Sv: Lugn, mjuk och lyhörd ras utan vaktinstinkt?
Jag har ingen tidigare egen erfarenhet av vinthundar. Min hund före italienaren var en dobermann. Jag visste att min nästa hund skulle vara en med samma päls (oerhört lättskött och trevlig) men inte med så stort aktivitetsbehov.
Jag började snegla efter whippet som jag tyckte var lite lagom mindre än dobbisen. Men jag blev övertalad här på buke att kika på italienare och det gjorde jag och fastnade. Jag är ganska stor så jag hade fördomen att jag inte skulle passa med små hundar. Nu när jag är klokare vet jag att hundens storlek och "storhetsvansinne" inte matchar alltid.
Min råtta, som jag kallar henne, är den mest anpassningsbara hund jag någonsin sett och mött. Hon ligger still inne, helst under täcke eller filt. Lika still som hon är inne kan hon vara livlig ute. Jag är friluftsmänniska så min hund får följa med på vandringar på flera mil. Hon har varit med och seglat och vi har tränat agility (med varierad framgång men vi hade väldigt roligt) och hon kan vara med nästan överallt. Nästan ingen är rädd för henne eller tycker hon luktar hund.
Det är mycket lättare att få hundvakt och jag kunde utan problem låta barnen gå ut med henne när de var mindre eftersom hon bara väger 3 kilo.
För mig är det den optimala rasen även om de såklart har några nackdelar, t ex är inte helt lätta att få rumsrena och inte helt lätt med tänderna (som verkar vanligt på små hundar). Hon behöver också lite kläder när det är riktigt kallt eller blåsigt.
Kontraster:
http://www.youtube.com/watch?v=n9qU3y934Ik
http://www.youtube.com/watch?v=L-ay0mbBvx0
Jag har ingen tidigare egen erfarenhet av vinthundar. Min hund före italienaren var en dobermann. Jag visste att min nästa hund skulle vara en med samma päls (oerhört lättskött och trevlig) men inte med så stort aktivitetsbehov.
Jag började snegla efter whippet som jag tyckte var lite lagom mindre än dobbisen. Men jag blev övertalad här på buke att kika på italienare och det gjorde jag och fastnade. Jag är ganska stor så jag hade fördomen att jag inte skulle passa med små hundar. Nu när jag är klokare vet jag att hundens storlek och "storhetsvansinne" inte matchar alltid.
Min råtta, som jag kallar henne, är den mest anpassningsbara hund jag någonsin sett och mött. Hon ligger still inne, helst under täcke eller filt. Lika still som hon är inne kan hon vara livlig ute. Jag är friluftsmänniska så min hund får följa med på vandringar på flera mil. Hon har varit med och seglat och vi har tränat agility (med varierad framgång men vi hade väldigt roligt) och hon kan vara med nästan överallt. Nästan ingen är rädd för henne eller tycker hon luktar hund.
Det är mycket lättare att få hundvakt och jag kunde utan problem låta barnen gå ut med henne när de var mindre eftersom hon bara väger 3 kilo.
För mig är det den optimala rasen även om de såklart har några nackdelar, t ex är inte helt lätta att få rumsrena och inte helt lätt med tänderna (som verkar vanligt på små hundar). Hon behöver också lite kläder när det är riktigt kallt eller blåsigt.
Kontraster:
http://www.youtube.com/watch?v=n9qU3y934Ik
http://www.youtube.com/watch?v=L-ay0mbBvx0
Senast ändrad: