Måste få prata av mig om en kille :D

[Twihard]

Jag har i 2 veckor mejlat på facebook med en jättetrevlig kille. Vi möttes på en dejtingsajt då jag är trött på att vara singel. Aldrig varit kär eller dejtat och så. Han är söt, snäll och väldigt mild och verkar verkligen gilla mig.

Och jag är chockad. :O Har alltid blivit mobbad för att vara ful osv så alltid tyckt jag är oälskvärd men han verkar gilla mig som den jag är och det värmer mig. Men mina känslor far åt alla håll, jag är både glad och chockad och har ångest. Han uttrycker sig verkligen som att han börjar förälska sig. Jag kan inte säga att jag känner att jag är kär, men vet inte om det är för att jag är så oerfaren av att få höra det och är chockad över att någon kan gilla mig. Eller om det inte är "kärlek vid första ögonkastet". Jag tror såklart jag kan älska honom, men först när vi träffats.

Han är verkligen det jag drömmer om, hittills av vad jag lärt känna om honom. Men min ångest stryper mig. Tänk om det känns fel sen, tänk om jag krossar hans hjärta? Eller tänk om han är mina drömmars man men att min ångest inte låter mig känna de känslorna?

Jag vill skaffa familj och träffa någon att leva ihop med. Samtidigt har jag alltid varit singel och tänker, klarar jag detta? :O Vill jag verkligen bli ihop med någon? Samtidigt som jag kan ligga och gråta för att jag längtar efter det. Ena stunden gråter jag av längtan efter att få krama honom, nästa sekund tänker jag "varför fortsatte du mejla med honom?". Självklart vet jag att jag måste träffa honom först. Men tror ni att mon ångest förtrycker min förmåga att våga älska?

Förlåt luddigt mejl men är frustrerad. Aldrig varit med om denna känsloblandning förut

 

[Sofie.S]

Har du pratat med någon psykolog om din ångest? Finns verktyg hur man kan bearbeta och lära sig att leva med sin ångest utan att det tar upp hela ens vardag.

 

[Sirap]

Det känns som om du bygger upp extremt mycket både förhoppningar och oro över någon som du inte ens har träffat. Träffa honom och se hur det känns efter det. Du kan ändå inte ha en susning om några känslor innan ni har träffats.

 

[lisa412]

Haha är det jag som har skrivit det här?? Känner såååå igen mig!

Träffade killen på en dejtingsajt, han var väldigt öppen med sina känslor medans jag var mer försiktig. Jag försökte backa men jag drogs verkligen till honom! Till slut träffades vi. Jag är än idag chockad att jag vågade för jag gör aldrig sånt! Alldelens för feg! Men med honom var det bara rätt. Vi har varit tillsammans sen dess

 

[Twihard]

Har du pratat med någon psykolog om din ångest? Finns verktyg hur man kan bearbeta och lära sig att leva med sin ångest utan att det tar upp hela ens vardag.

J jag går i KBT men brukar inte ha ångest på detta vis förrän nunästa när det gäller en möjlig relation.

 

[Twihard]

Det känns som om du bygger upp extremt mycket både förhoppningar och oro över någon som du inte ens har träffat. Träffa honom och se hur det känns efter det. Du kan ändå inte ha en susning om några känslor innan ni har träffats.

Jag vet och det är lite grejen. Han har byggt upp höga förväntningar om mig som är tydligt i hans mejl. :/ Skäms därför för att jag inte deklarerat mina känskor så innerligt som han.

 

[Twihard]

Haha är det jag som har skrivit det här?? Känner såååå igen mig!

Träffade killen på en dejtingsajt, han var väldigt öppen med sina känslor medans jag var mer försiktig. Jag försökte backa men jag drogs verkligen till honom! Till slut träffades vi. Jag är än idag chockad att jag vågade för jag gör aldrig sånt! Alldelens för feg! Men med honom var det bara rätt. Vi har varit tillsammans sen dess

Åh låter lite som här. Det känns fel och bra. Han känns genomgod.

 

[Brandgul]

Jag har i 2 veckor mejlat på facebook med en jättetrevlig kille. Vi möttes på en dejtingsajt då jag är trött på att vara singel. Aldrig varit kär eller dejtat och så. Han är söt, snäll och väldigt mild och verkar verkligen gilla mig.

Och jag är chockad. :O Har alltid blivit mobbad för att vara ful osv så alltid tyckt jag är oälskvärd men han verkar gilla mig som den jag är och det värmer mig. Men mina känslor far åt alla håll, jag är både glad och chockad och har ångest. Han uttrycker sig verkligen som att han börjar förälska sig. Jag kan inte säga att jag känner att jag är kär, men vet inte om det är för att jag är så oerfaren av att få höra det och är chockad över att någon kan gilla mig. Eller om det inte är "kärlek vid första ögonkastet". Jag tror såklart jag kan älska honom, men först när vi träffats.

Han är verkligen det jag drömmer om, hittills av vad jag lärt känna om honom. Men min ångest stryper mig. Tänk om det känns fel sen, tänk om jag krossar hans hjärta? Eller tänk om han är mina drömmars man men att min ångest inte låter mig känna de känslorna?

Jag vill skaffa familj och träffa någon att leva ihop med. Samtidigt har jag alltid varit singel och tänker, klarar jag detta? :O Vill jag verkligen bli ihop med någon? Samtidigt som jag kan ligga och gråta för att jag längtar efter det. Ena stunden gråter jag av längtan efter att få krama honom, nästa sekund tänker jag "varför fortsatte du mejla med honom?". Självklart vet jag att jag måste träffa honom först. Men tror ni att mon ångest förtrycker min förmåga att våga älska?

Förlåt luddigt mejl men är frustrerad. Aldrig varit med om denna känsloblandning förut

Ja det är en del av livet att ha drömmar, förhoppningar och pirr i magen! Sen blir det kanske inte så man har drömt och fantiserat. Men... Tja man har ändå känslor som hoppar runt och skapar lite kaos i livet Jag är absolut en sådan känslomänniska och många gånger har känslor och fantasi skenat iväg med mig. Ibland har det blivit verklighet av dem också

 

[Sirap]

Jag vet och det är lite grejen. Han har byggt upp höga förväntningar om mig som är tydligt i hans mejl. :/ Skäms därför för att jag inte deklarerat mina känskor så innerligt som han.

Fast det blir bara fel att deklarera en massa känslor för någon man aldrig träffat, så jag tycker att du gör helt rätt i att inte göra det.

 

[Twihard]

Fast det blir bara fel att deklarera en massa känslor för någon man aldrig träffat, så jag tycker att du gör helt rätt i att inte göra det.

Ja jag vill vänta tills vi åtminstone träffats

 

[escodobe]

Fast det blir bara fel att deklarera en massa känslor för någon man aldrig träffat, så jag tycker att du gör helt rätt i att inte göra det.

Ja, Det är rätt creepy. Det är väl en sak om man känner dem, men inte ok att välta över dom på mottagaren.
Gränslöst.

 

[escodobe]

Ja det är en del av livet att ha drömmar, förhoppningar och pirr i magen! Sen blir det kanske inte så man har drömt och fantiserat. Men... Tja man har ändå känslor som hoppar runt och skapar lite kaos i livet Jag är absolut en sådan känslomänniska och många gånger har känslor och fantasi skenat iväg med mig. Ibland har det blivit verklighet av dem också

Jag har kommit fram till att jag tycker att det är rent plågsamt att vara sådär kär. Det är för mig mer ångest än njutning.

 

[GoLightly]

Jag vet och det är lite grejen. Han har byggt upp höga förväntningar om mig som är tydligt i hans mejl. :/ Skäms därför för att jag inte deklarerat mina känskor så innerligt som han.

