Sv: Måste det säga klick?
Jag har 2 historier som kanske kan hjälpa dig lite...
Min andra ponny som jag fick av mina föräldrar när jag var 12 blev min mamma helt förälskad i och etfersom den passade de krav vi hade så köpte vi den. Jag ångrade mig den första tiden eftersom med mina första ponny så klickade det direkt och när det nu inte klickade så kändes det fel. Men allt gick jättebra, jag behöll henne i 4 år och skulle aldrig velat haft en annan häst att lära mig rida på. Hon var perfekt, lugn och smart fast inte tråkig. Vi hade skitkul ihop och jag har en miljon roliga minnen med den hästen. Men ålskade henne gjorde jag inte på det sättet, och att sälja var öht inte sorgligt. Hon hade lärt mig det hon kunde och nu ger hon en annan liten tjej samma roliga minnen som jag har. I efterhand kunde jag inte fått en bättre häst, trots att jag varken sörjde att hon for eller saknar henne.
När jag jobbade som hästskötare red jag in en Camargue-ponny på 136 cm, en liten skitponny som jag inte hade ridit om min chef inte hade bett mig. Ponnyn kunde bara ledas i grimma (4 år gammal), inget annat hade dom lyckats lära den. Det tog mig på dagen 3 veckor att lära hästen bli borstad, lyfta hovarna, bli longerad och riden i alla gångarter samt att hoppa ett litet kryss i galopp. Vi klickade helt enkelt, och trots att det är över 1,5 år sedan jag såg hästen sist (när jag slutade jobbet) så tänker jag på den varje dag och planerar hur ja ska kunna köpa denna lilla kaxiga skit-ponny på 136 cm, som är har allt jag inte vill ha hos en häst. Men jag är kär, så är det bara.
Ett roligt tillägg är att jag var nere i Frankrike och såg på över 100 Camargue-hästar som visades upp, och många var till salu. Den jag fastnade för försökte det första den gjorde att bita mig i armen, men jag klickade med den ändå och frågade vad den kostade. Då började hon jag var med att skratta eftersom denna ponny var kusin med den jag ridit in. Uppenbarligen fanns det något i de här små ponnyerna, som föll mig i smaken.
Så vad vill jag säga?
Antingen köper du RÄTT häst, och har sjukt kul med den. Är du mer intresserad av ridningen och vill att allt ska fungera problemfritt tycker jag att du ska välja med huvudet.
Eller så köper du Hästen med stort H. Har du tur så är den Hästen en bra individ och lätt att ha och göra med, och då får du det bästa av två världar. Har du otur är den Hästen din raka motsats och allt du hatar, men du älskar den och skulle gå på vatten om så krävs för hästens skull. Det är såklart en underbar känsla, men är det värt det i all vardagsstress?
Väljer du RÄTT häst blir det alltid bra, men väljer du Hästen med stort H får du ju uppleva något speciellt...
Jag har efter många om och men bestämt mig för att köpa ny häst och därefter sälja min nuvarande älskling, då vi vill olika saker med vår tillvaro. Har provridit två hästar hittills och den ena gick snabbt bort, medan den andra var riktigt trevlig. Lagom utbildad, lagom temperament, snäll att hålla på med, trevlig ägare, bor fortfarande hos sin uppfödare och vi fick se mamma & syskon, jag har både ridit dressyr, hoppat och ridit ut. Kan egentligen inte klaga på något alls och jag tycker om den. Men på något sätt tvekar jag ändå.
Läste i en tråd här på Buke om hur folk hade fått sina hästar och de allra flesta sa att det bara sa klick, och de allra flesta köpte också en helt annan häst än vad de tänkt sig. Måste det säga klick för att man ska trivas med och älska sin häst? Eller växer det fram? Kan det vara att jag bara våndas lite över det stora steget att säga hejdå till min nuvarande häst? Kan tillägga att han var precis en sån häst som jag inte skulle ha, men det sa klick (främst mellan min mamma och hästen faktiskt) och där stod vi sedan. Kanske är det den känslan jag jämför med?
Sen är jag också rädd att jag förhastar mig, kan den första hästen jag provrider verkligen vara rätt, eller kommer det klicka med nån annan om jag väntar? Tacksam för era åsikter![]()
Jag har 2 historier som kanske kan hjälpa dig lite...
Min andra ponny som jag fick av mina föräldrar när jag var 12 blev min mamma helt förälskad i och etfersom den passade de krav vi hade så köpte vi den. Jag ångrade mig den första tiden eftersom med mina första ponny så klickade det direkt och när det nu inte klickade så kändes det fel. Men allt gick jättebra, jag behöll henne i 4 år och skulle aldrig velat haft en annan häst att lära mig rida på. Hon var perfekt, lugn och smart fast inte tråkig. Vi hade skitkul ihop och jag har en miljon roliga minnen med den hästen. Men ålskade henne gjorde jag inte på det sättet, och att sälja var öht inte sorgligt. Hon hade lärt mig det hon kunde och nu ger hon en annan liten tjej samma roliga minnen som jag har. I efterhand kunde jag inte fått en bättre häst, trots att jag varken sörjde att hon for eller saknar henne.
När jag jobbade som hästskötare red jag in en Camargue-ponny på 136 cm, en liten skitponny som jag inte hade ridit om min chef inte hade bett mig. Ponnyn kunde bara ledas i grimma (4 år gammal), inget annat hade dom lyckats lära den. Det tog mig på dagen 3 veckor att lära hästen bli borstad, lyfta hovarna, bli longerad och riden i alla gångarter samt att hoppa ett litet kryss i galopp. Vi klickade helt enkelt, och trots att det är över 1,5 år sedan jag såg hästen sist (när jag slutade jobbet) så tänker jag på den varje dag och planerar hur ja ska kunna köpa denna lilla kaxiga skit-ponny på 136 cm, som är har allt jag inte vill ha hos en häst. Men jag är kär, så är det bara.
Ett roligt tillägg är att jag var nere i Frankrike och såg på över 100 Camargue-hästar som visades upp, och många var till salu. Den jag fastnade för försökte det första den gjorde att bita mig i armen, men jag klickade med den ändå och frågade vad den kostade. Då började hon jag var med att skratta eftersom denna ponny var kusin med den jag ridit in. Uppenbarligen fanns det något i de här små ponnyerna, som föll mig i smaken.
Så vad vill jag säga?
Antingen köper du RÄTT häst, och har sjukt kul med den. Är du mer intresserad av ridningen och vill att allt ska fungera problemfritt tycker jag att du ska välja med huvudet.
Eller så köper du Hästen med stort H. Har du tur så är den Hästen en bra individ och lätt att ha och göra med, och då får du det bästa av två världar. Har du otur är den Hästen din raka motsats och allt du hatar, men du älskar den och skulle gå på vatten om så krävs för hästens skull. Det är såklart en underbar känsla, men är det värt det i all vardagsstress?
Väljer du RÄTT häst blir det alltid bra, men väljer du Hästen med stort H får du ju uppleva något speciellt...