Jag märker att det där med lusten att skriva i bloggen här, inte är så stor längre. Ofta vet jag inte längre vad jag ska säga eller varför jag ska säga det. Framförallt det sistnämnda. Så det blir lite glest med uppdateringar. Ofta är jag ju också ute och gör saker så då blir det inget skrivet av den anledningen. Instagram har jag däremot börjat använda lite mer.
Senioren har lite semester nu och går bara 3 dagar i veckan. Förra veckan red jag alltså bara en gång. Igår när jag hämtade honom i hagen var han riktigt seg och verkade inte alls ha lust att hänga med. Jag red bort till galoppbackarna för det brukar han tycka är kul. Och visst vaknade han till och laddade på, så det vart drag under galoscherna. Det känns nästan som om han drar i de lägena, men han tar aldrig bettet och sticker för det går alltid att stanna när man vill.
Jag skulle behöva få ändan ur vagnen och boka in lite ridlektioner. Jag tog ju några lektioner på ridskolan och sen var planen att jag skulle prova att rida för några fler. Det har inte blivit av. Jag ringde till en CR-tränare i Riddarhyttan, men hon kunde inte förrän i juli, så jag skulle återkomma senare. En annan (vanlig tränare) provade jag att ringa igår men fick inte tag på vederbörande. Det är enligt uppgift inte det lättaste att få tag i henne av olika anledningar.
Jag har ju blivit lite skeptisk till att rida för tränare som inte använder sig av CR-pedagogiken, eftersom jag ofta går i baklås när man inte tar med de anatomiska funktionerna i träningen. Instruktionen "korta tyglarna" brukar t.ex. leda till att mina axlar åker fram och upp. Därmed mister jag stabiliteten i sitsen, samt spänst och känsla. Jag liksom lyfter ur sadeln och i stället för att rida med bålen blir jag en orytmisk spratteldocka med bara ben och armar. Då brukar jag klaga på att jag sitter och skumpar i sadeln, varpå ridläraren säger att det gör jag inte alls. Men det känner jag ju att jag gör! Jag känner ju att jag lättar de där millimeterna från sadeln och det känns oharmoniskt. Jag känner de där spända musklerna i höfterna och ryggen som inte vill följa hästens rörelser. Jag behöver en tränare som ser det där och som kan hjälpa mig att komma vidare utan att jag går i baklås. Jag antar ju att jag får instruktionen "korta tyglarna" för att tygeln glappar, men borde inte lösningen vara att jag sträcker tygeln i stället för att korta den så jag sitter med händerna vid hästens öron? (Känns det som i alla fall.) Visst inser jag att de kan vara nödvändigt att korta tygeln också, men det får ju inte ske på bekostnad av stabilitet, spänst och harmoni.
Den här personen jag försökte få tag i igår, rider själv för Per Sandgaard, så jag kan ju i alla fall hoppas att personen ifråga besitter bra kunskap som denne kan förmedla, förhoppningsvis på ett pedagogiskt sätt.
Senioren har lite semester nu och går bara 3 dagar i veckan. Förra veckan red jag alltså bara en gång. Igår när jag hämtade honom i hagen var han riktigt seg och verkade inte alls ha lust att hänga med. Jag red bort till galoppbackarna för det brukar han tycka är kul. Och visst vaknade han till och laddade på, så det vart drag under galoscherna. Det känns nästan som om han drar i de lägena, men han tar aldrig bettet och sticker för det går alltid att stanna när man vill.
Jag skulle behöva få ändan ur vagnen och boka in lite ridlektioner. Jag tog ju några lektioner på ridskolan och sen var planen att jag skulle prova att rida för några fler. Det har inte blivit av. Jag ringde till en CR-tränare i Riddarhyttan, men hon kunde inte förrän i juli, så jag skulle återkomma senare. En annan (vanlig tränare) provade jag att ringa igår men fick inte tag på vederbörande. Det är enligt uppgift inte det lättaste att få tag i henne av olika anledningar.
Jag har ju blivit lite skeptisk till att rida för tränare som inte använder sig av CR-pedagogiken, eftersom jag ofta går i baklås när man inte tar med de anatomiska funktionerna i träningen. Instruktionen "korta tyglarna" brukar t.ex. leda till att mina axlar åker fram och upp. Därmed mister jag stabiliteten i sitsen, samt spänst och känsla. Jag liksom lyfter ur sadeln och i stället för att rida med bålen blir jag en orytmisk spratteldocka med bara ben och armar. Då brukar jag klaga på att jag sitter och skumpar i sadeln, varpå ridläraren säger att det gör jag inte alls. Men det känner jag ju att jag gör! Jag känner ju att jag lättar de där millimeterna från sadeln och det känns oharmoniskt. Jag känner de där spända musklerna i höfterna och ryggen som inte vill följa hästens rörelser. Jag behöver en tränare som ser det där och som kan hjälpa mig att komma vidare utan att jag går i baklås. Jag antar ju att jag får instruktionen "korta tyglarna" för att tygeln glappar, men borde inte lösningen vara att jag sträcker tygeln i stället för att korta den så jag sitter med händerna vid hästens öron? (Känns det som i alla fall.) Visst inser jag att de kan vara nödvändigt att korta tygeln också, men det får ju inte ske på bekostnad av stabilitet, spänst och harmoni.
Den här personen jag försökte få tag i igår, rider själv för Per Sandgaard, så jag kan ju i alla fall hoppas att personen ifråga besitter bra kunskap som denne kan förmedla, förhoppningsvis på ett pedagogiskt sätt.
