maktkamp med svärföräldrarna?

[Santa]

jag hade världens bästa svärföräldrar tyckte jag. Men när vår bebis kom så förändrades detta i ett slag. För mig har relationen inte förändrats mellan oss men för dom verkar det som om de tycker att nu har vi en helt annan relation som innebär att de får ta sig friheter hur som helst. Oftast är det "snälla" saker som är svåra att egentligen säga nånting om men som jag upplever passerar gränsen, tex att de ger råd om hur jag ska amma. Dessutom är det som om jag är mindre viktig nu, jag känner mig nästan som ett "nödvändigt ont" som de måste dras med för att deras familj ska växa, de är väldigt fokuserade på denna nya medlem i deras familj och vad det betyder för dem. Jag vet inte hur jag ska förklara, men säg så här, hade vi varit ett företag då tycks de tro att de är huvudkontoret och VD och vi är det lilla dotterbolaget i en småstad... Det känns inte som om de respekterar vår familj som den är och så som det var tidigare utan helt plötsligt ska vi börja ha en relation som om vi vore en underordnad del av deras familj. Jag tycker att det känns ganska obehagligt, dels eftersom vi inte är jättelika i livsstil, dels eftersom jag har mina egna människor jag söker råd och stöd hos, dels eftersom jag var nöjd med den relation vi hade och inte vill vara så tight med nån. Vi är ju över 30 och behöver inga föräldar som ska basa över oss.

Detta låter kanske som ett konstigt problem men det oroar mig verkligen att det ska bli en ständig dold maktkamp om hur mycket inflytande svärföräldrarna ska ha i vår familj. Jag är också oroad för att de kommer att ta till tjyvknep och gå bakom min rygg och börja styra och ställa med mitt barn och min man. Konkreta saker kan man ju säga till om men man kan inte ju inte säga nåt som typ "jag känner att ni försöker styra och ställa med oss och försöker låtsas som om ni har något att säga till om i vår familj, sluta upp med det". Min man noterar inte detta och han kan lättare bara ignorera dem, han är inte heller så lyhörd som jag för människors signaler. Är det nån som känner igen detta? Vad gör man, står ut? Kan man hoppas på att det blir bättre när situationen har lagt sig och man visat i handling hur man vill ha det?

 

[Coop]

Sv: maktkamp med svärföräldrarna?

Hade jag suttit i din situation så hade jag ställt krav på maken att han får "fixa" problemet, det är hans föräldrar!!!

Jag har haft en mildare variant av ditt problem och sa till min make att han får fixa det och det löste sig. Annars hade jag nog varit så arg om han inte brytt sig att jag hade kastat ut han. Eller ja markerat på något sätt att detta är inte acceptabelt.

Lycka till!

 

[Inte_Ung]

Sv: maktkamp med svärföräldrarna?

Min mamma körde med det där.
"Det är ju mina barnbarn" heter det.
Det är visst så att även mor- och farföräldrar har instinkter som går igång när det kommer nya barn i familjen.
Och det kan bli litet överraskande minst sagt.

Du och din man måste prata om detta och komma överens om hur ni skall hantera det.
Vi hanterar min mamma med gemensamma krafter.
Jag, min sambo och min ex-man.

 

[Sar]

Sv: maktkamp med svärföräldrarna?

Jag håller med de andra om att det är din mans sak att stävja sina föräldrar. Sedan tror jag också att man aldrig är så känslig som efter man fött barn och då får man oftare taggarna utåt mot mannens familj istället för ens egen.
Jag tror också att många far- och morföräldrar känner stor rädsla över att inte få den tillgång till deras barnbarn som de önskar och att de därför pressar på för hårt vilket gör att situationen blir den omvända. När de väl förstår att de kommer att få tillgång blir de inte lika på längre.
Själv kände jag en definitiv skillnad efter barnen var 6 månader, då tyckte jag bara att det var trevligt att andra höll dem eller hanterade dem så att jag fick äta ifred. Före det var jag mer beskyddande och mer rädd om dem.
Det är en gåva att ha bra relation till sina svärföräldrar, både för en själv och ens barn. Jag hoppas att detta löser sig för er. Blir det fler påhopp om amningen kan du ge dem Helsingborgs lasaretts infobroschyr;

"Vi gratulerar till barnbarnet!
En mormor och morfar, farmor och farfar, kan få stor betydelse för sitt barnbarn hela livet. Det finns också en stor möjlighet att amningen ska fungera bra om er dotter/svärdotter får ett bra stöd av er. Det är därför vi har skrivit detta för att berätta för er hur vi ser på mor och barn nu för tiden på dagens "BB-avdelningar".
För bara 30 år sedan gällde följande:

