Människans krav på hästarna...

[kryptisk]

Min häst vill att jag är lugn oavsett vad som händer, ger små men för honom tydliga signaler, ALLTID är konsekvent. Han vill att jag ska hitta på nya saker ibland, och han vill bli uppmuntrad till att ta egna initativ - annars tar han inga. Han blir sur om jag pratar med ngn annan i stallgången :smirk: .

Jag struntar aldrig i något av dessa krav med flit, men ibland måste jag ju svara när någon kommer och pratar med mig .

Jag tycker att det är väldiga skillnader, vissa har en massa krav på en, andra nästan inga alls. Ibland tar det ett tag innan jag förstår vilka krav de har, men oftast löser det sig rätt snabbt.
Har även funderat på om det kan vara så att de hästar man inte "fungerar" med helt enkelt ställer krav på en som man inte uppfattar/kan uppfylla. Jag har alltid sett det som att personkemin inte stämmer, men kanske är det inte enda anledningen?

 

[martha]

Jag vet inte om det är skillnad när man håller på med trav eller prestationshästar övht, men det är av väldigt stor vikt att hästen skall känna sig harmonisk och framförallt ha ett växande självförtroende, jag kan göra nästanvadsomhelst för att få hästen att tycka att det är roligt och livet VÄRT att leva..

Naturligvis får dom inte bli rent dumma eller farliga för omgivningen...vissa hästar som varit låga i psyket kan bli såna när dom fått självförtroendet tillbaka..men det är lätt ordnat, för hästar ÄR inga dumhuvuden( oftast inte iallafall) och även om dom får sig en åthutning då så vat dom at dom agerat fel och är nöjda med det utan att falla tillbaka till det låga igen..

 

[Calazirya]

Max vill att man ska vara lugn och inte skrika.

Han är otroligt social så det är nog ett krav han har på sin "kompis"

Han kräver inte så mycke men han pratar mycket och ber om saker istället för att kräva.

Max är otroligt trygg i sig själv
( tackar vi Sammet för ) och därför blir han inte så skärrad när jag gör fel saker eller saker som han inte riktigt förstår.

Han rättar mig och så provar vi igen ..

 

[NobleArt]

Mina två är väldigt olika som individer, den ena en stor buffel ( mänsklig motsvarighet är väl Will Smith i Fresh Prince ) medan den andra är väldigt mjuk.

Häst 1:
Kräver en bestämd diktator med mycket humor.
Han kräver strikta, fasta regler som vi inte avviker från. Jag bestämmer, han följer, då känner han sig trygg och belåten. Han tycker inte om utrymme för självbestämmande, då blir han osäker.
Han kräver på samma gång mycket beröm och en stor dos humor. Han har små hyss, eller snarare skämt, som han tycker om att man skrattar åt. Han vill få tänka själv, älskar klickerträning, och lär sig hur fort som helst med positiv förstärkning. Negativ förstärkning i för hög grad gör honom osäker, och då blir han svårhanterlig, störig och allmänt okoncentrerad.
Man kan dock behöva säga till på skarpen ibland, och tillrättavisningar tar han utan problem.

Häst 2:
Kräver en lyssnande, vänlig hand med mycket förståelse.
Svårt att beskriva honom, men hela han är som en viskning.
Hans signaler är små och subtila, han är mjuk och vänlig, försöker alltid och gör jämt sitt bästa.
Han är lite rädd, vimsig och osäker. Vill helst inte tänka så mycket själv, men arbetar gärna för den som tänker åt honom.
Han kräver att man inte höjer rösten i onödan, att man är trygg och lugn och har förståelse för honom. Hans signaler är så små och han blir fruktansvärt besviken om man missar dem. Jag ser dem dock, efter att ha haft honom ett tag nu.
Han visar en oerhörd tacksamhet mot dem som förstår honom. Med andra kan han vara busig, bråkig och lite burdus. Med dem som ställer upp på hans lågmälda krav är han en ängel.
Han är väl egentligen svårare eftersom hans krav är mycket svårare att se.

 

[stranger]

Tror inte att det är någon skillnad, möjligtvis har prestationshästar (oavsett gren), ett nästan större behov av harmoni och självförtoende för att orka "hålla ihop trådarna".
Sen tror jag att alla individer människor, hästar, hundar ja alla mår bra av att ha krav på sig (i lagom proportion förståss). Oavsett vilken typ av krav man har på sig uppfostran, hyfs, prestation osv. tror jag att det får en att känna sig som man uppfyller ett syfte att man gör något viktigt (på sin egen nivå).
Alla har enligt mej ett behov att känna sig behövda och uppskattade för det man gör. Givetvis vissa mer än andra, och allt är ju relativt, tex en del hundar är nöjda med att få en klapp av matte när de sätter sig på komando eller få en uppmuntrande blick tillbaka när de söker kontakt, andra utför spår, jakt eller bruks och tycker vardagslydnad är löööjligt (som min ena hund).
En del hästar vet vi för det ser vi krummar sig och stoltserar i vinnarcirklar eller på ärevarv. Andra är jättenöjda då de fått MASSOR av beröm efter att ha gått förbi läskiga stenar och stubbar...
Mina hästar har krav på sig att prestera och slarvar mycket mer i vardagslunken än under press. Man känner liksom inställningen i dom på nåt vis!!
Att vi människor har olika behov av bekräftelse går jag inte in närmare på...

ja det är min reflektion ialla fall

 

[Winci]

Häst 1
ÄR en herre som gärna bestämmer själv men nu tror jag att vi kommit över detta. Han kräver att man är bestämd och konsekvent. Han trivs med detta även om han gärna testar. Däremot skulle han vilja gå i stor flock vilket jag inte har möjlighet dels då häst 2 går ute mycket och behöver sällskap, dels att han är en täckesätare och ingen vill han honom i hop med sin häst

Häst 2
Kräver en mjukare stil då han vill göra sitt bästa jämt. Han skulle nog vilja gå med en mer 'lekigare' kompis då häst 1 inte är vidare lekig. Häst 2 skulle även vilja jobba mkt mera. Men pga hälta har han fått vila mycket

 

[moonlightgarden]

min ponny är det högsta i rang i hela hagen, så jag måste ha ganska så tuffa krav på henne om hur hon beter sig mot mig, hon får inte gå över mig med mera (stod någon tjej på våran ridbana förut när jag hade lektion som stod precis i vägen för våran ridväg, slutade med att jag i sista stund fick leda bort min dam från det spåret för annars så hade hon fasiken travat rakt över henne).
En del krav hon har på mig som jag håller är att hon kan få klia sig vart hon vill när jag gör iordning henne (jag sätter alltså nästan aldrig fast henne, har lett till att hon faktikst inte tjurar alls längre när man drar åt sadelgjorden), jag brukar klia henne ordentligt med en stenhård borste det första jag gör när hon kommer in (jätte skönt), jag brukar ge henne äpple eller bannan eller något liknande när vi har kommit in från ridturen. hon förväntar sig att man inte ska ta samma ridväg två gånger i rad, händer ibland men inte så ofta. att man inte rider enformigt på ridbanan, brukar försöka förändra mig så ofta som möjligt på den fronten.