"... men aldrig dum"

[Bambi]

Jag håller inte med dig i hur du uttrycker dig. Antagligen har vi rätt lika uppfattning i grunden, men inte så som du uttrycker dig.

Hästar testar rang gentemot olika individer, även mot människan.
Jag håller med dig om att konstellationen häst-ägare inte är så lyckad i det här fallet och att bristande kunskaper och bristande "pondus" (i brist på bättre ord) hos ägaren bidrar till att det blir problem.
Hästen testar säkerligen vem av dem som kan bestämma. När den lyckas i sitt uppsåt att vara mer ranghög, blir det ett mönster som ägaren inte kunnat bryta.

Hästen i fråga verkar inte uppleva något större obehag av att ha sin ägare på ryggen men verkar trivas bättre utan. Jag tror inte att ryttaren rider så illa att han därför kastar av. Han visar helt enkelt att han kan välja att göra sig av med henne.

Ja, ägaren rider för dåligt. Och är lite för mentalt "vek" för den här hästen.
Men hästen har definitivt ett testande beteende. Han har bott hos mig i två år vid det här laget, och i vintras fick han "semester" en skoperiod.
Efter att ha fungerat alldeles utmärkt här, var han rätt krånglig de första veckorna när jag satte igång honom. Han ville väl se om han kunde bestämma om ridningen igen, eller om jag gjorde det.

Tanken är att hästen ska hem till sin ägare igen om någon månad; jag är inte säker på att det är en bra idé för jag är rätt säker på att de svårigheter man haft, kommer att vara tillbaka i oförminskad styrka efter ett par veckor när hästen märker att han kan bestämma igen.

Hästen är som han är, ja.
Och han är en liten buse.
Och jo, han testar. Inte för att det är obehagligt att bli ombedd att gå i en viss gångart utan för att han vill se om han slipper.
Faktiskt.

Jag tror på fullt allvar att han gör sina manövrer för att vara den som bestämmer ("jäklas").
Knappast i syfte att skada människan.

Jag har ett par andra hästar hos mig som också varit "problem".
En islandshäst och en nordis har attackerat människor och andra hästar i hagen.
Syftet kan ha varit att skrämma och hästarna har lyckats.

Jag håller med om att det är en kommunikationsfråga mellan häst och människa, men nog tycker jag att hästar som attackerar människor är "dumma".
En häst som attackerar människan med tänder och hovar när människan går för att hämta hästen i hagen är "dum" även om det är kommunikationsmissar som ligger bakom beteendet.
I båda hästarnas fall löste sig det hela snabbt hos mig, men båda har "hotat".

Jag anar att du egentligen reagerar mest på ordvalet "dum" men nog sjutton finns det hästar som är "svårare" än andra i kommunikationen; hästar som pga sitt beteende kan bli väldigt farliga i fel situation.
Sedan om du vill kalla dem för dumma eller något annat beskrivande ord är väl upp till dig.

Om man annonserar ut en "dum" eller "svår" häst så kan det ju vara lämpligt för både hästens och en potentiell köpares skull, att man är tydlig med att det är problem och inte bara för att det blev så i allmän sprallighet.

Nu kommer vi in på väldigt intressanta frågor om hur vi betraktar hästarna och oss själva. Vad innebär det att vara elak mot någon och vad är det som är speciellt med människan medvetande?

