Ja, jag känner igen mig..... Hade ocksá en schäfer som hade lite saker för sig...
Hon var misstänksam mot människor ocksá, men de hon lärde känna, bara älskade hon.
Hundar gjorde hon alltid utfall mot i början och ibland naffsade lite. Andra hundar och hundar hon kände var hon hur kärvänlig mot som helst....
Vi hade fighter varenda gáng vi var ute och gick och det vändes till slut till nágon slags hat-kärlek, eftersom hon var underbar hemma.
I slutändan, efter att ha fátt hjälp av instruktörer och
"särskilda" hundmänniskor, sá gav jag upp.
Hade först sagt till mig själv att den dagen det hände sá skulle hon tas bort, ville inte överláta alla brák till nágon annan.
Men sedan hände nágot.... ett äldre par boendes pá en gárd utan nágra närmare grannar (och med erfarenhet av 4 tidiare schäfrar) ville ha henne.
Jag tänkte att det är ju bättre att undvika alla problemfaktorer än att jobba med dem utan resultat.
Sagt och gjort.... nu már hon hur bra som helst.
Visst undrar jag ibland om jag kunde gjort nágot annorlunda, men det spelar ingen roll eftersom hon már sá pass mycket bättre nu.