Amningen var fastlagd efter ett schema, där barnet skulle ammas var fjärde timme.
För att barnet skulle bli harmoniskt ansåg man att det skulle ha lugn och ro, vara rent och ha regelbundna vanor.
Barnet blev lagt i sin säng efter amningen och man var rädd för att förkyla eller skämma bort om man bar omkring babyn.
I dag vet vi att:

Det tar tid att lära sig amma sitt barn.
Amningen hjälper mor och barn att få ett nära förhållande till varandra.
Modersmjölken är den bästa näringen för barnet de första 6 månaderna.
Bröstens storlek och utseende har inte någon betydelse för hur amningen ska lyckas. Så gott som alla mödrar kan amma oavsett bröstens storlek och form.
Ju oftare barnet ammas desto mer mjölk bildas det.
Barnet får inte ont i magen av att äta ofta. Magsäcken är liten och rymmer inte så mycket till att börja med, vilket gör att barnet i stället äter ofta. Dessutom är bröstmjölken anpassad till barnet och belastar inte barnets mage, tarmar eller njurar utan passerar snabbt, varför ett ammande barn äter oftare än ett barn som får tillägg.
Det är stor skillnad på hur länge och hur ofta barnet suger på bröstet vid varje amning. Barnet äter tills det är mätt.
Alla barn äter i sin egen takt, precis som vi vuxna gör.
De flesta barn behöver äta på natten det första halvåret.
Bäst produceras bröstmjölken under natten.
En praktisk hjälpande hand är guld värd för en nybliven familj.
Ett barn blir inte bortskämt för att man tar upp det när det gråter. Det ger kärlek, trygghet och tröst.
Man sover gott ihop med sitt barn.
Barnet behöver tid på sig att vänja sig vid livet utanför livmodern.


En av de viktigaste betingelserna för att den nyförlösta modern ska få ett bra och långt amningsförlopp är att hon får samma information från personal, familj och vänner. Synen på den första tiden efer förlossning och amning har förändrats i takt med nya forskningsrön, men många myter lever tyvärr vidare.

Vi känner igen följande:

"Är du säker på att du har nog med mjölk?"
"Ska du amma nu igen?"
"Blir du inte trött av att amma så länge?"
"Du behöver få sova en hel natt!"
"Peter sov hela natten redan vid fem veckor"
"Du var ett snällt barn - du åt bara var fjärde timme."
"När hon skriker så mycket kan det vara för att det är dålig näring i din mjölk."
"Du gör honom beroende av dig. Hur ska det gå när du ska tillbaka till ditt arbete?"
"Ska du ta upp honom nu igen? Han kommer att bli bortskämd"
"Du kan bli fri från din amning på natten om du ger honom flaska."
"Efter fyra månader räcker det inte att bara amma honom."
"Eftersom du har så små bröst är det inte säkert att du har tillräckligt med mjölk."
"Jag kunde inte amma mer än fyra veckor, så det kan nog inte du heller."


En nybliven mor har stor nytta av att vi visar henne att hon är den som bäst vet vad som är bra för hennes barn. En nybliven mor är mycket lyhörd och känslig.

Njut nu av ert nya barnbarn - det är livets efterrätt!"

 

[Lupin]

Sv: maktkamp med svärföräldrarna?

Du är inte ensam! Tack och lov har jag en underbar sambo som står på min/vår sida.

 

[pigleton]

Sv: maktkamp med svärföräldrarna?

Vilken superbra information att ge till far- och morföräldrar. Den hade jag gärna haft när jag hade spädbarn.

 

[Santa]

Sv: maktkamp med svärföräldrarna?

"Sedan tror jag också att man aldrig är så känslig som efter man fött barn och då får man oftare taggarna utåt mot mannens familj istället för ens egen."

Säkert är det så. Men jag hade blivit irriterad oavsett vem som försöker lägga sig i detta som jag uppfattar som mina angelägenheter, jag tycker att det är respektlöst och utan realistisk syn på vår relation. Jag hade inte uppskattat att svärföräldrarna började lägga sig i vilken bil vi skulle skaffa eller vilka gardiner vi ska ha. Och det har de inte gjort. Men vårt barn lägger de sig i.

