Medborgarlön för att frigöra resurser? (utbruten från Äta nyttigt är dyrt)

Men det är ju det jag menar, den stora massan som du hänvisar till är ju vi utan behov av bidrag. Vi som lever i överflöd, alltså de absolut allra flesta svenskar. Med överflöd menar jag, som jag skrev, att ha pengar kvar efter boende och mat. Jag ser inte meningen i att vi ska få bidrag. Bidragen bör gå till de behövande, enligt mig. Som @Ullmerkott skrev: Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.

Men att man inte har bidrag betyder ju inte att man per automatik lever i överflöd? Boende och mat är ju basala nödvändigheter. Men att man behöver köpa en ny vinterjacka kan likaväl också vara en basal nödvändighet, och behöver ju alltså inte betyda att man för den sakens skull lever i överflöd.
 
Men det finns förmodligen fler faktorer man kan spara in på?
Oavsett, så kostar väl sjukskrivningar pga psykisk ohälsa samhället flera miljarder per år.

Bara snabb googling: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/smaland/psykisk-ohalsa-okar-sjukskrivningarna-kostar-miljarder

"Nästan hälften av alla sjukskrivningar beror idag på psykisk ohälsa enligt pensionsbolagetSkandias nya rapport Samhällsförlusten av sjukskrivningar [...]Enligt Skandias rapport uppgick kostnaden för uteblivet arbete på grund av alla sjukskrivningar till 62 miljarder kronor i Sverige 2017."

31 miljarder kronor delat på alla vuxna medborgare blir nog ett antal tusenlappar i månaden, ändå.
Om man enbart räknar på personer i arbetsför ålder blir det typ 5000 kr per person och ÅR, alltså lite drygt 400 kr/månad. Och då är det ändå förutsatt att SAMTLIGA som i dagsläget sjukskriva för psykisk ohälsa blir så friska att de inte behöva vara sjukskrivna alls. Och att de fortsätter arbeta lika mycket när de får medborgarlön som de gör i dagsläget. Det verkar något optimistiskt.
 
Jag är rätt kluven, men överlag tål det att funderas kring tycker jag.
En nackdel som jag ser det är att nivån knappast lär bli hög nog. För folk som arbetar är det ju lugnt och grundtryggheten i att det finns nånting att falla tillbaka på är en fördel. Men vad händer med oss som inte kan arbeta? Får vi bidrag utöver medborgarlönen eller ska vi klara oss på medborgarlönen? Finlands exempel på 6000 kr är ju galet lite pengar liksom, det är inte ens ett socialbidrag. Än mindre blir det om man behöver mediciner, specialmat, hjälpmedel, färdtjänst, ledsagare, gruppboende...

Men så finns ju fördelar också, som den där grundtryggheten. Den största fördelen som jag ser det är en ökad möjlighet för kvinnor att lämna våldsamma män när ekonomin blir ett mindre hinder.
 
Men att man inte har bidrag betyder ju inte att man per automatik lever i överflöd? Boende och mat är ju basala nödvändigheter. Men att man behöver köpa en ny vinterjacka kan likaväl också vara en basal nödvändighet, och behöver ju alltså inte betyda att man för den sakens skull lever i överflöd.

Hänvisar till denna https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2017/Att-mata-fattigdom/

Det är en lång och väldigt intressant text men jag tar några exempel:

"Låg inkomststandard, som är ett absolut mått, används i Sverige för att klassa hushåll med låga inkomster. Måttet beskriver hur väl hushållets inkomster räcker för att betala nödvändiga omkostnader som boende, hemförsäkring, barnomsorg, lokala resor och så vidare. Låg inkomststandard innebär att inkomsterna inte räcker för att betala för dessa levnadsomkostnader. I Sverige är det 6 procent av befolkningen som har låg inkomststandard."

En annan standard:

"Enligt EU:s beräkningar har 16 procent av befolkningen i Sverige låg ekonomisk standard, jämfört med 17 procent av befolkningen i EU."

Det innebär alltså att alla vi andra har det bättre ställt ekonomiskt, vad jag menar som överflöd. Vi har råd med vårt boende, försäkringar, barnomsorg, resor, bil, kläder och fritidsintressen. Frågan jag ställer mig är varför vi andra, majoriteten, som inte omfattas av kategorierna ovan, ska få pengar av staten. Är det inte bättre att vi jobbar och betalar massa skatt så vi kan få upp standarden för de som har behov?
 
Jag tror inte på medborgarlön. Vem skulle betala den liksom? De 50% som väljer att jobba??


Själv har jag sagt i 10 års tid att JA för 6h-arbetsdag OM arbetsgivarskatterna sänks till, säg hälften.

Ett företag som idag är öppet 8h/dag kan va öppet 12h/dag (eller mer) med 2-skift. Mer jobbtillfällen, mer skatteintäkter för staten, mer jobb utfört för företagen... win win
Hur kan det bli mer skatteintäkter när man halverar arbetsgivaravgiften? Företagen kommer ju inte ha råd att anställa dubbelt så många även om arbetsgivaravgiften halveras, eftersom lönen inte bara består av arbetsgivaravgift.
 
Om man enbart räknar på personer i arbetsför ålder blir det typ 5000 kr per person och ÅR, alltså lite drygt 400 kr/månad. Och då är det ändå förutsatt att SAMTLIGA som i dagsläget sjukskriva för psykisk ohälsa blir så friska att de inte behöva vara sjukskrivna alls. Och att de fortsätter arbeta lika mycket när de får medborgarlön som de gör i dagsläget. Det verkar något optimistiskt.

My mistake att glömma år vs månad.

Optimistiskt eller ej. Det hindrar mig inte från att teoretisera kring idén om medborgarlön.
 
Är det inte bättre att vi jobbar och betalar massa skatt så vi kan få upp standarden för de som har behov?

Hur tycker du att det har funkat hittills?

Anledningen till att jag gärna teoretiserar kring medborgarlön/basinkomst, är ju för att det är en ganska radikal förändring för samhället. Alltså inte i stil med samma hjulspår som fortsättningsvis kommer att öka sjukskrivningar, t ex.
 
Hur kan det bli mer skatteintäkter när man halverar arbetsgivaravgiften? Företagen kommer ju inte ha råd att anställa dubbelt så många även om arbetsgivaravgiften halveras, eftersom lönen inte bara består av arbetsgivaravgift.
Jag har egentligen inget vettigt svar på det här då jag inte är utbildad och jag helt enkelt inte kan uttrycka mig så väl.

Men det känns liksom som att allt hänger ihop. Högre skattetryck och fler avgifter/krav osv gör att det är svårare att anställa för företag då det helt enkelt är dyrt. Det i sin tur leder till att man har ett underskott på personal, vilket betyder att färre får jobba mer, vilket betyder mer psykisk ohälsa, fler sjukskrivningar osv - vilket betyder större kostnader för samhället vilket är ett initiativ för att öka skattetrycket osv osv osv..

Jag kan inte säga exakt VAD det är men någonting i samhället är trasigt när vissa jobbar ihjäl sig och andra inte jobbar alls. Var och en efter förmåga är en väldigt fin ide, och rent krasst är det en väldigt, väldigt liten del av befolkningen som inte kan jobba alls. Däremot är det inte säkert att samhället erbjuder jobb man faktiskt kan göra vilket ofta blir stoppklossen.

Jag tror att 6 timmars arbetsdag som standard är något positivt, men det känns svårt eller nästan omöjligt att gå över till ett sådant system. Jag är osäker på hur det ens skulle lösas i praktiken då det även skulle behöva justeras löner, samhällskostnader, även på den fria marknaden.

Jag har det okej ställt för tillfället, jag har en lön som rent objektivt räknas som låg men utan barn, billigt boende osv så klarar jag mig fint och har ändå ett överskott. Skulle jag däremot vara tvungen att gå ner till 6 timmars arbetsdag och lönen skulle följa samma mönster skulle jag få allvarliga problem att klara vardagen.
 
Jag tror att 6 timmars arbetsdag som standard är något positivt, men det känns svårt eller nästan omöjligt att gå över till ett sådant system.

Åttatimmarsdagen firar 100 år i år. Alltså hundra år sedan det infördes. Det har ju skett en hel del med samhället sedan dess, så jag ser sextimmarsdag snarare i vissa avseenden som en naturlig (nödvändig) förändring.
 
Å andra sidan visade väl något försök att långtidssjuksrivna som fick 500 kronor extra i månaden, mådde tydligt bättre.
Ursäkta om det här låter drygt för det är inte så jag menar alls. Men hur mådde de bättre? Bara att de upplevde ett större välbefinnande i sin vardag eller var det fler som kunde komma ut i arbetslivet? För samhällets del spelar det ju krasst ingen roll hur du som sjukskriven mår så länge du inte mår så pass bra att du kan jobba.

Jag tycker det är viktigt att alla kan ha en bra levnadsstandard, även de som inte kan jobba alls. Samtidigt finns det ett reellt behov av att den standarden ändå är lägre än någon som arbetar, annars vill folk inte längre jobba. Det är bara naturligt tyvärr.
 
Åttatimmarsdagen firar 100 år i år. Alltså hundra år sedan det infördes. Det har ju skett en hel del med samhället sedan dess, så jag ser sextimmarsdag snarare i vissa avseenden som en naturlig (nödvändig) förändring.
Som sagt jag tror det vore en bra förändring men frågan är hur det skulle gå till i praktiken. Det är ju liksom inte bara något man gör hipp som happ för det vänder ju uppochner på hela samhällsapparaten.
 
