Medborgarlön för att frigöra resurser? (utbruten från Äta nyttigt är dyrt)

Rent krasst betyder ju det dock att det är 500 kr extra i månaden per person som ska tas av skattepengar som inte gör någon nytta, och dessa pengar måste komma från någonstans. Det ultimata målet måste vara att få ner mängden sjukskrivna timmar tyvärr.

Men nytta kanske de kan göra på annat sätt? Man kan välja att konsumera annorlunda eller på ett "bättre" sätt. Kanske minskar ens kostnader inom sjukvården. På längre sikt kanske måendet blivit så pass bra att man börjar praktisera några timmar någonstans, osv osv osv. Alltså, på lång sikt tror jag ändå att det hade fått positiva genomslag i samhället.
 
Nej såklart inte, jag tycker det är en bra och intressant diskussion :) Jag tror att problemet med just det du skrev nu dock är att de sektorer där det är svårare att genomföra (som i vården t.ex) är just de sektorer där det skulle behövas mest och det känns som en svårare nöt att knäcka men det betyder ju absolut inte att man inte ska försöka :)

Rent krasst betyder ju det dock att det är 500 kr extra i månaden per person som ska tas av skattepengar som inte gör någon nytta, och dessa pengar måste komma från någonstans. Det ultimata målet måste vara att få ner mängden sjukskrivna timmar tyvärr.
Då ser vi nog helt olika på den saken. Jag anser att målet är att alla människor i vår samhälle ska ha så god hälsa som möjligt och leva värdiga liv även om de inte klarar av att lönearbeta.
 
Men det finns förmodligen fler faktorer man kan spara in på?
Oavsett, så kostar väl sjukskrivningar pga psykisk ohälsa samhället flera miljarder per år.

Bara snabb googling: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/smaland/psykisk-ohalsa-okar-sjukskrivningarna-kostar-miljarder

"Nästan hälften av alla sjukskrivningar beror idag på psykisk ohälsa enligt pensionsbolagetSkandias nya rapport Samhällsförlusten av sjukskrivningar [...]Enligt Skandias rapport uppgick kostnaden för uteblivet arbete på grund av alla sjukskrivningar till 62 miljarder kronor i Sverige 2017."

31 miljarder kronor delat på alla vuxna medborgare blir nog ett antal tusenlappar i månaden, ändå.
De som sjukskriver sig har sällan behov av medborgarlön, har man ett jobba att sjukskriva sig från, åtminstone om det är heltid, så tillhör man inte de som lever på enbart bidrag. När de blir utförsäkrade är det en annan femma.
 
Nej såklart inte, jag tycker det är en bra och intressant diskussion :) Jag tror att problemet med just det du skrev nu dock är att de sektorer där det är svårare att genomföra (som i vården t.ex) är just de sektorer där det skulle behövas mest och det känns som en svårare nöt att knäcka men det betyder ju absolut inte att man inte ska försöka :)

Rent krasst betyder ju det dock att det är 500 kr extra i månaden per person som ska tas av skattepengar som inte gör någon nytta, och dessa pengar måste komma från någonstans. Det ultimata målet måste vara att få ner mängden sjukskrivna timmar tyvärr.
Fast det är ju inte utan någon nytta. När en fattig människa får extra pengar så kommer de pengarna spenderas. Det kan gå till ett fik eller en biobiljett eller mataffären eller vad som helst. Det betalas moms och hjälper verksamheter att gå runt, som i sin tur anställer folk som i sin tur betalar skatt och spenderar, osv osv osv. Det är en del i en positiv cirkel.

Kolla som exempel på USA under depressionen. Där infördes socialbidrag så att folk skulle klara sig och socialbidragen innebar att den där kvartersbutiken kunde fortsätta gå runt, anställa personal som betalade skatt och spenderade i butiker som också kunde fortsätta gå runt och anställa folk som... Likaså satsade man på att bygga, det innebar anställda byggarbetare (som också spenderade pengar och gjorde att butiker kunde hålla öppet, anställa fler, osv), och så behövdes material som även det krävde anställda, det krävdes transporter, osv. Och alla de där anställda fick en lön som spenderades i butiker, som kunde hålla öppet, som kunde anställa...

Kort sagt, det handlar om att få pengar i omlopp. Pengar i omlopp är bra för ekonomin och ingen är bättre på att spendera pengar än den som inte har några.
 
Hur kan det bli mer skatteintäkter när man halverar arbetsgivaravgiften? Företagen kommer ju inte ha råd att anställa dubbelt så många även om arbetsgivaravgiften halveras, eftersom lönen inte bara består av arbetsgivaravgift.
Och det dessutom är behovet av arbetskraft som styr, behovet ökar inte för man sänker arbetsgivaravgifterna.
 
De som sjukskriver sig har sällan behov av medborgarlön, har man ett jobba att sjukskriva sig från, åtminstone om det är heltid, så tillhör man inte de som lever på enbart bidrag. När de blir utförsäkrade är det en annan femma.

Oj. Så svartvitt ser jag det verkligen inte. Vi pratar väl inte enbart på de som lever på bidrag vs de som lever i överflöd? Det finns väl en massa gråzoner, ekonomiskt sett.
 
Hur tycker du att det har funkat hittills?

Anledningen till att jag gärna teoretiserar kring medborgarlön/basinkomst, är ju för att det är en ganska radikal förändring för samhället. Alltså inte i stil med samma hjulspår som fortsättningsvis kommer att öka sjukskrivningar, t ex.
Ganska väl. Ser man till till utveckling historiskt sett så har en fattig i Sverige idag bra mycket bättre ekonomiskt än låt säga i början på 1900-talet och lägre procent är det också. Sen är systemet inte perfekt.
 
Inte optimalt men jag befarar att medborgarlön skulle fungera ännu sämre. Det finns ju inte enbart de alternativen heller, att ha det precis som nu eller införa medborgarlön.

Nej, det är ju det jag framhåller, även kring idén om medborgarlön. I och med att någon sådan modell inte finns fullständigt klarlagd så är den ju inte svartvit. Det behöver inte vara antingen eller. Att du befarar att det "skulle fungera ännu sämre", har det snarare med en ideologisk inriktning att göra månne, sett till att du gillade @honung s kommentar som refererade till kommunism?
 
Å andra sidan visade väl något försök att långtidssjuksrivna som fick 500 kronor extra i månaden, mådde tydligt bättre.

Det motsäger jag mig inte, jag ser som sagt gärna att samhällets utsatta ska få det betydligt bättre än hur det ser ut i dagläget. Exempelvis långtidssjukskrivna. Jag ser dock inte meningen med att vi andra ska få en extra-pott i fickan, som inte tillhör den gruppen.
 
Ganska väl. Ser man till till utveckling historiskt sett så har en fattig i Sverige idag bra mycket bättre ekonomiskt än låt säga i början på 1900-talet och lägre procent är det också. Sen är systemet inte perfekt.

Och samtidigt så har vi aldrig varit så stressade och utbrända som idag? Ekonomin må vara bättre. Men vad är det värt denna ständiga jakt på optimering och ekonomisk utveckling om vi samtidigt bränner ut arbetsföra människor i rekordfart?
 
Ursäkta om det här låter drygt för det är inte så jag menar alls. Men hur mådde de bättre? Bara att de upplevde ett större välbefinnande i sin vardag eller var det fler som kunde komma ut i arbetslivet? För samhällets del spelar det ju krasst ingen roll hur du som sjukskriven mår så länge du inte mår så pass bra att du kan jobba.

Jag tycker det är viktigt att alla kan ha en bra levnadsstandard, även de som inte kan jobba alls. Samtidigt finns det ett reellt behov av att den standarden ändå är lägre än någon som arbetar, annars vill folk inte längre jobba. Det är bara naturligt tyvärr.
Det verkar osannolikt att de blev så friska att de kunde återgå till arbete bara av det, eftersom de då inte borde ha blivit sjuka från början. Deras löner var ju rimligtvis ytterligare högre än sjukersättning+500.

Men de mådde bättre, det brukar betyda sådant som att de bättre kunde medverka i sin egen rehabilitering och således bli friskare. Försöket var dock inte så långvarigt, och det permanentades inte trots de goda resultaten. (Vad jag minns.)

Dessutom vet du inte om ditt resonemang på slutet stämmer. Minst lika mycket talar för att låga ersättningsnivåer låser fast folk i fattigdom och utanförskap.
 
