Men oftast går det ju
Mvh, "Det går nog" i ett nötskal
Haha, true. Men först måste man gå igenom alla 1157 möjliga scenarion i huvudet.
Sambon sa i en diskussion häromkvällen, "amen nämn något som INTE har gått då, förutom grävmaskinen?!"
Då blev jag lite lätt tyst.
Jamen precis! Allt jag äger är försäkrat, annars kan man ju ge sig fan på att något händer med just den prylen som är oförsäkrad som sedan äter upp sparkontot och då kanske en tank går sönder strax efter och ja då är det väl bara att sälja hela jävla huset då.
Typ.
Min sambo är precis tvärtom - allt löser sig. ALLT. Alltså det kan generera till rena bråk. När min systerdotter var 4 och vi var barnvakt en helg så tyckte sambo och svärmor att ungen kunde vara med i vårt båtvarv. Jag protesterade och påpekade att det inte var ett lämpligt ställe för barn med all bråte som ligger överallt varvid de kontrade med att sambon och hans bror minsann vuxit upp med varvet och ingen av dem har ju dött. Jaja, ungen får följa med då. Vi hann vara där i cirka två minuter innan ungen ramlar över nämnda bråte och sätter handen på en rostig spik.
Det är också det där "äsch det går nog" som gjorde att han välte med vår 14 ton tunga grävmaskin när jag stod bredvid...
Haha åh!
Människan på AF som höll i något peppseminarium för långtidsarbetslösa var nog nära att börja grina pga mig. Vi tvingades se på en inspelning med någon motivationsmänniska som nästan dött på Everest och i samband med det sett ljuset (och pengarna som gick att tjäna). Vi skulle dela med oss av vad vi tyckte om det hela i gruppen och jag sa: "Totalt idiotiskt att riskera livet på ett berg för sitt egna egos skull" Det blev lite märklig stämning då, de innan hade tyckt att han kommit med SÅÅ bra tankar och idéer (rena plattityder och klyschor bara) Du ser
Jag satte på en hasplåt på min bil för att förebygga de gånger "det går nog" faktiskt inte går, det brukar vara bilen som tar mest stryk annars
Man måste faktiskt ha ett välutvecklat konsekvenstänk och analysera sönder allt och sen inse att det kommer nog inte gå så då skiter man i det.
(Hasplåt vore ju för övrigt utmärkt, jag som gärna förebygger!)
)*googlar hasplåt*
Först analys, sen förebyggande, sen kör.
Meningen med livet, universum och allting är för övrigt 42. Det har jag läst
I samma klass som på Facebook de där som ska träna sin inre kondition och allt vad det heter. Bara en massa dravel och floskler.Överdrivet positiva och klämkäcka människor tar fram det sämsta i mig
Men självklart... vilket givetvis betyder att det är sant
. . Exakt så är min känsla över att sonen blivit en så viktig del i meningen med mitt liv. Jag älskar honom så hjärtat värker men det är jäkligt skrämmande också. För nu har liksom en del av det som krävs för att jag ska existera (det är känslan även om det givetvis inte är så rent fysiskt) flyttats utanför mig. Jag fasar då och då inför tanken på hur det skulle vara att förlora honom. Inte bara på sorg-nivå utan även på en hurfasenskullejagöverleva-nivå. Djuren kan berika mitt liv nåt enormt och har så gjort genom väldigt jobbiga tider, men de har som du skriver berikat det, inte inneburit en risk att mitt liv skulle slitas ifrån mig när de dör. Jag är ju precis som du när det gäller mycket, vissa tycker att jag "fokuserar på det negativa" men i mitt tycke vill jag vara förberedd för det värsta och hoppas på det bästa. För mig ger det trygghet att ha alla scenarion jag kan komma på genomtänkta och hellre ger jag det lite metjobb än att köra en "det går nog vägen"-stil. Jag kan avundas de som går genom livet med en det ordnar sig-mentalitet, men där är inte jag. Vetisjutton hur det hade funkat på akuten att ha den inställningen.. finns nog en anledning att jag gillar akutsjukvård. Utgå ifrån det värsta o jobba dig mot det bättre, typ.Blått vin är antitesen till mening och liv
För DIG nej, men för mig är det det. Och säkert för väldigt många andra då just barnen extremt ofta kommer upp som faktor när man sitter med deprimerade och frågar om självmordstankar/planer/försök. Av de som uppger en/flera anledningar att leva vidare är slående ofta barnen med som argument.
Usch nu slår du huvudet på spiken sådär brutalt igen
.
