Måste jag se ner på gravida...

[Gisburne]

... bara för att jag själv inte vill ha barn?

Satt och diskuterade detta på min svägerskas möhippa, då det kom fram att hennes syster var gravid. Jag sa att jag beundrar folk som törs skaffa barn, men poängterade samtidigt att det inte är ett val jag kommer göra. Den responsen jag fick var i stora drag att jag kan omöjligt veta om jag kommer skaffa barn, och den dagen jag blir gravid kommer jag visst börja älska barn och så vidare. När jag "satte ner foten" och sa "NEJ, jag tycker inte om barn, jag vill inte ha barn och jag vill inte bli gravid, men jag tycker inte illa om er som väljer det" så tog det en helt ny vändning och dessa "mognare" kvinnor (de var mellan 2 och 10 år äldre än mig) verkade tycka att jag ska hålla snattran om barn och graviditeter, för jag är en solklar barnhatare.

Är det verkligen så svart eller vitt, att man antingen hatar barn och gravida eller älskar dem? Jag rör mig sällan på det här forumet, eftersom jag inte känner att jag har så mycket här att göra, men den här frågan har gäckat mig ett tag nu. (Möhippan var i januari.) Är det verkligen så, att alla som hör att jag inte vill ha barn tycker att jag är dum i huvudet och inte är värd att prata med? Jag tycker inte att jag är mindre kvinna för att jag inte vill ha barn, men tydligen finns det rätt många som tycker tvärtom. Så, vad tycker ni? Jag vill ha ärliga svar, för jag vet hellre om att folk tycker illa om mina livsval, än att de undviker att prata med mig om det för att de tycker att jag verkar ha nåt emot dem.

 

[bliss]

Sv: Måste jag se ner på gravida...

Men ååh.. vilka människor! Klart du gör som du vill utan att behöva ställa till svars för det, eller behöva rättfärdiga dig på något sätt.
Och klart att du har rätt att fråga, tycka och diskutera utan att bli behandlad lite ovanifrån.

Men det är ju lite tröttsamt, och även kränkande, att få höra av de bättre vetande att "jo, du vill nog sedan när..

a).. din biologiska klocka börjar ticka"
b).. du hittat rätt kille"
c).. du börjar tänka att du vill ju ha barnbarn som hälsar på när du blir gammal"
d).. du är klar med din karriär"
e).. du blivit tillräckligt mogen"
ska jag fortsätta??

Har en nära släkting som inte vill ha barn (nyss fyllt 30) och som är dödligt trött på att förklara sitt "val", när det egentligen är ett mycket större val att just skaffa barn än att låta bli. Ganska gåpåiga svärföräldrar där

En kompis är i precis samma sits och tycker inte heller att det är kul att det antas att hon inte gillar barn. Därmed inte sagt att man måste gilla ungar. Jag känner flera som knappt tål andra ungar än sina egna så det är väl högst individuellt.

Har bekanta som blivit just så som i ditt inlägg när de genomgått någon slags "mammifiering".

/bliss som älskar sin unge över allt annat, MEN e skittrött på tjatet om när unge nr 2 kommer

 

[Björk]

Sv: Måste jag se ner på gravida...

Svar: Nej. Du är inte en onormal kvinna för att du inte vill ha barn. Du är inte "svartvit" och måste HATA gravida eller andras val eller barn för att du själv tar ställning till att inte ha barn. Nej, det är inte bergsäkert att du inte kommer att ändra dig, men det är väldigt förnumstigt och påfluget av andra att försöka övertyga dig om det. Du står där du står idag och du kanske kommer tycka så hela livet och då är det HELT upp till dig.

Att dessa tjejer blev så upprörda är nog mest för att du bryter normen på ett tydligt sätt. Du markerade i det läget att "jag är inte exakt som er" och många gruppmekanismer sätts nog igång för att få dig att "komma in i gänget" igen. För att känna sig tryggare helt enkelt, för att veta innerst inne att MIN barnlängtan är alldeles "riktig och rätt". Så kommer du där då och gör det hela SKITjobbigt då man får lov att inse att ...shit, det kanske inte finns bara EN enda väg att gå?


Jag har inte råkat ut för det när det gäller barndiskussioner, men väl när det gäller andra diskussioner. Tex att döpa barn som är totalt främmande och ointressant för mig att göra. Däremot har jag full respekt för andra som gör det och gratulerar och "sköter mig" som jag ska om jag blir bjuden på barndop. Men jag själv skulle aldrig göra det och någon gång när diskussionen har kommit upp har jag förstått att vissa blir vääääldigt provocerade av det. Sist någon blev provocerad av mig var när en kille försökte övertyga mig om att jag måste se på fotbolls-VM på TV. Jag hade inte förstått "VM:s storhet" - förstod jag det så skulle jag titta. Det räckte inte att jag sa att "men jag är INTE INTRESSERAD! Oavsett hur stort VM i fotboll är så är jag inte intresserad av fotboll"

Jaja, jag börjar spåra ur här känner jag....

 

[Sar]

Sv: Måste jag se ner på gravida...

Självklart är det du och ingen annan som bestämmer om du kommer att vilja skaffa barn eller ej. Anledningen till att folk "pressar" på är antagligen att det rör upp så djupa känslor (läs någon gång en amningsdiskussion så kommer du också att se känslorna svalla och kvinnor som sårar varandra djupt). Vissa mammor ser det som ett personligt påhopp att någon inte vill skaffa barn eftersom de själva älskar sitt barn så högt och inte kan tänka sig att någon annan inte blir hänfört av ens unge.
Jag tror också att många känner igen sig i egna resonemang, man har inte varit speciellt intresserad av barn och kanske tänkt avstå men sedan har hormonerna (eller vad det nu är som gör att man plötligt "svänger" åsiktsmässigt ) kommit och man blir fruktansvärt barnsjuk.
Själv hade jag aldrig teoretiskt kunnat föreställa mig hur djup och omskakande kärleken till mina barn är, det var först när jag blev mamma som jag verkligen förstod hur STORT det var! Däremot skulle jag aldrig gnata på någon som gjort ett val att vara barnlös, livet förändras så mycket när man blir förälder och det passar inte allas livsval. Även om jag på något sätt skulle önska att alla hade chansen att få känna styrkan i kärleken till ett barn INNAN man definitivt bestämde sig.

 

[havreflinga]

Sv: Måste jag se ner på gravida...

Jag bryr mig inte ifall folk skaffar barn eller inte. Bara ifall de är direkt olämpliga som föräldrar. Då bryr jag mig, för jag tycker synd om barnen. Men annars spelar det ingen roll.

Jag sa att jag beundrar folk som törs skaffa barn, men poängterade samtidigt att det inte är ett val jag kommer göra.

Fast givetvis skulle jag velat ha en förklaring till detta, ifall jag hade varit på samma fest. "Törs" kan ju tolkas både positivt och negativt. Dina upprörda väninnor kanske trodde att du menade något negativt med detta...?

 

[havreflinga]

Sv: Måste jag se ner på gravida...

Jag tror också att många känner igen sig i egna resonemang, man har inte varit speciellt intresserad av barn och kanske tänkt avstå men sedan har hormonerna (eller vad det nu är som gör att man plötligt "svänger" åsiktsmässigt ) kommit och man blir fruktansvärt barnsjuk.

Jag tror det är väldigt vanligt att man säger "nej tack, inga ungar" och sedan ändrar sig efter några år.:smirk: Det är nog därför man inte blir riktigt tagen på allvar när man säger att man aldrig vill ha barn. Det är för många som har sagt just de orden och sedan brutit det "löftet".

Men strunt samma vad folk tror. Framtiden får utvisa.

 

[luspudel]

Sv: Måste jag se ner på gravida...

Att dessa tjejer blev så upprörda är nog mest för att du bryter normen på ett tydligt sätt. Du markerade i det läget att "jag är inte exakt som er" och många gruppmekanismer sätts nog igång för att få dig att "komma in i gänget" igen. För att känna sig tryggare helt enkelt, för att veta innerst inne att MIN barnlängtan är alldeles "riktig och rätt". Så kommer du där då och gör det hela SKITjobbigt då man får lov att inse att ...shit, det kanske inte finns bara EN enda väg att gå?

Huvudet på spiken!

En normbrytare har det jobbigt med alla de som försöker fånga in personen i fållan, men lika jobbigt är det för gruppen som följer normen. Åh, så snyggt du formulerade detta!

 

[cirkus]

Sv: Måste jag se ner på gravida...

Jag är inne på flingans linje. Man har hört SÅ många säga att de aldrig skall ha barn, och i ungefär 95 % av fallen så har de skaffat barn nån gång ändå. Dessutom så tror jag att folk kan bli lite förolämpade av folk som uttryckligen säger att de inte gillar barn, ungefär som om vi djurälskare träffar en djurhatare som säger att den hatar djur. Däremot att säga att man gillar barn, men inte vill ha egna stör inte nånstans.

 

[Tokmaja]

Sv: Måste jag se ner på gravida...

Jag sa att jag beundrar folk som törs skaffa barn, men poängterade samtidigt att det inte är ett val jag kommer göra.

Tror att det var det här de reagerade på.
Det låter som en negativ mening och de ville givetvis försvara sina val i livet.
Det låter också i meningen som att du är rädd för att skaffa barn av nån anledning, men att du ändå drömmer om det, men av rädslan är det ett val du inte kommer att göra.

Sen är det bara bra att folk som inga barn vill ha inte kommer att skaffa barn.
Jag tycker inte om barn direkt, men jag älskar mina .

 

[Lupin]

Sv: Måste jag se ner på gravida...

Men om du säger att du inte tycker om barn, så är det väl inte konstigt om de reagerar? Du vill inte ha barn och en av anledningarna du listade var att du inte tycker om barn. Och då är det ju jättebra att du inte "skaffar" några! Finns andra saker man kan göra med sitt liv...

Själv brukar jag få höra att jag inte gillar katter eftersom jag är allergisk. Folk (dvs kattägare) verkar ha vääääldigt svårt att skilja mellan allergi (sjukdom, som kan få dödlig utgång då jag har allergisk astma) och allmänt tyckande. Jag älskar katter! Skulle haft minst en om jag kunde. Jag tycker INTE illa om katter bara för att jag inte tål dem! (Bara en liiiten parentes hehe).

 

[Lupin]

Sv: Måste jag se ner på gravida...

En reflektion:

Jag är inte nån allmän barn-älskare. Tycker ofta att många barn är jättejobbiga och jag tillhör inte heller de som tycker att alla bebisar (eller äldre barn för den delen) är söta! Fast det säger jag ju inte högt de gånger jag träffar på, i mina ögon, fula bebisar. Jag skulle aldrig palla att jobba som förskolelärare tex. Barn, precis som vuxna, är individer och man trivs inte med alla. När jag hade hund så älskade jag inte alla andras hundar heller för den delen. Naturligtvis älskar jag mitt eget barn över allt annat!

 

[Gisburne]

Sv: Måste jag se ner på gravida...

Tack för svaren!

Jag förstår er som menar att möhippans deltagare reqagerade för att jag sa att jag inte trivs med barn. Men jag förklarade väldigt tydligt att jag faktiskt beundrar folk som vill och kan och törs, att jag tycker de är modiga och starka som gör det. Själv tycker jag inte att det låter negativt, men det kanske resten av världen gör...

I alla fall, jag fick ta emot en hel drös skopor ovett från de övriga, och många menade att det är ju SJÄLVKLART att jag kommer bli lycklig den dagen jag blir gravid! Till sist ville jag bara skrika, för hur kan de veta det? Jag är inte i ett seriöst förhållande, jag är snart 25 och ska flytta till obygden helt ensam, 11 mil från närmaste bekant. Skulle jag bli glad om jag plötsligt blir gravid då? Ja, överlycklig, rent av. Okej, livet förändras, jag kanske träffar någon efter att jag flyttat, men måste det betyda att mina värderingar i livet kommer förändras? Jag har hästar, hund och katter, det är mina "barn". Jag älskar dem otroligt mycket, de är mitt sällskap, mina vänner, min fritid. Jag behöver inget annat. Jag har svårt att tro att jag kommer behöva någonting annat, som kommer stjäla tid från mina husdjur som jag älskar så mycket, men därmed inte sagt att andra som väljer att skaffa barn/behålla barn när de blir gravida gör fel, oavsett om de har gård och husdjur eller inte. Jag ser inte ner på dem för det.

Jag har aldrig sagt "hörru, jag hatar barn, ta bort den där jäkla ungen!" så som t.ex. hundhatare kan säga till mig när jag är ute och går med vovven. Jag skulle aldrig säga till en barnfamlij att hålla sina ungar i koppel när vi möts på gatan, eller att de ska låsa in sina jäkla oknytt i ett annat rum när jag hälsar på. För såna krav kan husdjurshatare komma med. Jag tycker inte om barn, det är helt sant, men jag har aldrig medvetet gett någon en anledning att tro att deras val i livet (att skaffa barn) gör att jag föraktar dem. Så varför ska de förakta mig och säga elaka saker till mig, när jag på ett lugnt sätt försöker säga att jag inte vill ha barn, men ser upp till dem som gör det? Så hopplöst det känns, att vara "the bad guy" hur man än vänder och vrider på det.

 

[pemi]

Sv: Måste jag se ner på gravida...

Herregud vilka insnöade personer du måste träffat! Jag har iaf två kompisar som inte är säkra på ett de vill ha barn överhuvud taget. Det skulle absolut inte falla mej in att se ner på någon som inte vill ha barn. Det är ju ett medvetet val man gör i livet. jag respekterar deras önskan om "inga barn" till 100%, liksom de respekterar min stora önskan om att FÅ barn.

Båda mina kompisar gillar barn men vill förmodligen inte ha egna.

pemi

 

[Björk]

Sv: Måste jag se ner på gravida...

Huvudet på spiken!

En normbrytare har det jobbigt med alla de som försöker fånga in personen i fållan, men lika jobbigt är det för gruppen som följer normen. Åh, så snyggt du formulerade detta!

Åhå! Tack!

 

[ullo]

Sv: Måste jag se ner på gravida...

Du är iaf inte ensam om det där. Att man som kvinna (observera, kvinna, inte man) väljer att inte skaffa barn är tydligen mycket provocerande.

Jag orkar sällan förklara varför, så beroende på vem som frågar så säger jag antingen att "Jag tror inte att jag kommer att skaffa barn, det är ytterst få personer jag skulle kunna ha barn tillsammans med", eller också "Man vet aldrig vad som händer". Det senare är till de skvallriga typerna, för om de får det första svaret så kommer de att vilja forska vidare i vad för spännande det finns i mitt liv som gör att jag inte vill skaffa ungar med vem som helst. Att säga "Jag vill inte ha barn" är bara jobbigt. Det kan dessutom ändras. När jag var 20 var jag säker på att jag vill ha barn. När jag var 30 var jag lika säker på att jag inte ville. Vem vet vad som händer framöver?

Och sen det där med "Men du tycker väl om barn?"... Det är en så skum fråga. Nej, jag tycker inte om alla barn. Jag tycker inte om alla vuxna heller. Det finns individer av båda sorterna som jag tycker om och älskar, men hur kan man generalisera en känsla att gälla för en hel grupp?

Vad är det för hormoner som får folk att säga "Jag älskar barn!!" utan att ta hänsyn till att barn också är individer. En del är underbara, de flesta är sjyssta, men en del är också hemska. Hur kan man då säga nåt så generellt. Och än värre, fatta livsavgörande beslut utifrån de generella känslorna?

Fast det kanske är det som är problemet vad gäller mig och barnfrågan. Jag tänker för mycket och känner för lite...


/medlem ullo

 

[chrysler]

Sv: Måste jag se ner på gravida...

Så typiskt att bli nedklankad på bara för att man inte vill ha barn, jag tror att de som blir riktigt illa berörda av en människa som inte vill ha barn, själv är osäker på om de skulle ha blivit gravida & skaffat barn, de kanske skulle väntat/låtit bli osv.
Eller så blir de provocerade för at folk inte vill leva samma liv som de som skaffar barn.
Hursomhelst förstår jag inte varför det är berättigat att klanka ner på såna som inte vill ha barn, jag går ju inte på stan å snackar skit om gravida, deras liv-deras val

 

[cirkus]

Sv: Måste jag se ner på gravida...

Fast ibland kan jag få känslan av att de som väljer bort att ha barn faktiskt "klankar" på dem som har valt att skaffa barn och särskilt de som pratar mycket om sina graviditeter och sina barn. Så det är nog i så fall lika illa åt bägge håll

 

[Basilika]

Sv: Måste jag se ner på gravida...

Alltså bara en reflektion:

Vi är nog ganska många här som har sagt samma sak som du, men se'n ångrat oss. Ni är trots allt ganska få som verkligen inte kommer att skaffa barn. En del människor, typ dina "vänner" är alldeles för självgoda för att inte hålla sina åsikter för sig själva.

Det är trist men i ditt fall skulle jag liksom gilla läget och knipa och så göra fula tecken åt dem under bordet

Nu när jag själv har två barn gillar jag dem mest av alla barn. De andra, de som inte är mina, tycker jag inte särskilt mycket om..

 

[Gisburne]

Sv: Måste jag se ner på gravida...

Det är så himla skönt att brorsan gått och gift sig nu, så HAN får alla pikar från släktingarna!

"Ska ni inte skaffa barn snart?"
"Är hon inte gravid än?"
"Har hon inte lagt på sig lite, kan hon vara gravid nu, äntligen?"
"De har inte rum i sin lägenhet för barn."
"De målade om vardagrummet nyligen, tror ni att de ska bygga barnkammare där?"

Och så vidare, och så vidare... Det är faktiskt synd om dem, de får så mycket konstiga kommentarer. Men det är skönt för mig som slipper få höra att jag måste skaffa man och barn nån gång, och att jag inte blir yngre, och att inte kan köpa hus själv för man behöver en karl, och jag får inte köpa för litet hus för då får inte familjen plats, m.m. *suck!*

 

[Björk]

Sv: Måste jag se ner på gravida...

Det är så himla skönt att brorsan gått och gift sig nu, så HAN får alla pikar från släktingarna!

Åh, jag känner mig så himla lyckligt lottad när det gäller min närmaste familj faktiskt! Jag är ju snart 37 år och har inga barn. Har faktiskt ALDRIG fått några "är det inte dags snart?" från min mor, far eller bror. Jag vet/förstår att de gärna vill ha barnbarn någon gång. Mamma kan ibland säga: "när jag får barnbarn så ska jag"..... men aldrig aldrig någonsin har de "tjatat" på mig eller så. Å andra sidan tror jag de förstår av mitt allmänna snack om barn att jag vill ha barn någon gång. Det har hittills handlat om att hitta rätt man att dela det med. Nu har jag hittat honom tycker jag. Så vi får se vad framtiden utvisar..

Jag har mer fått sånt snack från jobbarkompisar faktiskt, speciellt en viss typ av kvinnor i en viss ålder. För dem tycks det rätt provocerande på något sätt att jag inte har barn och jag märker att de gärna vill få någon slags "förklaring", även om ingen varit fräck nog att säga: "när ska du ha barn då?" rätt ut. Det handlar mer om inlindade uttalanden.