Man kan ju bli tokig

[Golden_Heart]

Man kan ju bli tokig på alla personer i sin omgivning som har barn eller barnets mormor/farmor eller faster/ moster med barn osv, som hela tiden försöker komma med goda råd eller tala om hur man ska göra och när man ska börja med saker och ting. Liksom håller koll på en. Innan barnet kom så höll jag visst med om vissa saker, och visst kanske vissa saker kan de ha rätt i, men känner att vissa saker där är det ändå gott om tid, då barnet är bara ett par veckor.
Så sent som idag kom jag i en diskussion med tösens farmor, om AD-droppar, hur ofta man bör byta blöja eller vänja dem vid olika saker. Tösen är oerhört känslig eller blev ifrån BB, där rutin blev att byta först sedan mat och det vill hon även hemma. Hon blir oerhört ledsen annars och ibland går det åt många blöjor och detta opponerar många sig emot osv. Het diskussion blev också gällande när man ska börja med smaksatser osv. Sjuksystern har sagt att man bör ha introducerat senast vid sex månader men man ska se hur behovet finns osv och det där hade då barnets farmor mycket att säga om. Hon är visserligen utbildad sjuksköterska och har fått fyra barn, men just nu jobbar hon inte med barn utan mer äldre på sjukhuset. Fastern lägger sig också i oftast och dess mormor, som vill hålla på det med fyra timmar mellan målen samt att man ska vänta så länge som möjligt med smakproverna. Jag blir tokig på dessa och jag är för snäll, för att inte fräsa till. Försöker ju hålla god min. Visst min mor säger jag till, svårare med tösens farmor/ min svärmor.
Hur orkar ni? Hur gör ni?

 

[vindvissla]

Sv: Man kan ju bli tokig

Håll god min..... Du behöver inte säga Ja eller Nej utan bara Jaha eller Vad intressant. Vad du gör sen när de har gått är inte deras problem. Då gör du vad som är bäst för dej och ditt barn. De vill bara väl.

Jag tycker aldrig man ska lyssna på bara en källa oavsett vad det gäller, utan ta reda på mer. Antingen fråga flera eller googla. Eller gå på känn. För ärligt, om ditt barn börjar med smakisar när det är 4 eller 6 månader kommer inte göra någon större skillnad. Och det är lång tid tills dess. Om du vill byta blöja var gång du matar - gör så. Det är dina blöjor, ditt barn och dina pengar. Men du behöver inte trycka upp det i näsan på dem.

Så andas.......... och ta det lugnt.

 

[jerseyko]

Sv: Man kan ju bli tokig

Vi gratulerar till barnbarnet


/PMM, världsmästare i googling

 

[Allimac76]

Sv: Man kan ju bli tokig

Jag får min om nån vecka eller så, och råden haglar redan in.

Jag tror inte att jag kommer att må bra av att svälja och nicka artigt åt alla huvudlöst korkade råd, så min plan är att helt enkelt tala om för de mest påstridiga hur jag gör och varför. Om de då förfasar sig så tänker jag bara kommentera att "jaha, då får det väl gå åt pipan då, men jag tänker göra så här."
Vid någon tidpunkt upptäcker de väl att barnet inte dött av vanvård
De råd som verkar logiska och bra tar man naturligtvis till sig.

 

[vansinnet]

Sv: Man kan ju bli tokig

Visst kan man ibland bli galen på alla förståsigpåare och liknande, men när det gäller ens familj, såsom mödrar, svärmödrar mf, så vill dom (förhoppningsvis) bara väl, och precis som Vindvissla säger: Andast, nicka och gör sen som du själv tycker.

Ibörjan när Nikki var född så hade jag oerhört svårt för min svärmors råd, och när hon hälsade på så tyckte jag det var jobbigt när hon ville ta hand om Nikki. Men då var jag så "ny" som mamma och var inte alltid s'ker på att jag gjorde rätt.
Än om jag tyckte att det var lite jobbigt med alla råd då, så låtsades jag ändå ta till mig, och gjorde sen som jag och min sambo tyckte var bäst.

Nu är jag glad att jag inte fräste mot min svärmor, för när vi var där sist så fick jag sovmorgon varenda dag och behövde inte byta en enda bajsblöja
Sen att svärmor inte gör exakt som jag brukar, spelar ingen roll. Vår dotter lever och är glad iallafall.

 

[Allimac76]

Sv: Man kan ju bli tokig

Visst kan man ibland bli galen på alla förståsigpåare och liknande, men när det gäller ens familj, såsom mödrar, svärmödrar mf, så vill dom (förhoppningsvis) bara väl, och precis som Vindvissla säger: Andast, nicka och gör sen som du själv tycker.

Mig syns det på då jag inte håller med. Att ljuga och luras har aldrig varit min starka sida. Dessutom tror jag (eftersom jag känner mig själv) att jag skulle må sämre av den metoden.
Däremot har jag inga planer på att bråka. Man kan förklara på ett väldigt lugnt och pedagogiskt sätt att jag gör på mitt vis på grund av en viss orsak.
Men vi är ju alla olika.

 

[ylvaaskersund]

Sv: Man kan ju bli tokig

Alla som ger goda råd vill ju bara hjälpa till, men tex den som ville att det skulle gå fyra timmar mellan måltiderna, starta gärna en diskussion om varför barnet inte ska få äta när det är hungrigt? Argumentera och prata om det dom säger, ngn kan ju ha rätt i det den säger och en annan lär sej ngt av dej. Barn är olika, varenda unge är en egen individ med en egen personlighet med olika behov, så ta tips och råd med en nypa salt som du inte gillar om du inte vill eller orkar argumentera och anpassa andra råd och tips till din guldklimp! grattis till barnet!!!!

 

[humlanotrocadero]

Sv: Man kan ju bli tokig

Min svärmor är barnmorska.. behöver ajg säga mer ?

 

[doglover]

Sv: Man kan ju bli tokig

Det jag säger är att man ska lyssna på sig själv som mamma.

 

[Mitten]

Sv: Man kan ju bli tokig

Min svärmor är VÄLDIGT engagerad och vill väldigt gärna hjälpa till. Dessutom är min sambo hennes enda barn, och således är Elina enda barnbarnet. Hon vill bara väl, men ibland blir det fel - jag brukar bara säga att 'ja, så sa de på 70-talet, men råden har ändrats och jag följer det som de säger IDAG'. Sedan brukar det vara slut på diskussionen. Det är lite jobbigt ibland att hon ALLTID tror att Elina har ont i magen så fort hon piper, eller så beror det på vaccinationssprutan (som hon fick för över en månad sedan). Hon kan inte bara vara babylessen... eller trött eller hungrig .. ? Dessutom säger hon saker som att 'om ni spelar musik kommer hon sluta gråta DIREKT' när Elina är övertrött, eller så ska hon dit och pilla på henne när hon är lessen för att 'hjälpa till'.

Men mycket nickar jag bara åt och säger 'jaha' eller 'jag ska prova det' eller 'vi testade det men det funkade inte'. Hon VILL ju bara väl och jag vill absolut inte bli osams eller skapa spänningar, jag försöker se det som att det är både mitt och hennes ansvar att se till att vi har en fungerande relation så att Elina får det bästa kontaktnätet.

Folk utanför närmaste familjen har jag mycket kortare stubin med. Jag var på fest när Elina var 3 månader gammal, vi åkte en timme i bil (vilket hon inte tyckte om) och när vi kom fram rusade det fram folk och gullade och hojtade och väsnades runt henne. Hon började skrika och gråta, och jag var tvungen att tråckla henne ur babyskyddet innan jag kunde få henne i famnen. Då säger en av tanterna som jag knappt känner 'det är inte normalt att de skriker sådär, det måste ju vara något fel på henne '. Jag trodde jag skulle ha ihjäl henne, jag bara fräste att det enda felet är att hon är ett SPÄDBARN och folk behandlade henne som en leksak. Sedan tog jag, Elina och sambon en promenad så att hon fick lugna sig, innan vi återvände till festen. Elina satt i mitt knä hela kvällen.

 

[Mitten]

Sv: Man kan ju bli tokig

Det jag säger är att man ska lyssna på sig själv som mamma.

Amen !

 

[Allimac76]

Sv: Man kan ju bli tokig

'ja, så sa de på 70-talet, men råden har ändrats och jag följer det som de säger IDAG'. Sedan brukar det vara slut på diskussionen.

Ungefär så ja.
Om man bara håller med, så kommer ju tanterna i släkten att fortsätta propsa på att man ska agera enligt deras "goda råd". Jobbigt.

 

[Druvan]

Sv: Man kan ju bli tokig

En del mammor är så himla känsliga, det är väl klart släkten vill lägga sig i och ge råd, att dom är måna om ögonstenen! Jag brukar säga "ja ja" och sedan inte bry mig mera när dom kommer med sina knasiga råd . Enligt min mamma och mormor fryser bebisar konstant och ska ha vinteroverall mitt i sommaren och sova svettig med dubbla täcken (typ), för att nämna ett exempel . Och så fort ungen råkar hicka ropar dom: oj oj, nu är hon nedkyld!

 

[Allimac76]

Sv: Man kan ju bli tokig

En del mammor är så himla känsliga, det är väl klart släkten vill lägga sig i och ge råd, att dom är måna om ögonstenen! Jag brukar säga "ja ja" och sedan inte bry mig mera när dom kommer med sina knasiga råd . Enligt min mamma och mormor fryser bebisar konstant och ska ha vinteroverall mitt i sommaren och sova svettig med dubbla täcken (typ), för att nämna ett exempel . Och så fort ungen råkar hicka ropar dom: oj oj, nu är hon nedkyld!

Du säger det själv, så jag behöver inte formulera någonting.

 

[doglover]

Sv: Man kan ju bli tokig

Hehe, tack.

Men ärligt, hade vi följt alla råd vi har fått, hade vi nog blivigt knäppa.

 

[bananabambi]

Sv: Man kan ju bli tokig

*kl*

Jag har fått höra typ hälften av de där

"Är du säker på att du har nog med mjölk?"
"Ska du amma nu igen?"
"Blir du inte trött av att amma så länge?"
"Du behöver få sova en hel natt!"
"Peter sov hela natten redan vid fem veckor"
"Du var ett snällt barn - du åt bara var fjärde timme."
"När hon skriker så mycket kan det vara för att det är dålig näring i din mjölk."
"Du gör honom beroende av dig. Hur ska det gå när du ska tillbaka till ditt arbete?"
"Ska du ta upp honom nu igen? Han kommer att bli bortskämd"
"Du kan bli fri från din amning på natten om du ger honom flaska."
"Efter fyra månader räcker det inte att bara amma honom."
"Eftersom du har så små bröst är det inte säkert att du har tillräckligt med mjölk."
"Jag kunde inte amma mer än fyra veckor, så det kan nog inte du heller."

 

[doglover]

Sv: Man kan ju bli tokig

Jisses.....folk gillar att lägga sig i..

 

[Mitten]

Sv: Man kan ju bli tokig

Ja, fy ... konstigt att ALLA ställer samma frågor? Just 'har du mjölk' och 'får du sova', och, min favorit : "Är hon snäll, då?" ... Nä, hon är elak och manipulativ. Och ondskefull.

