Mål i livet

[Trissa]

Av en händelse så har jag just läst två böcker som visade sig ha samma tema; viktigheten av att ha ett mål i livet, en passion, eller vad man vill kalla det. Och har man inget sådant bör man fundera ut det (och helst nå det), för att kunna må bra och hitta sitt innersta, riktiga jag, typ.
Jag har aldrig varit en av dem som vetat sen barnsben att jag skulle bli sjuksköterska, åka till Indien på retreat eller bli bäst på skidskytte. Jag har inte något bucket list, mer än att det förstås finns saker jag gärna skulle vilja göra eller se, men inte som ett livsmål precis.

Har ni? Och är det något att sträva mot, eller är ni redan där i så fall?

 

[Unafraid]

Mål i livet; må bra och vara nöjd med mina val. Fokusera på det som är bra.

Det måste jag jobba med, men jag försöker!

 

[Lipperta]

Mål i mitt liv är att ha nog med pengar att kunna ha eget hus och stall, inrida och utbilda privathästar och/eller köpa unghästar rida in, tävla och sälja.
Bli gammal och bli en crazy horse lady

Mår riktigt dåligt psykiskt så det kanske aldrig blir verklighet vilket gör ont i själen.
Vet inte vilken ändå jag ska börja med då allt är för jobbigt för att hålla mer än någon vecka.

 

[Bison]

Målet med mitt liv är att ha roligt, må bra och skratta mycket.

 

[Petruska]

Jag har inga direkta mål i livet. Sannolikheten att mitt innersta jag skulle vara ett visst yrke, bedömer jag som extremt liten. Plus att det verkar så deppigt att nå ett mål, om man nu har ett. Vad ska man göra sen?

 

[Singoalla]

Av en händelse så har jag just läst två böcker som visade sig ha samma tema; viktigheten av att ha ett mål i livet, en passion, eller vad man vill kalla det. Och har man inget sådant bör man fundera ut det (och helst nå det), för att kunna må bra och hitta sitt innersta, riktiga jag, typ.
Jag har aldrig varit en av dem som vetat sen barnsben att jag skulle bli sjuksköterska, åka till Indien på retreat eller bli bäst på skidskytte. Jag har inte något bucket list, mer än att det förstås finns saker jag gärna skulle vilja göra eller se, men inte som ett livsmål precis.

Har ni? Och är det något att sträva mot, eller är ni redan där i så fall?

Nej, mål i livet känns lite för stort att tänka på. Däremot har jag kommit på två viktiga faktorer för att jag ska vara lycklig:

1. Starka relationer med människor
2. Saker att se fram emot

Starka relationer kan innebära att få finnas där för någon, eller att någon finns där för mig. Igår ringde en av mina bästa vänner från London och berättade att hans vän som bor här i Stockholm inte mår bra. Han undrade om jag kunde ta med henne ut på en drink eller lunch, hon behövde få träffa genuina människor och få tankarna på annat. "And you are one of the most real persons I know". Sådana saker gör att jag känner att jag har en mening, och fyller en funktion i människors liv. Det är väldigt viktigt för mig. Samt tvärtom få känna att jag har folk runtom mig som själv tar emot när jag faller.

Att ha saker att se fram emot handlar om att ha sikte på saker och ting. Att arbeta mot en deadline på jobbet, planera större fester som ligger fram i tiden eller resor. Just nu ska jag och några tjejkompisar åka till Paris i höst och vi skickar emojis på sniglar och skålande bubbelglas till varandra hela dagarna Jag längtar redan efter jul också. Jag ÄLSKAR jul. Nästa år fyller jag 30 och planerar redan vad som ska hittas på då.

Har jag dom där två sakerna så kan jag inte önska något annat i livet Ja, förutom ekonomisk trygghet och hälsa då.

 

[Snubbelfot]

Av en händelse så har jag just läst två böcker som visade sig ha samma tema; viktigheten av att ha ett mål i livet, en passion, eller vad man vill kalla det. Och har man inget sådant bör man fundera ut det (och helst nå det), för att kunna må bra och hitta sitt innersta, riktiga jag, typ.

Nej, jag har en helt avvikande uppfattning.
Mål, i betydelsen definierbara "hållplatser" i livet, är inte alls nödvändiga för att kunna må bra - kanske rent av tvärtom. Orsaken till det, menar jag, är att om tillvaron drivs av en strävan att uppnå Målet, så kan Vägen aldrig bli något annat än just en strävan. Varje dag som man inte når Målet, eller åtminstone kan styrka att man tagit sig närmare Målet, riskerar att i någon mån bli ett misslyckande.

