Ljuger barn?

[Mabuse]

Sv: Ljuger barn?

Fast jag fattar inte, då luras väl inte barnet?

Om det är ett fint (A) och ett fult (B) klistermärke, och man frågar vilket som är finast, så kan man ju säga sanningsenligt A. Och sedan nästa fråga: vilket ska apan få? Då kan man ju lika sanningsenligt säga B. Så får man själv det fina utan att ljuga eller luras?

 

[CillaW]

Sv: Ljuger barn?

då sa hon att efteorms pappan är död faller hans vårdnad till hans mamma, men eftersom hon inte orkar ta hand om barnen så har hans syster fått den.......

Barn må ljuga, men fastern fabulerar...

Tänk dig konsekvenserna om hon skulle haft rätt: kan man sälja umgängesrätten då? Autionera ut den på Tradera? Hyra ut den månadsvis?

Hmmm... "pojkvän"?
Är ni ihop igen...

 

[mimus]

Sv: Ljuger barn?

För storebror hade sagt att min pojkvän slog honom i rumpan. Och det hade han sagt i samband med att kusinen och han hade jagat varandra och på lek smiskat varandra i rumpan. Han hade sagt det helt allvarligt och fått frågan varför, om han hade gjort något osv, men då hade min son bara fortsatt leka. Nu heter det hos dem att min son blir misshandlad, han har ju dessutom blåmärken ( trädklättrare + lillebror...).

Det är bra att du inte tar så hårt på när barn far med osanningar, för det ingår i utvecklingen som stollan så bra beskrivit.

Och när vuxna ljuger så har det hänt något på vägen dit, och då är det riktigt otäckt om man dessutom är oempatisk och inte har lärt sig orsak/verkan och att ta ansvar för det man gör/säger.

Så då har vi kommit fram till att vi har olika synsätt på ordet "ljuga".

Vad som skrämmer mig, om vi tar din stora kille som exempel iom att du skapat tråden, avfärda ett påstående som ett barn säger med att -barn ljuger.

Du har fått många svar om att det är självklart.
Han ljuger om att han blivit slagen, dessutom har du fått ett råd att säga till honom att han inte får säga så igen, när han träffar sina släktingar.

Om vi tänker oss en hypotes. Att det skulle vara sanning det han säger?
Vad gör det med din sons känsloliv?


Nu vet jag ju efter hur du berättat att den sidan av släkten inte kan hantera en sådan information, oavsett om den är sann eller inte.
Men man måste alltid tänka en vända till, och det har ju du gjort, och jag tycker du ser väldigt klarsynt på den här situationen.

 

[Enya]

Sv: Ljuger barn?

Barn må ljuga, men fastern fabulerar...

Tänk dig konsekvenserna om hon skulle haft rätt: kan man sälja umgängesrätten då? Autionera ut den på Tradera? Hyra ut den månadsvis?

Hmmm... "pojkvän"?
Är ni ihop igen...

Nej, men vi var det då, vad ska jag kalla honom; föredetta pojkvän,blivande pappa till ett halvsyskon till Eric och Isaac......

Fastern drog en ren och skär lögn, som hon trodde jag skulle gå på. Men så dum var jag inte

 

[Enya]

Sv: Ljuger barn?

Självklart har jag funderat på om det är sant elelr inte, men kommit fram till latt det är trots allt inte det. Det skärmmer inte mig att han säger sånna saker, det finns andra barn som också gör det och barn säger ibland saker som låter helt fel men har naturliga förklaringar i alla fall. Man får tycka illa om F, men att gå från att tycka att han är självisk och liknande till latt tycka atthan slår på mina barn är lite överdrivet. Däremot skrämmer det mig att släkten tror på honom och LETAR fel på barnen och har anmält mig. Vad kommer att hända nu då? Kommer socialen att tro dem, ungen har ju sagt det och han har blåmärken ( förvisso en del på benen, men tydligen har han haft ett i ansiktet också när de träffat honom)? Jag vill inte ha problem pga att de så gärna ser att jag förlorar barnen- och jag vill inte förlopra dem för något som inte ens har en gnutta sanning i sig.

Ibland känner jag att jag skulle vilja ha en lugn stund...... det har jag inte med två små pojkar i huset, ännu mindre med den delen av släkten i närheten. Kan man skicka en bomb till dem?

Jag vet inte om jag har förklarat om släkten... Ena fastern och farmorn har svårt för att hålla sig till sanningen, och givetvis bedyrar de sin oskuld i det hela, medan andra fastern pekar ut båda som drivande i det här. Tydligen ska farmorn ha ringt henne och frågat om det inte varit dags att anmäla mig, flera gånger. Ingen i den familj håller sig till sanningen, de ljuger, är falska och överdriver allt så att DE står i god dager medan andra faller. Jag blir sååå trött på sånt. Varför kan folk inte vara ärliga...

 

[mimus]

Sv: Ljuger barn?

Jodå, du har berättat vad dem går för.

Som förra gången så är soc tvugna att öppna en barnavårdsutredning om det kommer in en anmälan.

Men som jag sa även den gången så tror jag att det redan finns massor i arkivet hos soc ang den släkten och hur de hanterar problem och som dem ser det orättvisor.

Soc kan inte komma och ta dina barn hur som helst, men de kommer träffa dig och se hur ni har det.
Och då tycker jag att du måste få dem att förstå att dina pojkar behöver dagis, som en annan stimulans.

Vad har Höör för kommunalstyre egentligen?
Byt kommun!

 

[Skuggfaxe12]

Sv: Ljuger barn?

Allt som oftast ljuger barn inte. De berättar världen som de ser den! Den värld som de upplever ser inte exakt likadan ut som vår, därför gäller det för oss vuxna att ha en livlig fantasi om vi ska se samma saker som dem, eller helt enkelt fråga dem hur det ser!

 

[Skuggfaxe12]

Sv: Ljuger barn?

Kom på en sak. Det är även så att små barn inte har samma grepp om saker som faktiskt har hänt eller ej. Men att utgå ifrån att barn inte ljuger är vad jag som pedagog fått lära mig!

 

[Stollan]

Sv: Ljuger barn?

Nja en 2 åring behåller inte en leksak för att missunna andra á "haha nu fick du inte den". Så mentalt lång fram är inte en 2 åring i sin utveckling ännu. En 2 åring är här och nu och inget annat.
En 4 åring har längre tidsuppfattning och är mer än bara här och nu.
Jag tror vi pratar om varandra för jag har aldrig lagt på ljugande som en egenskap på ett barn på samma sätt som att jag inte lägger slagande, bitande, klappande, cyklande, ridande osv som egenskaper heller.
Ljuga är ingen som helst egenskap som man beskriver barnet på.
Man måste skilja på don och person helt enkelt.

 

[Enya]

Sv: Ljuger barn?

Jodå, du har berättat vad dem går för.

Som förra gången så är soc tvugna att öppna en barnavårdsutredning om det kommer in en anmälan.

Men som jag sa även den gången så tror jag att det redan finns massor i arkivet hos soc ang den släkten och hur de hanterar problem och som dem ser det orättvisor.

Soc kan inte komma och ta dina barn hur som helst, men de kommer träffa dig och se hur ni har det.
Och då tycker jag att du måste få dem att förstå att dina pojkar behöver dagis, som en annan stimulans.

Vad har Höör för kommunalstyre egentligen?
Byt kommun!

Nja jag trori nte det finns något gammalt hos soc om den släkten, däremot finns där ju ena fastern som har problem , stora sådana, med äldsta dottern på 14 år, som stjäl från folk, öjuger, behandlar familjen illa, lyder inte och slår på sin mor. Och en kommetar från socialen är att hon har dessa problemen med tjejen delvis pga avsaknaden av regler och gränser, man kan inte börja sätta gränser till en 14 åring utan att det blir vilda protester, det är sådant man arbetar in när barnen är små så att de faktiskt förstår gränserna. Hon kämpar sig blå för att försöka få fosterfamilj till tösen, men soc säger att det inte går att få sådan bara pga detta.