Framför allt, ALLA barn som är födda på typ 70-talet kunde prata, vissla och hjula innan en månads ålder, och gnällde ALDRIG. Och gnäll kommer bara för att vi 'skämmer bort henne' eller för att hon har ont i magen. För ett litet barn har inga andra problem... som växtvärk, överstimulering, trötthet, kli i tänderna, saker de inte förstår, saker som skrämmer, eller att de vill vara ifred, eller vara hos mamma/pappa... Nejnej de har ABSOLUT bara ont i magen.


Pratade just med min bror, och min svägerskas bror fick bebis en och en halv månad efter oss, och han pratar läääänge om att 'deras bebis gnäller ingenting! Hon är bara tyst och nöjd jämt, gråter inte som er dotter gjorde hemma hos oss'. Jag kontrade bara trött med att Elina har personlighet och åsikter, och det är jag glad för. Varför måste det jämföras ??? JÄMT! Min dotter är unik och speciell och vill inte bli vägd och mätt och jämförd till höger och vänster med alla andra "perfekta barn".

 

[Björk]

Sv: Man kan ju bli tokig

Jag skulle ALDRIG tolerera tjat och att någon vill bestämma över vårt föräldraskap. Vi har varit ganska förskonade från sånt, jag tror att det till stor del beror på att min mamma (och pappa) faktiskt haft som idé att under vår uppväxt fostra oss till att bli just vuxna, självständiga och kapabla att fatta egna beslut.

Eftersom jag klarat mitt vuxna liv galant utan deras ständiga stöd i detaljfrågor så litar de väl på att jag klarar detta också! Ärligt talat; det vore f-n om de NU fick för sig att tala om för mig hur VI ska vara som föräldrar. Jag är 39 år fyllda och sambon snart 32 - det känns liksom liiiite försent för dem att "uppfostra" oss.

Sambons mamma har varit guld värd hela vägen. Men när sambon nu varit hemma själv fick han höra en del kommentarer om hur han skulle göra ditt eller datt. Lösningen? Han fräste ifrån rejält och talade om att det är VÅRT barn och att vi gör som VI tycker är bäst. Sen dess tror jag han sluppit höra så mycket.

Allt beror för min del på HUR saker framförs. Jag menar; om jag rent allmänt talar om mina åsikter/vad jag tänker om föräldraskap och barn så är det klart att de också är välkomna att tala om saken och ha åsikter likväl som jag! Det är också en helt annan sak om vi FRÅGAR om råd/idéer eller hur de gjorde när barnet var si eller så. Det är också annorlunda om råden kommer på ett mer ödmjukt sätt. T ex: "jag vet inte hur rekommendationerna är idag, men när ni var små så sa man att..... fast det kanske inte är så längre?". Allt som ställs som en fråga gör ju liksom saken mer "öppen" för mig att säga "ja" eller "Nej" till.

Visst låter man en del kommentarer (från anhöriga eller andra) också bara "glida förbi". Som när någon säger "låt honom få lite sockerdricka!" eller "han vill smaka grädde". Då säger jag bara "Jaha, vill han det?" och ignorerar undermeningen.

 

[Björk]

Sv: Man kan ju bli tokig

Ibörjan när Nikki var född så hade jag oerhört svårt för min svärmors råd, och när hon hälsade på så tyckte jag det var jobbigt när hon ville ta hand om Nikki. Men då var jag så "ny" som mamma och var inte alltid s'ker på att jag gjorde rätt.

Du har en bra poäng där! Det handlar nog ofta i början just om att man behöver själv utrymme och tid för att lära sig hur barnet fungerar. Att knyta an helt enkelt. Man känner sig ju tafatt och okunnig - och om någon då kommer in och bara "tar över" så känner man sig lätt överkörd.

Det finns en poäng i att försöka begränsa umgänget med anhöriga litegrann i början. Det är väl en sak att de kommer över och hälsar på, men jag tror att man ska se till att de INTE stannar kvar hela dagar (eller nätter! ) i början.

Det är dessutom viktigt för både barn och föräldrar att just knyta an - det gör man inte lika lätt om någon annan kommer och "tar över".