En parallell: mannens far har hjärtproblem, ändå lagas det ofta fet mat (de har en fritös). Jag har inte kommenterat detta eftersom jag tycker att det är deras ansvar (!) och svärmor är sjuksköterska i botten så hon vet ju. Men jag skulle ju kunna hävda att eftersom de är farfar och farmor till vårt barn så har jag rätt att lägga mig i hur sunt de lever sina liv! Eller att de funderar på att flytta till lägenhet, där finns inga kompisar till vårt barn så det tycker vi är olämpligt! (Obs, jag är ironisk...) Jag förstår bara inte varför ett barn skulle få vara en ursäkt att börja lägga sig i.

 

[Santa]

Sv: maktkamp med svärföräldrarna?

Kan du inte ge ett exempel på hur ni hanterar det?

Mitt problem är nog att jag stör mig att vissa saker ens kommenteras och kommer upp på tapeten. När mannen berättade att han ska vara föräldraledig halva tiden så blev det viss uppståndelse och en "grej" av det, som om det var något som angick dem. Eller så kan det vara enkla kommentarer som "blir hon inte kall då" som får mig att gå i taket. Som du förstår har det gått så långt att ganska små saker får min varningslampa att börja blinka. Det är inte så mycket vad de säger som sättet de säger det på, med maktspråk, som får både mig och mannen på defensiven. Jag vill att vi ska känna oss starka för vi har ingen anledning att ta åt oss av deras tjafs, ändå gör vi det. Har du några tips?

Tillägg: och som förstagångsföräldrar tycks vi per automatik ses som hönsiga. Vi är verkligen inte särskilt hönsiga men så fort vi anpassar oss efter vårt barn antyds det med tonfall och minspel att vi är hönsiga. Bla tyckte svärfar att vi skulle lämna vår dotter som helammas när hon var 15 veckor till dem en hel helg när vi skulle bort. När vi sa att det inte var aktuellt så fick vi Miner och Blickar och det skulle vi minsann veta att det skulle kunna gå utmärkt, det var ju bara att pumpa ur. Hur värjer man sig mot sånt?

 

[Inte_Ung]

Sv: maktkamp med svärföräldrarna?

Tja, jag skulle ge igen enligt din beskrivning om fritös och flytt.
Vill man vara delaktig så skall man banne mig vara det också.
Med hela kostnaden.

Det var faktiskt så som jag gjorde med min mamma.
Satte ultimatum.
Antingen så var hon en i familjen, och då så var hon tvungen att både uppföra sig, ta den hänsynen och ta det ansvaret som kommer av det.
T.ex. fråga om lov innan hon åker bort.
Och acceptera att TV-tiden är delad mellan alla i familjen.
Att vi måste kunna få spela läskig musik på vårt kontor om vi vill det, även om hon är i huset.
Hon får väl gå till något annat rum då.

Mamma är för frihetsälskande och självständig för att gå att mota in i ett sådant fack.
Så hon backade.

Om amning och pumpning, så svarade jag alltid att jag inte ville utsätta mina bröst för en sådan risk att få mjölkstockning.
Så jag ammade på i 18 månader utan störningar.

 

[Tajger]

Sv: maktkamp med svärföräldrarna?

Jag har väldigt bra svärföräldrar, men visst blev det "mycket" när första barnbarnet kom. Men jag försökte för det mesta le och tacka för det goda rådet och sedan göra som jag själv ville. För jag visste ju att det mesta var i all välmening, om än gammaldags (som med amning var fjärde timme, vilket jag faktiskt hade till mitt första barn, fött -79). Sedan var det ju mycket enklare att säga till sin egen mamma om t ex godis vara eller icke vara, än till svärmor, som tyckte det var ok att barnen kröp upp på köksbordet och satt och åt sockerbitar! Men det har blivit folk av de barnen också, även om mamma förfasade sig!

 

[dressyrtant]

Sv: maktkamp med svärföräldrarna?

*suckar*
Jag vet så väl vad du pratar om. Don't get me started... jag säger bara mer än jag borde om jag kommenterar dethär.
Min ex svärmor =

 

[havreflinga]

Sv: maktkamp med svärföräldrarna?

och som förstagångsföräldrar tycks vi per automatik ses som hönsiga.

Det är jättevanligt att folk vaktar så att andra inte ger sina barn för mycket kärlek. Det beror på att de fått för lite kärlek själva - missunsamhet. De vill egentligen ha samma varma omvårdnad, men för att försvara sig mot den längtan blir de hårda istället och "ser ner på" kärlek, värme, uppmärksamhet.

Bla tyckte svärfar att vi skulle lämna vår dotter som helammas när hon var 15 veckor till dem en hel helg när vi skulle bort.

Vilken idiot! Jag hade hållt en halvtimmes upprörd föreläsning för dem!

 

[Lupin]

Sv: maktkamp med svärföräldrarna?

Vilket bra svar! Det har jag inte ens tänkt på själv, att det skulle bero på missunsamhet och avundsjuka. Men nog kan man ana det i kommentarerna iofs....

Jag fick höra när min son var 5 v gammal att det var minsann hög tid att slopa nattmålen och dessutom kunde han minsann sova över hos farmor (svärmor) nån natt! Fick lite känslan av att hon i så fall skulle både vänja av honom vid nattmålen OCH lära honom att man inte får nån uppmärksamhet direkt man skriker... Vi hade som princip att alltid ta upp honom direkt han skrek i början, just för trygghets skull, och vi har också en väldigt oskrikig bebis som är väldigt trygg och harmonisk och ognällig och mycket glad i största allmänhet.

 

[citron]

Sv: maktkamp med svärföräldrarna?

Jag måste ha en otrolig tur För jag har världens bästa svärföräldrar.Jag har bättre kontakt med dem än med mina egna föräldrar och jag kan prata med dem om saker jag aldrig i världen skulle ta upp med mina egna päron.Dom har aldrig lagt sig i,råd har jag fått om jag har bett om det aldrig annars.Dom är bara helt underbara

Min pappas förbannade sambo däremot henne kan jag vara utan.Så jag vet hur det är och prata med pappa om det ja då är det bättre att prata med dynghögen för den käftar inte emot i alla fall.Och inte är den dryg och otrevlig heller.

 

[oz_joj]

Sv: maktkamp med svärföräldrarna?

Det är jättevanligt att folk vaktar så att andra inte ger sina barn för mycket kärlek. Det beror på att de fått för lite kärlek själva - missunsamhet. De vill egentligen ha samma varma omvårdnad, men för att försvara sig mot den längtan blir de hårda istället och "ser ner på" kärlek, värme, uppmärksamhet.

Men gud, vilken aha-upplevelse jag fick av att läsa detta. tycker att min svärfars fru ofta raljerar över mina föräldrar typ att de alltid är här, alltid ställer upp för mig (oss) etc och att hon liksom hånar dem för att de är måna om oss, även långt innan vi fick barn, om mig och min man då. Min svärfar är fin men har varit en rätt frånvarande far ungefär halva min mans liv och hans fru kommer från en syskonskara på 11 barn, de verkar dock ha mycket gott förhållande och hon verkade stå sin mor nära (hon dog typ 90 år nyligen) men jag känner ändå att aha, det kanske är här skon klämmer. Frun har nämligen aldrig själv fått barn, kanske hon avundas deras kärlek och omsorg de alltid har haft förmånen att få ge mig/oss när hon själv aldrig har fått göra det till något barn.

 

[havreflinga]

Sv: maktkamp med svärföräldrarna?

och mycket glad i största allmänhet.

Jo, det syns ganska tydligt på din användarbild.

 

[havreflinga]

Sv: maktkamp med svärföräldrarna?

tycker att min svärfars fru ofta raljerar över mina föräldrar typ att de alltid är här, alltid ställer upp för mig (oss) etc

När någon håller på så borde man egentligen le varmt och säga typ: "Om jag bara hade haft tid hade jag oxå hälsat på dig varje dag och kramat och stöttat varje gång du är ledsen. Och om du hade varit min dotter hade jag varit stoltast i världen!"

 

[Lupin]

Sv: maktkamp med svärföräldrarna?

Åh, ännu ett fantastiskt bra svar! Ska se om jag kan komma ihåg andemeningen nästa gång någon kommenterar på liknande vis angående att ta upp/krama etc.

 

[havreflinga]

Sv: maktkamp med svärföräldrarna?

Åh, ännu ett fantastiskt bra svar! Ska se om jag kan komma ihåg andemeningen nästa gång någon kommenterar på liknande vis angående att ta upp/krama etc.

Jag ska oxå försöka... Oftast känner jag mig bara oförstådd och kritiserad, och hamnar i försvarsställning. Men det är ju så himla onödigt att känna så!

 

[Lupin]

Sv: maktkamp med svärföräldrarna?

Alldeles för lätt att hamna i försvarsställning har jag märkt. Man känner sig så oerhört trampad på tårna när man märker av kritik. Vet inte om man är extra känslig med första barnet?