Men Sara, upp med tröjan nu! *långt*!

[Comfort]

min kille har en familj som är väldigt glada över att det ska komma ett tillskott, och pratar och det jämt, ch frågar mig varje gång vi träffas (vilket är 3-4 ggr/vecka) hur jag mår.
Visst inget fel i det, kul att de bryr sig, MEN! (obs översvällande hormoner) de behöver ju inte fråga i en ton som det låter att har cancer, det låter så ledsamt i tonen.
-jo det är bra, slutar det alltid mer att jag säger.
Häromdagen kom det:
-åh vad du ser pigg ut, jag kan inte släppa det, från svärmor.
-ööhh, ja ja är ju inte sjuk! svarade jag
-nej med man brukar se så sliten ut, men det kommer sen då, då kommer du inte orka kliva utanför huset!
tack för den....
min syster som fick barn i morse tränade sina travhästar tills i förrgår, så helt invalid behöver man ju inte bli

Grejen är att hon vet att jag har haft en grymt lätt graviditet hittills (är i v20 (19+2)). och jag spyr över alla dessa frågor hur jag mår, och jag stör mig på hur mycket jag stör mig, för jag vet ju att det bara är av omtanke.

Sen kom droppen i söndags... eller dropparna. Vi satt och åt middag, lövbiff och pommes. Och cola till det. Och hon börjar berätta hur hon fick graviditetsdiabetes och fick äta diabeteskost och hur pigg hon blev och hur bra hon mådde, och börjar berätta att jag måste slta äta godis helt och inte dricka så mycket läsk som jag gör

Tror ni jag flög i taket eller!
jag berättade att jag inte äter typ nåt godis alls och kanske dricker en liter läsk/saft i veckan, och det bar ju bra sa hon då.
Ok, diskussionen dog men inte mitt humör!
sen skulle i åka hem ganska snart. och sen när jag reste mig kom det....
"upp med tröjan nu så vi får se magen!" min kille får se magen utan nåt på, men ingen annan, jag kan unte förklara det men det känns.. fel. Innan har jag utan problem kunnat gå med bikini eller korta toppar men nu sen jag blev gravid vill jag inte det, så det kom helt enkelt men helt bestämt
- Nej, det tänker jag inte.
-men kom igen vi vill ju se kulan!
-det finns ingen kula än sa jag, det är bara fett (nästan helt sant, har knappt nån mage än) i kan ju kolla på tröjan, det är ju tajt.


insåg nu när jag läste det hur jäkla störtlöjlig jag är, detta är ju inget speciellt, men jag blir fortfarande sur när jag tänker på det..

ahhhhh dessa graviditetshormoner!

grattis till er som orkade läsa detta!

 

[vindvissla]

Sv: Men Sara, upp med tröjan nu! *långt*!

Fast din mage ar din mage, om du inte vill flasha den for halva svarslakten ar det faktiskt din ensak. Och trist for henne att hon fick gravdiabetes liksom. Hoppas du mar lika bra resten av graviditeten, later ju som om du flyger fram pa en rakmacka

 

[Acses]

Sv: Men Sara, upp med tröjan nu! *långt*!

Din mage är din. Det var något som gjorde mig så förbannad så jag kokade när jag var gravid att folk, till och med människor jag inte ens känner, såg min mage som någon allmän egendom och kunde kladda och slita i kläder precis som de kände för.

 

[fantastic]

Sv: Men Sara, upp med tröjan nu! *långt*!

Mina svärföräldrar envisades med att ALLTID klappa mig på magen, något jag absolut inte uppskattade... De pratade alltid om magen och hur magen mådde
Jag är en väldigt privat person och orkade till slut inte åka dit eller prata med dem, bad min sambo ta ett allvarligt prat med dem då situationen blev ohållbar.
De kunde inte förstå varför jag tyckte det var så jobbigt men det blev iaf bättre efteråt

Jag tycker absolut att du ska säga eller be din sambo säga vad du tycker/känner om att tex visa magen.

