Sv: Levad
Okidoki, nu har jag testat på väg från hagen. Tyvärr kom jag ihåg fel, så det blev en kupad handflata på nosryggen i stället för ett finger. Men det gick inte åt särskilt mycket kraft, så ett finger hade kanske funkat det med. Det var i alla fall en otroligt häftig känsla att ha hans nosrygg i handen när han piafferade in i den. Känslan kan nog närmast beskrivas som ett mjukt varmt handslag. En otrolig känsla av närhet. Han hade förstås inget huvudlag på sig, det enda som fanns där var min hand och min smackning.
Hästen i fråga har fram till för en vecka sedan i stort sett bara tramptränats framåt, eftersom han blir mycket upprörd om han känner sig fast eller instängd i samlingen. Pelarer är alltså helt otänkbart, han måste alltid veta att han kan bli utsläppt ur samlingen. Piaff på stället har vi bara övat på allvar i en dryg vecka.
Som sagt, en oerhörd känsla av närhet... Måste testa någon mer gång!
Okidoki, nu har jag testat på väg från hagen. Tyvärr kom jag ihåg fel, så det blev en kupad handflata på nosryggen i stället för ett finger. Men det gick inte åt särskilt mycket kraft, så ett finger hade kanske funkat det med. Det var i alla fall en otroligt häftig känsla att ha hans nosrygg i handen när han piafferade in i den. Känslan kan nog närmast beskrivas som ett mjukt varmt handslag. En otrolig känsla av närhet. Han hade förstås inget huvudlag på sig, det enda som fanns där var min hand och min smackning.
Hästen i fråga har fram till för en vecka sedan i stort sett bara tramptränats framåt, eftersom han blir mycket upprörd om han känner sig fast eller instängd i samlingen. Pelarer är alltså helt otänkbart, han måste alltid veta att han kan bli utsläppt ur samlingen. Piaff på stället har vi bara övat på allvar i en dryg vecka.
Som sagt, en oerhörd känsla av närhet... Måste testa någon mer gång!