Som jag ser det har Passion ett mycket större berättigande, men inte heller det är nödvändigt för att må bra. Jag är passionerad kring några saker i tillvaron, och de ger mig glädje. Men inte glädje genom att jag uppnår tydligt definierade Mål, utan glädje som kommer genom att helt enkelt ägna tid och engagemang åt passionerna. För mig är Vägen oerhört mycket viktigare än Målet, de allra flesta dagar i livet består ju trots allt av just Väg.
Det funkar för mig.

 

[Kilauea]

Jag har alltid vetat att jag vill jobba med djursjukvård, vilket jag också gör. Det är väl det enda mål jag haft.
Mina mål framöver är att försöka må så bra som möjligt.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag har mål! Gällande såväl utbildning som drömjobb som boendesituation.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag har mål! Gällande såväl utbildning som drömjobb som boendesituation.

Kom på att jag till och med har en drömresa jag vill göra . Finns ju tusen och en platser jag vill resa till men en som liksom är drömresan.

 

[Teilani]

Jag är hopplös med att sätta upp mål. Blir helt vilse och deppig om jag inte har något att sikta på framåt. Jag behöver känna att jag utvecklas och att jag inte bara flyter med utan själv bestämmer riktningen på mitt liv.

Sen har jag inte en passion, jag har många, och jag vill inte jobba heltid med någon av dem. Då ger jag för mycket av mig själv i jobbet och det övriga livet blir lidande. Jag har flera gånger i livet aktivt valt bort arbeten där jag kände att jobbar jag med detta kommer jag att bli uppslukad av jobbet. Samtidigt har ju passionen för hästar styrt många av mina livsval, även om jag aldrig lyckats göra någon stor karriär av dem.

 

[Lillgrådis]

Jag gillar ofta personer som har någorlunda tydliga mål, för att jag beundrar det drivet och självständigheten och fokuseringen som det för med sig. Men samtidigt är det en svår avvägning, så att just vägen till målet inte bara blir ett plågsamt och långdraget måste och sedan är målet över i ett nafs. Eller där något definitivt hinder för målet gör att man rasar ihop och tappar det helt.

Det behöver heller inte vara så jäkla stora mål för att imponera, en soffpotatis som bestämmer sig för att springa tjejmilen under 70 minuter har för mig lika mycket wow-faktor som en mer van atlet som bestämmer sig för att göra en Ironman. Och även om soffpotatisen startar och gör milen på 72 minuter, så är det fortfarande modet att formulera ett mål och försöka sig på det som jag tycker är attraktivt.

En del mål i livet har jag själv blivit tvungen att släppa eller omprioritera. Att jag t ex skulle starta en GP kür eller ens "frackklass" känns nu tämligen avlägset och svårt att hitta en realistisk chans att uppnå. Släpper man målen alltför lättvindigt så var det kanske inte så mycket till mål från början, men jag kan också glädjas åt den del jag faktiskt hann jobba mot, eller att jag alls låtit mig drömma om och sträva mot de målen. Snarare än att se det hela som ett misslyckande eller en besvikelse.

 

[Vogue]

Av en händelse så har jag just läst två böcker som visade sig ha samma tema; viktigheten av att ha ett mål i livet, en passion, eller vad man vill kalla det. Och har man inget sådant bör man fundera ut det (och helst nå det), för att kunna må bra och hitta sitt innersta, riktiga jag, typ.
Jag har aldrig varit en av dem som vetat sen barnsben att jag skulle bli sjuksköterska, åka till Indien på retreat eller bli bäst på skidskytte. Jag har inte något bucket list, mer än att det förstås finns saker jag gärna skulle vilja göra eller se, men inte som ett livsmål precis.

Har ni? Och är det något att sträva mot, eller är ni redan där i så fall?

Mina mål just nu:

Studera så att jag blir färdig med min utbildning = bra lön som säkrar upp ordentligt och "bli någon" på riktigt.

Gifta mig med mitt livs kärlek som nu är min sambo

Skaffa 2 barn med ovan nämda.

Köpa hus 1 och sen gård.

Köpa hund och häst.

Och efter det har jag allt jag önskat mig i livet så då blir det sikte mot nya familjemål tänker jag!

(Hus 1 siktar vi på redan nästa år så det känns fantastiskt)

 

[Magiana]

Jag har nått några av mina stora mål. Det första var att bli fri från panikångest. Från insjuknandet till att jag kunde säga att det inte längre var en del av mitt liv tog det över 25 år. Redan när jag var på väg mot ett tillfrisknande var ett annat mål att skaffa ett trivsamt jobb, trots avsaknad av utbildning och långvarig historik som sjukskriven. Det var ett mål som gick ganska lätt att klara av, mindre än ett år tog det.

Ett annat stort livsmål var att skaffa hus. Så när jag väl fått jobb, och så småningom kommit upp till heltid, började jag spara och kunde så småningom köpa mig ett hus.

Det här har varit ganska stora saker att klara av, så efter att jag köpt huset, tog målen slut och jag blev ganska vilsen. Målen översattes nu av visioner och önskemål. Det blev ganska flytande och inget riktigt konkret att ta på, som en hel säck med små mål utan tydlig inbördes ordning.

Så nu är väl målet att landa i den nya situationen.

 

[em-pirre]

Jag tror det är viktigt med mål. Inte bara att bli något eller köpa något, utan mera att ha något att se fram emot både på lång och kort sikt. Något som utvecklar en.

 

[Diderot]

Jag har en väninna utan mål i livet, och hon verkar ha ett mycket mer harmonisk förhållande till livet än mig. Vi är så olika på denna punkt att vi knappt förstår varandra. För henne är livet ett äventyr som uppsöker henne, medan jag måste sätta upp mål och aktivt söka upp äventyret för att ge mening åt livet.

Mina mål uppstår spontant och är inget jag behöver leta efter. Att uppnå målen är väll inte höjdpunkten egentligen "det är vägen, som är mödan värd", men den tomhet som ett uppnått mål skapar brukar snart fyllas av nya problem eller ännu större mål.

Mitt sista mål har jag redan klart för mig vad det där, på ålderns höst ska jag bo vid havet i Nord-Norge, sitta vid mitt köksfönster, dricka kaffe (svensk import) och stirra på havet. Jag tror jag har en spinnande katt i knäet också.

 

[Marita73]

Jag har haft två riktiga mål i livet. Det första var att kunna köpa häst innan jag fyllde 30, köpte honom när jag var 29. Det andra var att köpa en gård innan 40, köpte min gård där jag, mina katter och hästar bor nu året jag skulle fylla 39.
Nu vill jag bara må bra!

 

[Red_Chili]

Mitt konstanta mål i livet är att ta hand om mig själv så bra som möjligt, för att må så bra som möjligt både fysiskt och psykiskt. Sedan vad det innebär varierar, vilket gör att övriga livsmål kan variera lite. Min passion här i livet är mina hundar, utan dem är jag inte hel och för dem kan jag göra vad som helst.

Sedan har jag några få saker på min "vill göra-lista". Det jag drömt om längst tid, i ca 9 år, är att åka till EM i lure coursing med någon av mina salukis. Det har varit på G flera gånger, men inte blivit av. Nu verkar det dock som att unghunden har kvalat dit och som det ser ut nu finns det inget som hindrar oss från att åka nästa år. Det ser jag verkligen fram emot

 

[parellikusken]

Jag har aldrig haft mål i livet, men insett nu att jag behöver det för att kunna hitta en riktning i mitt liv.

Mitt mål är att bo på en liten gård i norra Sverige tillsammans med min häst och en liten ponny, kanske också en fru och barn. Arbeta med konst på deltid och arbeta med kulturpolitik på deltid. Skulle vilja påverka samhället med min konst, och påverka kulturpolitiken genom att bland annat sitta i kulturrådet.
På vägen mot det har jag delmål jag siktar mot att uppnå. Få stipendiet jag vill ha, få styrelseuppdrag som tillslut leder uppåt till ökat inflytande inom kulturen, få ihop pengar till ett hus och till den ponny jag allra helst vill ha, hitta en flickvän som kan bli en fru, utvecklas inom mitt konstnärliga skapande.

Jag behöver en tydlig framtidsvision för att orka med vardagen, annars skulle jag nog stagnera helt och inte göra det jag egentligen vill.

 

[Lurvi]

Har som grundmål i livet att må bra; alltså vara nöjd med min tillvaro och helst lycklig också! Och att de som står mig närmast också har detta uppfyllt.

Sedan har jag ett nyfunnet "sido-grundmål" att inte hamna i negativiteten och ifall jag gör det så ska jag försöka tänka logiskt, objektivt och blicka åt det ljusa hållet för att värna om mig själv och hålla fast vid mitt grundmål.

Sedan lite steg-mål som jag har är:
1.) Ta körkort
2.) Flytta hemifrån
3.) Skaffa min första egna hund
4.) Gärna att jag och killen jag älskar håller ihop ♥
5.) Besöka Asien
6.) Att bli lite självförsörjande
7.) Bo i hus
8.) Försöka vara sparsam och inte köpa överflödiga saker
9) Ta examen

Träna på kommunikation är något jag har som mål också vid sidan om då jag har märkt att det är så ofantligt viktigt i alla sorters förhållanden. Iallafall i mina ögon.


Kommer nya mål hela tiden men dessa är väl mina livsmål just nu!