, att jag inte behöver hitta den där "sanningen" heller utan det räcker med att jag gör mitt bästa i livet och försöker ha så roligt som möjligt och inte oroa mig över allting. Ibland tänker jag, att det barmhärtigaste är, om där inte finns nåt mer än här och nu och sen är allt slut och vi är borta. Men jag vet inte. Det beror ju på.
 
När någon skriver på ett tråkigt sätt mot mig kommer jag alltid att ifrågasätta och påpeka det. Har jag tur så kanske den som skriver får sig en funderare.
Men det är ju inte alls ett svar på det jag skrev..? Jag säger inget om att du säger ifrån, by all means, go ahead. Det jag säger är att du anser att @Hyacinth förstört din upplevelse av din förlossning. Om din upplevelse av din förlossning blir förstörd av att någon skriver fel sak till dig så kanske det är en god idé att vara försiktig med var du väljer att skriva om detta. För din egen skull.
 
Jag har svårt för att umgås med de som är pessimister i grunden, då de dränerar mig. Jag har haft en del i min närhet som alltid såg allting svart. När något hände så reagerade de alltid med "jahapp..." och passivitet; medan jag alltid reagerar på motgångar med att söka lösningar - vilket ledde till att jag automatiskt försökte lösa deras problem också och blev dränerad på energi. Fruktansvärt påfrestande. Så numera undviker jag sådana människor, det fungerar inte.

Nja, riktigt så fungerar jag inte. Låter snarare som att du umgåtts med deprimerade människor. Man kan vara pessimistiskt lagd utan att vara deprimerad. Det betyder inte att jag slår undan fötterna på den som t ex vill berätta en händelse som gjorde hen glad. Jag delar gärna sånt själv utan problem. Jag har inga bekymmer som jag förväntar mig att mina vänner skulle lösa åt mig så jag känner inte igen din beskrivning. Som @athena_arabians påpekade, cynism är nog en mer korrekt label.
 
Jag hörde på P1 i deras Vetenskaps program att virus och bakterier har mycket större inverkan på vår utveckling än vad man trott (både nu och under evolutionen). Tex har de med hjärnans utveckling att göra och ett virus har skulden till att vi utvecklade livmoder (eller något åt det hållet). Virus och bakterier har alltså styrt vår utveckling så att den gynnar just virus och bakterier. En slags symbios.

Så vi kanske egentligen bara är en biprodukt i bakteriers och virus strävan efter evigt liv :p
 
Men det är ju inte alls ett svar på det jag skrev..? Jag säger inget om att du säger ifrån, by all means, go ahead. Det jag säger är att du anser att @Hyacinth förstört din upplevelse av din förlossning. Om din upplevelse av din förlossning blir förstörd av att någon skriver fel sak till dig så kanske det är en god idé att vara försiktig med var du väljer att skriva om detta. För din egen skull.
Nä där har du helt rätt, förstör är inte rätt ord. Just där och då provocerade yadada-det mig så jag faktiskt blev en aning irriterad och arg. Formuleringen blev efter min sinnesstämning.

Ytterst irriterad av totalt avsaknad av fingertoppskänsla vid kommenterandet av det jag skrivit om mitt finaste minne.
 
Livets mening enligt Bernard Black. (:heart)

anigif_enhanced-buzz-2298-1398951204-32_preview.gif
 
Nej. :o Jag är nog ärligt talat född bitter. Om man kollar semesterbilderna från -94 bekräftas detta omedelbart. :angel:

Jag har väldigt svårt för människor som är sådär ständigt glada och ler konstant. Eller alltså, jag har väl inga större problem med att umgås och så med dem, men jag har svårt att förstå dem. Jag kan också drabbas av ett styng av avundsjuka - ibland blir jag trött på min eviga pessimism och kan tycka att det håller mig tillbaka stundvis. Men jag förstår inte hur jag möjligtvis skulle kunna förändra mig själv i det avseendet. Pessimismen är ju så väldigt grundläggande i min personlighet. Min sambo är lite sådär "om man inte kan göra något åt det så spelar det ju ingen roll" vilket kan driva mig till vansinne... :cool:
Hehe, jag sa åt en vän att hon bara skulle "släppa det och sluta älta" en gång. Det tog ett tag innan vår relation återhämtade sig efter det :angel: jag är med andra ord precis som din sambo, antingen gör jag något åt problemet, eller så får jag släppa det och gå vidare. Ibland är det svårt att få in i huvudet att inte alla fungerar så :p
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp