Medborgarlön för att frigöra resurser? (utbruten från Äta nyttigt är dyrt)

[Exile]

Hur menar du, varför skulle det inte gå?

Jag menade alltså att alla skulle få en grundlön på ca 15k för ingenting.

Hur skulle det implementeras? 95% av uskorna hade väl sagt upp sig på minuten med tanke på hur pissig lön och vedervärdiga arbetsförhållanden de har i förhållande till vad de gör. Lärare, där redan nu vadå drygt 30% av de som är behöriga jobbar i yrket, hur många av de hade jobbat kvar?

Det är inget man bara gör, och även om jag ser 6 timmars arbetsdag som något rimligt (om man lyckas fasa in det) så ser jag verkligen inte hur det ska gå alls i fallet medborgarlön. Vem ska vilja göra skitjobb för inga pengar?

Unpopular opinion kanske men jag känner att hela argumentet att "alla vill ha ett jobb, alla vill bidra" är bullshit. Det är på grund av stressen och osäkerheten i att inte ha en säker inkomst och det sociala stigmat i att känna sig som en parasit man vill jobba. Jag har har själv varit arbetslös under en längre tid och det var jävligt jobbigt på många vis, men det är klart att det på ett vis var skönt att vara "ledig jämt" problemet är ju att så som samhället ser ut ÄR man aldrig ledig när man är arbetslös. Skulle vi få 15k rent i månaden skulle man dock vara det, och då är det ju fat chance på att man typ städar skoltoaletter 40 timmar i veckan för en extra månadspeng på ett par tusen kronor.

 

[Petruska]

Jag förstår hur du menar, men tycker att det inte håller. Jag ser det som positivt att det är många som gör vad de kan, även om det kan vara lite. Att det identifieras ett vi som delar problemet, även om det i vi:et finns individer med extremt olika möjlighet att påverka problemet.

Främsta problemet jag ser med att säga att det är någon annan, med mer makt, som ska ändra sig och ta hand om problemet är att den föreställningen inte slutar vid en viss nivå. Den går hela vägen upp i makthierarkin och slutar med att nästan ingen gör något alls "det är någon annans ansvar". Oavsett om en människas påverkan är av faktor x1 (medelmedborgare i u-världen), faktor x50 (medelmedborgare i väst) eller faktor x100000 (maktfaktor i näringslivet) är det summan av alla dessa som spelar roll - inte hur stora enskildas insatser är. I en demokrati är det i politiken som "makten" åtminstone i teorin är likafördelad. För vissa kanske det är den största faktiska påverkan man har, genom att rösta. Kanske även att delta i det samhälleliga samtalet, om man har privilegiet att ha tid med det.

Jag tycker inte det är att vara blind för maktrelationer, även om jag tror att jag förstår hur du tänker angående det.

Jag håller med om att vi måste som Greta bland annat föreslår, flytta tillbaka ansvaret till det "vi" som är politiken från det individuellt distribuerade. Det krävs genomgripande beslut på en nivå där inte näringslivets egna kortsiktiga intressen viktas särskilt högt.

Nej, alltså, näringslivet är väl totalt sett i nuläget mer ett hinder än en positiv möjlighet. Vilket ju kräver vanvettigt modiga politiker för att göra något åt.

Alltså, jag har inget emot allt det här miljö- och klimatbra en kan göra på egen hand. Det jag har problem med är att jag dels inte tror på att det kan räcka, alls, för att lösa klimatkrisen och förlusten av biologisk mångfald. Dels att det döljer att frågan är politisk. Det räcker inte med goda livsstilar.

Och eftersom så många propagerar för de goda livsstilarna, roar jag mig med att problematisera idén.

"Vanligt folk" har sin största påverkan i att rösta på partier som inte låter näringslivet härja fritt när det gäller miljön, det tror jag. Och som du säger, delta i olika former av organisationer och opinionsbildning.

Sen tror jag mer på att påverka efter bästa förmåga på arbetsplatserna. Det tycker jag vi ser för lite av, i allt det här snacket om att sopsortera och stanna på marken osv. Arbetsplatserna är ju också mycket mer åtkomliga med politiska medel och beslut än privatlivet (och ska så vara, så klart), och i arbetet har ändå ganska många människor ett lite större inflytande än i sitt privatliv.

 

[Mabuse]

Jag menade alltså att alla skulle få en grundlön på ca 15k för ingenting.

Hur skulle det implementeras? 95% av uskorna hade väl sagt upp sig på minuten med tanke på hur pissig lön och vedervärdiga arbetsförhållanden de har i förhållande till vad de gör. Lärare, där redan nu vadå drygt 30% av de som är behöriga jobbar i yrket, hur många av de hade jobbat kvar?

Det är inget man bara gör, och även om jag ser 6 timmars arbetsdag som något rimligt (om man lyckas fasa in det) så ser jag verkligen inte hur det ska gå alls i fallet medborgarlön. Vem ska vilja göra skitjobb för inga pengar?

Unpopular opinion kanske men jag känner att hela argumentet att "alla vill ha ett jobb, alla vill bidra" är bullshit. Det är på grund av stressen och osäkerheten i att inte ha en säker inkomst och det sociala stigmat i att känna sig som en parasit man vill jobba. Jag har har själv varit arbetslös under en längre tid och det var jävligt jobbigt på många vis, men det är klart att det på ett vis var skönt att vara "ledig jämt" problemet är ju att så som samhället ser ut ÄR man aldrig ledig när man är arbetslös. Skulle vi få 15k rent i månaden skulle man dock vara det, och då är det ju fat chance på att man typ städar skoltoaletter 40 timmar i veckan för en extra månadspeng på ett par tusen kronor.

Då förstår jag! Nej, det tror inte jag heller. Även om man gillar sitt jobb, så är det väl få som inte hellre är lediga.