Medicinera flygrädsla?

[Vinur]

Jag anser inte att jag har gjort fel helt enkelt. Jag har gjort så gott jag kunde. Jag tyckte synd om min medpassagerare men det fanns absolut inget jag hade kunnat göra annorlunda.

Mitt barn är en jätteduktig resenär och är ingen hund som man ska hålla ordning på.

Jag skrev att om man är väldigt känslig så kan man betala mer och få bättre komfort. Men jag tror inte att du längre är intresserad av att läsa vad jag skriver och ännu mindre vad jag menar. Du försöker istället uppfostra mig att tänka som dig. På tal om att visa hänsyn liksom .

Fast att bli irriterad över ett barn som upprepat sparkar på ens säte räknas rimligen inte som att vara väldigt känslig.

 

[Hedinn]

Som sagt. Jag har gjort så gott jag har kunnat. Tråkigt att du läser att det betyder ”sparka så mycket du vill”. Men nu är det sista gången som jag säger att jag inte ansåg att jag gjorde fel. Jag förstår och respekterar att du är av annan åsikt.

(Bakgrunden är jättelång och handlar om att flexibla vuxna människor har en mycket större förmåga att anpassa sig till icke flexibla människor än tvärtom. Och en sorts livsåskådning att oflexibla inte ska behöva be om ursäkt för sin existens. Flexibla människor bör tåla mer. Om du är intresserad berättar jag mer. Men ”du har fel och jag har rätt” är fruktlöst).

För min del får du gärna berätta mer om du vill och orkar. Det är alltid intressant med annan syn på saker.

Självklart ska man inte be om ursäkt för sin existens, det har jag heller inte sagt. Däremot att be om ursäkt för en oönskad handling. Min erfarenhet är i alla fall att de flesta har bra tålamod och hög acceptans med det mesta, om man bara får en ursäkt. Speciellt med barn tror jag att de flesta förstår att det är svårt att kontrollera allt, men då visar ju en ursäkt att det är något man är medveten om inte är önskvärt, men att man inte klarar av att göra något åt det.

 

[bollen__]

Men hur svårt är det att be om ursäkt? Alltså jag förstår inte? Om jag har en unge som sparkar mig i ryggen kan ett ursäkta, jag gör vad jag kan, göra att jag känner mig lite bättre till mods och att det inte förstör hela resan för mig. Att inte få det skulle kunna öka irritationsnivån till ett utbrott, oavsett om det är rätt eller fel. Ett litet förlåt kan lösa så mycket och göra livet liiite lättare för fler än en.

 

[Milosari]

Fast att bli irriterad över ett barn som upprepat sparkar på ens säte räknas rimligen inte som att vara väldigt känslig.

Eller så kan man tänka ”vilken irriterande situation” istället för att tänka ”vilket irriterande barn/dålig mamma”.

 

[Milosari]

Men hur svårt är det att be om ursäkt? Alltså jag förstår inte? Om jag har en unge som sparkar mig i ryggen kan ett ursäkta, jag gör vad jag kan, göra att jag känner mig lite bättre till mods och att det inte förstör hela resan för mig. Att inte få det skulle kunna öka irritationsnivån till ett utbrott, oavsett om det är rätt eller fel. Ett litet förlåt kan lösa så mycket och göra livet liiite lättare för fler än en.

Jag som var där känner mig ganska övertygad om att en ursäkt varken hade gjort till eller från. Resan hade inte blivit bättre för någon.

Jag ber ofta om ursäkt när jag gjort misstag eller inte orkat göra mitt absolut bästa. Mer än en medresenär/andra middagsgäster på restauranger har fått en extra drink/lite sötsaker/annan försoningsgåva.

Men nu tycker jag att jag har förklarat mig tillräckligt.

 

[Milosari]

För min del får du gärna berätta mer om du vill och orkar. Det är alltid intressant med annan syn på saker.

Självklart ska man inte be om ursäkt för sin existens, det har jag heller inte sagt. Däremot att be om ursäkt för en oönskad handling. Min erfarenhet är i alla fall att de flesta har bra tålamod och hög acceptans med det mesta, om man bara får en ursäkt. Speciellt med barn tror jag att de flesta förstår att det är svårt att kontrollera allt, men då visar ju en ursäkt att det är något man är medveten om inte är önskvärt, men att man inte klarar av att göra något åt det.

Den korta versionen är att jag i mitt yrke hamnar i situationer där andra människor ofta blir irriterade. Personen uppvisar många beteenden som är opassande. Att be om ursäkt för beteendena är att be om ursäkt för hela människans person, vilket jag anser djupt kränkande. Personen kan inte hjälpa att hen beter sig opassande, men omgivningen (i alla fall den normalfungerande delen) kan hjälpa hur de reagerar.

Samma sak gäller barn. Omgivningen är generellt hänsynsfull mot spädbarn men sedan hamnar den lätt i ”små barn ska synas men inte höras”. Vilket ju aldrig fungerar, små barn märks jättemycket utom när de sover. Barnen kan inte ändra på sig men de vuxna kan hjälpa hur de reagerar. Först när barnet har de kognitiva förmågorna att anpassa sitt beteende så är det dags att ställa det kravet.

Så om man gör så gott man kan utifrån sin förmåga så ska man inte behöva ursäkta sig inför sin omgivning.

Ett exempel är en en gammal människa som tar jättelång tid på sig i kassan. Jag blir irriterad för jag har bråttom. Ska den gamla människan be om ursäkt för sitt snigeltempo? Nej självklart inte. Personen saknar förmodligen förmåga att göra saker snabbare. Enda sättet att undvika att bli stressad är att jag ger mig av i bättre tid för att handla nästa gång.

I ett vidare perspektiv så tänker jag att jag som person har mycket att vinna på att inte hetsa upp mig över saker som jag inte kan påverka. Det är rätt ovanligt med människor som medvetet beter sig illa och de kommer oavsett inte ändra på sig för att jag hytter med fingret.

 

[Sleepan]

Jag anser inte att jag har gjort fel helt enkelt. Jag har gjort så gott jag kunde. Jag tyckte synd om min medpassagerare men det fanns absolut inget jag hade kunnat göra annorlunda.

Mitt barn är en jätteduktig resenär och är ingen hund som man ska hålla ordning på.

Jag skrev att om man är väldigt känslig så kan man betala mer och få bättre komfort. Men jag tror inte att du längre är intresserad av att läsa vad jag skriver och ännu mindre vad jag menar. Du försöker istället uppfostra mig att tänka som dig. På tal om att visa hänsyn liksom .

Jag anser inte heller att du gjort fel. Men jag tycker att det är en tråkig inställning att du tycker att andra ska betala för extra komfort för barn inte ska sparka i ryggen.

Jag har flugit fyra flyg på ganska kort tid och inte blivit sparkad i ryggen en enda gång.
Vi var sugna på att uppgradera resan från Singapore till Köpenhamn till Business, men det kostade 20.000 per person. Inte riktigt värt det för att slippa risken att få ett sparkande barn bakom sig/snarkande vuxen jämte sig/eller vad som helst som stör.

Så nej. Man kan inte bara uppgradera för högra komfort. Det uttalandet störde mig faktiskt.

 

[Hedinn]

Den korta versionen är att jag i mitt yrke hamnar i situationer där andra människor ofta blir irriterade. Personen uppvisar många beteenden som är opassande. Att be om ursäkt för beteendena är att be om ursäkt för hela människans person, vilket jag anser djupt kränkande. Personen kan inte hjälpa att hen beter sig opassande, men omgivningen (i alla fall den normalfungerande delen) kan hjälpa hur de reagerar.

Samma sak gäller barn. Omgivningen är generellt hänsynsfull mot spädbarn men sedan hamnar den lätt i ”små barn ska synas men inte höras”. Vilket ju aldrig fungerar, små barn märks jättemycket utom när de sover. Barnen kan inte ändra på sig men de vuxna kan hjälpa hur de reagerar. Först när barnet har de kognitiva förmågorna att anpassa sitt beteende så är det dags att ställa det kravet.

Så om man gör så gott man kan utifrån sin förmåga så ska man inte behöva ursäkta sig inför sin omgivning.

Ett exempel är en en gammal människa som tar jättelång tid på sig i kassan. Jag blir irriterad för jag har bråttom. Ska den gamla människan be om ursäkt för sitt snigeltempo? Nej självklart inte. Personen saknar förmodligen förmåga att göra saker snabbare. Enda sättet att undvika att bli stressad är att jag ger mig av i bättre tid för att handla nästa gång.

I ett vidare perspektiv så tänker jag att jag som person har mycket att vinna på att inte hetsa upp mig över saker som jag inte kan påverka. Det är rätt ovanligt med människor som medvetet beter sig illa och de kommer oavsett inte ändra på sig för att jag hytter med fingret.

Jag är helt med på vad du menar, men jag anser det annorlunda när det blir fysiskt. Ett skrikande/ledset barn i en mataffär är inget jag anser man behöver be om ursäkt för (föräldern blir ju dessutom minst lika utsatt som någon annan), men om barnet kör på någon annan med en kundvagn tycker jag att en ursäkt är högst lämplig. Samma sak på ett flygplan. Skrikande/gråtande barn är en sak, ett barn som sparkar på en person är en annan.

 

[athena_arabians]

@Milosari: Jag har ofta ont i ryggen... ett barn som sitter och sparkar konstant i min stolsrygg skulle kunna göra min resa till ett totalt helvete, smärtmässigt. Det minsta jag förväntar mig är en ursäkt från föräldern.

Givetvis har barnfamiljer rätt att resa men gissa vad, det har vi andra också. Dvs alla får försöka ta hänsyn, jag brer tex inte ut mig över platsen som den som sitter bredvid mig har. Flyger man billigt får man räkna med att det är trångt och kanske då boka plats till barnet, speciellt om det är en långflygning. Jag har förståelse för skrikande barn på resa eftersom det är rätt tråkigt (det finns öronproppar...) men att bli sparkad i ryggen en hel resa? Där börjar jag surna ur kan jag säga.

 

[Milosari]

Jag anser inte heller att du gjort fel. Men jag tycker att det är en tråkig inställning att du tycker att andra ska betala för extra komfort för barn inte ska sparka i ryggen.

Jag har flugit fyra flyg på ganska kort tid och inte blivit sparkad i ryggen en enda gång.
Vi var sugna på att uppgradera resan från Singapore till Köpenhamn till Business, men det kostade 20.000 per person. Inte riktigt värt det för att slippa risken att få ett sparkande barn bakom sig/snarkande vuxen jämte sig/eller vad som helst som stör.

Så nej. Man kan inte bara uppgradera för högra komfort. Det uttalandet störde mig faktiskt.

Ok noterat. Du får gärna läsa om och läsa rätt men jag orkar inte upprepa mig.

 

[Milosari]

Jag är helt med på vad du menar, men jag anser det annorlunda när det blir fysiskt. Ett skrikande/ledset barn i en mataffär är inget jag anser man behöver be om ursäkt för (föräldern blir ju dessutom minst lika utsatt som någon annan), men om barnet kör på någon annan med en kundvagn tycker jag att en ursäkt är högst lämplig. Samma sak på ett flygplan. Skrikande/gråtande barn är en sak, ett barn som sparkar på en person är en annan.

Om barnet kör på någon med en kundvagn så har jag brustit i uppmärksamhet. I flyget så var barnet tvunget att sitta med uppdragna knän för att inte komma åt sätet framför. Dvs minsta rörelse blev en ”spark”. Helt ofrivilligt och helt omöjligt att undvika.

 

[Sleepan]

Ok noterat. Du får gärna läsa om och läsa rätt men jag orkar inte upprepa mig.

Jag har läst.

 

[Hedinn]

Om barnet kör på någon med en kundvagn så har jag brustit i uppmärksamhet. I flyget så var barnet tvunget att sitta med uppdragna knän för att inte komma åt sätet framför. Dvs minsta rörelse blev en ”spark”. Helt ofrivilligt och helt omöjligt att undvika.

Då har jag missuppfattat dig, jag har förstått det som att barnet faktiskt suttit och sparkat mot sätet, sådär som barn gärna gör. Handlar det om att bara komma emot sätet är det ju en annan sak.

 

[Milosari]

@Milosari: Jag har ofta ont i ryggen... ett barn som sitter och sparkar konstant i min stolsrygg skulle kunna göra min resa till ett totalt helvete, smärtmässigt. Det minsta jag förväntar mig är en ursäkt från föräldern.

Givetvis har barnfamiljer rätt att resa men gissa vad, det har vi andra också. Dvs alla får försöka ta hänsyn, jag brer tex inte ut mig över platsen som den som sitter bredvid mig har. Flyger man billigt får man räkna med att det är trångt och kanske då boka plats till barnet, speciellt om det är en långflygning. Jag har förståelse för skrikande barn på resa eftersom det är rätt tråkigt (det finns öronproppar...) men att bli sparkad i ryggen en hel resa? Där börjar jag surna ur kan jag säga.

Har läst på lite om egen stol till barn under 2 år. Det är inte bara att köpa till. SAS kräver att man ska ha med sig en egen bilbarnstol i så fall och det gör ju en resa av mitt slag omöjlig (reser runt inom landet med 3 småbarn).

Tråkigt att höra att det gör ont. Men varför vill du lägga skulden på någon som inte kan bete sig bättre? Ingenting blir bättre av att du blir arg, tvärtom.

Sen undrar jag hur du fick mitt inlägg till att bli HELA resan? En minst sagt kraftig överdrift . Barnet sov nästan hela resan.

 

[Wysiwyg]

Sen undrar jag hur du fick mitt inlägg till att bli HELA resan? En minst sagt kraftig överdrift . Barnet sov nästan hela resan.

Nåja, du skrev ju själv att barnet sparkade lite på ryggen hela tiden.

Nej lite vin bara. Jobbigaste med flyget var att det var extremt trångt, med barn i famnen gick det inte att fälla ner bordet och tanten framför suckade ljudligt varje gång barnet sparkade lite på ryggen. Vilket var typ hela tiden...

 

[Raderad medlem 6459]

Sen undrar jag hur du fick mitt inlägg till att bli HELA resan? En minst sagt kraftig överdrift . Barnet sov nästan hela resan.

Haha du skrev det ju själv .

 

[Milosari]

@Milosari: Jag har ofta ont i ryggen... ett barn som sitter och sparkar konstant i min stolsrygg skulle kunna göra min resa till ett totalt helvete, smärtmässigt. Det minsta jag förväntar mig är en ursäkt från föräldern.

Givetvis har barnfamiljer rätt att resa men gissa vad, det har vi andra också. Dvs alla får försöka ta hänsyn, jag brer tex inte ut mig över platsen som den som sitter bredvid mig har. Flyger man billigt får man räkna med att det är trångt och kanske då boka plats till barnet, speciellt om det är en långflygning. Jag har förståelse för skrikande barn på resa eftersom det är rätt tråkigt (det finns öronproppar...) men att bli sparkad i ryggen en hel resa? Där börjar jag surna ur kan jag säga.

Har läst på lite om egen stol till barn under 2 år. Det är inte bara att köpa till. SAS kräver att man ska ha med sig en egen bilbarnstol i så fall och det gör ju en resa av mitt slag omöjlig (reser runt inom landet med 3 småbarn).

Tråkigt att höra att det gör ont. Men varför vill du lägga skulden på någon som inte kan bete sig bättre? Ingenting blir bättre av att du blir arg, tvärtom.

Sen undrar jag hur du fick mitt inlägg till att bli HELA resan? En minst sagt kraftig överdrift . Barnet sov nästan hela resan.

 

[Snurrfian]

Nu känns det som om ni hugger lite väl hårt på @Milosari , det är inte enkelt att flyga med barn under två år, och nej det är inte bara att köpa till en egen stol till barnet, speciellt inte på charterresor, de vill få med så många som möjligt på planet och eftersom de inte kan ta fullt betalt av ett barn så tillåts det inte helt enkelt.
Det är trång som sjutton på charter, det är lätt nog att komma åt sättena runt om sig utan barn, med barn är det nästan omöjligt att inte komma åt dem någon gång under resan.

Min absolut värsta resa hade jag visserligen sonen i famnen i stort sett hela resan, men han sov som en stock. Men pensionär paret som satt framför mig och ondgjorde sig över att barn inte borde få flyga lyckades under resans gång hälla en öl över mig, en grogg i mina skor, nästan sätta sig på sonen i mitt knä, eftersom de vinglade runt i mittgången, nypa flygvärdinnan i backen och hävda att det hörde till när man flög och var allmänt grisiga, så pass att flygvärdinnorna bad oss om ursäkt för vad vi blev utsatta för. Borde jag då hävda att pensionärer är det vidrigaste som finns att hamna bakom på ett flyg? Att de borde ha betalt extra för att vi andra skulle slippa dem? De var människor som inte kunde uppföra sig helst enkelt, andra pensionärer vi har mött under resor har varit väldigt trevliga och rar. Den äldre damen som tappade balansen i en luftgrop på en annan resa och jag fångade upp hyste jag ingen som helst agg emot, och inte förväntade jag mig att hon skulle be om ursäkt, hon tackade visserligen för hjälpen men hon hade inte kunnat gjort något annorlunda.

Sen har jag skräckhistorier om föräldrar med barn som på fullt allvar menade att deras barn hade rätt att springa i gångarna för att de hade minsann betalt för flygbiljetterna, som om vi andra hade fått dem gratis då eller? Och tyckte att jag kunde väl dela med mig av mina barns grejer för deras barn hade tråkigt på flyget, planera bättre själva var mitt svar.

 

[Raderad medlem 6459]

@Snurrfian Jag fattar absolut att det är tufft att resa med barn och har alltid all förståelse i världen för när ungarna lever rövare, gråter eller skriker - när jag märker att föräldrarna gör vad de kan för att fixa det eller ber om ursäkt. Ofta får man en ursäktande blick och då brukar jag säga no worries och att det är lugnt.

@Milosari s attityd däremot fattar inte jag. Och kommentaren att man får stå ut om man bokar billig charter är så trist och dum att jag häpnar, trots att jag hört samma argument många gånger irl.

 

[Snurrfian]

@Snurrfian Jag fattar absolut att det är tufft att resa med barn och har alltid all förståelse i världen för när ungarna lever rövare, gråter eller skriker - när jag märker att föräldrarna gör vad de kan för att fixa det eller ber om ursäkt. Ofta får man en ursäktande blick och då brukar jag säga no worries och att det är lugnt.

@Milosari s attityd däremot fattar inte jag. Och kommentaren att man får stå ut om man bokar billig charter är så trist och dum att jag häpnar, trots att jag hört samma argument många gånger irl.

Fast rent krasst så har jag högre tolerans nivå på en billig charter än vad jag har på dyrare resor, det är betydligt trängre på planet vilket gör att man helt enkelt stör mer genom att bara röra sig. Sen skulle jag antagligen fräsa ifrån om jag märkte att barnet bakom mig sparkade konstant utan att föräldrarna försökte lösa situationen, men jag uppfattade @Milosari så att det hände vid tillfällen som var svår att undvika, alltså ser jag inte riktigt varför hon skulle be om ursäkt, du själv konstaterar ju att du känner dig nöjd med en ursäktande blick, och det uppfattade jag att Milosari hade gett.