Livet - Ska det vara såhär?

[oviktig]

Förlåt för bittert inlägg.

Är sur och irriterad mest hela tiden.

Ser inte riktigt meningen med livet. Känner inte riktigt att det är värt att anstränga sig för.

Dagarna på jobbet är så otroligt långa. Pendlar med tåg som tar 25 min enkel resa + väntetider runt det. Går hemifrån 6:30 varje morgon, och är hemma igen ca 17:15. Försöker vara i stallet till 17:30 för att förhoppningsvis vara hemma till 20:30. Ibland 21:30.
Jag lagar aldrig mat, bara på helgen. Om jag orkar.
Har precis flyttat, men orkar inte få ordning på det som fortfarande är i flyttkartonger. Funderar på att be om hjälp med att packa upp, men vet inte om jag pallar det. Vill inte ha massa frågor om vart alls ska vara, för de vet jag ju inte. Köket och dess prylar är på plats. Även toan. Så det funkar att bo där.

För två månader sedan kollapsade jag på jobbet. Fick en panikattack. Tappade omdömet totalt, visste varken ut eller in. Bara grät! Jag är jätterädd att jag ska känna så igen.

Jag är en väldigt lugn och sansad person. Men hjärtat klappar i ilfart och den inre stressen är otroligt svår att bli av med. Behövs inte mkt för att den ska växa. Men inget syns.

Jag är trött på att ha det så här. Men vet inte hur jag ska ta mig ur det. Ser ingen lösning på det hela. Hästen är mitt allt, utom honom skulle jag inte ha något att se fram mot. Så att göra mig av med honom, skulle vara att gräva hålet ännu djupare.

Det känns som att jag inte är ensam om dessa känslor och bekymmer. Någon mer som känner igen sig? Någon som lyckats reda ut det hela till något bättre?

 

[hier]

Sv: Livet - Ska det vara såhär?

Har du möjlighet att ta ut ett par semesterdagar för att få sova lite och bara vara? Ta en långhelg kanske? Du behöver vila.

 

[Jadzia]

Sv: Livet - Ska det vara såhär?

Korta ned restiden och skaffa medryttare till hästen?
Går det fortare att köra bil till jobbet och du har bil, ta den istället för tåget. Annars är medryttare ett bra tips för att få loss lite tid som du kan lägga på vila och slippa stressa.

 

[Smulan75]

Sv: Livet - Ska det vara såhär?

Nej livet ska inte vara så!

Men för de flesta är dagarna så långa inkl restider när man jobbar heltid
Det är stressigt att få ihop det om man har häst, barn & jobb. Men jag tror att man måste hitta känslan av att man trivs på sitt jobb - eftersom man tillbringar så mycket tid där, det behöver inte alltid vara att man har ett jättekul jobb men kanske att man istället har arbetskamrater som man trivs med.

För mig är stallet oxå mitt andningshål. Om jag inte haft hästarna och familjen hade jag nog sagt upp mig och åkt iväg och gjort något mycket "roligare". Men de timmar jag tillbringar i stallet varje kväll är den tiden som för mig är värdefullast och som gör allt annat "slit & stress" värt besväret.

 

[Hermelin]

Sv: Livet - Ska det vara såhär?

Du får fundera var du kan hitta kraft. Där är vi alla olika och det är bara du som vet. Vad kan du göra för att t ex hitta kraft att göra iordning hemmet? Att leva i ett ouppackat hem lär ju inte göra dig piggare. Så om du fick önska fritt - vad skulle ge dig kraft?

 

[Skjøldur]

Sv: Livet - Ska det vara såhär?

Rådet att skaffa medryttare har du fått förr här, men kanske passar det inte dig.
Om hästen är ung eller på något sätt svår så kan det ju innebära ännu mer oro om du låter någon annan rida. Men kan du inte helt enkelt ge din häst vintervila?
Betyder ju inte att du inte kan göra något alls tillsammans med honom, bara att du inte rider. Då och då kan du ju hålla på med övningar från marken. På så vis kommer du in från stallet senast kl sju. Jag vet hur det är att flytta ensam. Lätt att få hjälp vid flytten men resten får man oftast fixa själv. En låda i taget... Tar oftast tid innan man känner sig hemma. Flyttningar tar en massa energi! Nästa gång du blir förkyld eller så kanske det är bäst du sjukskriver dig en hel vecka. Ta en hälsovecka då och proppa i dig allt möjligt som är nyttigt, hämta kraft.

 

[Blueberry]

Sv: Livet - Ska det vara såhär?

Vad äter du?

Det låter nämligen som att det kan vara en bra idé att balansera upp nivåerna av serotonin och dopamin i din hjärna.
Att se det ur ett biokemiskt perspektiv kan vara väldigt konkret. Det är trots allt i hjärnan som det händer, så det är en bra idé att börja där

 

[Jadzia]

Sv: Livet - Ska det vara såhär?

Fullservice är också ett alternativ. Så kan du ägna tid åt att bara umgås med hästen och du måste ändå inte åka ut varje dag.

 

[kolblakkur]

Sv: Livet - Ska det vara såhär?

Så känner jag också när det blir ett ekorrhjul, dvs kontorstider med pendling, hästar, ett hem att ta hand om, en partner att umgås med, husdjur att vara med - det funkar inte! Det är inte så livet ska vara.
Så jag har tagit beslutet att gå ner till 50% och endast arbeta kvällar och helger. Kommer arbeta i två veckor och sedan vara ledig i två veckor - varje månad. Min rekommendation är at ta ut semesterdagar eller kör två heldagar för att få ordning i lägenheten så det stressmomentet försvinner. Sedan hade jag försökt ändra tjänstgöringsgraden.

 

[Rie]

Sv: Livet - Ska det vara såhär?

Finns det kanske någon duktig person/kusk som kan tömköra hästen en dag/vecka?
Då får den ju jobba ändå utan att bli riden och TS får en liten andningspaus...

 

[gulan]

Sv: Livet - Ska det vara såhär?

Hästen är mitt allt, utom honom skulle jag inte ha något att se fram mot. Så att göra mig av med honom, skulle vara att gräva hålet ännu djupare.

Hur kan ett djur bli viktigare än ens egna hälsa? Låter säkert både provocerande och känslokallt. Men jag menar det. Jag anser att hästar sliter ut sina hästägare. Speciellt om dessa har 1. låga inkomster och egentligen inte råd. 2. Krävande arbete som gör att tiden inte räcker till både arbete och häst efter jobbet. 3. Sjuka och utmattade människor mår inte bra av att ha fulltidsansvar för en häst.
Hästar suuuger kraft och energi.
gulan

 

[Skjøldur]

Sv: Livet - Ska det vara såhär?

Jag har en egen pålle; Skjöldur, som för tillfället är utlånad. Men det är inte för att jag inte orkar med honom utan för att jag inte hittat någon stallplats här på bygden där han (och jag) skulle trivas. Han är en enkel, lättriden islänning, dessutom frisk och sund. På sina 18 år har han behövt veterinärhjälp fyra gånger och det är inte mycket! Att ha honom, sköta, rida och umgås med honom ger mer energi än det tar. Han blir inte stollig av att vila en vecka, det blir visst en del andra. Jag förstår att du älskar den häst du har och kanske inriktar du dig på att tävla, men orkar du inte med den så är det som det är. I så fall är det bättre att ha en trevlig skogsmulle... En som de flesta klarar av och som är billig i drift.
Om du inte orkar med och blir sjuk så förlorar du kanske allt till sist, så tänker jag själv ibland då jag slappar istället för att ta itu med fönstermålning mm här på gården. Framför mig, mellan mig och tangentbordet sitter min katt och spinner som en pigg moped och ute funderar hönsen på att gå in för nu skymmer det. Ingendelarna kräver mycket av mig. Djursällskap kan man ha utan att ha häst. Jag hoppas du snart finner balans i tillvaron och blir livsglad igen. Lycka till med allt.

 

[MM]

Sv: Livet - Ska det vara såhär?

Fast för mig är det tvärtom. Min häst är mitt andningshål när livet känns som värst. Dit åker jag för lugn och ro. Kunna slappna av, kravlöst, egen tid, ingen stress eller press.
Det ger mig glädje, min häst gör mig glad även i allt elände.

Kanske är samma för ts?

 

[Thaliaste]

Sv: Livet - Ska det vara såhär?

Att först lägga 11 timmar på jobb inkl transport till och från, och sedan 3-4 timmar i stallet känner jag få som INTE skulle bli så trötta att de inte dessutom orkar laga mat, städa och flytta. Ska man sova 8 timmar så är det ju bara en timme kvar av dygnet...!

Även om du älskar din häst och den och arbetet runt dig i sig ger dig energi så kan det bli för mycket av det goda. Och oavsett hur kul något är så ger det en inte fler timmar på dygnet och du är inte mer än människa.

Det här är ju knappast hållbart som du redan märkt, och hur du prioriterar lösningen kan ju bara du avgöra men några förslag:
* Dra ner på tiden i stallet genom att skaffa medryttare eller dra ner på dina egna krav på vad du behöver göra när du är där (kanske kan hästen vila lite mer?)
* Flytta hästen närmre om det är transporten till och från som tar tid
* Låna ut hästen helt tills du kommit ikapp själv i livet
* Byt jobb så att du kan spara tid där
* Gå ner i tid (men tänk på att det även påverkar sjukpenning, pension etc)

 

[Mabuse]

Sv: Livet - Ska det vara såhär?

Kan du byta jobb? Dina arbetsdagar låter rätt normallånga, men när du beskriver ditt jobb låter det mest som nånting du sitter av, för att kunna leva livet utanför jobbet. Klart det blir stressigt då, om du ska hinna hela livet mellan 17 och 22 på kvällen.

Vad skulle du vilja ha i ditt liv som du inte har nu?

 

[Fiorano]

Sv: Livet - Ska det vara såhär?

*kl*

Jag blir så förvånad att folk här ser det som att hästen är problemet. Liksom va? läser ni inte TS inlägg? Det är ju hästen som är vad som gör livet värt nåt! Är långt från konstruktivt att säga att hon ska hitta en medryttare eftersom de kommer att göra att värdelösheten sätter sig ännu mer.

TS:
*Om du har möjlighet rent ekonomiskt gå ner i arbetstid. Åtminstone för en tid. Kanske sjukskrivning eftersom du uppenbarligen inte mår bra.
*Ta tag i lägenheten-det kommer att göra större skillnad än du tror!
*Se över din kost och ät bra, gör också större skillnad än du tror.

För nej, livet ska inte vara så där.

 

[Jadzia]

Sv: Livet - Ska det vara såhär?

Alltså, man ska inte sjukskriva sig för att fritiden gör en för trött för att jobba. Prioritet ett är att försörja sig. Den ork och tid som sedan blir kvar, den kan man lägga på hobbies. Vi ska vaea tacksamma att vi bara behöver jobba 40 h/v och har råd att ha fritid. I resten av världen ser verkligheten mycket annorlunda ut.

Det här är något som vi i vår bortskämdhet glömt bort. Inställningen numera verkar vara att arbetet inte får ta energi från fritiden. Om man inte orkar lattja runt 4-5 timmar om dagen då är det jobbets fel och man ska då slippa. Vem ska då försörja er?

Om man vantrivs med sitt jobb och därför är trött, byt då jobb.

 

[Thaliaste]

Sv: Livet - Ska det vara såhär?

*kl*
Jag blir så förvånad att folk här ser det som att hästen är problemet. Liksom va? läser ni inte TS inlägg? Det är ju hästen som är vad som gör livet värt nåt! Är långt från konstruktivt att säga att hon ska hitta en medryttare eftersom de kommer att göra att värdelösheten sätter sig ännu mer.

Har man en hobby som tar 4 timmar om tagen, och man mår så dåligt om TS uppenbarligen gör så är det väl rätt rimligt att man minskar ner sin hobby lite? Att ha häst är ju inte något man måste ha 25-30 timmar i veckan, det finns alla varianter från lite till mycket vilket TS fått tips om i tråden om hur det kan lösas. Det är inte en mänsklig rättighet att lägga 4 timmar i stallet varje dag, även om det är trevligt om man kan.

Själv höll jag på att bränna ut mig på de älskade hästarna som skulle skötas tillsammans med heltidsjobb och sjukdom, en gång i tiden.

 

[stjarnfrugt]

Sv: Livet - Ska det vara såhär?

Fast jag håller inte riktigt med där...

Jag är också en person som upplever livet lite som TS. Allt är stress, plikter, jobb och "tråkgöra" som att ta tag i boendet, städa, handla, laga mat etc. Kort sagt sånt som man tyvärr måste göra som vuxen person.
Stallet är min fristad och det som faktiskt känns värdefullt i livet, i den mån det nu går att inte låta övriga livet påverka orken i stallet. Jag vill egentligen inte dra ner på stallet. Men tyvärr inser jag ju att jag inte kan komma ifrån resten, så för att orka med helheten inkl häst så borde jag nog ha en dag hästledigt i veckan.

Den dagen skulle jag ägna åt saker som vanligtvis gör mig stressad - dvs laga mat så det finns matlådor övriga dagar, städa, träna, kanske ringa en kompis eller ta en lång promenad etc. Kort sagt sånt jag inte hinner/orkar efter jobb och stall. För min stress handlar ofta om att jag känner att tiden och orken är för liten för att göra sånt vardagsjobb. Det skulle underlätta mkt för mig att ha en stallfri dag i veckan, speciellt då jag jobbar 7 dagar i rad oftast.

Jag skulle inte vilja gå ner i tid och således förlora en del av pensionssparande, månadsinkomst osv. Mitt jobb är dessutom ett sådant som inte accepterar att man går ner i tid av andra orsaker än föräldraskap eller sjukdom. vi har inte folk som kontinuerligt täcker upp för ett manfall, utan då får mina kollegor ännu mera jobb istället.

 

[oviktig]

Sv: Livet - Ska det vara såhär?

Tack för alla svar! :-)
Väldigt tacksam att ni bryr er och kommer med förslag!

Kan du byta jobb? Dina arbetsdagar låter rätt normallånga, men när du beskriver ditt jobb låter det mest som nånting du sitter av, för att kunna leva livet utanför jobbet. Klart det blir stressigt då, om du ska hinna hela livet mellan 17 och 22 på kvällen.

Vad skulle du vilja ha i ditt liv som du inte har nu?

Typ exakt så.

Jag vill ha hus, man och barn, och en hund
Och jag vill känna glädje att gå till jobbet .
Jag har ett fast heltidsjobb som enligt mig är bra betalt. Men det ligger på fel plats. Jag kollar ju jobbannonser då och då, men det är ont om jobb inom min bransch. Det finns gott om det i storstäder, men inte i små städer eller i närheten av där jag bor.

Perfekt hade det varit om jag kunde gå (även köra) på 5-10 min till jobbet. Och känna att jag längtar dit.
Nu känner jag mig besatt av ledighet och önskar lediga dagar mest av allt.