Leka själv?

[Björk]

Sv: Leka själv?

Alltså, helt utan belägg utan mer en notering i bekantskapskretsen: det verkar vara ett ganska vanligt mönster att stora inte leker ensam, men lilla gör det. Det är så i min familj också och jag kan inte riktigt säga vad det beror på. Kanske att man är mer fokuserad på utveckling med den stora så att den är van vid att triggas av instruktioner och feedback och tycker att det är tråkigt att inte ha någon att spegla sig i. Min lilla kan leka långa stunder själv och iscensätter olika händelseförlopp med sina leksaker eller när han ritar.

Samma mönster hos oss. Lilla leker bra själv (2 år) och stora gör det inte.

Jag inbillar mig att det också är så att vi hade verkligen ALL fokus på stora fram tills han blev storebror vid 3,5 år. De åren bodde vi dessutom i lägenhet och hade ALL fritid att ägna åt honom (nu kräver ju trädgård och hus något mer i arbete än vad lägenheten krävde). Han blev kanske "bortskämd" med ständig föräldrauppmärksamhet? Men jag skulle ändå inte göra annorlunda eller säga att det är "fel". Det var ju så vi valde att göra; han var ju vårt första barn som vi verkligen VILLE vara med jämt.

Lilla blir ju van redan från start att få dela sina föräldrar med ett äldre syskon. De KAN liksom omöjligt få samma fokus som stora fick i samma ålder. Och lär sig kanske därför att bli lite mer självständiga?

 

[Mabuse]

Sv: Leka själv?

Är det inte bara skillnad i personlighet då? Våra leker ungefär lika bra själva, började kunna göra det i samma ålder och ungefär lika länge. Om något verkar lillebror vara mer social och mer förtjust i interaktion.

 

[Soapbubble]

Sv: Leka själv?

Man måste ju börja någonstans om man vill ha en förändring

Jag har slutat med klockor och löften om lek efter en viss tid för det behövs inte längre. Mitt barn behöver inte det längre för att leka utan mig utan nu räcker det att jag styr barnet mot aktiviteter som jag vet barnret kan hålla på kan längre stund på egen hand.

 

[Björk]

Sv: Leka själv?

Är det inte bara skillnad i personlighet då? Våra leker ungefär lika bra själva, började kunna göra det i samma ålder och ungefär lika länge. Om något verkar lillebror vara mer social och mer förtjust i interaktion.

Jag skrev kanske inte det i mitt första inlägg? Men visst är det skillnad i personlighet. Men hur mycket är medfödd personlighet och hur mycket är/blir resultat av omständigheter/anpassning/fostran?

När mino nämnde att hon sett det hos flera så tänkte jag (vilket jag gjort även före det) att det kan ju vara något mer än bara personlighet. Jag tror det är lite både och.

Hur stor del som beror på äldst/yngst syskon eller oss föräldrar som ju faktiskt också är olika som föräldrar till barn 1 och 2 (bara det att 1:an var först och man inte var van i rollen gör naturligtvis att man är annorlunda i vissa aspekter till 2:an) eller egen personlighet är ju svårt att veta. Och spelar kanske mindre roll.

De är olika helt enkelt.

 

[mino]

Sv: Leka själv?

Apropå detta med personlighetsdrag så är jag nyfiken på vilken typ av personlighetsdrag ni tänker er påverkar intresset för ensamlek. Jag kan nämligen inte se någon förklaring i mina barns personligheter till mönstret som är hos oss att lilla leker ensam medan stora inte gör det. Båda barnen är sociala, båda gillar att leka. Lilla har möjligtvis något mer fantasi. Men stora är handlingskraftig och klurig. Men nej, jag kan inte komma på någon vettig förklaring och någon relevant personlighetsskillnad mellan dem annat än att det är ett inlärt beteende. Lite deppigt dock i så fall, för stämmer min teori så innebär det förmodligen att vi har uppmuntrat storas behov av att bli bedömd och bekräftad.

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Leka själv?

Spontant så tänker jag att det nog väldigt lätt blir så med första barnet, att man hela tiden finns tillgänglig. Om man som förälder har tid att bygga duplo eller läsa så tycker jag det känns svårt att låta bli bara för sakens skull, har man flera så går det inte att vara där på studs för båda två. Det tycker jag inte är något att bli deppig för, det blir nog folk av de större barnen också.

En kollega till mig har två pojkar på 29 och 27. Den äldsta är tydligen rätt speciell, lite översittartyp. Hon verkar säker på att det beror på att föräldrarna uppförde sig som om han var jordens medelpunkt tills han var två. Det känns ju helt orimligt, att de två första åren skulle påverkat honom så mycket.

Sen vet jag inte riktigt vad du menar med bedömd, men vi undviker i alla fall att säga att sonen ritar fint och sådär utan istället säga jag ser, vad roligt du har eller liknande. Men det var kanske inte så du menade.

 

[mino]

Sv: Leka själv?

Med bedömd menar jag att jag tror att vi har varit mer engagerade i att lära stora exempelvis att läsa och gett henne feedback och instruktioner. Att lilla nu börjar kunna läsa en del ord har gått av bara farten, det har skett utan att vi har sagt varken bu eller bä.

 

[Mabuse]

Sv: Leka själv?

Jag tänker mig att personlighetsskillnaden ligger i hur social vs hur självständig man är. Om valet står mellan att göra något andra vill tillsammans, eller det man själv helst vill ensam, så kommer olika människor välja olika. För en del är det viktigast att vara tillsammans, vad man gör är inte lika viktigt, och för andra är det viktigaste att göra det man vill, sällskap är en bonus.

 

[Badger]

Sv: Leka själv?

Apropå detta med personlighetsdrag så är jag nyfiken på vilken typ av personlighetsdrag ni tänker er påverkar intresset för ensamlek. Jag kan nämligen inte se någon förklaring i mina barns personligheter till mönstret som är hos oss att lilla leker ensam medan stora inte gör det. Båda barnen är sociala, båda gillar att leka. Lilla har möjligtvis något mer fantasi. Men stora är handlingskraftig och klurig. Men nej, jag kan inte komma på någon vettig förklaring och någon relevant personlighetsskillnad mellan dem annat än att det är ett inlärt beteende. Lite deppigt dock i så fall, för stämmer min teori så innebär det förmodligen att vi har uppmuntrat storas behov av att bli bedömd och bekräftad.

Fantasi och pysslighet? Fantasi nog att kunna leka själv, eller initiera lek känns viktigt för mig. Men är nog inte viktigt i allmänhet.

A är ganska bra på att leka själv (trots första barn och ensambarn) tydligen enl dagis. Tycker han är sådär bra på det hemma men ställer man sig och diskar och vägrar DVD så har han roligt! och så kan vi prata också under tiden. På dagis men knappt hemma kan han lägga pärlplattor osv helt uppslukad. (Har för mig att jag själv också var bra på att leka själv (minns och har hört från släkten), ensambarn, gener eller fostran, vem vet )

 

[Badger]

Sv: Leka själv?

Både och är väl vad man tänker sig är roligast.

 

[Mabuse]

Sv: Leka själv?

Ja, men om man nu inte kan få båda. Så är det ju ofta, att man måste välja, och då väljer folk olika, både vuxna och barn.

 

[Brandgul]

Sv: Leka själv?

Vårt äldsta barn kan roa sig själv max 20 min totalt över en hel dag. Jag är glad om han leker 3 minuter själv. Lillasyster leker och leker och pratar och pysslar på vare sig hon är själv eller med någon annan.

 

[Smulan75]

Sv: Leka själv?

Ja.

Min dotter har fått leka själv ända sen hon var liten. De gånger jag "leker" med henne är mer ovanliga än vanliga. Hur man lär om? ingen aning. fast när min dotter säger "jag har tråkigt" så svarar jag som plikttrogna mamman "Hitta på något" och sen får hon hitta på något själv eller sitta och ha tråkigt - vilket hon ibland gör i ren protest men för det mesta så hittar hon på något och framförallt så har hon insett att det är ganska lönlöst att fråga mamma om hjälp när ma har tråkigt - ja jag är en dålig mamma jag vet

 

[Badger]

Sv: Leka själv?

Tja, jo, jag trodde det var vanligast att både kunna pyssla ensam, pyssla i grupp och leka i grupp. Som vuxen eller som barn. Även om de flesta lutar lite åt ena eller andra hållet om vad de föredrar.

Det verkar extremt jobbigt att inte kunna "leka" själv alls (pyssla, leka bondgård, läsa, rita osv)
Det verkar lika jobbigt att inte alls gilla att umgås med vänner, klasskamrater eller arbetskamrater (även om det självklart numera är väldigt bra att arbetsplatser börjat inse att vissa är jätteduktiga medarbetare med lite avskildhet och slippa fikaraster).

