Sv: Medryttare till Islandshäst
Om du måste lära känna människan innan du vågar släppa iväg hon/han på din häst själv så får du antingen se till att lära känna människan och då vara villig att offra flera timmar ihop med denna eller så struntar du i att skaffa en medryttare. Jag ser liksom inte problemet?
Varför förstora upp det hela? Vad är du rädd för? Att dom ska rida bättre än dig? Inte rida likadant som dig? Rida vårslöst? Att dom är hårda i handen? Vad?
Hm ja, så ska jag ha en medryttare får det nog bli som "ridkompis" ja eller MEDryttare betyder ju någon som rider med.
på så vis lär man ju känna varann.
alltså jag önskar det vore enkelt, Glampi tror jag kommer bli en väldigt enkel och lättriden häst när han är klar men Thengill som nu "ska föreställa den som är klar" är ju inte riktigt så enkel som han kanske "verkar" så grejen är ju lite att jag själv inte ens vet riktigt hur han ska ridas och det känns som en stor risk att låta någon annan rida och försöka träna honom då alltså utveckla honom målmedvetet om den människan inte är någon som rider bättre än jag då(så helst skulle jag ju hitta den personen som kanske har nyckeln till hans "problem").
Men jag misstänker ju att det kommer vara flest nybörjare som svarar och Thengill är ju extremt snäll med nybörjare så jag tror inte han skulle kasta av någon eller sticka osv men ja han kan ju bli pigg och det ska ju vara någon som jag kan lita på att personen kan stoppa honom när jag sitter på glampi ifall glampi skulle få fnatt eller så, det är ju lite själva syftet att ha med Thengill då att glampi ska få stöd av honom.
synd man inte kunde rida båda samtidigt haha.
Thengill har ju det "problemet" med att han är rätt tuff både från marken och från ryggen om han märker att man är mer än nybörjare så det måste vara någon som kan säga ifrån men på rätt sätt så ja det är inte enkelt precis.
men jag gör det kanske krongligare än vad det är jag vet inte eftersom jag aldrig haft medryttare förut.
Men jag har ju låtit hyffsat många test rida honom och hittils har det aldrig riktigt klickat med någon sådär och det har ju varit väldigt många olika ryttare på olika nivåer(mest duktiga ryttare).
han är som sagt speciell och ja han smiter ju undan arbete om han får och ja han slutar ju helt enkelt lyssna om han känner för det och det är inte helt enkelt att bara få han att gå framåt då och det är lätt man blir sittandes med tjatande skänklar osv och då har man en skänkeldöd häst sen och det vill jag aboslut INTE för det har vi jobbat flera år med att få bort.
så ja du förstår kanske dilemmat lite mer nu, nog därför jag tvekar mycket med hade han varit okomplicerad att rida så hade jag nog inte tvekat så mycket, för det är ju mycket som står på spel många års tränande för att få tillbaka en känslig och glad häst.
det han behöver som det känns nu är att få komma ut och busrida få tillbaka glädjen och viljan så någon orädd ungdomsryttare som är ödmjuk men orädd som sagt som vill ut och galoppera lite.
Men samtidigt är jag ju så rädd för att mina hästar ska bli skadade/ridna för hårt och gå sönder de är så värdefulla för mig
.
Ridningen är inte egentligen allt för mig utan jag har dem hellre i livet friska och glada om man ska se till det stora hela.
Men samtidigt ska de inte stå och skrota i en hage utan komma till nytta men jag har inte längre några stora mål om att jag ska tävla och "bli bäst" till varje pris lixom deras hälsa får inte stå på spel vilket man ju måste "offra" lite om man ska komma någonstans eller hur man ska säga.
ja herregud det blev omfattande detta.