Man häpnar!

[tessiem]

Sv: Man häpnar!

Men hur ska soc utreda om inte sjukvården vill gå vidare?
Soc har inga läkare, de har ingen medicinsk kunnighet.
De gjorde det de borde, utredde om det var ett fall av barnmisshandel.
Trist för familje att det blev så men TYVÄRR är det risker man får ta, att en oskyldig familj utreds.

 

[TinyWiny]

Sv: Man häpnar!

Delvis kl

Jag tycker att det är fruktansvärt det som har hänt familjen men ställer mej ändå väldigt frågande till varför det har blivit som det har blivit?!

Jag vet flera fall där föräldrarna öppet har misshandlat sina barn, bl.a ett fall där just överarmbenet var rakt av, där barnet hade mycket märken, sår och blåmärken, barnet försökte skydda huvudet varje gång någon höjde rösten, där familjen inte blev utredd av soc. trots upprepade anmälningar.

Är det helt upp till enskilda handläggare att bestämma om anmälan ska tas vidare eller läggas ner?

Och var finns i såfall dessa handläggare när barn själva kommer till soc. och förklarar långvarig misshandel/övergrepp där barnet med ett leénde och en klapp på huvudet skickas hem till förövarna? Med förklaringen att barnet har livlig fantasi?

Hur kan det ens förekomma?

Jag vet flera fall där sjukvården upprepade gånger anmält att de misstänker misshandel/andra övergrepp där det absolut inte har hänt något alls.

Jag har väldigt svårt att förstå hur det kan bli så? I det här aktuella fallet i tidningsartikeln kommer det också fram att personer runt om familjen har tillfrågats om sin syn, hur kan de personerna veta vad som händer när människor är ensamma med sina barn?

Beror det fortfarande på vem man känner/inte känner hur man blir bedömd på soc? Vad för status man har i samhället?

 

[YorkWann]

Sv: Man häpnar!

Jag fattar inte hur man bara kan få frihetsberöva folk och/eller tvinga dem ur sina hus för en misstanke? Måste det inte finnas en dom?

Jo, men paret i detta fallet blev ju förfrågade, och skrev på, sen att de inte visste att de kunde komma därifrån är ju en annan femma

 

[FannyN]

Sv: Man häpnar!

Vill mig minnas att en mamma o pappa körde sin dotter till sjukhus för det var något fel, minns ej vad. Analen var slapp och pappan misstänkes för sexuella övergrepp. Det ordnade sig till slut och pappan var inte längre misstänkt.

Bra sjukvård vi har .. *not*.. förvisso är det väl bra att de tar allt på allvar, men att anklaga någon? Då går man för långt.

Hur ska man kunna utreda då om det inte får finnas en misstanke?

 

[vindvissla]

Sv: Man häpnar!

Klart att det måste utredas och det är toppenbra att det tas på allvar, men ska det ta såhär lång tid?

 

[CillaW]

Sv: Man häpnar!

Varför frågar du mig om det?

 

[tessiem]

Sv: Man häpnar!

Givetvis ska utredningar öppnas vid misstanke. Det är soc skyldighet. Men bedömningar MÅSTE ju göras. Det är ju helt orimligt att tro att alla kan utredas, de resurserna finns liksom inte. Därför är det upp till det socialkontoret att bedöma om en utredning behöver öppnas.

Givetvis begås fel. Det är inget idiotsäkert system. Det är människor som gör bedömningen. Men vad är alternativet?
'

Delvis kl

Jag tycker att det är fruktansvärt det som har hänt familjen men ställer mej ändå väldigt frågande till varför det har blivit som det har blivit?!

Jag vet flera fall där föräldrarna öppet har misshandlat sina barn, bl.a ett fall där just överarmbenet var rakt av, där barnet hade mycket märken, sår och blåmärken, barnet försökte skydda huvudet varje gång någon höjde rösten, där familjen inte blev utredd av soc. trots upprepade anmälningar.

Är det helt upp till enskilda handläggare att bestämma om anmälan ska tas vidare eller läggas ner?

Och var finns i såfall dessa handläggare när barn själva kommer till soc. och förklarar långvarig misshandel/övergrepp där barnet med ett leénde och en klapp på huvudet skickas hem till förövarna? Med förklaringen att barnet har livlig fantasi?

Hur kan det ens förekomma?

Jag vet flera fall där sjukvården upprepade gånger anmält att de misstänker misshandel/andra övergrepp där det absolut inte har hänt något alls.

Jag har väldigt svårt att förstå hur det kan bli så? I det här aktuella fallet i tidningsartikeln kommer det också fram att personer runt om familjen har tillfrågats om sin syn, hur kan de personerna veta vad som händer när människor är ensamma med sina barn?

Beror det fortfarande på vem man känner/inte känner hur man blir bedömd på soc? Vad för status man har i samhället?

 

[vindvissla]

Sv: Man häpnar!

Visst är det synd om just denna familj, men en sån här artikel innebär att fler barn blir kvar i misshandlande familjer eftersom "det kan ju vara OI"

Mest for att du skrev sahar. Tankte du kanske hade en asikt om att det tog sa lang tid?

For jag kan tycka att det ar jattebra att det utreds, men att de ska bli inlasta och forodmjukade sa som de tydligen blivit, och att det har tagit sa lang tid, det tycker jag ar helt fel. Aven om det varit sa att han misshandlat barnet sa tycker jag inte det ska ta sa lang tid.

 

[CillaW]

Sv: Man häpnar!

Eftersom det inte är sjukvården som utreder om det är misshandel, så har jag ingen åsikt där.

 

[vindvissla]

Sv: Man häpnar!

Ah jag trodde du kanske hade en asikt som privatperson ocksa
Men det behover du saklart inte ha.

 

[Inte_Ung]

Sv: Man häpnar!

Ibland så blir det fel.

Och här hade barnet en icke diagnosticerad sjukdom.
Nu så är den diagnosticerad och barnet kan få den hjälp som barnet behöver.

Misshandel måste ju i alla fall uteslutas.

 

[Svartfot]

Sv: Man häpnar!

kl

Det är en sorglig historia, där det sammanlagda resultatet måste varit hemskt för den enskilde. Men jag vet inte om jag tycker att så himla mycket har gått så fel till. Jag tycker ändå att det visar att rättsystemet fungerar. Problemet är att det är två olika myndigheter och rättsväsendet som ska utreda sin del och ändå samverka.

Om man ser till varje organ för sig själv:
Läkare SKA anmäla så denne hade inget val. Så som Cilla skriver så är sannolikheten mycket större att det är en misshandel än att det är benskörhet. Redan utan vidare tester. Därför avslutas den medicinska undersökningen efter den vidare utredningen på drottning Silvias sjukhus, eftersom det inte finns något som tala för att det beror på benskörhet.
Vad jag vill minnas efter min tid på Astrid som sjukgymnaststudent så hade de barn som kom in för en benskörhetsundersökning vid fyra års ålder oftast haft ett flertal frakturer. Detta för att det händer att barn bryter sig och just benskörhet som orsak ligger så långt nerpå listan.

Soc är det organ som jag har minst insyn i, så här får gärna någon inom som arbetar inom soc utreda mer om hur det brukar gå till. Men som jag ser det så tvingas Soc av lag att utreda, efter anmälan från läkaren. De har som största prioritet att skydda barnet. Och eftersom det är väldigt, väldigt osannolikt att detta inte beror på en misshandel, förstår jag att de inte vill att J skall träffa barnen utan övervakning. Därför är väl ett familjeboende en ganska bra lösning. Nu går ju historierna isär om ur mycket information om förutsättningarna för familjeboendet föräldrarna har fått. Så här anser jag att soc har brustit eftersom de måste se till att föräldrarna gör informerade val. Att J sedan tvingas sjukskriva sig är dock helt absurt.

Det jag tycker är lite märkligt är att J frihetsberövas först den 12 januari. Varför blir rättsväsendet inblandat så sent? Det får mig att fundera lite på när anmälan nådde polisen. Men mycket riktigt hålls en häcktingsförhandling. Där konstaterar man a n t att det förr eller senare måste ställas utom rimlig tvivel att skadan beror på en misshandel och därför måste benskörhet absolut och definitivt uteslutas och sanningen kommer fram.

Visst hade man önskat att man snabbare hade kommit till den punkten. Men om man ser situationen ut synvinkeln att han hade varit skyldigt. Vilket i liknade fall är det mest sannolika. Då är jag är glad att soc skyddar barnet. Hellre en förälder som utreds i onödan än fem barn som stannar längre än behövligt hos en förälder som misshandlar det. Men det får inte gå så lång tid innan rättsväsendet kopplas in.