 

[cirkus]

Sv: Men Sara, upp med tröjan nu! *långt*!

Tänk så olika det är.

Endel blir ledsna och irriterade över att folk INTE bryr sig och andra blir galna över att de bryr sig.

 

[Calazirya]

Sv: Men Sara, upp med tröjan nu! *långt*!

*halvt kl*

Jag kan direkt säga att jag inte alls var samma människa gravid som nu med bebis utanpå.

Saker som jag aldrig skulle ha reagerat på i vanliga fall ( som ogravid ) kunde trigga i gång mig totalt, jag var en känslomässigt vankande katastrof med humör som en berg- & dalbana.

Så länge man iaf försöker hålla god min ( till en viss gräns ) mot sin omgivning så måste man få spy av sig gallan någonstans och då är väl Buke perfekta stället

 

[Naggur]

Sv: Men Sara, upp med tröjan nu! *långt*!

Jag tycker inte du e löjlig. gravid eller ej, ska man inte behöva visa magen inför allt och alla!. Jag visade inte förra grav, och kommer inte göra det nu heller.

 

[cirkus]

Sv: Men Sara, upp med tröjan nu! *långt*!

ja det är ju det som är grejen..

Man *VET* ju hur knasig man är och ända kan man inte styra känslorna

 

[åke]

Sv: Men Sara, upp med tröjan nu! *långt*!

Dessa jävla svärmödrar. Jag är så gla över att slippa min numera!!!! Stå på dig!!!!

 

[doglover]

Sv: Men Sara, upp med tröjan nu! *långt*!

Som andra redan har skrivit: din mage är din mage!
Jag ville inte heller visa min mage, jag vet inte riktigt varför men det kändes fel. Som att alla skulle tänka nåt konstigt om mig eller glo ännu mer.

Jag minns iallafall att farsan tror jag det var, var lite på om att jag skulle käka osv. Men han var inte överdrivet jobbig eller så.

 

[vindvissla]

Sv: Men Sara, upp med tröjan nu! *långt*!

kl

jag förstår inte alls varför de måste se magen utan tröja! ska de se vilken färg du har på naveln eller? Det går ju lika bra att titta på utsidan.

 

[Calazirya]

Sv: Men Sara, upp med tröjan nu! *långt*!

Nej och bara det tyckte jag var jobbigt.

Att bli asförbannad/jätteledsen över något som man vet är "löjlig" ( som man i normala fall inte ens skull höja på ögonbrynet åt) men man blir ändå arg/ledsen.

 

[Comfort]

Sv: Men Sara, upp med tröjan nu! *långt*!

tack för alla stödjande svar, skönt att veta att man inte är totalt knäpp/onormal!
Blir det värre får jag be min sambo säga till dem, men det får väl bli att hålla god min så gott det går.. men jag tror att de kommer reagera precis som fantastics svärisar, de kommer inte förstå.

sen ibland gör det ju ont, det krampar och drar, spänner och drar ihop sig, men jag vill inte berätta nåt av det för dem för de kommer de ihåg det och kommer dra upp det varje gång, för såna är de.

De är helt underbara människor... bara inte när de ska få barnbarn!

Sen berättade hans pappa att det är en tjej i magen, och jag, min sambo och svärmor att vi alla trr att det är en kille och då fick jag svaret att det kan jag sluta tro nu för att det är en tjej! Inte poppis att höra det

Detta lär inte bli den sista klagotråden för mig här, tur att ni finns!

 

[Comfort]

Sv: Men Sara, upp med tröjan nu! *långt*!

precis, sen att få höra av en oförstående sambo att man är löjlig med, det är inte kul det heller

han har inte riktigt fattat detta med hormonerna

 

[eyz]

Sv: Men Sara, upp med tröjan nu! *långt*!