Självklart finns det hästar som är lättare och svårare. Vissa snälla och tålmodiga kan man göra nästan vad som helst med utan att det händer så mycket, medan vissa kräver att precis allting görs rätt för att det inte ska urarta. Där har jag aldrig sagt något annat. Vad jag menar är att för att vara medvetet elak, krävs det att man är ute efter en viss reaktion från motparten. Människor kan retas och jävlas för att se hur andra reagerar och sedan få en sorts tillfredsställelse bara av känslan. Vi kan känna och njuta i tanken både av "elaka" saker, som skadeglädje, eller se fram emot härliga händelser. Vi kan provocera och ställa till bråk på intellektuell nivå, vi kan tänka ut tankar och med våra ord härja och uppröra andra. Vi kan se konsekvenser på kort och på längre sikt av vårt beteende och vi har ett ansvar för hur vi uppför oss, då vårt samhälle vilar på etik och moral. Hästar har inte de här egenskaperna. De lever i nuet, de handlar i nuet eller kortsiktigt och de kan inte smida onda planer. En häst kan kasta av och få en omedelbar "belöning" i en fri rygg, den kan sedan ha kul och kanske galoppera en extra runda. Men den tänker inte - "nu ska jag kasta av, hoppas människan gör sig illa" vilket vore jävligt och elakt. Återigen, vi kan inte lasta dem för egenskaper de saknar och ge dem underförstått ansvar de inte kan ta.

 

[kryddelydd]

Nu kommer vi in på väldigt intressanta frågor om hur vi betraktar hästarna och oss själva. Vad innebär det att vara elak mot någon och vad är det som är speciellt med människan medvetande?

Självklart finns det hästar som är lättare och svårare. Vissa snälla och tålmodiga kan man göra nästan vad som helst med utan att det händer så mycket, medan vissa kräver att precis allting görs rätt för att det inte ska urarta. Där har jag aldrig sagt något annat. Vad jag menar är att för att vara medvetet elak, krävs det att man är ute efter en viss reaktion från motparten. Människor kan retas och jävlas för att se hur andra reagerar och sedan få en sorts tillfredsställelse bara av känslan. Vi kan känna och njuta i tanken både av "elaka" saker, som skadeglädje, eller se fram emot härliga händelser. Vi kan provocera och ställa till bråk på intellektuell nivå, vi kan tänka ut tankar och med våra ord härja och uppröra andra. Vi kan se konsekvenser på kort och på längre sikt av vårt beteende och vi har ett ansvar för hur vi uppför oss, då vårt samhälle vilar på etik och moral. Hästar har inte de här egenskaperna. De lever i nuet, de handlar i nuet eller kortsiktigt och de kan inte smida onda planer. En häst kan kasta av och få en omedelbar "belöning" i en fri rygg, den kan sedan ha kul och kanske galoppera en extra runda. Men den tänker inte - "nu ska jag kasta av, hoppas människan gör sig illa" vilket vore jävligt och elakt. Återigen, vi kan inte lasta dem för egenskaper de saknar och ge dem underförstått ansvar de inte kan ta.

Jag tycker att du överreagerar på semantik.

Nej, jag tror inte att hästar är utstuderat planerat elaka i syfte att skada.

Men jag har sett att de kan göra saker "på ren jäkelskap" utan att det finns något uppenbart utlösande stimulus (ont i ryggen, kastar av) mer än möjligen "nej, tror inte det så jag går åt andra håller".

Hästar kan ju uppenbarligen busa med varandra mest för att busa, varför skulle de inte kunna busa med människor bara för att busa?
Jag har många gånger sett mina unghästar gå och bita på någon hagkompis bara för att få igång den andra hästen till lek.
Det är väl att göra något i syfte att få ut en viss reaktion?

 

[Bambi]

Jag tycker att du överreagerar på semantik.

Nej, jag tror inte att hästar är utstuderat planerat elaka i syfte att skada.

Men jag har sett att de kan göra saker "på ren jäkelskap" utan att det finns något uppenbart utlösande stimulus (ont i ryggen, kastar av) mer än möjligen "nej, tror inte det så jag går åt andra håller".

Hästar kan ju uppenbarligen busa med varandra mest för att busa, varför skulle de inte kunna busa med människor bara för att busa?
Jag har många gånger sett mina unghästar gå och bita på någon hagkompis bara för att få igång den andra hästen till lek.
Det är väl att göra något i syfte att få ut en viss reaktion?

Vissa har till och med skrivit i tråden att hästar kan vara elaka eller göra illa med flit. Men då är du och jag överens om det i alla fall.

Det jag skrev var inte att hästar inte kan vara ute efter reaktioner. Det kan de förstås! Direkta, uppenbara reaktioner. Det kan innebära att slänga av både för att bli av med ryttaren av olika anledningar, eller för att det är kul. Det är klart att hästar kan busa för att det är kul! Men att vara elak, eller "jävlas" kräver enligt mitt sätt att se det mänskliga egenskaper av moral och planering. Annars är det inte just elakt. Hästen väljer inte att göra något för att den vet att vi INTE vill att den ska göra det, utan för att den är motiverad av någon anledning.

 

[Bambi]

OM hästar hade kunnat förstå våra mänskliga känslor och se konsekvenserna av sina handlingar hade de garanterat agerat annorlunda. Då hade de säkert gjort allt i sin makt för att göra oss människor nöjda, eftersom vi har makten över dem. Hade de då "skött sig" och bekräftat våra känslor så hade de haft större chans att slippa hårda skänklar och tygeltag, spön, olyckor och missförstånd där hästarna skadas och ibland till och med dör, de hade kanske sluppit byta ägare och flytta massor med gånger... Nej, hästarna kan inte jävlas med oss för de kan inte tänka ut vad vi egentligen vill när vi visar något annat. De är hästar, de lever efter sina egna upplevelser och svarar på hur vi beter oss. En häst kan inte veta att det gör ont för oss att ramla av, att vi blir ledsna och besvikna. Däremot kan det kännas bra för hästen av olika anledningar, och det har inget med elakhet att göra även om det kan kännas så för oss som ligger förödmjukade i gruset.

 

[Bambi]

@kryddelydd förresten, det du kallar för jäkelskap här, och sedan jämför med "bus" blir ganska dubbeltydigt i förhållande till trådstarten. En häst som kastar av som bus, för att det är roligt, skulle den räknas i kategorin "inte dum" eller "dum"?

 

[kryddelydd]

@kryddelydd förresten, det du kallar för jäkelskap här, och sedan jämför med "bus" blir ganska dubbeltydigt i förhållande till trådstarten. En häst som kastar av som bus, för att det är roligt, skulle den räknas i kategorin "inte dum" eller "dum"?

Självklart inom kategorin "dum" om den gör det för att jäklas - för att den tycker det är kul. Ungefär som när killarna hemma är och "checkar" på varandra för att få igång ett bråk.
Avsikten är att kasta av.

En häst som blir skrämd och därför råkar tappa ryttaren gör det ju inte för att den är "dum". Avsikten är inte att kasta av.

Mitt exempel på fjordhäst är en liten fuling (jättecharmig) som definitvt jäklas för att han kan, när han kommer åt.

Jag tror din reaktion handlar om semantik och vilken betydelse du tolkar in i uttrycket.
Jag kan jämställa att göra saker på jäkelskap med bus. Tänk dig (för att välja en mänsklig parallell) halloween. "Bus eller godis" kallas det på svenska. Det som kallas bus, görs på jäkelskap. Avsikten är antagligen inte att vara jätteelak men följderna/effekterna kan vara oanat stora.

Som ovan menar jag med bus och jäkelskap. Man (även hästen) gör något som man (hästen) vet är en provokation. Syftet är att få igång motparten. För att det är lite kul med en reaktion.

 

[kryddelydd]

@Bambi vilket ord skulle du själv använda för att beskriva "min" rackare till häst? Visserligen enbart utifrån min beskrivning, men ändå?

En häst som försöker flytta på människan i stallgången (tacklar, går på, trampar på), som gör tvärvändningar, tvärstopp, springer när den vill även om ryttaren försöker bromsa, tar bettet, rycker tyglarna ur handen på ryttaren, kastar av, bockar et c.
Bara för att den kan.

Nu beter han sig inte på det sättet mot mig, eftersom han har upptäckt att det inte hjälper. Dvs mer än när han fått "semester" och sedan försöker bli buffel igen... men du förstår vad jag menar.

 

[Tonto]

Vi hade en som innan den kom till oss hade lärt sig att slänga av på löpande band när det passade. Vi hittade en ryttare som bara satt kvar, oavsett krumbukter (och de var imponerande) utan att störa eller bråka. De två fungerade fint ihop men hösten testade alltid nya och de flesta flög.

Det tycker inte jag är ett särskilt trevligt beteende. Den ryttaren som aldrig åkte av kunde hoppa hus med hösten och även dressyr utan knot. Naturligtvis kollad av veterinär innan den togs hem och passande utrustning.

Den var naturligtvis inte dum som i korkad utan dum som i oschysst.

Den tyckte säkert att människorna var oschyssta som red på den!

 

[Emmahpemma]

nu har jag inte läst hela tråden, men jag kan beskriva mitt sto som pigg och alert men inte dum. Med det menar jag att man inte kan sitta och fokusera på annat när man rider eller kör henne, även om hon går som en klocka på halvlös kontakt med bettet. Märker hon att man inte är med så vänder hon och går hem. Eller livar upp turen på annat sätt, hittar sabeltandade snömöss eller annat bus. Hon är pigg, men aldrig så pigg att hon blir okontrollerbar.
I stallet är hon bara snäll, punkt slut. Men ute på tur måste man vara vaken, annars ser hon till att man vaknar.

Hingsten är hingstig men inte dum. Med det menar jag att han är hingst, dessutom unghäst, så man måste vara vaken, så att inget dumt händer. Är man vaken och förutseende så är han snäll som ett lamm. Han kan försöka plocka i kläderna, det kan veva till ett framben och om man låter honom hållas så kan han ställa sig på bakbenen. Men säger man åt honom så håller han sig på mattan. Han vevar aldrig med framben mot människor, så han är inte dum. Men olyckor kan ju hända om man inte är vaken.

 

[Bambi]

Självklart inom kategorin "dum" om den gör det för att jäklas - för att den tycker det är kul. Ungefär som när killarna hemma är och "checkar" på varandra för att få igång ett bråk.
Avsikten är att kasta av.

En häst som blir skrämd och därför råkar tappa ryttaren gör det ju inte för att den är "dum". Avsikten är inte att kasta av.

Mitt exempel på fjordhäst är en liten fuling (jättecharmig) som definitvt jäklas för att han kan, när han kommer åt.

Jag tror din reaktion handlar om semantik och vilken betydelse du tolkar in i uttrycket.
Jag kan jämställa att göra saker på jäkelskap med bus. Tänk dig (för att välja en mänsklig parallell) halloween. "Bus eller godis" kallas det på svenska. Det som kallas bus, görs på jäkelskap. Avsikten är antagligen inte att vara jätteelak men följderna/effekterna kan vara oanat stora.

Som ovan menar jag med bus och jäkelskap. Man (även hästen) gör något som man (hästen) vet är en provokation. Syftet är att få igång motparten. För att det är lite kul med en reaktion.

Fast nu tycker jag att du säger emot dig själv.

Jag tycker att bus är något man gör på skoj. Hästen kan bocka för att det är kul. Har en häst lärt sig att det är kul att slänga av folk, så gör den det just för att det är kul (förutsatt att det inte är för att den har ont eller vill kasta av en dålig ryttare). Gör man något för att det är kul, så borde det väl räknas till "inte dum".

Vidare kan man åka av för att hästen blir rädd. Eller att den slänger av för att den har ont. Men slänger den av för att det är kul så är det ju för att ha roligt, inte för att vara elak.

Sen tror inte jag att det är så vanligt med hästar som slänger av bara för att det är "kul". Oftast har de andra anledningar. Och slänger den av för att det är kul, så är det fortfarande människans fel som låtit den befästa ett sådant beteende. Det kan hända någon gång, särskilt unghästar, men låter man det hända gång på gång behöver man hjälp. Återigen, inte hästens fel.

 

[Bambi]

@Bambi vilket ord skulle du själv använda för att beskriva "min" rackare till häst? Visserligen enbart utifrån min beskrivning, men ändå?

En häst som försöker flytta på människan i stallgången (tacklar, går på, trampar på), som gör tvärvändningar, tvärstopp, springer när den vill även om ryttaren försöker bromsa, tar bettet, rycker tyglarna ur handen på ryttaren, kastar av, bockar et c.
Bara för att den kan.

Nu beter han sig inte på det sättet mot mig, eftersom han har upptäckt att det inte hjälper. Dvs mer än när han fått "semester" och sedan försöker bli buffel igen... men du förstår vad jag menar.

Den gör det inte "bara för att den kan". Den gör det för att den VILL och kan. Det är stor skillnad. Sätter du gränser för den så kan den inte längre. Men att säga att en häst gör något bara för att den kan, det vore att säga att hästen känner någon sorts "triumf" i att vara olydig. Det gör den förstås inte. Varför kan den vilja då? Ja, den går väl dit den går för att den vill gå just dit. Den har inte ro att stå still, den känner för att gå iväg, de kanske vill nå något; en annan häst eller mat, den kanske inte har lust att stå i stallgången alls. Att hästen springer kan ju bero både på att den gillar att springa elle försöker springa ifrån något. Att den rycker tyglarna ut handen är väl helt självklart att den gör för att det inte är bekvämt med någon som drar i munnen. Du kan väl inte på allvar mena att hästen rycker tyglarna ur händerna för att jävlas!? Den fattar såklart inte att det är jobbigt för ryttaren, den ser ju inte vad ryttarens händer och vet inte vad det innebär att tappa ett par tyglar men den VET att det är obekvämt i munnen och känns bättre en liten stund om den rycker till. Själva rycket lär vara mer obekvämt i hästens mun än i ryttarens händer, vilket säger en hel del om hur det kändes i hästens mun från början.

Det går inte att nämna en enda term för alla de situationer du beskriver. Varför hästen går över folk, bockar eller rycker tyglarna kan givetvis ha massor med orsaker. Steg 1 är att hästen är motiverad att göra det, t ex för att busa eller komma undan. Steg 2 om den fortsätter beror givetvis på vilken respons den fick första gången. Får den, i sitt tycke, positiv respons kommer den fortsätta. Får den lov till det blir den feltränad, antingen för att man inte satte stopp eller för att man missat grundorsaken (att hästen t ex hade ont).

Bara tanken på resonemanget att hästar skulle dumma sig med oss "bara för att de kan" gör mig mörkrädd... Kanske menar du bara det jag skrev ovan om att hästen fått chansen, det var kul och då fortsätter den. Men då beror det ju inte på att den är dum utan dåligt tränad/"fostrad", och det är ingen annan än MÄNNISKANS fel!

Som @mackan skrev i början av tråden, det är pinsamt att rada upp alla sätt hästen är feltränad på, och sen "men aldrig dum" som slutkläm.

 

[kryddelydd]

. Du kan väl inte på allvar mena att hästen rycker tyglarna ur händerna för att jävlas!?

Jo. Jag är övertygad om att hästen i fråga väljer att rycka tyglarna ur handen på ägaren för att jäklas - för att markera att den kan. Hon sitter inte och "nödhåller" hårt så att hästen behöver slå sig fri för att komma undan plågor.

Du missförstår mig.
Jag har ingenstans, som du verkar ha tolkat det hela, tagit ställning till vems "fel" det är.
Självklart är olater av den typ jag beskriver om "min" häst, följd av bristande uppfostran.

Men när nu hästen väl lärt sig att komma undan med alla de här olaterna så fortsätter han att göra det - när han får tillfälle. För att han tycker det är kul eller av något annat skäl.
Hästen "vet" bättre, han "vet" att ägaren också vill bestämma men han väljer att strunta i att låta ägaren bestämma.
Ja, det handlar om att ägaren misslyckades med att uppfostra hästen.
Men det handlar inte om en häst som i grund är snäll och godmodig och accepterar det mesta. Det handlar om en häst med lite mer "skalle" som väljer att utnyttja situationen när han kan få övertag.

Han gör saker och ting för att han är lite "dum".

Till skillnad mot en häst som blev skrämd och därför hoppade åt sidan, eller blev kraftigt distraherad och tog ett steg åt sidan och "råkade" tackla människan.

