Matfobi-hur ser ni på det?

[Sonic76]

Det går ju ett program på tv om detta. Hälften av föräldrarna litar på terapeutens råd och tar bort pressen på barnet att äta.
Andra hälften är de föräldrar som i stort sett hindrar sina barn att prova.
En mamma hämtade sit barn tidigt för att han skulle äta välling hemma istället för förskolematen. När han väl fick äta på förskolan åt han allt han fick.
Ofta är det ju så att om ett kräset barn går på förskola och får äta med de andra barnen har det en positiv effekt på deras attityd till mat.
Hur upplever ni det?

 

[uva]

Sv: Matfobi-hur ser ni på det?

Jag har inte sett programmet, så jag kan inte kommentera vad föräldrarna där gör eller inte gör.

Angående att äta på förskola: nu har inte mitt barn börjat på förskola än, men jag tror nog att "grupptrycket" fungerar bra för att få barnen att äta sådant som de inte skulle ge sig på hemma. Dock tycker jag att man ofta hör (i huvudsak från vuxna) om matminnen från barnomsorgen som inte alls är positiva - de har fått sitta kvar med maten i all evighet, eller pressats att tvinga i sig saker de inte velat ha tills de spytt etc. Jag hoppas att sånt inte förekommer idag.

Angående att äta och press: Min filosofi är att man, barn inkluderat, äter det man vill ha i de mängder man vill ha. Sedan kan jag förstå att det finns situationer som kan sätta praktiserandet av den övertygelsen på prov. När sonen var liten var det till exempel ett väldigt stor fokus på maten, och vi fick påtryckningar från läkarhåll att vi behövde ge honom smakportioner redan när han var som en tremånaders i utvecklingen, så i det läget var vi faktiskt mer ihärdiga med trugandet än vad jag hade varit av eget fritt val. Som tur är fungerade maten så bra att jag idag kan luta mig tillbaks och göra på det sätt jag tror på istället

 

[Snurrfian]

Sv: Matfobi-hur ser ni på det?

Jag är inte helt säker på hur du menar?

Mina barn har haft perioder de inte har ätit det ena eller det andra, jag hävdar att man måste smaka en tugga ialla fall och därefter veta om man tycker om eller inte. Båda mina äter normalt tycker jag själva, vissa saker gillar de inte men man måste ju själva få bestämma vad man faktiskt tycker om. Sonen tex äter inte kanelbullar, han tycker inte att det är ett dugg gott utan väljer heller en smörgås.

Båda har provat och smakat friskt sen de började stoppa mat i munnen, dottern var betydligt tidigare med att uppskatta mat i alla dess former, sonen gillade amning och tyckte att annat var äckligt, vi tog ett rejält steg framåt när jag slutade envisad med pureér och gav bitar istället, till BVC stora fasa Dottern är överlag mer nyfiken på mat och provar gärna allt möjligt, sonen mer skeptisk och kräver lite övertalning till att våga prova, men han gillar i gengäld mer kryddstark mat än dottern.

Jag har aldrig gjort någon "grej" och om de har ätit eller inte och för oss har det fungerat bra.

 

[Smulu]

Sv: Matfobi-hur ser ni på det?

Finns programmet på internet? Det vore intressant att titta på eftersom min dotter ofta är kräsen med maten.

 

[Cilla]

Sv: Matfobi-hur ser ni på det?

ja tror på att inget barn hinner svälta ihjäl på 4 timmar och äter inte barnet allt på tallriken, jamen då gör den inte det.
vill den inte smaka, så behöver den inte.

aldrig, aldrig tvinga i mat eller förknippa mat med negativitet på något sätt.
jag är inte heller jättehungrig alla dagar ocg barn, till skillnad från vuxna, socialäter inte och dom slutar äta när dom är mätta.

 

[Mirre]

Sv: Matfobi-hur ser ni på det?

Har inte sett programmet men angående att äta på dagis, visst påverkar grupptrycket. Isak kan äta lite dåligt hemma och är inte så mycket för grönsaker alla gånger (som sin mor haha).
Men jag vet att han äter det på dagis så då kvittar det hemma. Han får i sig det ändå, huvudsaken han inte går från bordet hungrig.

 

[Björk]

Sv: Matfobi-hur ser ni på det?

Det går ju ett program på tv om detta. Hälften av föräldrarna litar på terapeutens råd och tar bort pressen på barnet att äta.
Andra hälften är de föräldrar som i stort sett hindrar sina barn att prova.
En mamma hämtade sit barn tidigt för att han skulle äta välling hemma istället för förskolematen. När han väl fick äta på förskolan åt han allt han fick.
Ofta är det ju så att om ett kräset barn går på förskola och får äta med de andra barnen har det en positiv effekt på deras attityd till mat.
Hur upplever ni det?

Jag har inte sett just det programmet. Eller; jag såg nog litegrann av det någon dag; då var det en 10-12årig tjej som under flera års tid bara ätit choklad. Hon ville klara av att äta något annat och fick vid en terapisession prova äta rostat bröd (en av de saker hon sagt att hon ville prova).

Gällande sådana barn så handlar det ju inte längre om lite "kräsenhet". Det verkar ju gå betydligt djupare än så. Det har kanske blivit något liknande självvald mutism nästan? (som jag sett något program om förut). Barnet kan prata, men i vissa situationer klarar de bara inte av att tala. Alls.

Kontentan är att jag tycker det är svårt att säga så mycket om hur man ska/borde göra med barn där det i princip handlar om en grav ätstörningsproblematik.

Gällande positiv effekt när barn äter med andra barn - jo, självklart! Även tvärtom; säger något barn att "det här är äckligt" så smittar det ju också ofta. Det måste väl finnas en hel del empirisk forskning gällande detta antar jag? Det är ju liksom givet (trodde jag) att barn äter bättre och mer varierat om också de andra vid bordet gör det; föräldrar, syskon eller förskolekompisar.

 

[Sonic76]

Sv: Matfobi-hur ser ni på det?

I detta program vägrar barnen äta nåt annat än typ choklad.
Även en del föräldrar ökar pressen, de gör maten till nåt jobbigt.

 

[Petruska]

Sv: Matfobi-hur ser ni på det?

I detta program vägrar barnen äta nåt annat än typ choklad.
Även en del föräldrar ökar pressen, de gör maten till nåt jobbigt.

Om det verkligen handlar om ätstörningsproblematik och fobier på riktigt, så tror jag helt ärligt att det är ren tur om förskolan råkar agera så att problemen löser sig. De problemen är ju som Björk säger mer djupgående, och kräver säkerligen specialkompetens att komma vidare med.

Pratar vi om kräsenhet, däremot, så tycker jag att jag har sett att förskolan både kan vara till nytta och till skada. En del barn verkar lära sig äta lite av varje där, det har jag sett.

För vår familjs del har maten på förskolan varit väldigt slätstruken, och därmed snarare uppmuntrat än minskat kräsenheten. Personalen har också sagt konstiga saker om mat, så att barnen hör, tex att soppa är olämplig mat för barn. Vi har också haft problem med konstant bantande förskolepersonal, som pratar om sitt bantande inför barnen i samband med ätandet, vilket jag tycker är mycket olämpligt.

Det verkar inte som att förskollärare lär sig särskilt mycket om mat och barn i sin utbildning, vilket det kanske vore lämpligt att ändra på. Inte minst med tanke på att vi har överviktsproblematik även bland barn numera.

När jag själv jobbade som dagiskokerska, la jag ner ganska mycket energi på att försöka etablera en positiv syn på maten, vilket ledde till att både barn och personal lärde sig nya rätter och både personal och föräldrar kom ibland och frågade mig hur olika rätter som jag serverat skulle lagas.

 

[Badger]

Sv: Matfobi-hur ser ni på det?

Samtidigt är väl sådant extremt personberoende. Har för mig att jag hörde en kock prata en gång om barn och mat. Av fem barn hade hon fått tre matglada och två kräsna, men behandlat alla likadant.

(Anorexia har funnits i andra århundraden också bara som exempel, finns registrerat om flickor som vägrade äta. Räknades som heliga, blev nunnor och ägnade sig åt att svälta för gud med tagelskjorta på. Det är väl antagligen vanligare nu med vårt fokus på vikt och stora "smittorisk" via internet, men det finns som sagt registrerade fall sedan långt tillbaka.)

 

[Björk]

Sv: Matfobi-hur ser ni på det?

Samtidigt är väl sådant extremt personberoende. Har för mig att jag hörde en kock prata en gång om barn och mat. Av fem barn hade hon fått tre matglada och två kräsna, men behandlat alla likadant.

Absolut! Jag och min bror var kontraster som små; han var väldigt kräsen och i perioder så gillade han inte mat av viss konsistens. Jag åt allt. Som vuxna är väl egentligen ingen av oss särskilt kräsna utan äter det mesta.

Min sambo har flera syskon. Han är nog den enda som är såpass kräsen som han är. Dels tror jag det är en personlighetsfråga, men också i hans fall ett resultat av hans allergier som han fick i 5-6årsåldern mot mycket mat. Då blev hans menyer ganska begränsade och jag tror att en del av kräsenheten grundlades då.

 

[Sunshine]

Sv: Matfobi-hur ser ni på det?

Då blev hans menyer ganska begränsade och jag tror att en del av kräsenheten grundlades då.

Det tror jag med. Jag var glutenintolerant fran fodseln till 10 ars alder och eftersom detta var nastan 30 ar sedan sa var min meny mycket begransad, fanns ju inte alls samma utbud da som det gor idag. Jag var valdigt krasen fram till 20-arsaldern. Da borjade jag vidga matvyerna och idag ater jag nastan allt.