Sv: Linjeavel - vågar man?
Jag har också många gånger funderat på detta med linjeavel, vad som är linjeavel och vad som är inavel?
Har sett exempel på stamtavlor där sto har betäckts med hingst och fått stoföl som i sin tur betäckts med samma hingst, alltså hennes far
, är detta linjeavel? egentligen tycker jag inte att avelsföreningarna borde godkänna en sådan framavlad häst, den borde inte få bli stamboksförd men så länge leden är godkända så är allt ok
Vet om en godkänd hingst vars föräldrar är halvsyskon med varandra, är detta linjeavel? Vad vet man om defekter på sådana hästar, man pratar ju mycket om nedärvbara defekter. Men bara för att första-ledet är fritt från äftliga fel så betyder ju inte det att det inte kan dyka upp längre fram i i 2-3 kanske 4 led?? någon som vet om man forskat i detta?
Min egen uppfattning om linjeavel är att ha samma häst i 2+3 led eller längre ifrån, jag vet att många framgångrika stuterier har experimenterat och fått fram sina egna blodslinjer genom (min mening) inavel. Och det har ju blivit bra, det som syns i alla fall.
Själv skulle jag aldrig komma på tanken att betäcka mina avkommor (samma mamma) med varandra hur bra de än skulle matcha varandra.
En annan aktuell tråd här på buke handlar om seriös eller oseriös avel.
Är nära "linjeavel" (1+2, 2+2) seriös avel?
Nu får jag väl många hugg emot mig
!!
Men jag vill bara veta folks mening, även om ni köpt en bra linjeavlad individ, hade ni själva avlat fram den om ni fått styra?