Måste jag se ner på gravida...

[maiagull]

Sv: Måste jag se ner på gravida...

"knappsnatt"

Jag som är 36 och väntar mitt första barn, har varit i flera av dessa situationer. Och jag tror egentligen att alla "välmenta" råd och skumma engagemang i ens liv, egentligen har mest problem med sig själva och försöker föra över dom på andra för att må bra själva.

När jag nu tycker att dom borde vara "nöjda" över att jag "äntligen"
(ursäkta alla " men dom passar verkligen) ska få barn, inte nöjer sig med det. Nä nu börjar dom tjata om att jag inte kommer att kunna ha kvar katten och hästen, inte hinna ta hand om huset eller göra nåt annat. För att inte tala om jobbet som jag måste ha lite koll på även om jag är mammaledig. Och förresten, har jag börjat planera för nästa barn? Jag är ju inte purung längre

Jag har slutat bry mig, beroende på vem det är så antingen ignorerar jag dom eller fräser ifrån att dom ska respektera mina livsval.

Så med detta vill jag alltså egentligen ha sagt att jag anser att dom har mer problem med sina egna tråkiga liv än med mitt roliga

 

[chrysler]

Sv: Måste jag se ner på gravida...

Det gäller garanterat båda sidor då alla är olika individer.Men jag tycker det är synd att folk som inte vill ha barn alltid blir anklagade för at vara omogna å att de "kommer att vilja ha barn" när de blir äldre.Det kan ingen förutspå så det är en dum kommentar.

 

[Gisburne]

Sv: Måste jag se ner på gravida...

Mitt ex har en son, som förvisso är tonåring nu, men när vi lärde känna varandra var han 11-12. Inte ett spädbarn, men mer pojke än man. Jag har aldrig varit hans mamma, på sin höjd "pappas flickvän", men jag har ändå fått ha en vuxenroll gentemot honom, eftersom han och jag ibland har umgåtts tillsammans utan hans pappa. Nog för att jag gillar killen stenhårt, han är jättecool för att vara 15 år, men jag känner inte att jag vill ha ett sånt ansvar för en annan människa något mer, att vara ansvarig för exets son lite då och då räckte gott och väl. Återigen, det kan inte jämföras med att vara mamma på heltid, men den lilla "mammakänslan" jag fick då var nog. Det intresserar mig inte, helt enkelt, att vara mamma. Jag har mina husdjur och det räcker alldeles utmärkt! Jag kan ta del av husdjurens glädje på ett helt annat sätt än med barn, så det ger mig mycket mer att umgås med djur än med barn. (Och vuxna - människor, helt enkelt!)

 

[havreflinga]

Sv: Måste jag se ner på gravida...

När jag nu tycker att dom borde vara "nöjda" över att jag "äntligen"
(ursäkta alla " men dom passar verkligen) ska få barn, inte nöjer sig med det. Nä nu börjar dom tjata om att jag inte kommer att kunna ha kvar katten och hästen, inte hinna ta hand om huset eller göra nåt annat. För att inte tala om jobbet som jag måste ha lite koll på även om jag är mammaledig. Och förresten, har jag börjat planera för nästa barn? Jag är ju inte purung längre
---
Så med detta vill jag alltså egentligen ha sagt att jag anser att dom har mer problem med sina egna tråkiga liv än med mitt roliga

Ja, folk som håller på så...man kan nästan misstänka att de tycker det är jobbigt/tråkigt med barn och vill dra ner andra i "skiten", för att inte vara ensamma om att ha gått i fällan.

 

[luspudel]

Sv: Måste jag se ner på gravida...

Jag har mer fått sånt snack från jobbarkompisar faktiskt, speciellt en viss typ av kvinnor i en viss ålder. För dem tycks det rätt provocerande på något sätt att jag inte har barn och jag märker att de gärna vill få någon slags "förklaring", även om ingen varit fräck nog att säga: "när ska du ha barn då?" rätt ut. Det handlar mer om inlindade uttalanden.

Jag har så många kollegor utan barn att frågan är närmast obefntlig på mitt jobb! Fyra barnlösa kvinnor är över 50 och den ena närmar sig 60. En man är singel och 45 år, barnlös.

Två av de yngre förmågorna är gifta, men har (ännu) inga barn. De är båda i 30-årsåldern.

Jag vet inte om jag arbetar på en bra arbetsplats där det finns en stor respekt för varandra, eller vad detta beror på. Kanske är det bara så att vi har nog av barn (nåväl ungdomar) i det dagliga arbetet, så att det känns överflödigt att be någon skaffa egna...

 

[luspudel]

Sv: Måste jag se ner på gravida...

Ja, folk som håller på så...man kan nästan misstänka att de tycker det är jobbigt/tråkigt med barn och vill dra ner andra i "skiten", för att inte vara ensamma om att ha gått i fällan.

Den känslan kan jag också få ibland.

Jag kan däremot vara brutalt ärlig om någon frågar mig hur det är att ha barn. Jättehärligt, men enormt jobbigt också emellanåt. Inte för att barnen egentligen är några problem, utan för att man vill så mycket i livet och barn kräver att man sållar lite. Det handlar inte längre bara om en själv och det är på både gott ont.

Jag tycker dock att jag blivit en bättre person sedan jag fick barnen. Mindre ego...

 

[The Great White Shark]

Sv: Måste jag se ner på gravida...

Nej, nej vännen. Tänk inte ens tanken att dina känslor och tankar skulle var fel på något sätt.
Dina vänner och släktingar bemötte dig oerhört omoget måste jag säga och det gör mig alldeles förkräckt, de borde bemött dig med respekt för ditt beslut.

Det är ingen självklarhet att vilja bli förälder, precis som det inte är en självklarhet att få möjligheten att vara en förälder bara för att man vill det.

Ditt val är precis lika viktigt oavsett om du väljer att leva med eller utan barn, hur skulle det kunna vara något annat.

Jag förstår dig så mycket mer än de som hade dessa åsikter om dig.

Du är helt perfekt som du är, och du har valt att inte vilja bli mamma så enkelt är det.
Vad är det som är så svårt att förstå?
Och varför skall du behöva argumentera för ditt val

Kramar från mig som är lyckligt gravid och just nu sitter och njuter av små änglabuffar i magen