Mat – trist, tråkigt, jobbigt…

[mandalaki]

Bra skrivet.. Det där om att mat är osocialt.. Samma för mig.. Om jag inte lägger tid får jag mer tid för andra aktiviteter och alltså träffar mer människor dvs bor man själv är mat inte en social grej på samma sätt.

Jag gillar att äta, jättemycket. Bara det inte är jag själv som lagat maten för då smakar den inget alt är misslyckad på andra sätt.

 

[honung]

Men du blir förvånad varför ätstörning kommer upp (trots att du var den som nämnde det först) när folk talar om att de tänker på mat och vad de ska laga från när de vaknar på morgonen? För mig känns det inte helt sunt att vad man äter till middag spelar en sån stor roll faktiskt.
måste.

Nej, TS nämner matstörning i den ursprungspost jag citerar i inlägget och alltså svarar på. Jag har inte kastat mig in i tråden och out of the blue gastar om att alla är matstörda.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag ser det rätt mycket som en fråga om tur eller otur, om man har någon sorts matintresse. Eftersom man måste äta, är det ju tursamt om man gillar det och fixandet runtomkring.

Ja, lite så tänker jag också. Har man ett "lagom" matintresse där det är roligt att laga mat och roligt att äta så är det nog himla mycket mer smidigt med tanke på att man måste äta vareviga dag. Är det däremot som min vän så verkar det mest bökigt, när maten blir så viktig att det upptar ens tankar så mycket och varje måltid måste vara "perfekt", inget annat duger. Då verkar det till mångt och mycket mest vara ett besvär.

 

[honung]

Men det går ju inte att säga hur "sunt" ser ut. .

Sunt innebär väl balans utan inslag av missbruk åt något håll?

 

[sjoberga]

Osunt. Jag menar att intresset för mat och matlagning är som de flesta andra intressen, olika grader, och ingen grad kan automatiskt hänföras till osund, eller störning.

Men då är vi nog ganska överens.

 

[honung]

Det var ju du som först skrev om matstörning. Lite märkligt om du tycker att du får säga att andra har en störning men andra får inte säga det till dig?

Jag förstår inte ditt resonemang där det bara finns ett synsätt som är rätt dvs alla ska gilla och älska mat.

Nej, jag svarade på ett inlägg där matstörning nämndes.

 

[mandalaki]

Åh, så bra beskrivet, min make är precis så. Hans förmåga att följa recept att det blir mycket smakfulla rätter - och när han lagat dom några gånger kan han till och med sluta läsa receptet.
Men försöker han sig någon gång på att fiffa till ett recept så blir det ofta mycket, mycket oätligt. Han har inte koll på proportioner eller smakkombinatoner. Lite soja = gott måste innebära mycket soja = jättegott.
Min och hans matlagning krockar rejält. Jag kan köra "Kajsa Warg" varje dag och få till något som är helt ok att äta. Naturligtvis beror det på att jag har fyllt skåpen med massor med varor som går att använda.
Han ger mig inköpslistor som får mig att rysa - kryddor som jag vet att ingen i hushållet kommer att tycka om och som kommer att stå i en låda då dom bara passar i en typ av rätter - rätter vars karaktär vi testat förut och ingen åt.
Men tack vare detta så testar vi nya maträtter och det är ju alltid roligt och ibland blir det någon ny favorit.

Känner igen mig exakt - förutom att det jag lagar inte smakar bra. Man måste ju inte bara följa receptet utan kunna smaka av också. Mina smaklökar är kass, de säger mig inte vad som behövs.

Jag följer receptet slaviskt även när det är fel. När jag skulle göra lammfärspaj för några år sedan hade den som gav mig receptet av misstag skrivit 2 dl vatten istället för 2 msk i degreceptet. Det blev ingen deg, det blev en smet

 

[Lager]

Haha.... Fast det känns som det där med fiskpinnar har blivit en skröna.. Eftersom man inte hör folk säga samma sak om annan mat..
Jag har hört många som säger just den men jag har aldrig varit med om någon som har hört ett barn säga det..dvs att de tror att fiskpinnar lever på träd..

Flera barn i lågstadiet visste inte vad en potatis var, när Jamie höll upp den, massor av dem visste inte heller att chips var potatis, eller att det fanns tomat i kethup. Han gjorde en lång serie där han höll minimatlagningskurser för barn. Tror han gjorde en liknande i USA också, men den följde jag aldrig.

 

[Petruska]

Sunt innebär väl balans utan inslag av missbruk åt något håll?

Och det är ju inte lätt att säga vad det är. Det finns ingen särskilt klar gräns mellan sunt/osunt eller bruk/missbruk, som jag ser det.

 

[Luff]

Jag skulle gärna leva på mealbars. Äta och laga mat på rätt tidpunkter är något som jag inte får fason på. Antingen är jag inte hungrig och då lagar jag inte mat i tid vilket gör att jag får lågt blodsocker vilket gör att jag tar något snabbt som en knäckemacka. Eller så lagar jag mat och äter så jag tycker att jag inte behöver mer den dagen och så somnar jag vrålhungrig.
Jag avskyr att göra saker när jag inte får bestämma när. Och då födointag är något jag måste genomföra så blir det tok för det mesta. Dessutom har jag en dygnsrytm som gör att när alla andra på jobbet är hungriga och springer och köper lunch och jag gör dom sällskap så kommer jag fel.

 

[Petruska]

Är det däremot som min vän så verkar det mest bökigt, när maten blir så viktig att det upptar ens tankar så mycket och varje måltid måste vara "perfekt", inget annat duger. Då verkar det till mångt och mycket mest vara ett besvär.

Sådana är mina svärföräldrar. Man får god mat, för all del, men det är ett sanslöst ståhej runt maten. Efter ett par dagar hos dem är jag sugen pä knäckebröd med keso och ett äpple, på sin höjd.

 

[Raderad medlem 6459]

Nej, TS nämner matstörning i den ursprungspost jag citerar i inlägget och alltså svarar på. Jag har inte kastat mig in i tråden och out of the blue gastar om att alla är matstörda.

Fast TS skrev ju bara "jag har ingen ätstörning"? Skillnad vore väl ändå om hon sa "jag är rädd för att jag har en ätstörning" eller dylikt men det gjorde hon inte, däremot säger du att hela tråden har en "kollektiv ätstörning".

Men strunt samma, du kanske inte menade det särskilt bokstavligt talat.

 

[Och_Aye]

Jag är lite likadan. Eller, jag tycker att det är jätteroligt att planera och laga middagar om det är fler än jag som ska äta. Det räcker faktiskt med min sambo för att jag ska tycka att det är roligt.

Men laga vettig mat till bara mig är verkligen helt dötrist. Så här sitter jag med en glassbåt.

 

[Raderad medlem 6459]

Så här sitter jag med en glassbåt.

 

[sjoberga]

J

Men laga vettig mat till bara mig är verkligen helt dötrist. Så här sitter jag med en glassbåt.

De är ju jättejobbiga att göra från grunden.

 

[mandalaki]

De är ju jättejobbiga att göra från grunden.

Om man låter bli att försöka göra rutorna i själva rånet så blir det faktiskt ganska bra.

 

[Och_Aye]

De är ju jättejobbiga att göra från grunden.

Coop nära, min vän, coop nära!

 

[mandalaki]

Coop nära, min vän, coop nära!

Handla är ju också tråkigt.

 

[stjarnhimmel]

Jag är lite likadan. Eller, jag tycker att det är jätteroligt att planera och laga middagar om det är fler än jag som ska äta. Det räcker faktiskt med min sambo för att jag ska tycka att det är roligt.

Men laga vettig mat till bara mig är verkligen helt dötrist. Så här sitter jag med en glassbåt.

Glassbåt...

 

[Och_Aye]

Handla är ju också tråkigt.

Ja det är det, men igår eftermiddag var jag såpass smart att jag skickade sms till min sambo när han var på väg från jobbet och skrev "glassbåtar, kära du". Så jag har verkligen bara behövt plocka ur den ur frysen! Igår när jag skulle äta min första glassbåt behövde jag inte ens det, min skäggige drufs till andra hälft gav den till mig och tog till och med av papperet medan jag satt i soffan. Största möjliga njutning - minsta möjliga ansträngning. Livet på en pinne!