Medicinera flygrädsla?

[Milosari]

Har du blivit sparkad i ryggen större delen av tiden under en flera timmar lång flygresa? Det har jag, det är fruktansvärt irriterande

Jag kör ibland bil med ett större och starkare barn som sparkar i ryggen. Gissar att jag är helt okänslig för det stör mig inte det minsta.

 

[Milosari]

Det är den bästa lösningen men jag själv har flugit kanske 3 ggr i mitt liv. Kanske 4. Jag kan inte påstå att jag är helt medveten om hur mycket plats det finns på olika plan. Om man inser att shit, det blev inte bra det här, kan ju ett ursäkta åtminstone göra att den störda känner sig sedd så att säga och det känns lite lättare mitt i det pestiga.

Jag är helt övertygad om att hon förstod att jag gjorde så gott jag kunde faktiskt.

Det är en knivig ålder, mellan 1,5 och 2 år. De är (ibland) stora och aktiva men förstår inte så mkt. Och det normala är att de sitter i knät. Efter 2 år ska de ha egen stol.

 

[Milosari]

Men vadå flyg förstaklass? Jag har flugit med massor av barn bakom med i charter och inte blivit sparkad i ryggen.

Jag har inte råd att köpa flygbiljetter i business eller första klass, men jag tänker inte sluta resa för det. Inte tänker jag sluta resa för eventuella sparkande barn, snarkande vuxna eller vad det nu kan vara heller...

Jag menade att det finns ett sätt att garanterat slippa sådana som mig och mitt barn. Om man vill. Självklart är det upp till dig att ta risken att råka hamna i närheten av ett vilt barn. De flesta barn är dock mindre eller större så det är nog inte någon jätterisk.

Vi är hyfsat vana resenärer, min unge och jag. Och med små barn kan allt hända. På tåget till Stockholm blev han akut magsjuk och kaskadspydde. Det måste ju ha varit snäppet värre.

 

[Snurrfian]

Alltså det här med barn och flyg, det finns absolut barn med föräldrar som inte borde vara tillåtna att flyga med sina barn, jag har flugit med många gånger med mina egna barn och ändå svurit över andra föräldrar. Sen finns det vuxna utan barn som inte borde få flyga eftersom de inte kan uppföra sig.
Men det finns även en stor del skötsamma barn och vuxna som inte är ett problem på flyget. Vi brukar många gånger få extra uppmärksamhet av personalen just för att barnen har uppfört sig så väl. Nu har mina blivit tonåringar, nästan åtminstone med den yngre, och uppför sig som vilken normal vuxen som helst.

 

[Amha]

Jag är helt övertygad om att hon förstod att jag gjorde så gott jag kunde faktiskt.

Det är en knivig ålder, mellan 1,5 och 2 år. De är (ibland) stora och aktiva men förstår inte så mkt. Och det normala är att de sitter i knät. Efter 2 år ska de ha egen stol.

Fast det spelar egentligen ingen roll. Det handlar om att visa att man ser sina medmänniskor.

 

[Hedinn]

Istället för att uppmana såna som inte vill bli störda att betala mer för en förstaklassbiljett kanske det är rimligare att själv betala mer för en extra flygstol om man riskerar att störa medpassagerare, så finns det plats för barnet om planet skulle vara trångt.

 

[Milosari]

Fast det spelar egentligen ingen roll. Det handlar om att visa att man ser sina medmänniskor.

Jag tror hon förstod att jag såg henne.

 

[Hedinn]

Jag tror hon förstod att jag såg henne.

Fast folk förstår nog att man inte kliver in i nån med mening heller om man råkar göra det vid nåt tillfälle, man ber om ursäkt ändå.

 

[Milosari]

Istället för att uppmana såna som inte vill bli störda att betala mer för en förstaklassbiljett kanske det är rimligare att själv betala mer för en extra flygstol om man riskerar att störa medpassagerare, så finns det plats för barnet om planet skulle vara trångt.

Nu var det inte bara barn som var störiga utan också människor som behövde gå på toa osv. Men om du läst min text så hade du sett att jag inte hade åkt ett så trångt plan tidigare. Andra plan har haft mer plats. Åkte t ex med Air Asia efter det utan att passageraren framför blev det minsta störd av barnet.

Men nu tycker jag vi släpper detta. Jag är övertygad om att livet blir lättare för alla parter om man har förståelse för att vissa människor är ”störiga”. Jag tror inte att lösningen är ursäkter och skamkänslor. Jag har funderat mycket på frågan i och med mitt jobb, och jag kommer inte ändra mig. Vi får helt enkelt enas om att vi är oense.

 

[Milosari]

Istället för att uppmana såna som inte vill bli störda att betala mer för en förstaklassbiljett kanske det är rimligare att själv betala mer för en extra flygstol om man riskerar att störa medpassagerare, så finns det plats för barnet om planet skulle vara trångt.

Nu var det inte bara barn som var störiga utan också människor som behövde gå på toa osv. Men om du läst min text så hade du sett att jag inte hade åkt ett så trångt plan tidigare. Andra plan har haft mer plats. Åkte t ex med Air Asia efter det utan att passageraren framför blev det minsta störd av barnet.

Men nu tycker jag vi släpper detta. Jag är övertygad om att livet blir lättare för alla parter om man har förståelse för att vissa människor är ”störiga”. Jag tror inte att lösningen är ursäkter och skamkänslor. Jag har funderat mycket på frågan i och med mitt jobb, och jag kommer inte ändra mig. Vi får helt enkelt enas om att vi är oense.

 

[Milosari]

Fast folk förstår nog att man inte kliver in i nån med mening heller om man råkar göra det vid nåt tillfälle, man ber om ursäkt ändå.

Jag har nog aldrig upplevt att man ber om ursäkt på en knökfull buss/tåg. Där förstår alla att ingen vill stå så nära och ”ursäkta” betyder ”kan du flytta på dig”.

 

[Hedinn]

Nu var det inte bara barn som var störiga utan också människor som behövde gå på toa osv. Men om du läst min text så hade du sett att jag inte hade åkt ett så trångt plan tidigare. Andra plan har haft mer plats. Åkte t ex med Air Asia efter det utan att passageraren framför blev det minsta störd av barnet.

Men nu tycker jag vi släpper detta. Jag är övertygad om att livet blir lättare för alla parter om man har förståelse för att vissa människor är ”störiga”. Jag tror inte att lösningen är ursäkter och skamkänslor. Jag har funderat mycket på frågan i och med mitt jobb, och jag kommer inte ändra mig. Vi får helt enkelt enas om att vi är oense.

Jag har läst. Och ja, det var första gången, vilket gör att du enkelt hade kunnat se det som ditt misstag och bett personen framför om ursäkt. Så små medel räcker för att de flesta här antagligen sett det helt annorlunda. Några skamkänslor behövs inte för att be om ursäkt, det handlar inte om skam eller fel. Alla kan göra misstag, men om någon annan råkar ut för dem ber man om ursäkt.

Istället skrev du att andra får betala mer och åka förstaklass för att du inte kan hålla ordning på ditt barn och jag tror snarare att det var problemet. Inte att du inte kunde kontrollera barnet, men att du anser att det inte är ditt problem/ansvar utan andra som får anpassa sig.

 

[Hedinn]

Jag har nog aldrig upplevt att man ber om ursäkt på en knökfull buss/tåg. Där förstår alla att ingen vill stå så nära och ”ursäkta” betyder ”kan du flytta på dig”.

Nu skrev jag inte stå nära på ett knökfullt tåg, utan att råka kliva in i någon. Det kan hända i en kö, i en affär, på stan... Det behöver inte vara ett knökfullt färdmedel. Min poäng är att om man på något sätt stör en medmänniska av misstag så ber man om ursäkt. Även om ens barn gör det, eftersom man har ansvar över sitt barn.

 

[Milosari]

Jag har läst. Och ja, det var första gången, vilket gör att du enkelt hade kunnat se det som ditt misstag och bett personen framför om ursäkt. Så små medel räcker för att de flesta här antagligen sett det helt annorlunda. Några skamkänslor behövs inte för att be om ursäkt, det handlar inte om skam eller fel. Alla kan göra misstag, men om någon annan råkar ut för dem ber man om ursäkt.

Istället skrev du att andra får betala mer och åka förstaklass för att du inte kan hålla ordning på ditt barn och jag tror snarare att det var problemet. Inte att du inte kunde kontrollera barnet, men att du anser att det inte är ditt problem/ansvar utan andra som får anpassa sig.

Jag anser inte att jag har gjort fel helt enkelt. Jag har gjort så gott jag kunde. Jag tyckte synd om min medpassagerare men det fanns absolut inget jag hade kunnat göra annorlunda.

Mitt barn är en jätteduktig resenär och är ingen hund som man ska hålla ordning på.

Jag skrev att om man är väldigt känslig så kan man betala mer och få bättre komfort. Men jag tror inte att du längre är intresserad av att läsa vad jag skriver och ännu mindre vad jag menar. Du försöker istället uppfostra mig att tänka som dig. På tal om att visa hänsyn liksom .

 

[Hedinn]

Jag anser inte att jag har gjort fel helt enkelt. Jag har gjort så gott jag kunde. Jag tyckte synd om min medpassagerare men det fanns absolut inget jag hade kunnat göra annorlunda.

Mitt barn är en jätteduktig resenär och är ingen hund som man ska hålla ordning på.

Jag skrev att om man är väldigt känslig så kan man betala mer och få bättre komfort. Men jag tror inte att du längre är intresserad av att läsa vad jag skriver och ännu mindre vad jag menar. Du försöker istället uppfostra mig att tänka som dig. På tal om att visa hänsyn liksom .

Oj. Nej, det är verkligen inte vad jag är ute efter. Jag trodde att det var ganska allmänt att man såg sparkande på ett säte som nåt som inte är okej och därmed något man bör be om ursäkt för om man inte kan hindra sitt barn från att göra det, speciellt om det stör en annan människa.

 

[Milosari]

Jag har läst. Och ja, det var första gången, vilket gör att du enkelt hade kunnat se det som ditt misstag och bett personen framför om ursäkt. Så små medel räcker för att de flesta här antagligen sett det helt annorlunda. Några skamkänslor behövs inte för att be om ursäkt, det handlar inte om skam eller fel. Alla kan göra misstag, men om någon annan råkar ut för dem ber man om ursäkt.

Istället skrev du att andra får betala mer och åka förstaklass för att du inte kan hålla ordning på ditt barn och jag tror snarare att det var problemet. Inte att du inte kunde kontrollera barnet, men att du anser att det inte är ditt problem/ansvar utan andra som får anpassa sig.

Jag anser inte att jag har gjort fel helt enkelt. Jag har gjort så gott jag kunde. Jag tyckte synd om min medpassagerare men det fanns absolut inget jag hade kunnat göra annorlunda.

Mitt barn är en jätteduktig resenär och är ingen hund som man ska hålla ordning på.

Jag skrev att om man är väldigt känslig så kan man betala mer och få bättre komfort. Men jag tror inte att du längre är intresserad av att läsa vad jag skriver och ännu mindre vad jag menar. Du försöker istället uppfostra mig att tänka som dig. På tal om att visa hänsyn liksom .

 

[vallhund]

Jag anser inte att jag har gjort fel helt enkelt. Jag har gjort så gott jag kunde. Jag tyckte synd om min medpassagerare men det fanns absolut inget jag hade kunnat göra annorlunda.

Mitt barn är en jätteduktig resenär och är ingen hund som man ska hålla ordning på.

Jag skrev att om man är väldigt känslig så kan man betala mer och få bättre komfort. Men jag tror inte att du längre är intresserad av att läsa vad jag skriver och ännu mindre vad jag menar. Du försöker istället uppfostra mig att tänka som dig. På tal om att visa hänsyn liksom .

Samma som #154

 

[Milosari]

Nu skrev jag inte stå nära på ett knökfullt tåg, utan att råka kliva in i någon. Det kan hända i en kö, i en affär, på stan... Det behöver inte vara ett knökfullt färdmedel. Min poäng är att om man på något sätt stör en medmänniska av misstag så ber man om ursäkt. Även om ens barn gör det, eftersom man har ansvar över sitt barn.

Det är väl rätt rimligt att jämföra ett knökfullt tåg med ett trångt plan. Det är ju inte så att han råkade sparka till någon random snubbe på stan.

 

[Hedinn]

Det är väl rätt rimligt att jämföra ett knökfullt tåg med ett trångt plan. Det är ju inte så att han råkade sparka till någon random snubbe på stan.

Fast att sparka på någon är fortfarande inte samma sak som att sparka på någon. Jag trodde att det sågs som en självklarhet för de flesta att be om ursäkt om ens barn sparkar på någon på ett trångt tåg också.

 

[Milosari]

Oj. Nej, det är verkligen inte vad jag är ute efter. Jag trodde att det var ganska allmänt att man såg sparkande på ett säte som nåt som inte är okej och därmed något man bör be om ursäkt för om man inte kan hindra sitt barn från att göra det, speciellt om det stör en annan människa.

Som sagt. Jag har gjort så gott jag har kunnat. Tråkigt att du läser att det betyder ”sparka så mycket du vill”. Men nu är det sista gången som jag säger att jag inte ansåg att jag gjorde fel. Jag förstår och respekterar att du är av annan åsikt.

(Bakgrunden är jättelång och handlar om att flexibla vuxna människor har en mycket större förmåga att anpassa sig till icke flexibla människor än tvärtom. Och en sorts livsåskådning att oflexibla inte ska behöva be om ursäkt för sin existens. Flexibla människor bör tåla mer. Om du är intresserad berättar jag mer. Men ”du har fel och jag har rätt” är fruktlöst).