Det du känner är, precis som de andra säger, inte fel. Man behöver inte ens vara så hormonpåverkad för att reagera starkt på saker anhöriga tar sig till med! Har själv sluppit fixeringen kring klappa/visa magen i alla fall, det är jag glad över!

Jag tyckte det var väldigt jobbigt när min hurtiga svärmor sa innan jag gick på havandeskaps"ledigheten" att "nu får du gå ut och gå promenader varje dag, det mår man bra av!" och hon har helt rätt, men när det gör ont att förflytta sig från soffa till toa är man ju inte sugen på långpromenader direkt. (och jag har ändå inte haft sååå ont)

Eller svärfars kommentar till att jag tog ut mina (få) semesterdagar innan HP-perioden, "jobba så länge du kan, det ger ju mycket mer pengar". Sant även det, men sista tiden på jobbet var inte kul när jag fått två sparkar i magen under senare halvan av graviditeten och ständigt gick med "hot" om fler.

Av någon anledning har jag inte reagerat starkt på något som mina egna föräldrar sagt eller gjort..

 

[Calazirya]

Sv: Men Sara, upp med tröjan nu! *långt*!

Påtal om sambo och hormoner.

Min sambo och jag har båda rätt heta temperament vilket har resulterat i rätt heta diskussioner och några förilade missförstånd.

Men när jag blev gravid så blev min sambo otroligt lugn, jag var väl rätt elak/surig stundtals och detta bemöttes av en otroligt förstående och lugn sambo

Jag var minst sagt förvånad...

Så när jag var på toaletten så såg jag att där låg en bok som vände sig till blivande pappor.

Slog upp och läste och där stod med stora bokstäver något i stil med:

- Ha stort tålamod och visa din flickvän stöd, under graviditeten blir många extra känsliga pga alla hormoner.

 

[Kimz0r]

Sv: Men Sara, upp med tröjan nu! *långt*!

Du är inte löjlig. Jag hade blivit oxtokig. Och det kan jag bli för sådana saker helt utan att vara gravid. Vad jag äter och inte äter är min ensak, och jag har kläder på mig just för att jag inte vill visa mig avklädd.

 

[Bollen]

Sv: Men Sara, upp med tröjan nu! *långt*!

Påtal om sambo och hormoner.

Min sambo och jag har båda rätt heta temperament vilket har resulterat i rätt heta diskussioner och några förilade missförstånd.

Men när jag blev gravid så blev min sambo otroligt lugn, jag var väl rätt elak/surig stundtals och detta bemöttes av en otroligt förstående och lugn sambo

Jag var minst sagt förvånad...

Så när jag var på toaletten så såg jag att där låg en bok som vände sig till blivande pappor.

Slog upp och läste och där stod med stora bokstäver något i stil med:

- Ha stort tålamod och visa din flickvän stöd, under graviditeten blir många extra känsliga pga alla hormoner.

Smart karl du har, han var steget före....

 

[taccotad]

Sv: Men Sara, upp med tröjan nu! *långt*!

Skulle aldrig visat magen! Jag trodde inte folk sa så faktiskt...
Klart man reagerar, det har jag iaf gjort. Sen när barnen väl kommit så är det ännu mer kommentarer, åsikter och tips som förmodlgien är i all välmening men jag tolkar det ofta som dom klankar ner på mig. Är så trött på att folk måste tjata hela tiden. Sen jag berättade att vi gör som vi vill och kan visst lyssna på andra men i slutändan gör VI det VI tycker känns bäst, sen dess har alla "tips" lugnat sig.

 

[bigganl]

Sv: Men Sara, upp med tröjan nu! *långt*!

Du har all rätt att bestämma över din kropp. Om det inte känns bra att visa magen för andra tycker jag absolut inte du ska göra det. Jag har pratat med många andra som också förundras över att när de har varit gravida tror folk att magen är "allas egendom" på något sätt. Visst är det konstigt. Det är lite respektlöst. Stå på dig.
Du kanske kan förklara hur det känns för dem så kanske det blir bättre?