snurran
Trådstartare
Min älskade gammelhund är dålig 
Har fått diagnosen "myelopati", schäfervinglighet.
I nästan 11 år har jag fått ha honom nära mig och det har varit underbara år
Han har varit stel en längre tid i sina bakben, men inte varit halt eller haft problem med att gå, inte förrän idag.
Har den senaste månaden planerat lite just hur jag vill att det ska gå till den dan jag måste fatta beslutet att låta honom somna in.
Han ska få somna in här hemma, där han känner sig trygg och med de människor han tycker om, veterinären får komma hit.
Varför jag inte tar honom till veterinären är för att han får sån fruktansvärd ångest då vi kommer dit och det är det sista jag vill att han ska behöva genomlida sin sista stund i livet.
Gravplats finns att tillgå på en fin djurkyrkogård en bit utanför stan.
Till och med min lilla son på 2 år förstår att något är fel med vovven. Han kom för en stund sen bärandes på matskålen och satte den framför honom och strök honom över huvudet och sa: "Alii, ajaj"
Känns tungt att släppa taget om min älskling, men det är ju det jag måste göra vet ju att han inte kommer att bli bättre och att sjukdomen är degenarativ och utan botemedel...
Kommer sakna honom så!
Har fått diagnosen "myelopati", schäfervinglighet.
I nästan 11 år har jag fått ha honom nära mig och det har varit underbara år
Han har varit stel en längre tid i sina bakben, men inte varit halt eller haft problem med att gå, inte förrän idag.
Har den senaste månaden planerat lite just hur jag vill att det ska gå till den dan jag måste fatta beslutet att låta honom somna in.
Han ska få somna in här hemma, där han känner sig trygg och med de människor han tycker om, veterinären får komma hit.
Varför jag inte tar honom till veterinären är för att han får sån fruktansvärd ångest då vi kommer dit och det är det sista jag vill att han ska behöva genomlida sin sista stund i livet.
Gravplats finns att tillgå på en fin djurkyrkogård en bit utanför stan.
Till och med min lilla son på 2 år förstår att något är fel med vovven. Han kom för en stund sen bärandes på matskålen och satte den framför honom och strök honom över huvudet och sa: "Alii, ajaj"
Känns tungt att släppa taget om min älskling, men det är ju det jag måste göra
vet ju att han inte kommer att bli bättre och att sjukdomen är degenarativ och utan botemedel...Kommer sakna honom så!