Som sagt jag tror det vore en bra förändring men frågan är hur det skulle gå till i praktiken. Det är ju liksom inte bara något man gör hipp som happ för det vänder ju uppochner på hela samhällsapparaten.

Upp och ner? Njae. Det vet jag nog inte. Uppenbarligen kunde man minska en gång i tiden genom införandet av åttatimmarsdagen. I en tid då vi inte hade dagens teknologi och industri. Då ter sig inte införandet av sextimmarsdag särskilt problematiskt, egentligen.
 
Upp och ner? Njae. Det vet jag nog inte. Uppenbarligen kunde man minska en gång i tiden genom införandet av åttatimmarsdagen. I en tid då vi inte hade dagens teknologi och industri. Då ter sig inte införandet av sextimmarsdag särskilt problematiskt, egentligen.
Men det är ju just att samhället har gått framåt och blivit mer "invecklat" som gör det så svårt. Det är ju inte som att vi kan säga att allt ska vara exakt som förut men nu slutar alla två timmar tidigare.

Våra jobb är alla en del i det som driver samhället så det är mycket personal som helt plötsligt "försvinner" där det inte alls finns någon garanti att företag kan anställa ny personal för att täcka upp.
 
Men det är ju just att samhället har gått framåt och blivit mer "invecklat" som gör det så svårt. Det är ju inte som att vi kan säga att allt ska vara exakt som förut men nu slutar alla två timmar tidigare.

Våra jobb är alla en del i det som driver samhället så det är mycket personal som helt plötsligt "försvinner" där det inte alls finns någon garanti att företag kan anställa ny personal för att täcka upp.

Nej, men så ser det ju inte ut heller? Alltså, införande av sextimmarsdag diskuteras ju främst i de sektorer där det faktiskt är möjligt genomförbart. Ingen personal behöver ju heller "försvinna", istället kan det öppna upp möjligheter för deltidstjänster och skift där det är möjligt.

Det behöver inte vara så svartvitt. :)
 
Ursäkta om det här låter drygt för det är inte så jag menar alls. Men hur mådde de bättre? Bara att de upplevde ett större välbefinnande i sin vardag eller var det fler som kunde komma ut i arbetslivet? För samhällets del spelar det ju krasst ingen roll hur du som sjukskriven mår så länge du inte mår så pass bra att du kan jobba.

Jag tycker det är viktigt att alla kan ha en bra levnadsstandard, även de som inte kan jobba alls. Samtidigt finns det ett reellt behov av att den standarden ändå är lägre än någon som arbetar, annars vill folk inte längre jobba. Det är bara naturligt tyvärr.
De kom in i samhället mer, hade råd att ta en fika med en vän eller se en film, blev mindre ensamma. Umgänge kostar pengar eftersom man oftast gör saker tillsammans som kostar pengar, en kaffe, en biobiljett, en bussbiljett osv.
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=105&artikel=6109410
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=105&artikel=6108701
 
Det är väl så nästan all utveckling sker, någon kommer med ett (mer eller mindre genomförbart) förslag och sen har folk en massa synpunkter. Jag tycker tråden är intressant!

Ja, jag också. Att teoretisera kring hur det skulle kunna se ut kring något så pass radikalt är väldigt intressant. Framför allt tycker jag det blir intressant med alla "självklara" ramar och normer som framträder.
 
Nej, men så ser det ju inte ut heller? Alltså, införande av sextimmarsdag diskuteras ju främst i de sektorer där det faktiskt är möjligt genomförbart. Ingen personal behöver ju heller "försvinna", istället kan det öppna upp möjligheter för deltidstjänster och skift där det är möjligt.

Det behöver inte vara så svartvitt. :)
Nej såklart inte, jag tycker det är en bra och intressant diskussion :) Jag tror att problemet med just det du skrev nu dock är att de sektorer där det är svårare att genomföra (som i vården t.ex) är just de sektorer där det skulle behövas mest och det känns som en svårare nöt att knäcka men det betyder ju absolut inte att man inte ska försöka :)
De kom in i samhället mer, hade råd att ta en fika med en vän eller se en film, blev mindre ensamma. Umgänge kostar pengar eftersom man oftast gör saker tillsammans som kostar pengar, en kaffe, en biobiljett, en bussbiljett osv.
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=105&artikel=6109410
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=105&artikel=6108701
Rent krasst betyder ju det dock att det är 500 kr extra i månaden per person som ska tas av skattepengar som inte gör någon nytta, och dessa pengar måste komma från någonstans. Det ultimata målet måste vara att få ner mängden sjukskrivna timmar tyvärr.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp