Måltider med ettåring

[SaraXX]

Jag har också märkt att han helst ska "hitta" maten själv. Brukar låtsas tappa bitar på golvet när jag står vid diskbänken och ibland slinker det ner något men för det mesta inte.

Så där hade vi en period med vår äldsta, när han fick tokutbrott och behövde äta men såklart blåvägrade. Jag ställde ner en tallrik med bär på golvet i något hörn, råkade lägga lite äppelbitar på något konstigt ställe i närheten eller så, och när han liksom hittade det själv så började han äta.

Jag tror också du kan vara lugn så länge barnet inte rasar i vikt.
Däremot kan jag fortfarande behöva sticka till min femåring en sked ibland för att hon ska komma ihåg att det är äta vi håller på med. Det finns så mycket att fundera och diskutera kring stundtals

 

[Guldaskig]

Jag blir så glad över alla svar här angående mat! Vi tror också på att barn äter när de är hungriga och att det kan ge fel signaler att truga och tjata. Känns skönt att fler tänker samma då våra närmsta vänner (som vi är oerhört förtjusta i vill jag bara tillägga) gärna tjatar på sitt barn om mat.

 

[vemsomhelst123]

Matsituationerna har börjat bli väldigt tråkiga med vår son som nyss fyllt ett år. När vi introducerade mat började vi ge pure som han åt själv med sked, och små bitar med plockmat som han väl inte var så överdrivet förtjust i. Han åt väl inte supermycket men ammade en hel del så det kändes ändå lugnt tills han var runt 10 månader. Då kändes det som han borde börja äta lite större portioner än ett par matskedar per mål, men det gick bra att mata honom då så det har vi gjort mer och mer.

Men nu senaste veckorna är det inte alls kul längre. Han vill knappt ha något alls att äta och vi typ "lirkar" i honom mat genom att distrahera honom med saker på bordet som han kan greja med, då öppnar han munnen när vi för fram skeden. Plockmat bara kastar han i golvet. Han blir arg och frustrerad snabbt. Det känns helt fel att lura i honom mat, men det är så stressande när han inte ätit på hur länge som helst. Han ammar lite fortfarande så han svälter ju knappast ihjäl men det känns ändå väldigt jobbigt. Vissa kvällar går det dock hur bra som helst att äta, då gapar åt allt möjligt.

Alltså hur GÖR man?! Jag vill inte att det ska bli/fortsätta vara stress och press att äta. Jag vill att han ska kunna sitta själv och äta och inte att vi matar honom, men han äter knappt något om vi inte matar. Vågar man låta honom reglera det helt själv? Samtidigt så vrider han ofta bort huvudet direkt när vi erbjuder någon mat och vill absolut inte ha, men sedan när han väl fått smaka lite så vill han ha mer. Så det verkar vara en tröskel att börja äta.

Han är en stadig grabb på 13 kilo och ammar som sagt lite fortfarande. Hur mycket vågar man låta honom sköta det själv? Är det vettigt att bara ställa fram plockmat och ge honom skedar med "burkmat" så han helt själv får bestämma om han ens ska börja äta? Jag är nervös över att humöret och sömnen ska bli kass om han går med tom mage. Samtidigt så känns det som vi lägger grunden till en väldigt negativ inställning till mat som det är nu så något måste ändras. Jag tar tacksamt emot alla tips och idéer på hur vi kan ta oss ur detta.

Jag håller med alla andra här, nu är mitt barn lite yngre (9mån) men hon vägrar burkmat och kan bara matas om hon fått smaka själv först, sen går det hyfsat, nu hanterar hon bitar men det har hon lärt sig senaste två veckorna, det är en konst att få till puré som en 8-månaders kan äta själv . Vi har börjat ge henne mat hon kan äta själv samtidigt som vi äter, så får hon hålla på lite under tiden. Försöker ge samma mat som vi äter om det går. Helt släppt det där med salt (vi översaltar inte men har tex saltat smör i maten osv). Hon äter pyttelite vissa dagar men jättemycket andra, och så gör ju typ jag oxå. Det borde ju reglera sig själv precis som du säger. Vår BVC-tant som aldrig är orolig för någonting (vilket är jätteskönt) sa att det inte svälter ihjäl några friska barn som ökat fint i vikt så länge man erbjuder dem mat, och det har hon ju en poäng i

 

[Kilauea]

Jag tänker såhär. Sluta stressa. Låt barnet äta själv och plocka/leka med maten. Komplettera med amning. Jämför inte med andra.

Mina barn har ätit själva tidigt, en som ätit lite och enformigt medan andra barnet slevat in. Helt olika alltså, men lika välmående.

Det fetade - så viktigt!!
Så lätt man gör det när man läser på sociala medier mm. Men vi är alla individer.

 

[Lazy Lady]

Både vår 3åring och vår 1,5åring äter ibland som mindre ponnys och vissa dagar som möss. Dom har fått reglera det själva sedan dom började äta ”riktig” mat.
Ingen utav dem har ätit puréer eller annan barnmat. Då har dom bara spottat och fräst utan dom har fått det vi äter och dom pillar i sej det dom behöver tydligen eftersom dom följde sina kurvor ( 3åringen väger 14kg och 1,5åringen 12kg) 1,5åringen började äta lite bättre när jag slutade amma honom vid 14mån.
Så jag hade tagit det lugnt om jag va du, det finns nog inte många barn som svälter ihjäl när det finns mat på bordet.