Därför skulle ju jag vilja försöka uppmuntra båda två.

 

[ako]

Sv: Leka själv?

Fast att folk är olika ( o alltså även barn) är väl inte så konstigt? Klart att det tillhör social kompetens att både kunna vara ensam o med andra, men hur intresserad man är av det ena eller andra varierar ju.

 

[Badger]

Sv: Leka själv?

Hmm, hur är det en motsats till vad jag sa?

Dvs folk är olika, men om man vill kan man ju öva på det man är lite sämre på.

Men som sagt om personlighetsdrag och leka ensam så trodde ju jag att det var fantasi och kreativitet det hängde på. Dvs det finns så mycket idéer inuti att man inte behöver push utifrån. (åh och btw alltså inte hur barnet är fött bara utan att man utvecklar kreativitet o fantasi genom ensamlek. En gissning såklart, en snabbgoogling borde svara på frågan egentligen.)

 

[Mabuse]

Sv: Leka själv?

Tja, jo, jag trodde det var vanligast att både kunna pyssla ensam, pyssla i grupp och leka i grupp. Som vuxen eller som barn. Även om de flesta lutar lite åt ena eller andra hållet om vad de föredrar.

Det verkar extremt jobbigt att inte kunna "leka" själv alls (pyssla, leka bondgård, läsa, rita osv)
Det verkar lika jobbigt att inte alls gilla att umgås med vänner, klasskamrater eller arbetskamrater (även om det självklart numera är väldigt bra att arbetsplatser börjat inse att vissa är jätteduktiga medarbetare med lite avskildhet och slippa fikaraster).

Därför skulle ju jag vilja försöka uppmuntra båda två.

Det är klart man kan göra båda, jag skrev inte att man bara kan göra en sak, utan att man just lutar mycket eller lite åt det ena eller andra hållet. Och om man nu är väldigt social och verkligen värdesätter sällskap, då kanske det inte heller är så kul att leka själv. Man kanske hellre t ex hjälper föräldern att laga mat och gör det tillsammans, än leker själv med något annat tills maten är klar. Och ett annat barn leker hellre själv med det han eller hon helst vill, än gör det föräldern behöver göra tillsammans. Alternativt försöker det sällskapliga barnet på alla sätt få med föräldern i leken, för att det är tråkigt att göra något själv utan sällskap.

 

[Björk]

Sv: Leka själv?

Jag tänker mig att personlighetsskillnaden ligger i hur social vs hur självständig man är. Om valet står mellan att göra något andra vill tillsammans, eller det man själv helst vill ensam, så kommer olika människor välja olika. För en del är det viktigast att vara tillsammans, vad man gör är inte lika viktigt, och för andra är det viktigaste att göra det man vill, sällskap är en bonus.

Ja, det där låter väl rimligt tänker jag också... jag instämmer.
---------------*delvis kl*

våra barn är också båda sociala. Men förmodligen så är lilla mer självständig. Det borde ju inte vara en omöjlig kombination tänker jag. Det är ju inte så att den som är självständig per automatik är en "ensamvarg" eller "osocial".

 

[Mabuse]

Sv: Leka själv?

Jag tänker nog att självständig, osocial och ensamvarg är olika namn för samma egenskap i det här sammanhanget, bara att de har lite olika positiv eller negativ laddning. Så är det ju med de flesta egenskaper, de kan vara både positiva och negativa. Att hellre göra det man själv vill ensam än det andra vill tillsammans kan man ju beteckna både som osocialt och självständigt, beroende på hur man ser på situationen.

 

[mino]

Sv: Leka själv?

I mina barns fall tänker jag mig att det i så fall förmodligen är en mix av många anledningar, båda är sociala och söker sig till kompisar, enda skillnaden är att lilla verkar förnöjd med vilket som, han verkar kunna känna sig bekväm i att växla. Och stora behöver som sagt ett sammanhang för att kunna leka ensam, tex en håv, en hink och en brygga. Jag vet inte om det är så att inte har fantasi för hon är påhittig, men möjligtvis har hon inte riktigt samma historieberättarfantasi som kanske mer krävs för ensamlek. Samtidigt leker hon ju den typen av lekar "du var min lillasyster och så bodde vi ensamma i skogen för våra föräldrar hade dött" med sina kompisar. Jag tycker nog egentligen att hon har förutsättningarna för ensamlek men bara inte roas av det.

Men om man antar att det handlar mest om personlighetsdrag så får man nog bara acceptera att vissa barn inte leker så mycket ensamma.