Och det dessutom är behovet av arbetskraft som styr, behovet ökar inte för man sänker arbetsgivaravgifterna.
Inte svart eller vitt det du skriver heller. För det finns en hel del småföretagare som verkligen skulle behöva anställa någon på 50-100%, men dom arbetar hellre ihjäl sig själva, för dom har inte råd att anställa någon som det ser ut i dag med arbetsgivaravgifter, las, sjukskrivningar - dom vågar och kan helt enkelt inte.

Där tror jag att man skulle kunna förändra en hel del, för att kunna göra det lättare för små företag att anställa.
 
Nej, det är ju det jag framhåller, även kring idén om medborgarlön. I och med att någon sådan modell inte finns fullständigt klarlagd så är den ju inte svartvit. Det behöver inte vara antingen eller. Att du befarar att det "skulle fungera ännu sämre", har det snarare med en ideologisk inriktning att göra månne, sett till att du gillade @honung s kommentar som refererade till kommunism?

Nej, det har (bland annat) att göra med att jag undrar var alla pengar ska komma ifrån? Hur ska staten få in tillräckligt mycket skatteintäkter för att kunna finansiera allas medborgarlön? Framför allt om medborgarlönen blir incitament för människor att arbeta mindre. Jag ser alltså en lösning som ger mindre skatteintäkter men som ändå ska räcka till att finansiera vård, omsorg, skola och andra offentligt anställda/verksamheter och medborgarlön. Jag får inte ihop ekonomin, och jag tror inte det vi sparar in på mindre stressrelaterad ohälsa direkt täcker upp.
 
Och samtidigt så har vi aldrig varit så stressade och utbrända som idag? Ekonomin må vara bättre. Men vad är det värt denna ständiga jakt på optimering och ekonomisk utveckling om vi samtidigt bränner ut arbetsföra människor i rekordfart?
Exakt!
Alla "lättare" arbeten är ju borttagna från alla företag, stora som små. Ingen anställer någon som ser till att det alltid finns (nu drar jag till med något) papper i och till alla skrivare så att personen som ska arbeta med ekonomi slipper den delen.
De där små extrajobben som "någon" alltid ska ha tid med utöver sina egentliga arbetsuppgifter som oftast är 140 % redan dom (för ingen anställer den där extra 40%-aren som behövs...).
 
Ursäkta om det här låter drygt för det är inte så jag menar alls. Men hur mådde de bättre? Bara att de upplevde ett större välbefinnande i sin vardag eller var det fler som kunde komma ut i arbetslivet? För samhällets del spelar det ju krasst ingen roll hur du som sjukskriven mår så länge du inte mår så pass bra att du kan jobba.

Jag tycker det är viktigt att alla kan ha en bra levnadsstandard, även de som inte kan jobba alls. Samtidigt finns det ett reellt behov av att den standarden ändå är lägre än någon som arbetar, annars vill folk inte längre jobba. Det är bara naturligt tyvärr.

Fast om människor mår bättre kostar de mindre i vård, rehabilitering och omsorg. Man kanske kan ta sig ut på arbetsmarknaden igen. Man får vuxna som mår bättre och barn som får det bättre.

Sen tror jag att de flesta vill jobba, alla behöver ett sammanhang och få känna sig nyttiga.

En annan grej som är idioti är den skandalöst låga ersättningen för daglig verksamhet. Det är ett jobb folk utför efter förmåga, ge dem lön för bövelen.
 
Fast om människor mår bättre kostar de mindre i vård, rehabilitering och omsorg. Man kanske kan ta sig ut på arbetsmarknaden igen. Man får vuxna som mår bättre och barn som får det bättre.

Sen tror jag att de flesta vill jobba, alla behöver ett sammanhang och få känna sig nyttiga.

En annan grej som är idioti är den skandalöst låga ersättningen för daglig verksamhet. Det är ett jobb folk utför efter förmåga, ge dem lön för bövelen.

Ja, precis. Jag förstår inte varför medborgarlön per automatik skulle innebära att vi skulle sätta oss i soffan och filosofiera oavlönat framför Bingolotto.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Annonsera mera hundar 2
  • Uppdateringstråd 30
  • Guldfasanerna

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp