Matte - hjälp!!

[Raderad medlem 6459]

Hehe favoritekvationer har väl alla?

Svar nej .

 

[Thaliaste]

@Thaliaste Jag menade mer att nämna det eftersom vissa yrken absolut är en del av "verkliga livet". Skulle ingen lära sig matematik skulle ju en hel del i vårt samhälle falla ihop liksom . Synen på matte som nåt som är lite onödigt, begränsat till skolan, känns så trist tycker jag. Finns ju massa intressen där matematik är nyttigt.

Mitt förra inlägg skulle nog ha varit till @kamomillo ser jag!

Jag förstår, och jag håller med. Jag tycker dock inte att det är så att det räcker med att de som är intresserade, och vill jobba med något matematiskt avancerat, lär sig matte. Jag tycker att alla behöver träna på matematik och problemlösning (men alla behöver inte nå samma nivå, naturligtvis).

Och visst finns det intressen där matematik är nyttigt! Håller man på att sy och gör egna mönster är det ju bra att vara duktig på former och ytor, för att kunna optimera tyganvändningen t ex. Eller räkna på hur många boxar som får plats på gården man tittar på.

 

[Thaliaste]

Hehe favoritekvationer har väl alla?

Jag tyckte beräkningsvetenskap var dödligt tråkigt. Tills jag insåg hur jag kunde använda det till att förklara utveckling av jämställdhet

 

[Raderad medlem 6459]

Jag tycker dock inte att det är så att det räcker med att de som är intresserade, och vill jobba med något matematiskt avancerat, lär sig matte.

Nej, nej. Det har jag heller aldrig sagt. Det var inte menat som ett argument for att bara vissa ska lara sig. Men men, jag verkar uttrycka mig särdeles illa idag.

 

[Thaliaste]

Nej, nej. Det har jag heller aldrig sagt. Det var inte menat som ett argument for att bara vissa ska lara sig. Men men, jag verkar uttrycka mig särdeles illa idag.

Nej, jag trodde inte att du tycker det heller. Jag bara kompletterade det du skrev eftersom jag tyckte att bara halva sanningen (enligt min åsikt) kom fram

 

[Lena Furberg]

Till att börja med så har jag svarat på två lite olika frågor i mina inlägg. Mitt första inlägg (det om att läsa räknereglerna) var mer en kommentar om att syftet för den som ställer frågan från början - om det var en skoluppgift - var att hen ska lära sig något av det tills hen stöter på problemet nästa gång och inte bara lämna in ett svar på just denna uppgift. Med så specifika frågor så lät det som att det var en uppgift ur en mattebok, men så behöver det förstås inte vara.

Mitt andra svar handlade om @kamomillo :s fråga som jag tolkade som den vanliga frågan när det gäller matematik; varför ska jag lära mig mer än plus och minus, och lite procent, som är det enda jag använder i vardagen?

Poängen är inte att du när du läser morgontidningen eller sitter med en projektplan på jobbet får en fråga på just någon av de där räknereglerna. Poängen är att du behöver kunna de där räknereglerna och andra för att kunna lösa matematiska och andra logiska problem, och när du tränar på att lösa matematiska och logiska problem så tränar du upp din förmåga till analys och abstraktion. Och det behöver man i livet. T ex för att kunna förstå statistik, analysera logiska resonemang och kausalitet, bedöma rimlighet i antaganden vilket är återkommande behov i allas vardag.

Att börja med abstraktionen att lyfta frågan "när ska jag använda den här räkneregeln i min vardag" till "vad lär jag mig på att träna på att lösa den här typen av problem" är en bra början

Du är långt ifrån ensam från att tycka att matte är jobbigt/tråkigt Och det finns mycket att göra inom matematikundervisningen...

Ja, det håller jag verkligen med om, att matten lär en att tänka logiskt. Vissa mattetal kan man räkna ut "själv" utan att använda formlerna, även om det givetvis inte är det som är meningen i t.ex. skolan, där man inte bara ska skriva ner svaret utan även hur man kom fram till svaret. Och det ska då se ut på ett visst sätt, inte nåt hemmasnickrat. Själv tycker jag att båda vägarna är bra, även om hemmaversionen kanske bara räcker en viss sträcka innan den såattsäga tar slut.

Och ja, min fråga i trådstarten gäller skoluppgifter (inte mina...) som vi fastnat på. I skolan idag har lärarna en plan att följa och ett slutmål - råkar man missa några lektioner under resans gång, blir man hjälplöst efter då läraren inte har tid att hjälpa den enskilda eleven och heller inte har tid att vänta och ta om, eftersom hen då slackar efter i planen och riskerar att inte hinna fram vid terminsslutet. Många elever kommer på efterkälken, även de som egentligen är både duktiga och intresserade, och vissa uppgifter (som de jag tog upp...) blir då övermäktiga, om eleven inte har föräldrar som kan och som kan visa och lära. Det är jättetråkigt att det är så.

