Har sparat på lite kaos att berätta om. Kommer bli riktigt långt men vill mest bara få ur mig det hela
Det har gått så himla bra sen jag började ta hand om Harry i början av november i både hantering och ridning. Är där 3-5 ggr i veckan. Eftersom vi inte har någon ridbana går det bara att rida ut på grusväg. Har tänkt försöka longera i sommarhagen men marken är alldeles för ojämn och blöt/lerig just nu.
I början av förra veckan kom vi ut när det var mörkt och disigt. Harry var superspänd och mer tittig mot skogen än vanligt. Inte jättelångt från stallet började han ropa efter kompisarna och vilja vända hem. Han kör med taktiken att vända om och om jag försöker parera med skänkel och tygel så backar han helt enkelt bara oavsett om det är ett djupt dike bakom. Han betedde sig likadant gången innan på ljusa dagen.
I onsdags promenerade jag och stallkompisen med hästarna över åkrar och grusvägar till det ridhus som finns 2 km bort. Harry har inte varit där tidigare och tyckte allt var obehagligt. Lyssnade inte på mina hjälper alls utan fokuserade mest på att följa Lillan vart hon än gick. Efter en stund kom en häst till in som skulle longeras i ena delen och då gav jag upp med att försöka göra något och skrittade bara runt.
I lördags gick jag bredvid och tänkte klättra lite. Han gick med så snällt så. Vi har en halvbrant skogsstig som är toppen att gå upp för. Fortsatte sedan vidare till ett lägre berg där det finns en bra stig att gå uppför. Gick ned på andra sidan och kom till ett gammalt igenvuxet grustag. Tänkte att det ju borde finnas en annan väg tillbaka än den vi kom men genvägen blev en senväg då vi tillslut klampade runt mitt i skogen utan stig. Fruktansvärt oansvarigt av mig, var så oerhört rädd att han skulle skada sig. Han har inte direkt någon bra koll på hovarna och snubblade på allt. Men vi kom ut helskinnade!
Igår red jag barbacka. Pallen välte när jag skulle sitta upp så hamnade på backen och har ett fint blåmärken nu
Tog en annan väg då de skövlade skog där jag brukar rida. Det tyckte han var väldigt läskigt och det var som att sitta på en tickande bomb. Vi kom inte särskilt långt innan han än igen började vända tillbaka och backa och ha sig. Lät honom vända då jag inte ville åka av i ett dike och inte kunna komma upp igen. Jisses vilken energi det blev i hästen. Så här i efterhand borde jag ha hoppat av men icke. När vi kom till en hundgård med två hoppade och skällande huskies och samtidigt fick bilmöte så tog han ett stort skutt rakt ut i vägen och drog sen av i fullt sken i flera hundra meter. Lyckades mirakulöst nog hålla mig kvar till och med i den följande slängtraven! Hoppade chockat av och ledde honom uppför den vanliga vägen en bit innan vi vände hem igen. Då ville han bara hem, stannade vart tredje steg och dummade sig.
Idag försökte jag mig på taktiken att trava förbi det jobbiga men det fungerade inte alls. Tänkte gå upp för klätterstigen men jag kom inte så långt innan han stannade och började vända. Försökte ganska länge med att ta mig dit men det gick helt enkelt inte. Vände tillbaka till korsningen och försökte ta oss upp för andra vägen men icke. Tillslut stod vi på en grusplan och då väntade jag bara ut honom. Det tog en lång stund men till sist kunde vi komma iväg i någorlunda bra tempo. Red inte så långt utan valde att vända tillbaka när det faktiskt gick bra. Även idag hade han sån otrolig energi. Det är som att sitta på en nålkudde. Vill ju försöka hjälpa honom få ur sig energin i skogen men det är så svårt när vi inte tar oss dit.
Förstår inte vad jag gör för fel
Ska försöka promenera mer och speciellt gå förbi de läskiga ställena. Sen nästa gång jag rider istället bara stanna och vänta när han vill vända.