Jag tycker att du gör helt rätt som håller tillbaka lite i nuläget. Jag gillar pirret och alla förhoppningar och förväntningar när man träffat någon man gillar, men många är olika personer bakom en skärm och i verkligheten. Själv hade jag nog känt mig lite olustig om någon var på en helt annan nivå än mig själv och särskilt innan vi träffats. Du måste inte känna något vare sig nu eller senare och ta allt i en takt som du känner dig bekväm med.

 

[Fjordfrälst]

Jag träffade min sambo över Facebook. Vi kände till varandra förr men på den tiden var han lyckligt kär i sin första flickvän och jag var heller absolut inte intresserad av honom; inte min smak då helt enkelt (Vi var 16 och 18 Då, jag äldst). Åren gick. Plötsligt hittade han mig på fb och tog kontakt då han när han hitta mig tyckte att jag hade de finaste ögonen han sett och jag för min del tyckte med han hade blitt så fin; smilgropar tex som jag är så svag för . I alla fall så pratade vi flitigt på Messenger i en månad och på den tiden blev vi båda förälskade i varandra (ja! Men passade oss att ge kärleksförklaringar innan vi hade träffats) Och givetvis när vi träffades för första gången efter alla år var det självklart nervöst; tänk om det inte kändes rätt när vi väl träffades?! Men jo. Faktiskt. Vi blev tillsammans direkt på första träffen och hänger ihop än idag 5,5 år senare . Min lilla historia; men som sagt ha inte för stora förhoppningar ifall och träffas först är klokt när du känner dig redo .

 

[WBanna]

Jag har i 2 veckor mejlat på facebook med en jättetrevlig kille. Vi möttes på en dejtingsajt då jag är trött på att vara singel. Aldrig varit kär eller dejtat och så. Han är söt, snäll och väldigt mild och verkar verkligen gilla mig.

Och jag är chockad. :O Har alltid blivit mobbad för att vara ful osv så alltid tyckt jag är oälskvärd men han verkar gilla mig som den jag är och det värmer mig. Men mina känslor far åt alla håll, jag är både glad och chockad och har ångest. Han uttrycker sig verkligen som att han börjar förälska sig. Jag kan inte säga att jag känner att jag är kär, men vet inte om det är för att jag är så oerfaren av att få höra det och är chockad över att någon kan gilla mig. Eller om det inte är "kärlek vid första ögonkastet". Jag tror såklart jag kan älska honom, men först när vi träffats.

Han är verkligen det jag drömmer om, hittills av vad jag lärt känna om honom. Men min ångest stryper mig. Tänk om det känns fel sen, tänk om jag krossar hans hjärta? Eller tänk om han är mina drömmars man men att min ångest inte låter mig känna de känslorna?

Jag vill skaffa familj och träffa någon att leva ihop med. Samtidigt har jag alltid varit singel och tänker, klarar jag detta? :O Vill jag verkligen bli ihop med någon? Samtidigt som jag kan ligga och gråta för att jag längtar efter det. Ena stunden gråter jag av längtan efter att få krama honom, nästa sekund tänker jag "varför fortsatte du mejla med honom?". Självklart vet jag att jag måste träffa honom först. Men tror ni att mon ångest förtrycker min förmåga att våga älska?

Förlåt luddigt mejl men är frustrerad. Aldrig varit med om denna känsloblandning förut

Så länge du är ärlig med vad du känner o s v, så är det inte ditt ansvar om hans hjärta blir krossat. Man ska inte kasta ur sig massa kärleksförklaringar eller vara ihop med någon som man inte har känslor för bara för att vara snäll. Jag tycker att du gör helt rätt som ligger lite lågt tills ni har träffats i verkligheten. Starkt och klokt av dig!

 

[lisa412]

Jag vet och det är lite grejen. Han har byggt upp höga förväntningar om mig som är tydligt i hans mejl. :/ Skäms därför för att jag inte deklarerat mina känskor så innerligt som han.

Jag var likadan! Jag ville inte prata så mycket om hur jag kände för honom just för att vi inte hade träffats än. Det var ju inte säkert att vi skulle känna samma när vi träffades och sen trodde jag ju aldrig att jag skulle våga träffa honom så jag ville inte ge honom falska förhoppningar.
Jag tycker du gör rätt i att avvakta. Berätta för honom varför, jag är säker på att han kommer förstå och respektera det.

 

[Petruska]

Jag har kommit fram till att jag tycker att det är rent plågsamt att vara sådär kär. Det är för mig mer ångest än njutning.

Jag tänker något liknande. Öht tycker jag inte så mycket om stora känslor. Lite som att vara full. Jag har testat och nu räcker det, typ.

Som relaterande betraktat, tycker jag egentligen inte att början av förhållanden är så intressant. Det är ju ofta samma rus i början oavsett hur det blir sen.

Oavsett handlar ju de stora känslorna främst om den som har dem. Att kasta dem på nån man öht inte känner är helt jävla gräns- och respektlöst.

 

[Twihard]

Jag tycker att du gör helt rätt som håller tillbaka lite i nuläget. Jag gillar pirret och alla förhoppningar och förväntningar när man träffat någon man gillar, men många är olika personer bakom en skärm och i verkligheten. Själv hade jag nog känt mig lite olustig om någon var på en helt annan nivå än mig själv och särskilt innan vi träffats. Du måste inte känna något vare sig nu eller senare och ta allt i en takt som du känner dig bekväm med.

... Min lilla historia; men som sagt ha inte för stora förhoppningar ifall och träffas först är klokt när du känner dig redo .

Så länge du är ärlig med vad du känner o s v, så är det inte ditt ansvar om hans hjärta blir krossat. Man ska inte kasta ur sig massa kärleksförklaringar eller vara ihop med någon som man inte har känslor för bara för att vara snäll. Jag tycker att du gör helt rätt som ligger lite lågt tills ni har träffats i verkligheten. Starkt och klokt av dig!

Jag var likadan! Jag ville inte prata så mycket om hur jag kände för honom just för att vi inte hade träffats än. Det var ju inte säkert att vi skulle känna samma när vi träffades och sen trodde jag ju aldrig att jag skulle våga träffa honom så jag ville inte ge honom falska förhoppningar.
Jag tycker du gör rätt i att avvakta. Berätta för honom varför, jag är säker på att han kommer förstå och respektera det.

Jag tänker något liknande. Öht tycker jag inte så mycket om stora känslor. Lite som att vara full. Jag har testat och nu räcker det, typ.

Som relaterande betraktat, tycker jag egentligen inte att början av förhållanden är så intressant. Det är ju ofta samma rus i början oavsett hur det blir sen.

Oavsett handlar ju de stora känslorna främst om den som har dem. Att kasta dem på nån man öht inte känner är helt jävla gräns- och respektlöst.

Tack för alla svar. Jag gillar honom verkligen och är glad att han gillar mig. Men han skriver ut det så mycket och förvånar mig inte om han snart säger Ä-ordet. :/-Tycker man tar i alla fall det när man träffats. Men han är en riktig romantiker

 

[Bison]

Tack för alla svar. Jag gillar honom verkligen och är glad att han gillar mig. Men han skriver ut det så mycket och förvånar mig inte om han snart säger Ä-ordet. :/-Tycker man tar i alla fall det när man träffats. Men han är en riktig romantiker

Oj! Det skulle jag tycka var rätt creepy efter två veckors skrivande.

Jag har dejtat mycket. Vissa som jag skrivit med innan har verkat så himla bra, vi har haft mycket att skriva om, det har flutit på bra och känts toppen. När vi sen har setts irl har det inte alls varit lika bra. Det är stor skillnad på att skriva och att träffas.
Vissa har dock varit lika trevliga om inte bättre.
Man missar så mycket vid text, kroppsspråk, kemin, det spontana osv.
Jag föredrar helt klart att ha låga förväntningar och bli positivt överraskad än tvärtom.

 

[fejko]

Ge honom en chans, men försök träffas så fort som möjligt så ni inte bygger upp en massa (falska) förväntningar. Känns det inte rätt så är det bara att leta vidare!