Jag har svårt att hitta sätt att uttrycka mig så att du förstår hur jag menar.
Men ungefär så här: vissa hästar har mer "skalle" än andra och låter sig inte lika gärna uppfostras. Det går i en annons att formulera som att vara "dum".

Och de som beskriver en massa stök "men är aldrig dum" menar nog mer att det blir situationsbundna händelser som kan resultera i lite yviga reaktioner.

 

[kryddelydd]

Fast nu tycker jag att du säger emot dig själv.

Jag tycker att bus är något man gör på skoj. Hästen kan bocka för att det är kul. Har en häst lärt sig att det är kul att slänga av folk, så gör den det just för att det är kul (förutsatt att det inte är för att den har ont eller vill kasta av en dålig ryttare). Gör man något för att det är kul, så borde det väl räknas till "inte dum".

Det som är på skoj för ena parten kan uppfattas som jäkelskap av motparten.

 

[Bambi]

Det som är på skoj för ena parten kan uppfattas som jäkelskap av motparten.

"Markera att den kan"
"Hästen vet bättre"

Det är obegripligt för mig att du på allvar kan tro att hästen med vilje skulle göra fel, bara för att jävlas med människan.

Om hästen VERKLIGEN ville jävlas och rycka ur tyglarna eller springa över folk, tror du inte att den skulle göra det med alla människor då? Rent praktiskt kan den ju göra det om det är det den är ute efter eftersom den alltid kommer att vara starkare än människan. Men det gör den inte, för jävlandet har inget syfte som sådant. Hästen beter sig så som den är motiverad till och tillåts göra. Om hästar var ute efter att jävlas skulle de inte finna sig i allt vi gör med dem. Ville hästen bara jävlas skulle den göra det med dig också, den beter sig inte bättre mot dig för att den väljer att vara schysstare mot just dig utan för att du hanterar den på ett sätt som sätter ramar.

 

[mackan]

@kryddelydd jag förstår inte alls sättet du gör skillnad och hur du utifrån det ändå gör skillnader på vad som är "dumt" "snällt" och att hästar gör ngt för att de tycker det är "kul" osv .

Vi får konstatera helt enkelt att vi resonerar på skiljda planeter vilka egenskaper vi tillskriver hästarna, oavsett individer .

 

[Sunshine]

Jo. Jag är övertygad om att hästen i fråga väljer att rycka tyglarna ur handen på ägaren för att jäklas - för att markera att den kan. Hon sitter inte och "nödhåller" hårt så att hästen behöver slå sig fri för att komma undan plågor.

Du missförstår mig.
Jag har ingenstans, som du verkar ha tolkat det hela, tagit ställning till vems "fel" det är.
Självklart är olater av den typ jag beskriver om "min" häst, följd av bristande uppfostran.

Men när nu hästen väl lärt sig att komma undan med alla de här olaterna så fortsätter han att göra det - när han får tillfälle. För att han tycker det är kul eller av något annat skäl.
Hästen "vet" bättre, han "vet" att ägaren också vill bestämma men han väljer att strunta i att låta ägaren bestämma.
Ja, det handlar om att ägaren misslyckades med att uppfostra hästen.
Men det handlar inte om en häst som i grund är snäll och godmodig och accepterar det mesta. Det handlar om en häst med lite mer "skalle" som väljer att utnyttja situationen när han kan få övertag.

Han gör saker och ting för att han är lite "dum".

Till skillnad mot en häst som blev skrämd och därför hoppade åt sidan, eller blev kraftigt distraherad och tog ett steg åt sidan och "råkade" tackla människan.

Jag har svårt att hitta sätt att uttrycka mig så att du förstår hur jag menar.
Men ungefär så här: vissa hästar har mer "skalle" än andra och låter sig inte lika gärna uppfostras. Det går i en annons att formulera som att vara "dum".

Och de som beskriver en massa stök "men är aldrig dum" menar nog mer att det blir situationsbundna händelser som kan resultera i lite yviga reaktioner.

Ungefär såhär kan mina barns lilla ponny uppföra sig ibland. Och han är ju egentligen en riktig liten ängel. Men han har helt klart lärt sig att när det sitter små lätta barn i sadeln, utan lina, då kan han - om han vill - dra tyglarna ur händerna på dem, bocka i galoppen, stanna i ett hörn och vägra att gå, osv.
Detta händer aldrig när jag rider, eller när han sitter fast i en ledtygel, om än aldrig så lös. Jag kan bli väldigt frustrerad och har nog vid mer en ett tillfälle kallat honom just dum...för han vet definitivt bättre och är väldigt välskolad men tar tillfället i akt för att han kan, om han inte ids göra som barnet vill...

 

[kryddelydd]

"
Det är obegripligt för mig att du på allvar kan tro att hästen med vilje skulle göra fel, bara för att jävlas med människan.

.

Du har inte träffat på "min" häst...

 

[kryddelydd]

Vi får konstatera helt enkelt att vi resonerar på skiljda planeter vilka egenskaper vi tillskriver hästarna, oavsett individer .

Nej, jag hittar uppenbarligen inte ord som får dig eller @Bambi att förstå hur jag menar.

 

[Solis]

Om hästen VERKLIGEN ville jävlas och rycka ur tyglarna eller springa över folk, tror du inte att den skulle göra det med alla människor då? Rent praktiskt kan den ju göra det om det är det den är ute efter eftersom den alltid kommer att vara starkare än människan. Men det gör den inte, för jävlandet har inget syfte som sådant. Hästen beter sig så som den är motiverad till och tillåts göra. Om hästar var ute efter att jävlas skulle de inte finna sig i allt vi gör med dem. Ville hästen bara jävlas skulle den göra det med dig också, den beter sig inte bättre mot dig för att den väljer att vara schysstare mot just dig utan för att du hanterar den på ett sätt som sätter ramar.

När jag var ung hade jag dåvarande hästen inhyrd i ett litet privatstall där det också fanns ett fjordsto. Detta sto drog järnet med alla vuxna som ledde henne, även hennes ägare. Samtliga var mer eller mindre hästvana personer. Men mig följde hon som en hund överallt, gudasnäll. Jag kan inte slå mig för bröstet och påstå att jag, då ca 13 år gammal, lyckades "sätta ramar" för henne som inte de vuxna klarade. Hon valde att följa mig av något annat skäl.

 

[Bambi]

När jag var ung hade jag dåvarande hästen inhyrd i ett litet privatstall där det också fanns ett fjordsto. Detta sto drog järnet med alla vuxna som ledde henne, även hennes ägare. Samtliga var mer eller mindre hästvana personer. Men mig följde hon som en hund överallt, gudasnäll. Jag kan inte slå mig för bröstet och påstå att jag, då ca 13 år gammal, lyckades "sätta ramar" för henne som inte de vuxna klarade. Hon valde att följa mig av något annat skäl.

Det är klart att hästar kan tycka om andra hästar och personer olika mycket. Det är väl inte det vanligaste att de kör över alla och följer någon "som en hund" men gjorde hon det så var det säkert för att hon trivdes med dig som person och ditt sätt att vara. Därmed inte sagt att hon valde att "jävlas" med andra för jävlandets skull.

Hästar är inte mekaniska och beter sig inte likadant mot alla andra hästar eller mot alla människor. Även i flock väljer de sina vänner. Det är en del i problemet i tamhästarnas liv. De får oftast inte välja. Vi väljer dem, och ganska ofta väjer vi nog fel. De får ju inte alltid chansen att välja hästvänner heller.

Det har beskrivits flera fjordingar i tråden nu. De verkar vara hästar som väljer sina vänner med omsorg och beter sig som de vill om de får chansen på min första ridskola som barn fanns det en fjording och en liten b-ponny som var superbästisar. Barnet som red på b-ponnyn (en otroligt söt liten fux) fick alltid kämpa för livet för att få ponnyn att gå någon annanstans än i svansen på fjordingen. Båda var ston.