Och så undrar denna fastern varför jag inte vill läömna mina barn hos henne.......

Jag vet att jag inte förlorar barnen, men förståndet är inte alltid vaket när jag tänker sådana tankar

Ja dagis har jag tagit upp med dem och jag tror de komemr gå på den linjen lite grann med, är förhoppningsvis inte alltför svårtatt få en plats....

 

[Enya]

Sv: Ljuger barn?

Allt som oftast ljuger barn inte. De berättar världen som de ser den! Den värld som de upplever ser inte exakt likadan ut som vår, därför gäller det för oss vuxna att ha en livlig fantasi om vi ska se samma saker som dem, eller helt enkelt fråga dem hur det ser!

Jag är ledsen, men det där tror jag inte ett dugg på. Visst att de har livlig fantasi och svårt att skilja dröm från verklighet osv, men jag tror att barn visst kan ljuga för deras egen vinning skull, för att slippa skäll när de hittat på något, för att få något de vill ha osv

 

[Stollan]

Sv: Ljuger barn?

Jga tror att faster inbillar sig att det är som i filmerna som är från USA där man ärver vårdnaden av barn, där far- och morföräldrar kan i rätten få rätt till vårdnaden mm.
Jag får den uppfattningen ialla fall.
Hon lär bli varse om att detta inte är en film och vi bor inte i USA (jag vet inte hur det är med den punkten i verkligheten där egentligen) förr eller senare.

 

[mimus]

Sv: Ljuger barn?

Jo, jag tror med vi pratar förbi varandra

Och lika som man måste skilja på don och person, så får man lägga olika värderingar och nivåer på "ljuget".

 

[Enya]

Sv: Ljuger barn?

*kl*

Min mamma och alla mina syskon utom en var och tältade nu iveckan, mellan tisdag och fredag. Jag var hemma för jag skulle jobba, men barnen följde med dem. När de kommer hem och Eric träffar systern som inte följt med på tältningen så sa han " Mamma drog mig i håret i går". Min syster gick till min mamma och berättade det inför henne och alla som varit med och tältat och alla sa att jag inte varit i närheten av Eric sedan i tisdags morse så det var helt omöjligt att jag skulle ha dragit honom i håret den dagen han sa. Dra honom i håret tror han nog annars att jag gör när jag klipper honom, för då kan han själv dra undan huvudet när jag håller i håret= dra i håret elelr när han någon gång inte velat komma in eller gjort nåt han inte får och springer i väg och jag efter för att ta in honom och fått fatt i hans långa hår när jag grabbat tag i axeln för att vända honom. För hans del är det ju att dra i håret.

Jag säger inte att han ljuger om det men han talade ju inte heller sanning. Verkligheten uppfattas olika för barn och vuxna egentligen och han trodde nog fullt och fast på att jag dragit honom i håret just den dagen.

Eller som den gången Eric tog på sig sina skor och stod med huvudet neråt och knäppte dem.... F skulle kivas med honom och knuffade till med foten så han gungade till, Eric berättade det för min syster som berättade det för sin kurator som anmälde det till socialen; F hade sparkat Eric i rumpan. Ja, i Erics ögon var det väl att sparka, men det var ju på lek, vilket han ju var med på.

Jag är så trött på att alla ska tro vart enda ett ord av vad Eric säger utan att ens fundera över VAD det egentligen handlar om.

Isaac ska tydligen någon gång ha sagt att han inte vill hem utan vill stanna hos mormor..... varför är det givetvis för att jag vanvårdar honom och inte för att han just då hade skitkul hos mormor och itne varit där så länge?

 

[Litenvit]

Sv: Ljuger barn?

Borde inte den naturliga följden när ett barn berättar något som detta, att som vuxen fråga vidare och höra sig för om sammanhanget?
Det kan räcka med bara några få följdfrågor så hör man om det var på skoj, om det är en lösryckt del av ett helt annat sammanhang eller om det lutar mot att det verkligen är något dåligt som barnet varit med om.

För min egen del så berättade min dotter (i ettan) att hon blivit sparkad av flera andra barn i skolan. Under några sekunder hann jag väl hetsa upp mig ganska mycket, men jag är glad att jag aldrig hann visa något utan jag fann mig och frågade lite mer om vilka som gjort det och var.
Det visade sig att det var på idrotten, när de spelade fotboll och hon hade bollen... De försökte dribbla bort bollen ifrån henne och en del träffade s a s inte bara bollen i försöken.

Jag undrar om det inte är så att barn ganska tidigt lär sig vad som triggar igång vuxna, hur man får den odelade uppmärksamheten vänd mot sig. Att "droppa" intressanta upplysningar som får igång vuxna kan vara en variant. Om de vuxna sedan sväljer det med hull och hår och inte ens försöker få reda på bakgrunden så blir effekten ännu "bättre". För här stämmer det ju helt klart att små barn inte har klart för sig vilka följder sådana kommentarer kan ge.

 

[Litenvit]

Sv: Ljuger barn?

Isaac ska tydligen någon gång ha sagt att han inte vill hem utan vill stanna hos mormor..... varför är det givetvis för att jag vanvårdar honom och inte för att han just då hade skitkul hos mormor och itne varit där så länge?

...och mina barn har aldrig velat gå hem från dagmamman/dagis när det var dags för hämtning.
För att vi är så hemska hemma, eller för att de - som du skrev - faktiskt har kul där och är så trygga att de inte måste hålla sin mamma och pappa i handen för att ha skoj hos andra människor..?

 

[Enya]

Sv: Ljuger barn?

...och mina barn har aldrig velat gå hem från dagmamman/dagis när det var dags för hämtning.
För att vi är så hemska hemma, eller för att de - som du skrev - faktiskt har kul där och är så trygga att de inte måste hålla sin mamma och pappa i handen för att ha skoj hos andra människor..?

Båda mina barn är trygga med mormor och de HAR ibland roligare där än hemma, för där är ibland nya leksaker och även när där inte är nya leksaker så upplevs de nya, dessutom är det kul att busa med mormor för det är inget som de gör varje dag ju.

Men i kuratorns anmälan från min syster så var det att Isaac inte ville följa med hem vid ett tillfälle. Det var också att barnen var hungriga när de kom till mormor, men är det så konstigt när vi äter lunch vid ett och jag åker hemifrån vid mellan kvart i tre och tre på dagen och de då får frukt och liknande innan vi åker precis? Det har också varit så att Eric har ätit dåligt och då är han lite extra hungrig och tror han ska få något bättre hos mormor och gå och småäta.... Det är inget som mormor tillåter utan det tillåter min syster.....

Men nej, folk hör bara det barnen säger och struntat i at kolal upp det.

 

[mimus]

Sv: Ljuger barn?

*kl*

Min mamma och alla mina syskon utom en var och tältade nu iveckan, mellan tisdag och fredag. Jag var hemma för jag skulle jobba, men barnen följde med dem. När de kommer hem och Eric träffar systern som inte följt med på tältningen så sa han " Mamma drog mig i håret i går". Min syster gick till min mamma och berättade det inför henne och alla som varit med och tältat och alla sa att jag inte varit i närheten av Eric sedan i tisdags morse

Det här är vad jag tror Eric sa till din syster.

- Jag har varit borta från min mamma länge och jag längtare efter henne. Jag vill vara med min mamma, inte iväg med andra.


Men ofta så pratar barn och även vuxna det omvända språket.

Just som beskrivs ovan, barn som inte vill bli hämtade från dagis och vägrar att går hem.
Det är deras sätt att tala om att de känner sig bortlämnade/avisade.

Jag jobbar ju hela helger som du vet, när min son var mindre runt 3-5 års åldern, så var det ett helvete att komma hem på måndageftermiddagarna.
Då hade jag varit borta sedan fredagen.

Han avvisade mig så tydligt, ville inte gå hem från dagmamman, vägrade åka och handla, ville inte äta middag allmänt sur och trasslig.
Jag för egen del, var trött och inte speciellt smidig och kände mig ledsen.

Men det han ville säga med detta sätt var ju hur mycket han saknat mig.

 

[Litenvit]

Sv: Ljuger barn?

Det här är vad jag tror Eric sa till din syster.

- Jag har varit borta från min mamma länge och jag längtare efter henne. Jag vill vara med min mamma, inte iväg med andra.


Men ofta så pratar barn och även vuxna det omvända språket.

Just som beskrivs ovan, barn som inte vill bli hämtade från dagis och vägrar att går hem.
Det är deras sätt att tala om att de känner sig bortlämnade/avisade.

Jag jobbar ju hela helger som du vet, när min son var mindre runt 3-5 års åldern, så var det ett helvete att komma hem på måndageftermiddagarna.
Då hade jag varit borta sedan fredagen.

Han avvisade mig så tydligt, ville inte gå hem från dagmamman, vägrade åka och handla, ville inte äta middag allmänt sur och trasslig.
Jag för egen del, var trött och inte speciellt smidig och kände mig ledsen.

Men det han ville säga med detta sätt var ju hur mycket han saknat mig.

Jaha?
Så de ungar som gråtande kastar sig om halsen på sina föräldrar när de hämtas på dagis, de menar då vaddå med det?

Du får ursäkta att jag tycker att det låter lite som mumbojumbo. Ett barn som inte absolut springer hem med mamma när hon hämtar på dagis, ser jag snarare ett tryggt barn som faktiskt har kul, utan några märkliga undermeningar. Varför ska det innebära att de vill straffa föräldrarna

Sedan beror det väl på HUR mycket de kinkar när de ska hämtas, kanske?

 

[mimus]

Sv: Ljuger barn?

Jaha?
Så de ungar som gråtande kastar sig om halsen på sina föräldrar när de hämtas på dagis, de menar då vaddå med det?

Du får ursäkta att jag tycker att det låter lite som mumbojumbo. Ett barn som inte absolut springer hem med mamma när hon hämtar på dagis, ser jag snarare ett tryggt barn som faktiskt har kul, utan några märkliga undermeningar. Varför ska det innebära att de vill straffa föräldrarna

Sedan beror det väl på HUR mycket de kinkar när de ska hämtas, kanske?

Självklart handlar det om nyanser, och hade detta inte varit ett internet forum så hade det framgått tydligare.
Barn har så otroligt olika utrycksätt, och man måste självklart se helheten, i alla fall kunna tänka sig hur situationen ser ut runtom kring

De ungar som gråtande kastar sig om halsen på sina föräldrar har ett annat uttryckt sätt.
De barn som inte springer hem med mamma utan tryggt leker kvar och har kul, uppfattar jag exakt som du.
Just så var ex min son alla andra dagar, men inte då jag varit borta länge.

Att ta en situation ur sitt sammanhang kan misstolkas, och då blir tolkningen svår att förstå.
Men jag hoppas Enya begriper.

Nej, jag tror inte Eric ljuger, men jag tror med stor säkerhet att han vill förmedla något, även om han tillsynes gör det på ett, för omgivningen "oförståeligt" sätt.
Han måste lära sig att det absolut inte är "okej" att säga sådant och få andra uttrycks sätt.
Balansen mellan att inte acceptera ett beteende och samtidigt vara en stabil, trygg och förstående förälder är inte lätt alla gånger.

"mera mumbojumbomimus"