Min erfarenhet är att linoljefärgen slits, men på ett vackert sätt, med tiden ser man att möblerna använts (tex på framkanten av stolssitsen kommer träet fram lite grand) och det är väl egentligen inte så fel (tycker jag).Den måste rimligen vara hållbar, dörrkarmarna i sommarhuset har såvitt jag vet inte målats om sedan 1923, ingen har målat dem de senaste 40 åren i alla fall, Och de ser tiptop ut.
Vi hade linoljefärg till fönsterkarmen och listerna i vårt rum för fyra år sedan. Man måste ha mycket lite på penseln! Tror folk målat för tjockt när det inte blir bra. Tog ett tag att torka men är finfint. Köpt kanske har allt för slityta. Färgen är mäkta dyr men väl värt det, dryg som sjutton. Ångrar väldigt mycket att vi har en plastfärg på vår kista innan, det luktade hemskt och färgen var hemsk att arbeta med. (De sa den var vattenlöslig och vänlig, pyttsan.)
Sedan linolja gulnar i visst ljus och går åt ett annat håll i annat ljus. Vi har oxblodsrött som gulnar fint. Andra färger kanske man ska reflektera över i vilket ljus de hamnar och om de kommer gulna eller mörkna eller hur det var.
Linoljefärgen gulnar i frånvaro av dagsljus (tänk baksida av sänggaveln, insida av stängd låda), men det gula försvinner när ytan utsätts för dagsljus igen.