 

[kamomillo]

Problemlösning och slutledningsförmåga? Ja det kan säkert stämma.
Min man är mattesnille, och är uppfinnare och problemlösare av stora mått. Min son likaså.
Jag är den korkade i familjen
Men handlar det inte lite om fallenhet också?
Både min man och son är dyslektiker (fast min son är lärare) Och båda har haft matte som paradgren.
Jag har lättare för läsning och den typen av inlärning. Och har i mina snart 50 år aldrig fattat varför man ska räkna med x och y
Vi föds ju med olika gåvor, och att lära sig invecklade mattematiska ekvationer är lika svårt för mej, som att skriva och läsa för min familj.
Tur att vi är olika!

* Jenny *

 

[labb]

Många elever kommer på efterkälken, även de som egentligen är både duktiga och intresserade, och vissa uppgifter (som de jag tog upp...) blir då övermäktiga, om eleven inte har föräldrar som kan och som kan visa och lära. Det är jättetråkigt att det är så.

De kan trösta sig med att det spelar inte så stor roll om de sedan läser vidare på universitetet, i princip börjar matematikundervisningen om nästan från början och det är mer fallenhet än förkunskaper som avgör hur det går. En skolkamrat som skrev genomgående högsta betyg på tentorna på högskolan hade tvåa på gymnasiet.

 

[Korven]

Problemlösning och slutledningsförmåga? Ja det kan säkert stämma.
Min man är mattesnille, och är uppfinnare och problemlösare av stora mått. Min son likaså.
Jag är den korkade i familjen
Men handlar det inte lite om fallenhet också?
Både min man och son är dyslektiker (fast min son är lärare) Och båda har haft matte som paradgren.
Jag har lättare för läsning och den typen av inlärning. Och har i mina snart 50 år aldrig fattat varför man ska räkna med x och y
Vi föds ju med olika gåvor, och att lära sig invecklade mattematiska ekvationer är lika svårt för mej, som att skriva och läsa för min familj.
Tur att vi är olika!

* Jenny *

Lite som min son, han lärde sig räkna tidigt på ett eget sätt. Kollade man så var svaren alltid rätt. Men si när han kom till skolan fick man inte räkna så, man MÅSTE räkna som läraren visade. Nu pratar vi bara om plus och minus. Han kanske hade fått problem senare med gånger och delat, vad vet man. Han har matte inbyggt i huvet på nåt vis även idag.

 

[prallan]

Problemlösning och slutledningsförmåga? Ja det kan säkert stämma.
Min man är mattesnille, och är uppfinnare och problemlösare av stora mått. Min son likaså.
Jag är den korkade i familjen
Men handlar det inte lite om fallenhet också?
Både min man och son är dyslektiker (fast min son är lärare) Och båda har haft matte som paradgren.
Jag har lättare för läsning och den typen av inlärning. Och har i mina snart 50 år aldrig fattat varför man ska räkna med x och y
Vi föds ju med olika gåvor, och att lära sig invecklade mattematiska ekvationer är lika svårt för mej, som att skriva och läsa för min familj.
Tur att vi är olika!

* Jenny *

Jag är inget mattesnille men tycker det är jättekul och har lätt för det, är dyslektiker och lärare (inte i matematik)

 

[Lena Furberg]

De kan trösta sig med att det spelar inte så stor roll om de sedan läser vidare på universitetet, i princip börjar matematikundervisningen om nästan från början och det är mer fallenhet än förkunskaper som avgör hur det går. En skolkamrat som skrev genomgående högsta betyg på tentorna på högskolan hade tvåa på gymnasiet.

Så bra!! Undrar om samma sak gäller högstadiets 9:a - gymnasiet? Om man på gymnasiet åtminstone gör någon slags grundgenomgång innan man kör vidare?

 

[labb]

Så bra!! Undrar om samma sak gäller högstadiets 9:a - gymnasiet? Om man på gymnasiet åtminstone gör någon slags grundgenomgång innan man kör vidare?

Tror första kursen på gymnasiet är mycket repetition och det är väl först andra året som det börjar på riktigt med derivata, integraler och sådant?

Ett tips jag tycker är väldigt bra är att under sommaren på egen hand läsa in första kursen, självförtroende är a och o och en bra start är inte fel

 

[Lena Furberg]

Tror första kursen på gymnasiet är mycket repetition och det är väl först andra året som det börjar på riktigt med derivata, integraler och sådant?

Ett tips jag tycker är väldigt bra är att under sommaren på egen hand läsa in första kursen, självförtroende är a och o och en bra start är inte fel

EEhhh ... första kursen, var hittar man den?? (Detta kommer INTE att bli poppis hos barnet, men ... )

 

[labb]

EEhhh ... första kursen, var hittar man den?? (Detta kommer INTE att bli poppis hos barnet, men ... )

Däri ligger kruxet, det måste nog komma från barnet självt för att ge riktig utdelning. Annars kolla på timplaner eller hör med skolan, tror första kursen heter Matematik 1 eller nåt.

 

[Silkisif]

Jag kan inte mer än hålla med @AndersB angående matte över gymnasienivå. Däremot håller jag inte med om att första mattekursen på gymnasiet var repetition (även om många anser det).

Jag har alltid klarat mig igenom skolan utan att plugga, och landat på G+ till VG på matteproven i både högstadiet och gymnasiet. Nu på KTH upplever jag att jag har samma problem som alla andra. Jag kan för övrigt fortfarande inte multiplikationstabellerna utantill..