Sv: Leka själv?
Vem har sagt att det inte är självklart?
Men man kan ju fortfarande vara den typen av förälder/syskon/tant som gärna hjälper ett blygt barn lite in i sociala sammanhang eller försöker hjälpa ett socialt barn att kunna ha roligt ensam ibland. (Inte överdrivet, bara så att man klarar situationerna om de skulle uppstå.)
(Det känns naturligt för mig, trodde det var vanligt att man ville vidga vyerna lite. Introducera vatten för ett barn som föredrar att inte bada, eller visa att man kan klättra, eller köpa en rolig bok för att visa att det kan vara kul att läsa, plocka fram block och kritor någon gång. Självklart inte i tron att barnet kommer att bli en säl, en klätterapa, en läslus eller en konstnär. Bara underlätta lite för saker man kan stöta på i framtiden.)
De flesta verkar tycka att det är självklart att ett barn som inte klarar sociala sammanhang alls får lite hjälp in i leken med andra barn. Men samtidigt verkar det lite mindre självklart att uppmuntra ett socialt barn att ha förmågan att kunna ha roligt ensam, också.
Eller så låter man det vara, såklart. (Och det är väl självklart att barn sedan leker olika mycket ensamma och med andra barn beroende på personlighet oavsett. Men jag har reflekterat över hur sjukt tråkigt vissa av mina kusiner haft när de kunde haft roligt med en bok, ett block, patiens, en håv tex. 12-14 år gammal och klänger och hänger på sin mamma i en vecka för att de inte fick med en kompis i rätt ålder och syskonen har blivit 17 o kusinerna är 25. Det enda som hägrar är dataspelstimmarna.)
Vem har sagt att det inte är självklart?
Men man kan ju fortfarande vara den typen av förälder/syskon/tant som gärna hjälper ett blygt barn lite in i sociala sammanhang eller försöker hjälpa ett socialt barn att kunna ha roligt ensam ibland. (Inte överdrivet, bara så att man klarar situationerna om de skulle uppstå.)
(Det känns naturligt för mig, trodde det var vanligt att man ville vidga vyerna lite. Introducera vatten för ett barn som föredrar att inte bada, eller visa att man kan klättra, eller köpa en rolig bok för att visa att det kan vara kul att läsa, plocka fram block och kritor någon gång. Självklart inte i tron att barnet kommer att bli en säl, en klätterapa, en läslus eller en konstnär. Bara underlätta lite för saker man kan stöta på i framtiden.)
De flesta verkar tycka att det är självklart att ett barn som inte klarar sociala sammanhang alls får lite hjälp in i leken med andra barn. Men samtidigt verkar det lite mindre självklart att uppmuntra ett socialt barn att ha förmågan att kunna ha roligt ensam, också.
Eller så låter man det vara, såklart. (Och det är väl självklart att barn sedan leker olika mycket ensamma och med andra barn beroende på personlighet oavsett. Men jag har reflekterat över hur sjukt tråkigt vissa av mina kusiner haft när de kunde haft roligt med en bok, ett block, patiens, en håv tex. 12-14 år gammal och klänger och hänger på sin mamma i en vecka för att de inte fick med en kompis i rätt ålder och syskonen har blivit 17 o kusinerna är 25. Det enda som hägrar är dataspelstimmarna.)
Senast ändrad:
. Det kanske ändrar sig när han blir äldre, jag vet inte. Men än så länge fungerar det väldigt bra på just lekplanet! Han städar t o m för det allra mesta själv, utan någon påminnelse^^
